language stringlengths 2 9 | page_url stringlengths 25 757 | image_url stringlengths 54 738 | page_title stringlengths 1 239 | section_title stringlengths 1 674 ⌀ | hierarchical_section_title stringlengths 1 1.2k ⌀ | caption_reference_description stringlengths 1 15.6k ⌀ | caption_attribution_description stringlengths 1 47.4k ⌀ | caption_alt_text_description stringlengths 1 2.08k ⌀ | mime_type stringclasses 7
values | original_height int32 100 25.5k | original_width int32 100 46.6k | is_main_image bool 1
class | attribution_passes_lang_id bool 1
class | page_changed_recently bool 1
class | context_page_description stringlengths 1 2.87k ⌀ | context_section_description stringlengths 1 4.1k ⌀ |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Kulturdenkmale_in_Niedercunnersdorf | Liste der Kulturdenkmale in Niedercunnersdorf | Liste der Kulturdenkmale in Niedercunnersdorf | Liste der Kulturdenkmale in Niedercunnersdorf / Liste der Kulturdenkmale in Niedercunnersdorf | null | Deutsch: Umgebindehaus, Am Klunsen 9, Niedercunnersdorf | Wohnhaus (Umgebinde) | image/jpeg | 3,000 | 4,000 | true | true | true | In der Liste der Kulturdenkmale in Niedercunnersdorf sind die Kulturdenkmale des Ortsteils Niedercunnersdorf der sächsischen Gemeinde Kottmar verzeichnet, die bis November 2018 vom Landesamt für Denkmalpflege Sachsen erfasst wurden. Die Anmerkungen sind zu beachten. | Karte mit allen Koordinaten des Abschnitts Liste der Kulturdenkmale in Niedercunnersdorf: OSM | |
ru | https://ru.wikipedia.org/wiki/F%C3%AAte_de_la_Musique | Fête de la Musique | null | Fête de la Musique | null | English: A traditional music band from Morocco presents a show in a street somewhere in Belgium during the Fête de la Musique 2006. Français : Un groupe de musique traditionnelle marocaine se produit dans la rue en Belgique lors de la Fête de la Musique 2006. | null | image/jpeg | 1,488 | 2,240 | true | true | true | Fête de la Musique — музыкальный фестиваль, который ежегодно проводится 21 июня в день солнцестояния и направлен на популяризацию музыки среди населения. | Fête de la Musique (с фр. — «Праздник музыки», (встречается также под названием «День музыки», «The World Music Day») — музыкальный фестиваль, который ежегодно проводится 21 июня в день солнцестояния и направлен на популяризацию музыки среди населения. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Kulturdenkmale_in_Gro%C3%9Fsch%C3%B6nau_(A%E2%80%93M) | Liste der Kulturdenkmale in Großschönau (A–M) | Liste der Kulturdenkmale in Großschönau (A–M) | Liste der Kulturdenkmale in Großschönau (A–M) / Liste der Kulturdenkmale in Großschönau (A–M) | null | Deutsch: Wohnhaus Bergstraße 8 in Großschönau | Vierseithof mit Wohnstallhaus und den Scheunen im Süden und Osten | image/jpeg | 3,456 | 4,608 | true | true | true | In der Liste der Kulturdenkmale in Großschönau (A–M) sind die Kulturdenkmale des Ortsteils Großschönau der Gemeinde Großschönau verzeichnet, die bis April 2018 vom Landesamt für Denkmalpflege Sachsen erfasst wurden und deren Straßenname mit den entsprechenden Anfangsbuchstaben beginnt. Die Anmerkungen sind zu beachten.
Diese Liste ist eine Teilliste der Liste der Kulturdenkmale in Großschönau. | Karte mit allen Koordinaten des Abschnitts Liste der Kulturdenkmale in Großschönau (A–M): OSM | |
nn | https://nn.wikipedia.org/wiki/St%C3%A5le_Kyllingstad | Ståle Kyllingstad | null | Ståle Kyllingstad | null | Norsk bokmål: Ståle Kyllingstad (1903-1987) var en norsk billedhogger, glasskunstner og designer. | null | image/jpeg | 1,200 | 550 | true | true | true | Ståle Kyllingstad var ein norsk bilethoggar, glaskunstnar og designar. Han var kunstnerisk leiar ved Hadeland Glassverk i perioden 1936-1946 og er elles kjend for sitt engasjement for tilhøvet mellom kunst og arkitektur i tillegg til ei lang rekke eigne verk. Kyllingstad ivra mellom anna for at kunstnarane måtte komme tidlegare inn i planlegginga av nye bygg.
Ståle Kyllingstad var fødd i Kvinesdal kommune i Vest-Agder, men han voks opp på Soma i Høyland kommune i Rogaland. Han gjekk først ved Norsk Kunsthandverksskule på Voss og studerte sidan ved Statens Kunstakademi. Etter dette drog han til Paris, der han gjekk i lære hos den franske bilethoggaren Antoine Bourdelle. Kyllingstad debuterte på Haustutstillinga i 1927, like etter drog han til USA. Der arbeidde han òg saman med franske kunstnarar. Frå 1933 heldt han til på Austlandet, der han i 1936 vart knytt til Hadeland Glassverk på Jevnaker. Han fungerte òg i mange år som kunstmeldar i Nationen. I 1950 kjøpte han og busette seg på eigendommen Trygstad i Norderhov i Ringerike kommune, der han vart buande livet ut.
Kyllingstad hevda sjølv å ha hogge ut meir enn 800 tonn granitt i si tid. Han hogg meir enn hundre større kunstverk. | Ståle Kyllingstad (7. november 1903–26. november 1987) var ein norsk bilethoggar, glaskunstnar og designar. Han var kunstnerisk leiar ved Hadeland Glassverk i perioden 1936-1946 og er elles kjend for sitt engasjement for tilhøvet mellom kunst og arkitektur i tillegg til ei lang rekke eigne verk. Kyllingstad ivra mellom anna for at kunstnarane måtte komme tidlegare inn i planlegginga av nye bygg.
Ståle Kyllingstad var fødd i Kvinesdal kommune i Vest-Agder, men han voks opp på Soma i Høyland kommune i Rogaland. Han gjekk først ved Norsk Kunsthandverksskule på Voss og studerte sidan ved Statens Kunstakademi. Etter dette drog han til Paris (1926), der han gjekk i lære hos den franske bilethoggaren Antoine Bourdelle. Kyllingstad debuterte på Haustutstillinga i 1927, like etter drog han til USA. Der arbeidde han òg saman med franske kunstnarar. Frå 1933 heldt han til på Austlandet, der han i 1936 vart knytt til Hadeland Glassverk på Jevnaker. Han fungerte òg i mange år som kunstmeldar i Nationen. I 1950 kjøpte han og busette seg på eigendommen Trygstad i Norderhov i Ringerike kommune, der han vart buande livet ut.
Kyllingstad hevda sjølv å ha hogge ut meir enn 800 tonn granitt i si tid. Han hogg meir enn hundre større kunstverk. Mange av desse var krigsminnesmerke. Elles er han mellom anna kjend for kjempehovudet av Aasmund Olavsson Vinje ved Eidsbugarden, «Havfruen» i Stavanger og bjørnane på bybrua i Hønefoss. Kyllingstad bidrog òg med glasarbeid i utsmykkinga av det norske cruiseskipet MY «Stella Polaris» frå 1927. | |
lt | https://lt.wikipedia.org/wiki/Mstislavlio_ka%C5%A1telionas | Mstislavlio kaštelionas | null | Mstislavlio kaštelionas | Mstislavlio vaivadija Abiejų Tautų Respublikos žemėlapyje | województwo mścisławskie I Rzeczypospolitej A modified copy of Image:Rzeczpospolita voivodships.png by Halibutt | null | image/jpeg | 1,568 | 2,000 | true | true | true | Mstislavlio kaštelionas – antrasis pagal rangą po Mstislavlio vaivados aukščiausias valstybinės valdžios pareigūnas Lietuvos Didžiosios Kunigaikštystės ir Abiejų Tautų Respublikos Mstislavlio vaivadijoje, Didžiojo kunigaikščio pilių vaivadijoje vyriausias valdytojas bei Abiejų Tautų Respublikos Senato pareigūnas. | Mstislavlio kaštelionas (lenk. kasztelan mścisławski) – antrasis pagal rangą po Mstislavlio vaivados aukščiausias valstybinės valdžios pareigūnas Lietuvos Didžiosios Kunigaikštystės ir Abiejų Tautų Respublikos Mstislavlio vaivadijoje, Didžiojo kunigaikščio pilių vaivadijoje vyriausias valdytojas bei Abiejų Tautų Respublikos Senato pareigūnas. | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/He%C5%82m | Hełm | null | Hełm | Amerykańscy żołnierze we współczesnych hełmach kevlarowych typu PASGT, obciągniętych tkaniną maskującą | Original image caption text: Soldiers from the Hawaii Army National Guard and the Army Reserves who are deploying also participated in the ceremony. US Army Photo by Spc. Daniel P. Kelly | null | image/jpeg | 1,126 | 1,700 | true | true | true | Hełm – bojowa ochrona, chroniąca głowę przed urazami, sporządzona z odpornego materiału. Przez wiele wieków używany był tylko przez wojsko, ale z czasem znalazł również zastosowanie wśród cywilów. Wiele dziedzin stosuje pierwotną nazwę hełmu, a niektóre branże zastosowały nazwę kask.
W dawnych czasach był najczęściej wykonywany z metalu lub skóry. Od I wojny światowej wprowadzono masowo hełmy stalowe, natomiast obecnie w użyciu są głównie hełmy z włókien sztucznych. | Hełm – bojowa ochrona, chroniąca głowę przed urazami, sporządzona z odpornego materiału. Przez wiele wieków używany był tylko przez wojsko, ale z czasem znalazł również zastosowanie wśród cywilów. Wiele dziedzin stosuje pierwotną nazwę hełmu (np. hełm strażacki, hełm górniczy), a niektóre branże zastosowały nazwę kask (m.in. w budownictwie, służbach ratunkowych oraz u motocyklistów, rowerzystów, wspinaczy czy rolkarzy).
W dawnych czasach był najczęściej wykonywany z metalu lub skóry. Od I wojny światowej wprowadzono masowo hełmy stalowe, natomiast obecnie w użyciu są głównie hełmy z włókien sztucznych. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Voyages_et_aventures_des_trois_princes_de_Serendip | Voyages et aventures des trois princes de Serendip | null | Voyages et aventures des trois princes de Serendip | Frontispice de l’édition de 1557. | Italiano: Frontespizio dell'opera di Cristoforo Armeno, Peregrinaggio di tre giovani figliuoli del re di Serendippo | null | image/jpeg | 3,647 | 2,500 | true | true | true | Voyages et aventures des trois princes de Serendip, communément appelé Les Trois Princes de Serendip, est un conte persan publié en 1557 par l'imprimeur vénitien Michele Tramezzino, sous le titre Peregrinaggio di tre giovani figliuoli del re di Serendippo. | Voyages et aventures des trois princes de Serendip, communément appelé Les Trois Princes de Serendip, est un conte persan publié en 1557 par l'imprimeur vénitien Michele Tramezzino, sous le titre Peregrinaggio di tre giovani figliuoli del re di Serendippo (La Pérégrination des trois jeunes fils du roi de Serendip). | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%91%D1%83%D1%80%D0%B6 | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/41/Bourges_Cathedral_sculptures_005.JPG | Бурж | Галерея | Бурж / Галерея | null | Cathédrale Saint-Étienne de Bourges, France | null | image/jpeg | 900 | 1,200 | true | true | true | Бурж — місто та муніципалітет у центральній Франції, у регіоні Центр-Долина Луари, адміністративний центр департаменту Шер та історичної області Беррі. Населення — 66 602 осіб. Порт на каналі Беррі, що зв'язує Бурж з Луарою. Населення 79 тис. жителів. Транспортний вузол. Машинобудування, інструментальне виробництво. Підприємства шкіряної, лісопильної, харчової промисловості.
Музеї: Дю-Беррі, декоративного мистецтва, французького художника початку XX ст. Моріса Естева, природної історії. Щорічно у місті проводиться фестиваль французької пісні Весна.
Муніципалітет розташований на відстані близько 200 км на південь від Парижа, 100 км на південь від Орлеана. | null |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Saint-Lormel | Saint-Lormel | Culture locale et patrimoine | Saint-Lormel / Culture locale et patrimoine | Le château de l'Argentaye. | Français : Château de Largentaye ou l'Argentaye. (Saint-Lormel, Côtes-d'Armor, région Bretagne). | null | image/jpeg | 2,448 | 3,264 | true | true | true | Saint-Lormel [sɛ̃lɔʁmɛl] est une commune du département des Côtes-d'Armor, dans la région Bretagne, en France. | null | |
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Niels_Arestrup | Niels Arestrup | null | Niels Arestrup | Niels Arestrup ai Premi César 2010 | Français : Niels Arestrup à la cérémonie des César | null | image/jpeg | 604 | 425 | true | true | true | Niels Arestrup è un attore francese. | Niels Arestrup (Montreuil, 8 febbraio 1949) è un attore francese. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Adiantum_lunulatum | Adiantum lunulatum | Bildgalleri | Adiantum lunulatum / Bildgalleri | null | English: Adiantum lunulatum- 'Rajhans' 'राजहंस' / Ratkombada' 'रातकोंबडा' in Marathi- in Goa, India. | null | image/jpeg | 600 | 614 | true | true | true | Adiantum lunulatum är en kantbräkenväxtart som beskrevs av Antonio José Cavanilles. Adiantum lunulatum ingår i släktet Adiantum och familjen Pteridaceae. Inga underarter finns listade. | null | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Baudenkm%C3%A4ler_in_Toblach | Liste der Baudenkmäler in Toblach | Liste | Liste der Baudenkmäler in Toblach / Liste | null | Deutsch: Englös (Mutschlechnerhaus) in Toblach    This media shows the cultural heritage monument with the number 17641 in South Tyrol. | Englös (Mutschlechnerhaus) | image/jpeg | 2,724 | 3,288 | true | true | true | Die Liste der Baudenkmäler in Toblach enthält die 52 als Baudenkmäler ausgewiesenen Objekte auf dem Gebiet der Gemeinde Toblach in Südtirol.
Basis ist das im Internet einsehbare offizielle Verzeichnis der Baudenkmäler in Südtirol. Dabei kann es sich beispielsweise um Sakralbauten, Wohnhäuser, Bauernhöfe und Adelsansitze handeln. Die Reihenfolge in dieser Liste orientiert sich an der Bezeichnung, alternativ ist sie auch nach der Adresse oder dem Datum der Unterschutzstellung sortierbar. | null | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%A8%D1%83%D0%BB%D1%96%D0%BA%D0%B0_%D1%87%D0%BE%D1%80%D0%BD%D0%BE%D0%BF%D0%BB%D0%B5%D1%87%D0%B8%D0%B9 | Шуліка чорноплечий | null | Шуліка чорноплечий | null | English: Black Winged Kite Near Open Grasslands In Mangaon, District -Raigad, State - Maharashtra, India | E. c. vociferus | image/jpeg | 681 | 452 | true | true | true | Шуліка чорноплечий — хижий птах родини яструбових. | Шуліка чорноплечий (Elanus caeruleus) — хижий птах родини яструбових. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Mbabane | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9d/Mbabane.jpg | Mbabane | null | Mbabane | null | English: A picture of down town Mbabane. | En gata i Mbabane | image/jpeg | 211 | 319 | true | true | true | Mbabane är huvudstad i Swaziland. Staden har omkring 61 800 invånare. Den är belägen i Mdimbabergen längs Mbabanefloden och är ett handelscentrum för den omgivande regionen. Administrativt ligger staden i distriktet Hhohho, i vilket den också är huvudstad. I närheten av staden finns tenn- och järngruvor. Mbabane, liksom hela Swaziland, får sina största inkomster av turism och sockerexport.
Då staden, liksom Swaziland som helhet, bygger stora delar av sin ekonomi på turism och sockerexport, och genom läget nära Sydafrika, talar många engelska även om siSwati är det huvudsakliga språket. | Mbabane (siSwati: ÉMbábáne) är huvudstad i Swaziland. Staden har omkring 61 800 invånare (2010). Den är belägen i Mdimbabergen längs Mbabanefloden och är ett handelscentrum för den omgivande regionen. Administrativt ligger staden i distriktet Hhohho, i vilket den också är huvudstad. I närheten av staden finns tenn- och järngruvor. Mbabane, liksom hela Swaziland, får sina största inkomster av turism och sockerexport.
Då staden, liksom Swaziland som helhet, bygger stora delar av sin ekonomi på turism och sockerexport, och genom läget nära Sydafrika, talar många engelska även om siSwati är det huvudsakliga språket. |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Flatanger | Flatanger | null | Flatanger | Escudo | null | null | image/svg+xml | 500 | 400 | true | true | true | Flatanger es un municipio de la provincia de Trøndelag, en Noruega. Su capital es el pueblo de Lauvsnes. Otros pueblos son Jøssund y Vik.
A 1 de enero de 2015 tiene 1119 habitantes.
Fue creado en 1871 al separarse del vecino municipio de Fosnes. El nombre del municipio hace referencia a uno de los fiordos del área, pero no está claro a cuál; "Flatanger" es un compuesto de flat y anger.
Se ubica en una zona rural costera del distrito de Namdalen. | Flatanger es un municipio de la provincia de Trøndelag, en Noruega. Su capital es el pueblo de Lauvsnes. Otros pueblos son Jøssund y Vik.
A 1 de enero de 2015 tiene 1119 habitantes.
Fue creado en 1871 al separarse del vecino municipio de Fosnes. El nombre del municipio hace referencia a uno de los fiordos del área, pero no está claro a cuál; "Flatanger" es un compuesto de flat ("aguas poco profundas") y anger ("fiordo").
Se ubica en una zona rural costera del distrito de Namdalen. | |
lt | https://lt.wikipedia.org/wiki/Pirmasis_pasaulinis_karas | Pirmasis pasaulinis karas | Karo tikslai | Pirmasis pasaulinis karas / Karo tikslai | Kariniai aljansai 1914 m. | null | null | image/svg+xml | 593 | 1,002 | true | true | true | Pirmasis pasaulinis karas – vienas iš pasaulinių karų, vykęs 1914 m. liepos 28 d. – 1918 m. lapkričio 11 d. daugiausia Europoje, kurio metu mobilizuota buvo 70 mln. karių, iš jų 60 – europiečių. Skaičuojama, kad karas tiesiogiai pareikalavo 9 mln. kariavusiųjų ir 7 mln. civilių žūčių. Dar tarp 50 ir 100 milijonų buvo nužudyti kelių genocidų metu ar mirė dėl gripo epidemijos 1918-aisiais, kur karas buvo lemtingas faktorius. Karinius nuostolius padidino technologiniai ir pramoniniai pokyčiai bei užsitęsęs pozicinis karas. Tai buvo vienas kruviniausių konfliktų žmonijos istorijoje, sukėlęs didelių politinių pokyčių, tarp kurių – 1917–1923 m. revoliucijos, vykusios daugelyje į karą įsitraukusių šalių. Neišspręsti ginčai ir priešiškumas karinio konflikto pabaigoje lėmė Antrojo pasaulinio karo kilimą 20 m. vėliau.
Iki 1914 m. Europos jėgos buvo pasidalinusios į dvi koalicijas: Antantę, į kurią įėjo Prancūzija, Rusija ir Britanija, bei Trilypę Sąjungą, kurią sudarė Vokietija, Austrija-Vengrija ir Italija. Trilypė Sąjunga pradžioje buvusi gynybinė, leidusi Italijai neįsivelti į karą 1914 m., kai tuo tarpu daug sąlygų abiejose sutartyse buvo neformalios ir viena kitai prieštaraujančios. | Vokietija, Austrija-Vengrija ir Italija 1882 m. sudarė Trilypę Sąjungą. Kaip atsvara jai, 1891–1907 m. susidarė Prancūzijos, Rusijos bei Jungtinės Karalystės karinė-politinė sąjunga Antantė. Tarp šių blokų ėmė kilti daug nesutarimų.
Vokietija XIX–XX a. sandūroje virto viena galingiausių valstybių ekonominiu ir kariniu atžvilgiu. Ji siekė perdalyti pasaulį, kuriame politinę persvarą turėjo senosios, daug kolonijų turinčios valstybės. Vokietija savo tikslus numatė vadinamojoje „Rugsėjo programoje“, kurioje skelbta, kad „pagrindinis Vokietijos karo tikslas – taikos Rytuose ir Vakaruose garantavimas“. Šiam tikslui pasiekti numatyta labai susilpninti Prancūziją, o Rusiją nustumti kuo toliau nuo Vokietijos sienų, palaužti jos valdymą ne rusų žemėse.
Prancūzija savo tikslus paskelbė 1914 m. spalio mėn. Juose buvo numatyta sutriuškinti Vokietijos imperiją, susigrąžinti Elzasą ir Lotaringiją.
Jungtinė Karalystė norėjo išplėsti savo kolonijines valdas Vokietijos sąskaita.
Rusija norėjo kontroliuoti visą Juodosios jūros baseiną ir ypač Bosforo ir Dardanelų sąsiaurius.
Karo metu šie didžiųjų valstybių tikslai kito. 1916–1917 m. Vokietija nusprendė atskirti vakarines Rusijos imperijos gubernijas, o jose gyvenusių tautų teritorijose įkurti vasalines valstybes, taip pat ir nuo jos priklausomą Lietuvos valstybę.
1914 m. rugpjūčio 8 d. Kauno gubernijos atstovas IV-ojoje Rusijos Dūmoje M. Yčas pareiškė, kad „lietuviai, anksčiau vieni kovoję su teutonais, dabar eina į šį karą kaip į šventą, pamiršę Rusijos padarytas skriaudas“. Lietuviai kėlė idėją, po pergalingo Rusijai karo suvienyti Lietuvą, t. y. prijungti Mažąją Lietuvą. | |
mg | https://mg.wikipedia.org/wiki/Monika_Treut | Monika Treut | null | Monika Treut | null | Deutsch: Portrait Foto von der Regisseurin, Autorin und Produzentin Monika Treut | null | image/jpeg | 1,772 | 1,772 | true | true | true | Monika Treut dia talen-koronantsary, mpamoaka horonantsary mizaka ny zom-pirenen'i Alemaina teraka ny 6 Aprily 1954 | Monika Treut dia talen-koronantsary, mpamoaka horonantsary mizaka ny zom-pirenen'i Alemaina teraka ny 6 Aprily 1954 | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Alderaan | Alderaan | Description | Alderaan / Description | Alderaan (Core Worlds) illustrated on a map of the fictional Star Wars galaxy | This is an unofficial, fan made map which represents planets and routes of the fictional galaxy from the Star Wars universe. | null | image/jpeg | 1,695 | 2,400 | true | true | true | Alderaan is a fictional planet featured in the Star Wars franchise. It is blue-green in appearance, depicted as a terrestrial planet with humanoid inhabitants, and characterized by a peaceful culture. It is the home planet of Princess Leia Organa, one of the lead characters in the film series. In the original 1977 film, Alderaan is destroyed by the Death Star's superlaser. | In Alan Dean Foster's 1976 novelization of the original film, Alderaan is described as a "small green gem of a world".
The planet appears more substantially in Star Wars reference guides to fictional locations. According to Kevin J. Anderson's The Illustrated Star Wars Universe (1995) and Wallace, Kolins and McKinney's Star Wars: The Essential Guide to Planets and Moons (1998), Alderaan is covered by wild grasslands, plains, forests and mountain ranges. The planet has no ocean, but has a semi-frozen polar sea, and thousands of lakes and rivers. It is rich in biodiversity, populated by a wide variety of flora and fauna, such as the nerf and the thranta.
Human life on the planet is evidenced by a number of cities, built to harmonize with the natural environment such as on canyon walls, on stilts along the shoreline or under the polar ice. The capital city, Aldera, has been built on a small island in the center of a caldera. The Alderaanian people value arts and education highly, and place high importance on their participation in the Galactic (later Imperial) Senate and the promotion of peace through demilitarization. The largely democratic society is formed as hereditary constitutional monarchy, ruled by the King or Queen of Alderaan from the Royal House of Antilles and later, due to marriage, the House of Organa. The planetary government is the High Council of Alderaan, presided over by a First Chairman and Viceroy. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Municipalities_and_cities_of_Serbia | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/0d/Grb-Vucitrn.jpg | Municipalities and cities of Serbia | List of municipalities | Municipalities and cities of Serbia / List of municipalities | null | Српски / srpski: Grb opstine Vučitrn | null | image/jpeg | 333 | 295 | true | true | true | The municipalities and cities are the second level administrative subdivisions of Serbia. The country is divided into 145 municipalities and 29 cities, forming the basic level of local government.
Municipalities and cities are the administrative units of Serbia, and they form 29 districts in groups, except the City of Belgrade which is not part of any district.
A city may and may not be divided into city municipalities depending on their size. Currently, there are six cities in Serbia with city municipalities: Belgrade, Novi Sad, Niš, Požarevac, Užice and Vranje comprise several city municipalities each, divided into "urban" and "other". There are 30 city municipalities. | This is a list of the municipalities in Serbia, as defined by the Law on territorial organisation It does not include municipalities in Kosovo created by UNMIK after 1999. The data on population is taken from the 2011 census.
The census was not conducted in Kosovo, which is under administration of UNMIK, so the population numbers are not given for the municipalities in Kosovo.
1.The seat of the municipality is Dragaš
2.Incomplete coverage |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Bairro_Sul | Bairro Sul | null | Bairro Sul | Fishermen House (Casa dos Pescadores) and Lapa Church in Descobrimentos Avenue along the sheltered bay | English: Descobrimentos Avenue (Lapa Church and Fishermen house) - Bairro Sul quarter - Póvoa de Varzim | null | image/jpeg | 2,304 | 3,072 | true | true | true | Bairro Sul, literally the South Neighborhood, also known as Lapa, is the fishery district of the city of Póvoa de Varzim in Portugal. It is one of the six traditional neighborhoods of Póvoa de Varzim and one of the eleven parts in which the city is subdivided. The quarter is situated south of Póvoa de Varzim City Center. It has green and white as neighborhood colors and Lancha Poveira as symbol, also the icon of the city. | Bairro Sul, literally the South Neighborhood, also known as Lapa, is the fishery district of the city of Póvoa de Varzim in Portugal. It is one of the six traditional neighborhoods of Póvoa de Varzim and one of the eleven parts in which the city is subdivided. The quarter is situated south of Póvoa de Varzim City Center. It has green and white as neighborhood colors and Lancha Poveira as symbol, also the icon of the city. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Sainte-Beuve-en-Rivi%C3%A8re | Sainte-Beuve-en-Rivière | null | Sainte-Beuve-en-Rivière | The church in Sainte-Beuve-en-Rivière | Français : Vue générale de l'église au Sud | The church in Sainte-Beuve-en-Rivière | image/jpeg | 2,848 | 4,272 | true | true | true | Sainte-Beuve-en-Rivière is a commune in the Seine-Maritime department in the Normandy region in northern France. | Sainte-Beuve-en-Rivière is a commune in the Seine-Maritime department in the Normandy region in northern France. | |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Anton%C3%ADn_Breitenbacher | Antonín Breitenbacher | Život | Antonín Breitenbacher / Život | Hrob | Čeština: Antonín Breitenbacher | null | image/jpeg | 2,728 | 2,200 | true | true | true | Antonín Breitenbacher byl římskokatolický kněz, odborný historik, archivář a knihovník. | Kněžské svěcení přijal roku 1896, pak přešel jako vyučující na Arcibiskupské gymnázium v Kroměříži. V letech 1898 - 1903 dále studoval historii a geografii na univerzitě v Innsbrucku, kde získal doktorát. I když dostal nabídky vyučovat církevní dějiny na teologické fakultě v Olomouci nebo na Univerzitě Karlově, zůstal dobrovolně jako profesor zeměpisu a historie na kroměřížském gymnáziu. Od roku 1915 až do své smrti byl knihovníkem v zámecké knihovně na arcibiskupském zámku v Kroměříži, od r. 1921 také arcibiskupským archivářem (nástupce Františka Snopka).
V Kroměříži na Regentském domě na Velkém náměstí č.p. 39 je umístěna pamětní deska s textem "ThDr. PhDr. Antonín Breitenbacher - (1874 - 1937) - arcib. knihovník, archivář, uměl. historik - žil v tomto domě v letech 1923-1937". Zemřel v roce 1937 a je pohřben na hřbitově v Kroměříži.
Největší Breitenbacherovou zásluhou je soupis arcibiskupské obrazárny a jiných sbírek, ale také hudebního archivu, v němž m.j. objevil a zhodnotil postavu biskupského kapelníka a skladatele Pavla Josefa Vejvanovského. Přispěl také do Českého slovníku bohovědného (hl. redaktor Antonín Podlaha). | |
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D8%AC%D9%8A%D9%86_%D8%A2%D8%B4%D8%B1 | جين آشر | null | جين آشر | null | English: Jane asher during Maestro | null | image/jpeg | 530 | 300 | true | true | true | جين آشر ممثلة إنجليزية من مواليد 5 أبريل 1946. | جين آشر (بالإنجليزية: Jane Asher) ممثلة إنجليزية من مواليد 5 أبريل 1946. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Tr%C3%A4ger_des_Eichenlaubs_zum_Ritterkreuz_des_Eisernen_Kreuzes | Liste der Träger des Eichenlaubs zum Ritterkreuz des Eisernen Kreuzes | 1945 | Liste der Träger des Eichenlaubs zum Ritterkreuz des Eisernen Kreuzes / Verleihungsübersicht / 1945 | null | For documentary purposes the German Federal Archive often retained the original image captions, which may be erroneous, biased, obsolete or politically extreme. Alexander Löhr Scherl Bilderdienst Löhr, Alexander; General der Flieger, Luftflotte 4, 1939 Bildberichterstatter Wilhelm Sturm, Wien, IV, Operng.23/21 13757-39 [Alexander Löhr, General der Flieger, mit dem am 30.9.1939 verliehenen Ritterkreuz des Eisernen Kreuzes] Abgebildete Personen: Löhr, Alexander: General der Flieger, Ritterkreuz (RK), Luftwaffe, Österreich (GND 124788343) | null | image/jpeg | 800 | 485 | true | true | true | Die nachfolgende Übersicht beinhaltet alle 863 in der Literatur erwähnten Träger des Eichenlaubs zum Ritterkreuz des Eisernen Kreuzes. Mindestverleihungsvoraussetzung für das Eichenlaub war die zuvorige Verleihung des Ritterkreuzes des Eisernen Kreuzes. Ein Überspringen der Stufen war unzulässig. Im Zuge der Verleihung des Eichenlaubes wurde daher nicht noch einmal das Ritterkreuz verliehen, sondern stattdessen nur das Eichenlaub nebst neuem Halsband in einer Schatulle sowie ein Zweitstück des Eichenlaubs für den Fronteinsatz. In der Spalte Dienstgrad ist der jeweilige Dienstgrad zum Zeitpunkt der Verleihung genannt. | Im Jahr 1945, fünf Jahre nach der Stiftung des Eichenlaubes, wurde das Eichenlaub in den letzten Kriegsmonaten 168-mal an Angehörige des Heeres, der Luftwaffe, der Kriegsmarine sowie der Waffen-SS verliehen. Die letzte offizielle Verleihung erfolgte am 5. Mai 1945. Insgesamt ist somit das Eichenlaub zum Ritterkreuz von 1940 bis 1945 insgesamt 863-mal innerhalb der Verbände der Wehrmacht und Waffen-SS verliehen worden, wobei die fortlaufende Nummerierung bei 843 endete. Auffallend sind die sinkenden Verleihungszahlen für Angehörige der Luftwaffe, die im Jahr 1945 in Hitlers Ungnade gefallen war, sowie der enorme Zuwachs von Verleihungen an Heeresangehörige. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Public_toilet | Public toilet | Gallery | Public toilet / Gallery | null | 中文(简体): AIGA符号中厕所的象形符号(公有领域) | null | image/png | 200 | 200 | true | true | true | A public toilet is a room or small building with toilets and sinks that does not belong to a particular household. Rather, the toilet is available for use by the general public, customers, travellers, employees of a business, school pupils, prisoners etc. Public toilets are commonly separated into male and female facilities, although some are unisex, especially for small or single-occupancy public toilets. Increasingly, public toilets are accessible to people with disabilities. Public toilets are known by many other names depending on the country. Examples are: restroom, bathroom, men's room, women's room in the US, washroom in Canada, and toilets, lavatories, water closet, ladies and gents in Europe. In some parts of the world, they are referred to as the loo.
Some public toilets are free of charge while others charge a fee. In the latter case they are also called pay toilets and sometimes have a charging turnstile.
Local authorities or commercial businesses may provide public toilet facilities. Some are unattended while others are staffed by an attendant. | null | |
ckb | https://ckb.wikipedia.org/wiki/%D8%AA%D9%88%D8%A7%D9%86%D8%A7%DB%8C_%D8%AE%DB%86%D8%B1 | توانای خۆر | null | توانای خۆر | null | English: Electrical and Mechanical Services Department Headquarters 中文: 機電工程署總部大樓 | null | image/jpeg | 1,168 | 1,574 | true | true | true | هێزی خۆر بریتییە لە کرداری گۆڕینی تیشکی خۆر بۆ کارەبا، کە ئەویش بە دوو شێوە ئەنجام دەدرێت، یەکەمیان بە شێوەیەکی ڕاستەوخۆ لە ڕێگەی بەکارهێنانی تەختەی خۆری، دووەمیان لە بە شێوەیەکی ناڕاستەوخۆ لە ڕێگەی بەکارهێنانی وزەی خۆری چڕ. لە سیستەمی وزەی خۆری چڕدا ئاوێنە یان هاوێنەی گەورە بەکاردەهێنرێت بۆ وەرگرتن و چڕکردنەوەی بڕێکی زۆری ڕووبەر لە تیشکی خۆر بۆ یەک دانە تیشکی بچووک. تەختەی خۆری هەڵدەستێت بە گۆڕینی تیشکی خۆر بۆ تەزووی کارەبایی لە ڕێگەی کرداری کاریگەری تەختەی خۆری.
لە سەرەتاوە تەختەی خۆری بەکارهێنراوە وەک سەرچاوەیەکی کارەبا دابینکردن بۆ بەجێگەیاندنی کارە بچووک و مامناوەندەکان، هەر لە ژمێرەرێکەوە بگرە کە بەهۆی یەک دانە خانەی وزەی خۆرەوە ئیش دەکات هەتا دەگاتە ئەو خانووانەی کە بە تەواوی بەهۆی هێزی خۆرەوە کارەبایان بۆ دابین کراوە ئەویش بەهۆی بەکارهێنانی تەختەی خۆری لەسەر بنمیچی خانووەکان. | هێزی خۆر (بە ئینگلیزی: Solar Power) بریتییە لە کرداری گۆڕینی تیشکی خۆر بۆ کارەبا، کە ئەویش بە دوو شێوە ئەنجام دەدرێت، یەکەمیان بە شێوەیەکی ڕاستەوخۆ لە ڕێگەی بەکارهێنانی تەختەی خۆری، دووەمیان لە بە شێوەیەکی ناڕاستەوخۆ لە ڕێگەی بەکارهێنانی وزەی خۆری چڕ. لە سیستەمی وزەی خۆری چڕدا ئاوێنە یان هاوێنەی گەورە بەکاردەهێنرێت بۆ وەرگرتن و چڕکردنەوەی بڕێکی زۆری ڕووبەر لە تیشکی خۆر بۆ یەک دانە تیشکی بچووک. تەختەی خۆری هەڵدەستێت بە گۆڕینی تیشکی خۆر بۆ تەزووی کارەبایی لە ڕێگەی کرداری کاریگەری تەختەی خۆری.
لە سەرەتاوە تەختەی خۆری بەکارهێنراوە وەک سەرچاوەیەکی کارەبا دابینکردن بۆ بەجێگەیاندنی کارە بچووک و مامناوەندەکان، هەر لە ژمێرەرێکەوە بگرە کە بەهۆی یەک دانە خانەی وزەی خۆرەوە ئیش دەکات هەتا دەگاتە ئەو خانووانەی کە بە تەواوی بەهۆی هێزی خۆرەوە کارەبایان بۆ دابین کراوە ئەویش بەهۆی بەکارهێنانی تەختەی خۆری لەسەر بنمیچی خانووەکان. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/S%C5%8Dsa_Station | Sōsa Station | null | Sōsa Station | Sōsa Station | English: Miki Railway Sousa Station.(Japan Hyogo of Kakogawa City). 日本語: 三木鉄道三木線の宗佐駅。 | null | image/jpeg | 435 | 600 | true | true | true | Sōsa Station was a railway station in Kakogawa, Hyōgo Prefecture, Japan. | Sōsa Station (宗佐駅, Sōsa-eki) was a railway station in Kakogawa, Hyōgo Prefecture, Japan. | |
ru | https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%A1%D0%B5%D0%B2%D0%B5%D1%80%D1%81%D0%BA%D0%B8%D0%B9_%D0%94%D0%BE%D0%BD%D0%B5%D1%86 | Северский Донец | Галерея | Северский Донец / Галерея | null | Русский: Северский Донец в районе Изюма. English: Severskii Donetz | null | image/jpeg | 375 | 500 | true | true | true | Се́верский Доне́ц — река юга Восточно-Европейской равнины, протекающая через Белгородскую и Ростовскую области России, Харьковскую, Донецкую и Луганскую области Украины, правый приток Дона. Седьмая по величине река Украины и важнейший источник пресной воды на востоке этой страны. Иногда также ошибочно может называться Северный Донец, в XVII—XVIII веках — Северной Донец. | null | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Niveau_sonore_%C3%A9mis_par_un_marquage_routier | Niveau sonore émis par un marquage routier | null | Niveau sonore émis par un marquage routier | Marque routière | A yellow road marking. | null | image/jpeg | 499 | 750 | true | true | true | Un essai, normalisé au niveau européen, permet d’évaluer sur site spécifique le niveau sonore émis par un marquage routier.
Le roulement des pneumatiques sur le revêtement de la route produit un bruit qu’il convient de réduire. Le passage sur un marquage routier peut produire un son distinctif utile qui informe les conducteurs qu'ils roulent sur la limite d'un secteur de chaussée.
L'essai permet d'évaluer et d’analyser cette émission sonore, afin de connaître son niveau et son émergence dans les bruits que produit le véhicule. | Un essai, normalisé au niveau européen, permet d’évaluer sur site spécifique le niveau sonore émis par un marquage routier.
Le roulement des pneumatiques sur le revêtement de la route produit un bruit qu’il convient de réduire. Le passage sur un marquage routier peut produire un son distinctif utile qui informe les conducteurs qu'ils roulent sur la limite d'un secteur de chaussée.
L'essai permet d'évaluer et d’analyser cette émission sonore, afin de connaître son niveau et son émergence dans les bruits que produit le véhicule. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Nikon_D40 | Nikon D40 | Bilder | Nikon D40 / Bilder | null | English: Nikon D40 | null | image/jpeg | 1,842 | 2,051 | true | true | true | Nikon D40 är en digital systemkamera tillverkad av det japanska företaget Nikon som lanserades 2006-11-16. Kameran är positionerad som en spegelreflexkamera för nybörjare och är en uppföljare till Nikons tidigare D50. Jämfört med D50 har Nikon tagit bort avancerade funktioner, sänkt priset och lagt till funktioner som är riktade mot nybörjaren, till exempel hjälptexter för alla menyval som kan nås med en knapptryckning. 2007-03-06 lanserades D40x som en uppgraderad D40 med en 10 megapixlars sensor. | null | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Second_Battle_of_Masaya | Second Battle of Masaya | Background | Second Battle of Masaya / Background | General Charles Frederick Henningsen | Charles Frederick Henningsen | null | image/jpeg | 2,294 | 1,532 | true | true | true | The Second Battle of Masaya took place in the town of Masaya, northwest of William Walker’s filibuster capital, Granada. Having fought an inconclusive battle there the previous month, Walker again aimed to capture the valuable fortified town. The assault and subsequent siege of the town was inconclusive, as the heavy losses suffered on both sides still did not produce a definitive result, with Walker’s men withdrawing back to Granada after three days and nights of fighting. This loss drove Walker to not only abandon his vulnerable capital at Granada, but also to burn it to the ground. | After the unsuccessful First Battle of Masaya in October, Walker knew that an enemy force encamped so nearby made his position in Granada untenable. After driving Jose Maria Cañas out of La Virgen at the Battle of the Transit on November 11, and with the return of the experienced General Charles Frederick Henningsen to his force, Walker felt confident in his victorious army's ability to retake Masaya. Walker and his men embarked from La Virgen to Granada, there mustering 550 men. On the morning of the 15th, Walker and this force set off in the direction of Masaya. However, halfway to their destination, Walker received news that 800 men under General Máximo Jerez had departed Masaya in order to reinforce Cañas’ defeated army at Rivas. This newly mobile force threatened the transit link under Walker’s control, so Walker peeled off 200 men with orders to reinforce the garrison left to man the recently captured transit city of La Virgen. Left at this point with only 350 men, Walker inexplicably decided to carry on with the assault on Masaya. As explained by Daniel Bedinger Lucas, Walker’s “mania for assaulting fortified towns with an inferior force” is what motivated the decision to attack. Whatever the reason, on the 15th of November, Walker’s force arrived at Masaya. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Parc_national_de_la_Biebrza | Parc national de la Biebrza | Territoire | Parc national de la Biebrza / Territoire | Carte de la Biebrza et du parc | Polski: Fragment drogi podpisywany czasem na mapach jako Carska Droga narysowany jest kolorem czerwonym, pogrubioną linią odcinek Strękowa Góra - Twierdza Osowiec biegnący m.in. przez bagna Biebrzańskiego Parku Narodowego. Szlak turystyczny. Inne nazwy drogi to Carski Trakt, Carska Szosa. | null | image/gif | 485 | 800 | true | true | true | Le parc national de la Biebrza est un parc national se situant dans le voivodie de Podlachie, au nord-est de la Pologne, situé le long la rivière Biebrza. La quasi-totalité de la vallée de la Biebrza est protégée, depuis les sources de la rivière jusqu'à son embouchure dans la Narew.
Avec une superficie totale de 59 223 ha, il est le plus grand parc parmi les 23 parcs nationaux de la Pologne et l'un des plus grands en Europe. Son objectif est de protéger des tourbières étendues de la vallée de la Biebrza et d'une partie des collines de Sokołów. | Le territoire du parc s'étend sur presque toute la vallée de la Biebrza, depuis les sources de la rivière jusqu'à son embouchure dans la Narew (environ 155 km).
Les marais sont la partie la plus précieuse du parc national qui protège de vastes étendues de zones humides écologiquement intactes. Ces dernières abritent une biodiversité particulièrement élevée, comprenant une grande variété de communautés de plantes, d'oiseaux, d'amphibiens (Rana temporaria principalement, devant Hyla arborea et Bombina bombina) et d'autres espèces caractéristiques des zones humides,souvent rares. Parmi les mammifères on trouve notamment l'élan (qui a longtemps trouvé refuge dans cette zone où vit sa population située la plus au sud-ouest de la Pologne, qui reste la population la plus importante de Pologne, mais qui régresse, étant passée de 800 individus environ vers 1980 à environ 400 20 ans plus tard) et le castor (avec des densités atteignant plus de 2 familles par km de rivière) le nom Biebrza découle d'ailleurs de l'ancien nom germanophone du castor (biebr /bieber). Le vison y atteint aussi des densités exceptionnelles (jusqu’à 52 pistes sur 1 km le long d’un des affluents de la Biebrza en 1999).
Les zones humides de la Biebrza comme la vallée de la Narew sont des centres très importants pour le nichage, la nourriture et le repos de nombreux oiseaux migrateurs. | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Canal_Chesapeake-Ohio | Canal Chesapeake-Ohio | null | Canal Chesapeake-Ohio | null | English: People getting on the Charles F. Mercer at Great Falls, MD, on the Chesapeake and Ohio Canal | null | image/jpeg | 2,494 | 3,740 | true | true | true | El canal Chesapeake-Ohio fue un canal del río Potomac, activo entre 1831 y 1924, que unía las ciudades de Washington D. C. y Cumberland. Se usó principalmente para el transporte de carbón procedente de las cercanas montañas Allegheny.
El canal tenía una longitud de 297 km y permitía el paso de barcas de hasta unos 27 metros eslora y casi 4,5 metros de manga. Para su uso, requirió la construcción de 74 esclusas, once puentes acuíferos para cruzar las mayores corrientes, más de 240 obras de drenaje para cruzar las corrientes menores, y el túnel Paw Paw de 950 metros. Una sección planeada entre el río Ohio y Pittsburgh nunca fue construida. Actualmente el canal es mantenido por el Parque Histórico Nacional del Canal Chesapeake-Ohio con un sendero a lo largo del canal, para caminantes y ciclistas. | El canal Chesapeake-Ohio fue un canal del río Potomac, activo entre 1831 y 1924, que unía las ciudades de Washington D. C. y Cumberland (Maryland). Se usó principalmente para el transporte de carbón procedente de las cercanas montañas Allegheny.
El canal tenía una longitud de 297 km y permitía el paso de barcas de hasta unos 27 metros eslora y casi 4,5 metros de manga. Para su uso, requirió la construcción de 74 esclusas, once puentes acuíferos para cruzar las mayores corrientes, más de 240 obras de drenaje para cruzar las corrientes menores, y el túnel Paw Paw de 950 metros. Una sección planeada entre el río Ohio y Pittsburgh nunca fue construida. Actualmente el canal es mantenido por el Parque Histórico Nacional del Canal Chesapeake-Ohio con un sendero a lo largo del canal, para caminantes y ciclistas. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Rikou | Rikou | null | Rikou | null | Français : Mosqué de Rikou | Rikou | image/jpeg | 1,704 | 2,272 | true | true | true | Rikou est un village du département et la commune urbaine de Ouahigouya, situé dans la province du Yatenga et la région du Nord au Burkina Faso. | Rikou est un village du département et la commune urbaine de Ouahigouya, situé dans la province du Yatenga et la région du Nord au Burkina Faso. | |
bg | https://bg.wikipedia.org/wiki/%D0%92%D1%82%D0%BE%D1%80%D0%B0_%D0%B0%D1%82%D0%B0%D0%BA%D0%B0_%D0%BD%D0%B0_%D0%9F%D0%BB%D0%B5%D0%B2%D0%B5%D0%BD | Втора атака на Плевен | Паметници | Втора атака на Плевен / Паметници | null | Български: Паметник на 475 нисши чина от 117 Ярославски полк и 378 Шуйски полк, убити при втората атака на град Плевен на 18 юли 1877 г. | null | image/jpeg | 1,934 | 1,308 | true | true | true | Втора атака на Плевен е борба между Западната османска армия и Западния руски отряд за Плевен. Завършва с нов неуспех за руските войски. | null | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Washitsu | Washitsu | null | Washitsu | Washitsu mit Tatami und Shōji | Tatami room with shoji I took this photograph and contribute it to the public domain. | null | image/jpeg | 459 | 616 | true | true | true | Ein Washitsu, wörtlich "japanisches Zimmer", bezeichnet einen traditionellen japanischen Raum. Er zeichnet sich unter anderem durch Tatami-Matten als Bodenbelag, möglicherweise Shōji und einer Tokonoma aus. Oft hat er Fusuma statt Türen mit Türangeln.
In der Vergangenheit waren alle japanischen Wohnräume nach heutigem Sprachgebrauch Washitsu, und die Japaner schliefen in ihnen nachts auf Futons, die auf dem Boden ausgerollt wurden. Heute haben viele japanische Haushalte nur ein Washitsu, das dann hauptsächlich als Wohnzimmer und für den Empfang von Gästen verwendet wird, während die meisten anderen Räume in westlichem Stil gehalten sind. Viele neu gebaute japanische Apartments im urbanen Raum – oft mit Linoleum- oder Hartholzböden – haben kein Washitsu mehr.
Die Größe eines Washitsu wird traditionell mit der Zahl seiner Tatami-Matten angegeben, wobei man das spezielle japanische Zählwort jō verwendet. Typische Raumgrößen in Privatwohnungen sind sechs oder acht Tatami. Eine typische Anordnung sind vier Tatami um eine halbe Matte in der Mitte, also ein 4 1/2-Tatami-Raum. Die Größe der Tatami differiert je nach Region. | Ein Washitsu (jap. 和室), wörtlich "japanisches Zimmer", bezeichnet einen traditionellen japanischen Raum. Er zeichnet sich unter anderem durch Tatami-Matten als Bodenbelag (daher teilweise auch "Tatami-Raum"), möglicherweise Shōji (Schiebewänden) und einer Tokonoma (Wandnische) aus. Oft hat er Fusuma (Schiebetüren) statt Türen mit Türangeln.
In der Vergangenheit waren alle japanischen Wohnräume nach heutigem Sprachgebrauch Washitsu, und die Japaner schliefen in ihnen nachts auf Futons, die auf dem Boden ausgerollt wurden. Heute haben viele japanische Haushalte nur ein Washitsu, das dann hauptsächlich als Wohnzimmer und für den Empfang von Gästen verwendet wird, während die meisten anderen Räume in westlichem Stil gehalten sind. Viele neu gebaute japanische Apartments im urbanen Raum – oft mit Linoleum- oder Hartholzböden – haben kein Washitsu mehr.
Die Größe eines Washitsu wird traditionell mit der Zahl seiner Tatami-Matten angegeben, wobei man das spezielle japanische Zählwort jō (畳) verwendet. Typische Raumgrößen in Privatwohnungen sind sechs oder acht Tatami. Eine typische Anordnung sind vier Tatami um eine halbe Matte in der Mitte, also ein 4 1/2-Tatami-Raum. Die Größe der Tatami differiert je nach Region. Traditionell gab es nur bestimmte Anordnungen der Tatami und daraus resultierende Raumgrößen.
Das Mobiliar eines Washitsu besteht häufig aus einem niedrigen Tisch, an dem sich die Familie mit Gästen oder zum Essen auf flache Kissen (Zabuton) oder auf niedrige Stühle, die speziell für solche niedrigen Tische vorgesehen sind, setzt. Ein Kotatsu ist ein solcher Tisch, der als Besonderheit unter der Tischfläche ein elektrisches Heizelement enthält, und oft mit Steppdecken umgeben ist, damit die Wärme nicht entweicht. Im Winter versammelt sich die Familie an diesem Ort der Wärme, da es bei traditionellen japanischen Wohnhäusern nicht üblich ist, das gesamte Haus zu beheizen. Aufgrund seiner Bedeutung zählt ein solcher niedriger Tisch meistens ebenfalls zu den Charakteristika eines Washitsu. | |
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/Magyarorsz%C3%A1g_vas%C3%BAt%C3%A1llom%C3%A1sainak_list%C3%A1ja | Magyarország vasútállomásainak listája | Állomások listája | Magyarország vasútállomásainak listája / Állomások listája | null | Magyar: Alsógalla megállóhely | null | image/jpeg | 768 | 1,024 | true | true | true | Ebben a szócikkben Magyarország üzemben lévő és forgalomszünetelés alatt lévő vasútállomásainak listája látható. Az állomások többségét a Magyar Államvasutak és a GYSEV üzemelteti, de néhány állomásnál a helyi önkormányzatok is részt vesznek az üzemeltetésben. | null | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Gorz%C3%B3w_Wielkopolski | Gorzów Wielkopolski | Zabytki | Gorzów Wielkopolski / Zabytki | Kościół Podwyższenia Krzyża Świętego | Polski: Kościół Podwyższenia Krzyża Świętego w Gorzowie Wielkopolskim. | null | image/jpeg | 3,050 | 4,074 | true | true | true | Gorzów Wielkopolski – miasto na prawach powiatu w północno-zachodniej Polsce, w województwie lubuskim, siedziba wojewody lubuskiego oraz zespolonej administracji rządowej na terenie województwa lubuskiego. Gorzów Wielkopolski położony jest nad Wartą. Gorzów Wielkopolski wraz z 24 gminami i 5 powiatami województwa lubuskiego oraz 4 gminami i 1 powiatem województwa zachodniopomorskiego tworzy Aglomerację Gorzowską zamieszkałą przez ponad 400 000 mieszkańców.
Według danych GUS z 31 grudnia 2019 r. miasto miało 123 609 mieszkańców, co lokuje je na 29. pozycji w kraju pod względem liczby ludności. | Według rejestru Narodowego Instytutu Dziedzictwa na listę zabytków wpisane są:
historyczny układ urbanistyczny tzw. Nowego Miasta, z 1876-XX w.
historyczny układ urbanistyczny d. osiedla robotniczego Zamoście, z l. 1920-30
kościół farny, obecnie katedralny pw. Wniebowzięcia NMP, z XIV w.
kościół par. pw. Niepokalanego Poczęcia NMP, ul. Mieszka I 59, z 1895 r.
kościół par. pw. Świętego Krzyża, ul. Warszawska, z 1855 r.
kościół ewangelicki, obecnie rzym.-kat. par. pw. Chrystusa Króla, ul. Grobla, z l. 1928–1930
kościół ewangelicki „Zgody”, obecnie rzym.-kat. pw. św. Stanisława, z 1776 r., 1864 r., 1979 r.
kościół ewangelicki, obecnie rzym.-kat. fil. pw. NMP Królowej Polski, ul. Poznańska 82 (Karmin), z 1828 r.
kościół ewangelicki, obecnie rzym.-kat. par. pw. MB Różańcowej, ul. Strażacka 97 (Siedlice), z 1828 r.: cmentarz przykościelny
klasztor oblatów, ul. Bracka 7, po 1920 r.
cmentarz rzym.-kat., ul. Warszawska, z poł. XIX w.
cmentarz żydowski, ul. Gwiaździsta, z pocz. XVIII w. – 1942 r.
aleja lipowa, ul. Walczaka, z XIX w.
mury obronne, z XV w.
gmach teatru im. J. Osterwy, ul. Teatralna 9, z pocz. XX w.
wille, ul. Borowskiego 28, 29, z l. 1894-1906
willa, ul. Chrobrego 31, kamienica nr 33, z 1893-1894 r.
szkoła podstawowa nr 1, ul. Dąbrowskiego 23, z pocz. XX w.
d. łaźnia miejska, obecnie dom, ul. Dąbrowskiego 35 / Jagiełły 9-11, z l. 1928-30
willa „Zacisze”, obecnie budynek usługowy, ul. Drzymały 13, z 1823 r., XX w.
kamienice, ul. Grobla 14, 15, z 1911 r., z pocz. XX w.
Instytut Surowic, ul. Grottgera 24/25, z 1904 r.: laboratorium, obecnie mieszkania, stajnia, koziarnia, stodoła
kamienica, ul. Hawelańska 11, z 1897 r.
dom, ul. Jagiełły 3
willa, ob. Pałac Ślubów, ul. Kazimierza Wielkiego 1, z 1903 r.: ogród
willa ul. Kobylogórska 77, z ok. 1890 r.: park
kamienice, ul. Kosynierów Gdyńskich 75, 92, 108, z 1896-1910 r.
kamienica, ul. Krzywoustego 1, z k. XIX w.
kamienice, ul. Łokietka 16, 17, 18, 20a, 22, 23, 26, 35, dom nr 37, z l. 1899-1914
willa, ul. Nadbrzeżna 1, z 1900 r.
dom, ul. Obotrycka 8, kamienica 9, z XVIII w., 1867 r., z 1908 r.
sierociniec, obecnie biura, ul. Obotrycka 14, z l. 1823-24
ratusz, obecnie biura, ul. Obotrycka 16, po 1920 r.
zespół poczty i telegrafu, ul. Pocztowa 15-19 / ul. Strzelecka 25, z 1890 r., r. 1905 r.: budynek poczty ze skrzydłami, budynek odprawy dyliżansów
szkoła, ul. Przemysłowa 22, z 1905 r.
Miejska Kasa Oszczędności, Towarzystwo Kredytowe, obecnie bank, ul. Sikorskiego 7, z l. 1910-20
kamienica, ul. Sikorskiego 106, willa 107, z 1880 r., XIX w./XX w.
willa, ul. Składowa 11, z 1898 r., 1914 r.
kamienica, ul. Spichrzowa 4, z l. 1894-1895
dwie wille braci Bahrów, ob. pałac biskupi, ul. 30 Stycznia 1, z 1895 r., l. 1900-02
zespół szkoły, ul. 30 Stycznia 29, z XIX/XX w.: szkoła, budynek gospodarczy, sala gimnastyczna
Dom Ubogich, ul. Teatralna 25, z l. 1799/1801, XX w.
pałac, ul. Teatralna 30
zespół domu zakonnego ss. Czerwonego Krzyża „Bethesda”, obecnie szpital dziecięcy, ul. Walczaka 16: budynek główny, z 1921 r.; dom emeryta, 1927 r.; budynek oddziału niemowląt z 1935 r.; zieleń szpitalna z XX w.
zespół szpitala, ul. Walczaka 42, z l. 1885-1935: 10 pawilonów szpitalnych; budynek administracyjny nr 15; budynek gospodarczy nr 13; kotłownia nr 14, kostnica, z XIX w./XX w. w.; park szpitalny
zespół willowy, ul. Wał Okrężny 37, z poł. XIX w.: willa – pałacyk, kordegarda, park, brama
zespół willowy, ul. Warszawska 35, z 1903 r.: willa, oficyna, park
kamienica, obecnie dom parafialny, ul. Woskowa 1 b, z 1902 r., dom nr 1 c, z 1892 r.
estakada kolejowa, wzdłuż rz. Warty, betonowo-stalowa, z l. 1905-14
spichrz, ul. Fabryczna 1, szachulcowy z XVIII w.
spichrz, ul. Grobla 1, szachulcowy, stodoła nr 43, z pocz. XIX w., 1842 r.
Układ urbanistyczny miasta
Układ historyczny Starego Miasta w ciągu ostatnich 50 lat uległ znacznemu przekształceniu ze względu na niemal całkowite jego zniszczenie w wyniku działań II wojny światowej oraz w sposób jego odbudowy w latach 60. XX wieku, który zignorował średniowieczną strukturę działek i dokonał zmian w układzie ulic. Zachowany został jedynie zewnętrzny, h | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/%C3%85by_Church | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/94/Church-of-Aaby-1.JPG | Åby Church | null | Åby Church | null | Description: The Church of Aaby seen from the north. Taken in Jutland, | null | image/jpeg | 848 | 1,307 | true | true | true | Åby Church is a church located in Åby Parish in Aarhus, Denmark. The church is situated in the neighbourhood Åbyhøj, west of Midtbyen. The church is today a parish church in the Church of Denmark, serving a parish population of 10.925. The Åby Church pastorate is shared with the Åbyhøj Church to the north. | Åby Church (Danish: Åby Kirke) is a church located in Åby Parish in Aarhus, Denmark. The church is situated in the neighbourhood Åbyhøj, west of Midtbyen. The church is today a parish church in the Church of Denmark, serving a parish population of 10.925 (2015). The Åby Church pastorate is shared with the Åbyhøj Church to the north. |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Nissan_Xterra | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/6b/2001Xterra.JPG | Nissan Xterra | Galeria | Nissan Xterra / Galeria | null | English: 2001 Nissan Xterra in Aztec Red. | null | image/jpeg | 1,841 | 2,833 | true | true | true | O Xterra é um utilitário esportivo da Nissan.
O Xterra chega em versão única, SE, recheada de equipamentos. Traz ar-condicionado, direção hidráulica, freios ABS e volante com regulagem de altura e distância. Além do nome Xterra, o visual também reforça a ligação do carro com os caminhos que o asfalto não alcançou. Para-choques e grande dianteira de plástico cinza, rack no teto - que conta com um cesto para transportar objetos -, estribos laterais, máscara no farol e tomada de ar sobre o capô dão o tom da conversa.
O Xterra vai bem no fora-de-estrada, apesar de perder pontos para o Defender 110, que além de contar com bloqueio do diferencial central leva vantagem nos ângulos de ataque e de saída - respectivamente, 51 e 34 graus para o Defender, contra 34 e 29 graus do Xterra. A tração 4x4, com a opção de reduzida, os 23,5 centímetros de altura em relação ao solo - 2 a mais que no rival - e o bom curso da suspensão permitem ao Xterra enfrentar terrenos irregulares, sem reclamar.
O 2.8 turbodiesel entrega 34,7 kgfm de torque, antes das 2000 rpm. Isso significa que o motorista conta com força suficiente para superar os obstáculos de uma trilha. | null |
arz | https://arz.wikipedia.org/wiki/%D8%AC%D8%B1%D8%A7%D9%86%D8%AF_%D8%AA%D9%8A%D8%B1 | جراند تير | null | جراند تير | null | Français : Pointe des Châteaux | null | image/jpeg | 453 | 604 | true | true | true | جراند تير جزيره فى فرنسا | جراند تير جزيره فى فرنسا | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Dorgon | Dorgon | Conquest of China | Dorgon / Dorgon's regency (1643–1650) / Conquest of China | A man in San Francisco's Chinatown around 1900. The Chinese habit of wearing a queue came from Dorgon's July 1645 edict ordering all men to shave the front half of their head and wear the rest of their hair in a queue similar to those of the Manchus. | English: Close crop of Image:Elderly Chinese American Man with Queue.jpg for use in the en:wikipedia Queue (hairstyle) article | A black-and-white photograph from three-quarter back view of a man wearing a round cap and a long braided queue that reaches to the back of his right knee. His left foot is posed on the first step of a four-step wooden staircase. Bending forward to touch a cylindrical container from which smoke is rising, he is resting his left elbow on his folded left knee. | image/jpeg | 363 | 242 | true | true | true | Dorgon, formally known as Prince Rui, was a Manchu prince and regent of the early Qing dynasty. Born in the Aisin Gioro clan as the 14th son of Nurhaci, Dorgon started his career in military campaigns against the Ming dynasty, Mongols and Koreans during the reign of his eighth brother, Hong Taiji, who succeeded their father.
After Hong Taiji's death in 1643, he was involved in a power struggle against Hong Taiji's eldest son, Hooge, over the succession to the throne. Both of them eventually came to a compromise by backing out and letting Hong Taiji's ninth son, Fulin, become the emperor; Fulin was installed on the throne as the Shunzhi Emperor. Dorgon served as Prince-Regent from 1643 to 1650, throughout the Shunzhi Emperor's early reign. In 1645, he was given the honorary title "Emperor's Uncle and Prince-Regent"; the title was changed to "Emperor's Father and Prince-Regent" in 1649.
Under Dorgon's regency, Qing forces occupied Beijing, the capital of the fallen Ming dynasty, and gradually conquered the rest of China in a series of battles against Ming loyalists and other opposing forces around China. | Under the reign of Dorgon – whom historians have variously called "the mastermind of the Qing conquest" and "the principal architect of the great Manchu enterprise" – the Qing subdued almost all of China and pushed loyalist "Southern Ming" resistance into the far southwestern reaches of China. After repressing anti-Qing revolts in Hebei and Shandong in the summer and fall of 1644, Dorgon sent armies to root out Li Zicheng from the important city of Xi'an (Shaanxi province), where Li had reestablished his headquarters after fleeing Beijing in early June 1644. Under the pressure of Qing armies, Li was forced to leave Xi'an in February 1645. He was killed – either by his own hand or by a peasant group that had organised for self-defence during this time of rampant banditry – in September 1645 after fleeing though several provinces.
From newly captured Xi'an, in early April 1645, the Qing forces mounted a campaign against the rich commercial and agricultural region of Jiangnan south of the lower Yangtze River, where in June 1644 a Ming imperial prince had established a regime loyal to the Ming. Factional bickering and numerous defections prevented the Southern Ming from mounting an efficient resistance. Several Qing armies swept south, taking the key city of Xuzhou north of the Huai River in early May 1645 and soon converging on Yangzhou, the main city on the Southern Ming's northern line of defence. Bravely defended by Shi Kefa, who refused to surrender, Yangzhou fell to Qing artillery on 20 May after a one-week siege. Dorgon's brother, Dodo, then ordered the slaughter of Yangzhou's entire population. As intended, this massacre terrorised other Jiangnan cities into surrendering to the Qing Empire. Indeed, Nanjing surrendered without a fight on 16 June after its last defenders made Dodo promise he would not harm the population. The Qing forces soon captured the Ming emperor (who died in Beijing the following year) and seized Jiangnan's main cities, including Suzhou and Hangzhou; by early July 1645, the frontier between the Qing Empire and the Southern Ming regime had been pushed south to the Qiantang River.
On 21 July 1645, after Jiangnan had been superficially pacified, Dorgon issued a most inopportune edict ordering all Han Chinese men to shave the front half of their heads and wear the rest of their hair in queues identical to those of the Manchus. The punishment for non-compliance was death. This policy of symbolic submission helped the Manchus distinguish friend from foe. For Han officials and literati, however, the new hairstyle was shameful and demeaning (because it breached a common Confucian directive to preserve one's body intact), whereas for common folk cutting their hair was the same as losing their virility. Because it united Chinese of all social backgrounds into resistance against Qing rule, the hair cutting command greatly hindered the Qing conquest. The defiant population of Jiading and Songjiang was massacred by former Ming general Li Chengdong (李成東; d. 1649), respectively on August 24 and September 22. Jiangyin also held out against about 10,000 Qing troops for 83 days. When the city walls were finally breached on 9 October 1645, the Qing army led by the previous Ming defector Liu Liangzuo (劉良佐; d. 1667) massacred the entire population, killing between 74,000 and 100,000 people. These massacres ended armed resistance against the Qing Empire in the Lower Yangtze. A few committed loyalists became hermits, hoping that for lack of military success, their withdrawal from the world would at least symbolise their continued defiance against foreign rule.
After the fall of Nanjing, two more members of the Ming imperial household created new Southern Ming regimes: one centred in coastal Fujian around the "Longwu Emperor" Zhu Yujian – a ninth-generation descendant of the Hongwu Emperor, the Ming dynasty's founder – and one in Zhejiang around "Regent" Zhu Yihai, Prince of Lu. But the two loyalist groups failed to cooperate, making their chances of success even lower than they already were. In July 1646, a new souther | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Miros%C5%82aw_Szymkowiak | Mirosław Szymkowiak | null | Mirosław Szymkowiak | null | Mirosław Szymkowiak | Szymkowiak | image/jpeg | 249 | 210 | true | true | true | Mirosław Szymkowiak é um futebolista polonês. | Mirosław Szymkowiak (Poznań, 12 de novembro de 1976) é um futebolista polonês. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Cinachyrella | Cinachyrella | null | Cinachyrella | null | English: Cinachyrella sp. sponge at Bima bay (Sumbawa, Indonesia) | null | image/jpeg | 2,631 | 3,508 | true | true | true | Cinachyrella is a genus of marine sponges in the family Tetillidae. | Cinachyrella is a genus of marine sponges in the family Tetillidae. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Saison_2014_de_l%27%C3%A9quipe_cycliste_Topsport_Vlaanderen-Baloise | Saison 2014 de l'équipe cycliste Topsport Vlaanderen-Baloise | Effectif | Saison 2014 de l'équipe cycliste Topsport Vlaanderen-Baloise / Coureurs et encadrement technique / Effectif | null | Français : Reportage réalisé le jeudi 17 avril à l'occasion du départ et de l'arrivée du Grand Prix de Denain 2014 à Denain, Nord, Nord-Pas-de-Calais, France. Nederlands: Vertrek en aankomst, donderdag 17 april 2014, GP Denain 2014, Denain, Noorderdepartement, Nord-Pas-de-Calais, Frankrijk. Depicted person: Tom Van Asbroeck Depicted team: Topsport Vlaanderen-Baloise The production of these files has been made possible thanks to the organizers of the Grand Prix de Denain 2014. English | français | македонски | polski | +/− | null | image/jpeg | 4,466 | 3,599 | true | true | true | La saison 2014 de l'équipe cycliste Topsport Vlaanderen-Baloise est la vingt-et-unième de cette équipe. | Vingt-cinq coureurs constituent l'effectif 2014 de l'équipe, dix-neuf d'entre eux étaient déjà présents dans l'équipe en 2013. | |
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/Lax%C3%A5_k%C3%B6zs%C3%A9g | Laxå község | null | Laxå község | null | Laxå Municipality in Örebro County Designd by me, based on Image:Örebro County.png | null | image/png | 486 | 385 | true | true | true | Laxå község Svédország 290 községének egyike.
A mai község 1967-ben jött létre. | Laxå község (svédül: Laxå kommun) Svédország 290 községének egyike.
A mai község 1967-ben jött létre. | |
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Lliga_irlandesa_de_futbol | Lliga irlandesa de futbol | A Division | Lliga irlandesa de futbol / Historial / Campions / A Division | null | Nero e Blu (Strisce) | Athlone Town | image/png | 400 | 600 | true | true | true | La lliga irlandesa de futbol, oficialment League of Ireland, és la màxima competició futbolística de la República d'Irlanda.
La competició es creà l'any 1921. El 2007 la lliga fou reanomenada FAI League of Ireland, després de la fusió de la FAI i la League of Ireland. Aquesta nova competició deixa de ser controlada pels clubs de futbol i passa a ser governada per la Federació Irlandesa. | 1921-22 St James's Gate (1)
1922-23 Shamrock Rovers (1)
1923-24 Bohemians (1)
1924-25 Shamrock Rovers (2)
1925-26 Shelbourne (1)
1926-27 Shamrock Rovers (3)
1927-28 Bohemians (2)
1928-29 Shelbourne (2)
1929-30 Bohemians (3)
1930-31 Shelbourne (3)
1931-32 Shamrock Rovers (4)
1932-33 Dundalk (1)
1933-34 Bohemians (4)
1934-35 Dolphin (1)
1935-36 Bohemians (5)
1936-37 Sligo Rovers (1)
1937-38 Shamrock Rovers (5)
1938-39 Shamrock Rovers (6)
1939-40 St James's Gate (2)
1940-41 Cork United (1)
1941-42 Cork United (2)
1942-43 Cork United (3)
1943-44 Shelbourne (4)
1944-45 Cork United (4)
1945-46 Cork United (5)
1946-47 Shelbourne (5)
1947-48 Drumcondra (1)
1948-49 Drumcondra (2)
1949-50 Cork Athletic (1)
1950-51 Cork Athletic (2)
1951-52 St. Patrick's Athletic (1)
1952-53 Shelbourne (6)
1953-54 Shamrock Rovers (7)
1954-55 St. Patrick's Athletic (2)
1955-56 St. Patrick's Athletic (3)
1956-57 Shamrock Rovers (8)
1957-58 Drumcondra (3)
1958-59 Shamrock Rovers (9)
1959-60 Limerick (1)
1960-61 Drumcondra (4)
1961-62 Shelbourne (7)
1962-63 Dundalk (2)
1963-64 Shamrock Rovers (10)
1964-65 Drumcondra (5)
1965-66 Waterford United (1)
1966-67 Dundalk (3)
1967-68 Waterford United (2)
1968-69 Waterford United (3)
1969-70 Waterford United (4)
1970-71 Cork Hibernians (1)
1971-72 Waterford United (5)
1972-73 Waterford United (6)
1973-74 Cork Celtic (1)
1974-75 Bohemians (6)
1975-76 Dundalk (4)
1976-77 Sligo Rovers (2)
1977-78 Bohemians (7)
1978-79 Dundalk (5)
1979-80 Limerick United (2)
1980-81 Athlone Town (1)
1981-82 Dundalk (6)
1982-83 Athlone Town (2)
1983-84 Shamrock Rovers (11)
1984-85 Shamrock Rovers (12) | |
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E7%BE%8E%E6%B4%B2%E6%9C%80%E5%A4%A7%E5%9F%8E%E5%B8%82%E4%BA%BA%E5%8F%A3%E5%88%97%E8%A1%A8 | 美洲最大城市人口列表 | 列表 | 美洲最大城市人口列表 / 列表 | null | English: Seashore of Fortaleza | null | image/jpeg | 853 | 1,280 | true | true | true | 此列表列出了美洲五十大城市人口數,該列表數值僅表示該城市市區的人口,並不包含城市凝聚區或是都會區的人口。欲得知美洲都會區的人口數,詳見美洲都會區人口列表。該數據取自各國人口普查結果或是2014年官方估計的人口數值。 | null | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Darwin,_R%C3%ADo_Negro | Darwin, Río Negro | null | Darwin, Río Negro | null | Español: darwin en la lejania | null | image/jpeg | 1,667 | 3,648 | true | true | true | Darwin is a village and municipality in Río Negro Province in Argentina. | Darwin is a village and municipality in Río Negro Province in Argentina. | |
no | https://no.wikipedia.org/wiki/Santa_Maria_in_Ara_Coeli | Santa Maria in Ara Coeli | null | Santa Maria in Ara Coeli | null | English: Interior of Santa Maria in Aracoeli, Rome Deutsch: Rom, Basilika Santa Maria in Aracoeli, Innenansicht | null | image/jpeg | 2,438 | 3,022 | true | true | true | Santa Maria in Aracoeli, offisielt Santa Maria in Ara Coeli al Campidoglio, er en kirke og basilica minor i Roma, dedisert tilt Jomfru Maria. Kirken ligger på Kapitolhøyden i Rione Campitelli og tilhører sognet San Marco Evangelista al Campidoglio.
Kirken er kjent for å huse Santo Bambino, en treskulptur fra 1400-tallet forestillende Jesusbarnet. Skulpturen sies å være laget av oliventre fra Getsemane og tilskrives en rekke underverker. | Santa Maria in Aracoeli, offisielt Santa Maria in Ara Coeli al Campidoglio, er en kirke og basilica minor i Roma, dedisert tilt Jomfru Maria. Kirken ligger på Kapitolhøyden i Rione Campitelli og tilhører sognet San Marco Evangelista al Campidoglio.
Kirken er kjent for å huse Santo Bambino, en treskulptur fra 1400-tallet forestillende Jesusbarnet. Skulpturen sies å være laget av oliventre fra Getsemane og tilskrives en rekke underverker. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/1764 | 1764 | null | 1764 | null | English: 18th century print depicting the Beast of Gévaudan.Français : Gravure extraite du recueil factice de pièces relatives à la bête du Gévaudan, formé par Gervais-François Magné de Marolles. | Die Bestie von Gévaudan überfällt eine Frau | image/jpeg | 3,790 | 4,970 | true | true | true | 15. Februar: Nachdem sie erfahren haben, dass Frankreich alle seine Besitzungen östlich des Mississippi River im Vertrag von Paris an Großbritannien abgetreten hat, gründen französische Händler auf der Westseite des Flusses die Stadt St. Louis.
Das britische Parlament beschließt am 5. April den von Premierminister George Grenville entworfenen Sugar Act. Mit diesem Zollgesetz wird der Zoll auf Melasse auf die Hälfte verringert, andererseits aber der Anwendungsbereich des Gesetzes auf andere Güter wie Zucker, bestimmte Weine, Kaffee und Piment ausgedehnt. Als weitere Neuerung sieht der Sugar Act insbesondere auch strengere Regeln zur Durchsetzung der Zollbestimmungen vor. Die durch den Sugar Act eingeführten Vorschriften führen zu einem Zusammenbruch des Handels mit Madeira, den Azoren, den Kanaren und den französischen Westindischen Inseln und bringen die Wirtschaft in den Kolonien praktisch zum Erliegen. Der Sugar Act stößt auf massiven Widerstand der Kolonisten und ist somit eine der Ursachen für die Amerikanische Unabhängigkeitsbewegung.
Mai: Benjamin Franklin wird Sprecher der Abgeordnetenversammlung von Pennsylvania. | null | |
el | https://el.wikipedia.org/wiki/%CE%99%CF%83%CF%81%CE%B1%CE%AE%CE%BB | Ισραήλ | Σύγχρονη Ιστορία | Ισραήλ / Σύγχρονη Ιστορία | 1925. Τελετή θεμελίωσης του Εβραϊκού Πανεπιστημίου Ιερουσαλήμ | English: Hebrew University and Lord Balfour's visit. Opening of the Hebrew University. | null | image/jpeg | 3,356 | 2,611 | true | true | true | Το Κράτος του Ισραήλ είναι ένα μικρό, ανεπτυγμένο, κράτος της Μέσης Ανατολής, με έκταση 20.770 τετρ. χλμ. και πληθυσμό 9.152.100 κατοίκους, σύμφωνα με επίσημη εκτίμηση για το 2020. Ιδρύθηκε το 1948 με σκοπό να μετατραπεί σε εθνική εστία όσων απανταχού Εβραίων επιθυμούν να πολιτογραφηθούν πολίτες του απ΄όπου και αν προέρχονται. Ωστόσο το σύγχρονο κράτος του Ισραήλ διεκδικεί ιστορική συνέχεια με τα αρχαία βιβλικά κράτη του Ισραήλ και της Ιουδαίας, το έπος των οποίων έχει κεντρική θέση στην ιουδαϊκή θρησκεία και μνήμη. Η πλειονότητα των κατοίκων του κράτους είναι Εβραίοι, ενώ η μεγαλύτερη μειονότητα είναι Άραβες. | Οι Εβραίοι ζουν εδώ και χιλιάδες χρόνια στην περιοχή του σύγχρονου Ισραήλ και στην αρχαιότητα ήταν πλειονότητα μέχρις ότου εκδιώχθηκαν από τους Ρωμαίους και κατοίκησαν σε διάφορα μέρη του κόσμου. Οι Ρωμαίοι μετονόμασαν τη χώρα από Ιουδαία σε Παλαιστίνη κατά την «Παλαιστίνη Συρία» του Ηροδότου. Η περιοχή κατακτήθηκε μεταγενέστερα από Βυζαντινούς (330-640 μ.Χ.), κατόπιν Άραβες (7ο αιώνα μ.Χ.), Σελτζούκους Τούρκους (1071 μ.Χ.), Σταυροφόρους Ευρωπαίους (1099 - 1187 μ.Χ.), Μαμελούκους Αιγύπτιους (περί το 1250 - 1516 μ.Χ.), Οθωμανούς (1516-1831), Αιγύπτιους (1831-1841) και πάλι Οθωμανούς/Τούρκους (1841 - 1917) ενώ διετέλεσε βρετανικό προτεκτοράτο μεταξύ 1920 - 1948. Δηλαδή η περιοχή της Παλαιστίνης παρέμεινε ως επί το πλείστον μουσουλμανική κατά πλειονότητα των κατοίκων της από το 1270 μ.Χ. έως και τον 20ο αιώνα.
Ο πρώτος μαζικός επαναπατρισμός Εβραίων συνέβη κατά τον 14ο αιώνα κυρίως από την Ισπανία προς την Ιερουσαλήμ. Από τον 19ο αιώνα το σιωνιστικό κίνημα (που είχε ιδρυθεί το 1897 με σκοπό την ίδρυση του Ισραήλ), απαίτησε τη δημιουργία ενός ανεξάρτητου εβραϊκού κράτους, ενώ ανέλαβε την παράνομη μετανάστευση εκατοντάδων χιλιάδων Εβραίων στην Παλαιστίνη, την οποία προσπάθησαν αρχικά να σταματήσουν οι Βρετανοί οι οποίοι είχαν μετατρέψει την περιοχή σε προτεκτοράτο. Το 1917 όμως η Βρετανία άλλαξε στάση και ο υπουργός εξωτερικών Άρθουρ Τζέιμς Μπάλφουρ δήλωσε πως υποστηρίζει τη μελλοντική ίδρυση Εβραϊκού κράτους στην Παλαιστίνη «στο βαθμό που δεν επηρεάζονται οι Άραβες κάτοικοι». Η Εβραϊκή παράνομη μετανάστευση συνεχίστηκε και αυξήθηκε σημαντικά στα επόμενα χρόνια και πολλές καθαρά εβραϊκές νέες πόλεις και ιδρύματα χτίστηκαν.
Την περίοδο 1936 -1939 οι Άραβες ξεσηκώθηκαν ένοπλα εναντίον των Βρετανών και σε μικρότερο βαθμό πραγματοποίησαν επιθέσεις σε εβραϊκούς οικισμούς. Με την έναρξη του Β΄ παγκοσμίου πολέμου και καθ´όλη τη διάρκεια του Ολοκαυτώματος οι Βρετανοί απαγόρευσαν την είσοδο Εβραίων στη χώρα. Μετά τη λήξη του Β΄ Παγκοσμίου πολέμου μια εβραϊκή μυστική στρατιωτική οργάνωση, η Χαγκανά (Άμυνα), που σχηματίστηκε στα χρόνια μετά το Ολοκαύτωμα, άρχισε να μάχεται τους Βρετανούς και τους Άραβες, επιχειρήσεις που η ισραηλινή ιστορία καταγράφει ως την αρχή του ισραηλινού «πολέμου της ανεξαρτησίας». Το 1947, ο ΟΗΕ ανέλαβε τον έλεγχο της Παλαιστίνης, και στις 29 Νοεμβρίου η Γενική Συνέλευση του ΟΗΕ υιοθέτησε την απόφαση Αρ. 181 για τη διαίρεση της Παλαιστίνης σε ένα ισραηλινό και ένα αραβικό κράτος, και τη μετατροπή της Ιερουσαλήμ σε διεθνή πόλη εκτός συνόρων. Σύμφωνα με αυτήν την απόφαση η παλιά πόλη της Ιερουσαλήμ, καθώς και η δυτική όχθη του Ιορδάνη, τέθηκε υπό τον έλεγχο της Ιορδανίας, ενώ η νέα πόλη ελέγχθηκε από τους Ισραηλινούς. Οι Άραβες άρχισαν βίαιες διαμαρτυρίες κατά των Εβραίων, τη στιγμή που στην περιοχή κατοικούσαν 590.000 Εβραίοι και 1.320.000 Άραβες.
Στις 14 Μαΐου 1948, μία ημέρα πριν λήξει η βρετανική Εντολή στην περιοχή, το ανώτατο εβραϊκό συμβούλιο ανακήρυξε την ανεξαρτησία του Ισραήλ και όρκισε πρόεδρο τον Χάιμ Βάιζμαν και πρωθυπουργό τον σιωνιστή ηγέτη, Δαβίδ Μπεν Γκουριόν. Παράλληλα, η Χαγκανά παρουσιάζεται πλέον ως ο τακτικός στρατός του κράτους του νεοσύστατου Ισραήλ που έκτοτε ονομάζεται Αμυντική Ισραηλινή Δύναμη' (Israel Defense Force/IDF, Εβραϊκά: Τσβα Χαγκανά Λε-Γισραέλ) γνωστότερος στους Ισραηλινούς, από τα αρχικά, του ως 'Τσαχάλ'. Την επόμενη ημέρα ξέσπασε ο Αραβοϊσραηλινός πόλεμος του 1948, όταν πέντε αραβικές χώρες (Αίγυπτος, Ιορδανία, Συρία, Λίβανος και Ιράκ) εισέβαλαν στρατιωτικά, με την αρωγή και άλλων στρατευμάτων από την Υεμένη και τη Σαουδική Αραβία. Η Αίγυπτος και η Ιορδανία προσάρτησαν τότε το Σινά και τη Γάζα η πρώτη και τη Δυτική Όχθη η δεύτερη. Μετά από ένα χρόνο εχθροπραξιών υπεγράφη ανακωχή.
Έκτοτε ακολούθησαν πολλές ακόμα συγκρούσεις που συνεχίζονται μέχρι και τις μέρες μας. Κύριες στιγμές της Αραβοϊσραηλινής σύγκρουσης ήταν ο πόλεμος των Έξι Ημερών του 1967, όταν το Ισραήλ επιτέθηκε πρώτο στις δυνάμεις της Αιγύπτου, της Ιορδανίας και της Συρίας που ήταν έτοιμες να του επιτεθούν, και προέλασε στο έδαφος τους καταλαμβάνοντας τη χερσόνησο του Σινά, την Λωρίδα της Γάζας, την Δυτική Όχθη κ | |
ml | https://ml.wikipedia.org/wiki/%E0%B4%AE%E0%B4%A4%E0%B5%8D%E0%B4%A4%E0%B4%BF | മത്തി | ചിത്രങ്ങൾ | മത്തി / ചിത്രങ്ങൾ | null | English: ഉണ്ടാക്കുന്ന വിധം | null | image/jpeg | 3,072 | 4,608 | true | true | true | ലോകത്തിൽ ഏറ്റവുമധികം പിടിക്കപ്പെടുന്ന ഭക്ഷ്യയോഗ്യമായ കടൽ മത്സ്യങ്ങൾ ആണ് മത്തി. അഥവാ ചാള, സാർഡൈൻ എന്ന പേരിലും അറിയപ്പെടുന്നു. അഞ്ചു ജനുസുകളിലായി 21 ൽ കൂടുതൽ മത്സ്യങ്ങളെ ഈ നാമത്തിൽ വിളിക്കുന്നു. ഹെറിംഗ് വിഭാഗത്തിൽ ക്ലൂപ്പൈഡേ കുടുംബത്തിൽപ്പെട്ട മൽസ്യങ്ങൾ ആണ് ഇവ. ലോകത്ത് മത്സ്യബന്ധനത്തിലൂടെ ലഭിക്കുന്ന മത്സ്യയിനങ്ങളിൽ മൂന്നിലൊന്നുഭാഗവും മത്തിയാണ്. സാധാരണക്കാരുടെ മത്സ്യം എന്ന അർത്ഥത്തിൽ ഇത് 'പാവപ്പെട്ടവന്റെ മത്സ്യം' എന്നറിയപ്പെടുന്നു. ഇംഗ്ലീഷിൽ സാർഡൈൻ, പ്ലിച്ചാർഡ് എന്നറിയപ്പെടുന്നു. സാർഡിനിയ ദ്വീപിനു സമീപം ഇവയെ കണ്ടെത്തിയത് കൊണ്ടാണ് ഇവക്ക് സാർഡൈൻ എന്ന പേര് വരാൻ കാരണം. ലോകത്ത് ഏറ്റവുമധികം മത്തി ലഭിക്കുന്നത് ആഫ്രിക്കൻ രാജ്യമായ മൊറോക്കോ തീരത്താണ്. അറ്റലാന്റിക് സമുദ്രവും പസഫിക് സമുദ്രവും മത്തിയുടെ മുഖ്യ ഉറവിടങ്ങളാണ്. പൊള്ളിച്ചും, വറുത്തും, അച്ചാർ ആക്കിയും മറ്റും മത്തി വിവിധ രൂപത്തിൽ ഉപയോഗിക്കാറുണ്ട്. ഇവ ക്ലൂപിഡേ കുടുംബത്തിലെ ഹെറിംഗ് വർഗ്ഗത്തിൽപെടുന്നു.ജലോപരിതലത്തിൽ കൂട്ടമായിക്കാണപ്പെടുന്ന ഇവയുടെ മുഖ്യഭക്ഷണം ഫ്രജിലേറിയ എന്ന ഉത്പ്ലവജീവിയാണ്. | null | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Baudenkmale_in_Heringsdorf | Liste der Baudenkmale in Heringsdorf | Ahlbeck | Liste der Baudenkmale in Heringsdorf / Baudenkmale nach Ortsteilen / Ahlbeck | null | Deutsch: Kurze Straße 1 (Ahlbeck) | Pension | image/jpeg | 1,677 | 2,322 | true | true | true | In der Liste der Baudenkmale in Heringsdorf sind alle denkmalgeschützten Bauten der Gemeinde Heringsdorf und ihrer Ortsteile aufgelistet. Grundlage ist die Veröffentlichung der Denkmalliste des Landkreises Ostvorpommern mit dem Stand vom 30. Dezember 1996.
Neben den Baudenkmalen ist ein Waggon des kaiserlichen Hofzuges von 1907 am Bahnhof von Heringsdorf als Bewegliches Denkmal in die Denkmalliste aufgenommen. | null | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Halbmastwurf | Halbmastwurf | Halbmastwurf gelegt | Halbmastwurf / Knüpfen / Halbmastwurfsicherung beim Klettern / Halbmastwurf gelegt | null | Deutsch: Knüpfen einer Halbmastwurfsicherung. Bild 4. | null | image/jpeg | 3,890 | 2,268 | true | true | true | Der Halbmastwurf ist ein Knoten, der beim Klettern zum Abseilen und zur dynamischen Sicherung des Kletterpartners dient.
Die Sicherungsmethode unter Verwendung dieses Knotens heißt Halbmastwurfsicherung oder kurz HMS. | null | |
ceb | https://ceb.wikipedia.org/wiki/Bost%C4%81n%C4%81b%C4%81d_(kapital_sa_munisipyo_sa_Iran) | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/ab/Bostan-Abad.jpg | Bostānābād (kapital sa munisipyo sa Iran) | null | Bostānābād (kapital sa munisipyo sa Iran) | null | English: A square in Bostan-Abad city. | null | image/jpeg | 1,152 | 1,536 | true | true | true | Kapital sa munisipyo ang Bostānābād sa Iran. Nahimutang ni sa lalawigan sa East Azerbaijan, sa amihanan-kasadpang bahin sa nasod, 500 km sa amihanan-kasadpan sa Tehrān ang ulohan sa nasod. 1,725 metros ibabaw sa dagat kahaboga ang nahimutangan sa Bostānābād, ug adunay 16,592 ka molupyo.
Ang yuta palibot sa Bostānābād kay kasagaran kabungtoran, apan sa habagatan nga kini mao ang patag. Bostānābād nahimutang sa usa ka walog. Kinahabogang dapit sa palibot ang Bāsh Dāgh, 3,205 ka metros ni kahaboga ibabaw sa dagat, 5.5 km sa amihanan sa Bostānābād. Dunay mga 42 ka tawo kada kilometro kwadrado sa palibot sa Bostānābād medyo gamay nga populasyon. Bostānābād ang kinadak-ang lungsod sa maong dapit. Hapit nalukop sa kasagbotan ang palibot sa Bostānābād.
Ang kasarangang giiniton 12 °C. Ang kinainitan nga bulan Hulyo, sa 28 °C, ug ang kinabugnawan Enero, sa -10 °C. Ang kasarangang pag-ulan 397 milimetro matag tuig. Ang kinabasaan nga bulan Mayo, sa 60 milimetro nga ulan, ug ang kinaugahan Agosto, sa 2 milimetro. | Kapital sa munisipyo ang Bostānābād (Pinulongang Persiyano: بستان آباد) sa Iran. Nahimutang ni sa lalawigan sa East Azerbaijan, sa amihanan-kasadpang bahin sa nasod, 500 km sa amihanan-kasadpan sa Tehrān ang ulohan sa nasod. 1,725 metros ibabaw sa dagat kahaboga ang nahimutangan sa Bostānābād, ug adunay 16,592 ka molupyo.
Ang yuta palibot sa Bostānābād kay kasagaran kabungtoran, apan sa habagatan nga kini mao ang patag. Bostānābād nahimutang sa usa ka walog. Kinahabogang dapit sa palibot ang Bāsh Dāgh, 3,205 ka metros ni kahaboga ibabaw sa dagat, 5.5 km sa amihanan sa Bostānābād. Dunay mga 42 ka tawo kada kilometro kwadrado sa palibot sa Bostānābād medyo gamay nga populasyon. Bostānābād ang kinadak-ang lungsod sa maong dapit. Hapit nalukop sa kasagbotan ang palibot sa Bostānābād.
Ang kasarangang giiniton 12 °C. Ang kinainitan nga bulan Hulyo, sa 28 °C, ug ang kinabugnawan Enero, sa -10 °C. Ang kasarangang pag-ulan 397 milimetro matag tuig. Ang kinabasaan nga bulan Mayo, sa 60 milimetro nga ulan, ug ang kinaugahan Agosto, sa 2 milimetro. |
zh | https://zh.wikipedia.org/zh-my/%E6%84%9B%E6%B0%91%E9%82%A8 | 愛民邨 | null | 愛民邨 | 乒乓球台 | English: Oi Man Estate in Ho Man Tin, Hong Kong. | null | image/jpeg | 3,796 | 5,881 | true | true | true | 爱民邨是由香港房屋委员会管理其中的一个公共屋邨及前香港房屋委员会总部,由房屋署建筑师廖本怀先生设计及由房屋署建筑师彭玉陵先生担任项目建筑师。此屋邨位于九龙何文田忠孝街和孝民街。它是全九龙城区占地面积最广的屋邨。由于屋邨范围甚大,加上爱民邨的地势关系,故邨内有部分单位露台的景观可以眺望维多利亚港,再加上各个单位皆设有露台及设计上参考了华富邨并稍作改良,故在坊间中,爱民邨有九龙“华富邨”之称。 | 爱民邨(英语:Oi Man Estate)是由香港房屋委员会管理其中的一个公共屋邨及前香港房屋委员会总部,由房屋署建筑师廖本怀先生设计及由房屋署建筑师彭玉陵先生担任项目建筑师。此屋邨位于九龙何文田忠孝街和孝民街。它是全九龙城区占地面积最广的屋邨。由于屋邨范围甚大,加上爱民邨的地势关系,故邨内有部分单位露台的景观可以眺望维多利亚港,再加上各个单位皆设有露台及设计上参考了华富邨并稍作改良,故在坊间中,爱民邨有九龙“华富邨”之称。 | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Lieuran-l%C3%A8s-B%C3%A9ziers | Lieuran-lès-Béziers | null | Lieuran-lès-Béziers | null | Français : Lieuran-lès-Béziers (Hérault) - église Saint-Martin. | Kerk | image/jpeg | 3,456 | 2,304 | true | true | true | Lieuran-lès-Béziers is een gemeente in het Franse departement Hérault en telt 1080 inwoners. De plaats maakt deel uit van het arrondissement Béziers. | Lieuran-lès-Béziers is een gemeente in het Franse departement Hérault (regio Occitanie) en telt 1080 inwoners (2005). De plaats maakt deel uit van het arrondissement Béziers. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Sara_Holt | Sara Holt | Photographie | Sara Holt / Œuvre / Photographie | Moon Dancer (1995), photographie de la lune. | Français : Photo de la lune par Sara Holt | null | image/jpeg | 522 | 709 | true | true | true | Sara Holt, née le 14 mars 1946 à Los Angeles, est une sculptrice et photographe américaine, dont le champ de création se situe à la limite de l’art et de la science. | Les clichés que fait Sara Holt de ses sculptures transparentes en 1969 lui ouvrent un nouveau champ d’expérimentations.
Cela lui inspire de photographier le ciel de nuit en pose longue, de façon à enregistrer les courbes multicolores que tracent les étoiles et les planètes sur la pellicule. Puis elle en vient à superposer plusieurs poses longues du ciel nocturne sous des orientations différentes : ainsi les traces se croisent-elles. La nature poétique de ces images ne s’éloigne pas d’une approche scientifique. Employant plus tard un voilier comme un instrument d’écriture, Sara Holt capte des poses longues de la lune en suivant le mouvement des vagues. Avec les mouvements de la houle, la lune « écrit » sur la pellicule. Des images ou des signes apparaissent : « Papillon », « Why », or « No ». | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Winchell_Smith | Winchell Smith | Broadway | Winchell Smith / Broadway | Brewsters Millions on stage, 1907 | Photo from the stage production of Brewster's Millions. This is the yacht scene and Edward Abeles stars as Monty Brewster as he also did in the later film. | null | image/jpeg | 389 | 749 | true | true | true | Winchell Smith was an American playwright, known for big hit works such as Brewster's Millions and Lightnin'. Many of his plays were made into movies. He spent freely but left a large fortune at his death. | After twelve years as an actor, in 1906 Smith began a career as a dramatist with a play based on the novel Brewster's Millions.
Smith was an assistant to Frederic Thompson, owner of the New York Hippodrome, who had a stage version of Brewster's Millions in rehearsal.
Thompson was advised by the successful dramatists George Howells Broadhurst, Augustus Thomas and William Gillette that the play would fail, and the novel could not be dramatized. Smith disagreed, saying it "would make a swell play". He was given the job of rewriting the play, which he did with the help of Byron Ongley. The experts disliked the new version too, but Thompson was persuaded to stage it anyway, and it proved highly successful. Smith often collaborated with other playwrights.
In his career of over twenty years he wrote one original play, but adapted or "doctored" numerous hits.
In 1913 Smith and Victor Mapes staged a revised version of The Henrietta, Bronson Howard's 1887 success.
The New Henrietta starred William H. Crane and Douglas Fairbanks.
Smith wrote or co-wrote The Fortune Hunter (1909–10), The Boomerang (1915–16), Turn to the Right (1916–17) and Lightnin' (1918-20), all of which were great successes on Broadway.
Smith became associated with the producer John Golden.
Smith's Turn to the Right, produced by Golden and first staged in August 1916, launched Golden's career.
Lightnin' was co-written by Smith and Frank Bacon and produced by Golden.
Frank Bacon was fifty-five when he met Smith, and had always played minor roles. Bacon had written Lightnin' long before but had never been able to interest a producer.
It was a comic play about a rustic character who ran a hotel straddling the Nevada-California border.
He is lazy, often drunk and a spinner of entertaining yarns.
Winchell Smith saw the potential of the play. He agreed to rewrite it and stage it at the Gaiety Theatre in partnership with Bacon and Golden. Bacon played the lead role.
It was first staged in August 1918. A critic said that Lightnin' Bill was as delightful a character as Rip Van Winkle.
President Woodrow Wilson attended a show with his wife, and called Golden to his box, where he told him the play was the most entertaining they had ever seen.
Lightnin' played for 1,291 performances on Broadway, a record at the time.
After Lightnin' closed the cast paraded down Broadway to Pennsylvania Station, where they boarded a train for a tour of the nation. The parade was headed by Mayor John Francis Hylan and Commissioner Grover Whalen.Lightnin' played in Australia and South Africa, but was not staged in London until 1925.
Smith had agreed that Frank Bacon, co-author and player of the principal role, should appear in the London production. However, Bacon died in 1922.
The play was put on at the Shaftesbury Theatre in January 1925 in a production supervised by Smith. In 1919 John Golden arranged a meeting with his fellow producers Fred Zimmerman, Archibald Selwyn, Florenz Ziegfeld, Jr., Winchell Smith and L. Lawrence Weber with the goal of cooperating on common issues such as censorship and ticket speculation.
He wanted to set up a forum so the producers could share ideas, and wanted stop the rival organizations poaching each other's stars. This led to formation of the Producing Managers' Association, which may have inadvertently shown actors the value of organizing into the Actors' Equity Association. Winchell Smith continued to work with John Golden Smith decided that The Wisdom Tooth, a comedy by Marc Connelly, should be staged at the Little Theatre in February 1926. When it was tried out in Washington, D.C., and Hartford, Connecticut, it flopped in both cities. However, Golden sent Smith a cable, "We have had plenty of successes. Let's have a failure for a change. The Little Theatre needs a tenant. Try it out for a week or two there". In the event, The Wisdom Tooth was a hit, and played for 160 performances. Later that year Smith's Two Girls Wanted was a greater success. | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Mu%C4%8D%C3%ADn | Mučín | null | Mučín | null | English: Roman-Catholic Church of the Nativity of the Virgin Mary in MučínSlovenčina: Rímsko-katolícky kostol Narodenia Panny Márie v Mučíne | null | image/jpeg | 3,072 | 4,608 | true | true | true | Mučín es un municipio del distrito de Lučenec en la región de Banská Bystrica, Eslovaquia, con una población estimada a final del año 2017 de 769 habitantes.
Se encuentra ubicado en el centro-sur de la región, en el valle del río Ipoly —un afluente izquierdo del Danubio— y cerca de la frontera con Hungría. | Mučín es un municipio del distrito de Lučenec en la región de Banská Bystrica, Eslovaquia, con una población estimada a final del año 2017 de 769 habitantes.
Se encuentra ubicado en el centro-sur de la región, en el valle del río Ipoly —un afluente izquierdo del Danubio— y cerca de la frontera con Hungría. | |
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Risorgimento | Risorgimento | Rinascenze e Rinascimento | Risorgimento / La costruzione dell'idea di nazione nella storiografia risorgimentale / Rinascenze e Rinascimento | C. Ripa, L'Italia (1603) | English: image of "Italia turrita" | null | image/jpeg | 854 | 770 | true | true | true | Il Risorgimento è il periodo della storia italiana durante il quale l'Italia conseguì la propria unità nazionale. La proclamazione del Regno d'Italia del 17 marzo 1861 fu l'atto formale che sancì, a opera del Regno di Sardegna, la nascita del nuovo Regno d'Italia formatosi con le annessioni plebiscitarie di gran parte degli Stati preunitari. Per indicare questo processo storico si usa anche la locuzione "unità d'Italia".
Il termine, che designa anche il movimento culturale, politico e sociale che promosse l'unificazione, richiama gli ideali romantici, nazionalisti e patriottici e massonici di una rinascita italiana attraverso il raggiungimento di un'identità politica unitaria che, pur affondando le sue radici antiche nel periodo romano, «aveva subìto un brusco arresto [con la perdita] della sua unità politica nel 476 d.C. in seguito al crollo dell'Impero romano d'Occidente». | Durante le rinascenze culturali del XIII e XIV secolo, che avrebbero condotto al fiorire del Rinascimento, si dimostrò ben vivo il ricordo della passata grandezza dell'Italia come centro del potere e della cultura dell'Impero romano e come centro del mondo, e il Paese fu ispirazione ed oggetto di studio per poeti e letterati, cantando lodi all'Italia antica - già vista come continuum culturale se non nazionale - e deprecandone la contemporanea situazione.
Un sentimento di comune appartenenza nazionale sembrò maturare presso gli intellettuali del tempo mentre il volgare latino locale veniva elevato al rango di lingua letteraria, primo ideale elemento di una coscienza collettiva di popolo. Anche grazie a tali letterati e intellettuali, fra cui emersero le figure universali di Dante, Petrarca e Boccaccio, che ebbero scambi culturali senza tener conto dei confini regionali e locali, la lingua italiana dotta si sviluppò rapidamente, evolvendosi e diffondendosi nei secoli successivi anche nelle più difficili temperie politiche, pur rimanendo per molti secoli lingua veicolare solo per le classi più colte e dominanti, venendo progressivamente e indistintamente adottata come lingua scritta in ogni regione italofona, prescindendo dalla nazionalità dei suoi principi. Dante e Petrarca inoltre introdussero la locuzione Bel paese, come espressione poetica, per indicare l'Italia:
Allo stesso tempo Dante deplorò la condizione politica in cui si trovava l'Italia con la famosa terzina della Divina Commedia:
Nel 1474 Flavio Biondo manda alle stampe l'opera l'Italia illustrata, un libro di geografia e di storia su quelle che allora erano le diciotto province della penisola. Sul piano politico, invece, a causa della mancanza di uno Stato unitario sul modello di quelli che stavano via via sorgendo nel resto d'Europa, i piccoli stati italiani furono costretti a supplire con l'intelligenza strategica dei suoi capi politici alla superiorità di forze degli stati nazionali europei, arrivando a concordare un'alleanza la Lega Italica. Esemplare fu in proposito il signore di Firenze Cosimo de' Medici (1389-1464), non a caso soprannominato Pater Patriae, ovvero "Padre della Patria", e considerato uno dei principali artefici del Rinascimento fiorentino: la sua politica estera, infatti, mirante al mantenimento di un costante e sottile equilibrio fra i vari stati italiani, sarà profetica nell'individuare nella concordia italiana l'elemento chiave per impedire agli stati stranieri di intervenire nella penisola approfittando delle sue divisioni.
L'importanza della strategia di Cosimo, proseguita dal suo successore Lorenzo il Magnifico (1449-1492) nella sua continua ricerca di un accordo tra gli stati italiani in grado di sopperire alla loro mancanza di unità politica, non venne tuttavia compresa dagli altri prìncipi della penisola, ed essa si concluse con la morte di Lorenzo nel 1492.
Da allora in Italia ebbe inizio un lungo periodo di dominazione straniera, la quale, secondo gli storici risorgimentali, fu quindi dovuta non a sterile arrendevolezza, bensì al ritardo del processo politico di unificazione. Nella propaganda risorgimentale, per via del romanzo omonimo di Massimo d'Azeglio, è anzi rimasto celebre e ricordato come gesto di patriottismo l'episodio della disfida di Barletta (1503), quando tredici cavalieri italiani, alleati degli spagnoli per la conquista del Regno di Napoli, capeggiati dal capitano di ventura Ettore Fieramosca, sconfissero in duello altrettanti cavalieri francesi che li avevano insultati accusandoli di viltà e codardia.
L'interesse per l'unità si spostò intanto dall'ambito culturale a quello dell'analisi politica e, già nel XVI secolo, Machiavelli e Guicciardini dibattevano il problema della perdita dell'indipendenza politica della penisola, divenuta nel frattempo un campo di battaglia fra Francia e Spagna e infine caduta sotto la dominazione di quest'ultima.
Pur con programmi diversi, Machiavelli e Guicciardini, fautori rispettivamente di uno Stato accentrato e di uno federale, concordavano sul fatto che la perdita dell'individ | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Virginie_Efira | Virginie Efira | Virage dramatique (depuis 2016) | Virginie Efira / Biographie / Virage dramatique (depuis 2016) | Virginie Efira au dîner des Révélations des Césars 2017, pour Victoria. | Français : Virginie Efira à la soirée "Révélations 2017" des César du cinéma | null | image/jpeg | 800 | 565 | true | true | true | Virginie Efira est une actrice franco-belge, née le 5 mai 1977 à Schaerbeek. Elle a débuté en tant qu'animatrice à la télévision belge.
Animatrice de télévision de 1998 à 2008, elle commence sa carrière de comédienne en 2004. Au cinéma, elle est surtout connue comme tête d'affiche de comédies romantiques : L'amour c'est mieux à deux, La Chance de ma vie, 20 ans d'écart, Le Goût des merveilles et Un homme à la hauteur.
Elle opère ensuite un virage dramatique en tenant le rôle-titre du film indépendant Victoria, réalisé par Justine Triet, qui lui vaut une nomination au César de la meilleure actrice. Elle confirme sous la direction de Catherine Corsini avec Un amour impossible et de Paul Verhoeven avec Benedetta. | L'année 2016 marque un tournant dans sa carrière. Dans la comédie dramatique Victoria, écrit et réalisé par Justine Triet, elle interprète une avocate divorcée, mère de deux enfants, en passe de s’effondrer nerveusement : « En lisant le scénario, j’ai vu la qualité de nuances du personnage, la largesse de ce qu’il charrie. J’ai senti que le film serait vaste, joyeux, dense... À ce moment-là, je ne me suis pas dit pour autant que je passais un cap. J’étais juste enthousiaste et heureuse ! » Le film fait sensation lors de sa présentation au Festival de Cannes où il est comparé aux comédies d'Howard Hawks, de Billy Wilder ou encore de Blake Edwards. La performance de Virginie Efira est unanimement saluée par la critique, qui y voit « assurément son rôle le plus accompli – le plus dense, parce qu’il est à la fois le plus léger et le plus grave ». Pour Le Parisien, l'actrice « prouve qu'elle est une très grande actrice » tandis que Les Inrockuptibles estime qu'elle est « ici génialissime, en état de grâce, se prêtant à un comique à la fois verbal et burlesque qui culmine lors d’une exquise plaidoirie (sous chimie) ». Sa prestation lui vaut de recevoir le Magritte de la meilleure actrice et d'être nommée au César dans la même catégorie.
La même année, elle fait partie du casting international réuni par le cinéaste néerlandais Paul Verhoeven pour le thriller psychologique Elle, mené par Isabelle Huppert ; et partage l'affiche de la comédie romantique Un homme à la hauteur avec Jean Dujardin, sixième réalisation de Laurent Tirard. Si le premier obtient un succès critique et public considérable – il remporte le César du meilleur film en 2017, le second connaît un succès limité au box-office, inférieur aux scores des comédies romantiques précédentes des deux acteurs principaux. Toujours en 2016, Virginie Efira assure la co-présidence du Festival du film francophone d'Angoulême aux côtés de Gilles Jacob. L'année suivante, elle apparaît dans la série Dix pour cent, le temps d'un épisode de la seconde saison, dans lequel elle joue son propre rôle ; puis prête sa voix respectivement aux personnages de Maggie et de Kitty Pattes de velours dans les films d'animations Croc-Blanc et Le Chat potté 2.
Alors qu'elle ne s'y était jamais autorisée jusqu'ici, le succès de Victoria encourage l'actrice à initier des rencontres avec les réalisateurs avec qui elle souhaite travailler. C'est ainsi qu'elle obtient le rôle principal du drame Un amour impossible, après avoir démarché personnellement auprès de la réalisatrice Catherine Corsini. Adaptation du roman autobiographique de Christine Angot, le film narre l'histoire de Rachel, une employée de bureau tombant sous le charme d'un jeune bourgeois qui la met enceinte mais ne veut pas l'épouser; une femme amoureuse, empêtrée dans un complexe de classe ; une mère qui refuse que cet homme charismatique exerce son emprise sur leur fille unique. Le HuffPost estime que « ce film devrait (enfin) ouvrir les yeux à ceux qui doutent encore des multiples talents d'actrice de l'ancienne animatrice télé ». Télérama juge qu'il s'agit de son « plus beau rôle à ce jour » tandis que Le Bleu du Miroir la trouve « à nouveau formidable de subtilité et de justesse ». Pour sa prestation, Virginie Efira est nommée pour un César, un Globe de Cristal et un Prix Lumière de la meilleure actrice.
La même année, l'actrice est proposée pour un second César, dans la catégorie meilleure actrice dans un second rôle, pour la comédie chorale de Gilles Lellouche, Le Grand Bain, où elle incarne une ex-championne de natation synchronisée coachant une bande d'hommes désabusés. Le film est ovationné lors de sa présentation au Festival de Cannes 2018 et connaît un grand succès critique et commercial avec près de 4,3 millions d'entrées. Pour Studio Magazine, Virginie Efira joue « à merveille une partition entre rire et larmes ».
Toujours en 2018, elle est à l'affiche du drame Continuer, adaptation du roman du même titre de Laurent Mauvignier et réalisée par Joachim Lafosse. L'histoire est celle d'une mère qui entraîne son fils, un jeune ad | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Motim_de_Morotai | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d6/Cobby_Caldwell_%28AWM_OG3380%29.jpg | Motim de Morotai | null | Motim de Morotai | Harry Cobby (esquerda) e Caldwell em Morotai, em Janeiro de 1945 | AWM caption: Morotai Island, Halmahera Islands, Netherlands East Indies. 1945-01-08. Two of the most colourful personalities in the RAAF are now serving together. Air Commodore A. H. Cobby OBE DSO DFC and 2 BARS GM of Brighton, VIC (left), who is now Air Officer Commanding, First Tactical Air Force RAAF, and with a "bag" of 29 enemy aircraft and a number of balloons was top scorer of the Australian Flying Corps in World War 1, now has as his fighter chief 398 Group Captain Clive R. (Killer) Caldwell DSO DFC and BAR, Polish Cross of Valour, of Illabo, NSW, who is credited with destruction of 27 1/2 German, Italian and Japanese aircraft. | null | image/jpeg | 331 | 447 | true | true | true | O "Motim de Morotai" foi um incidente em Abril de 1945, que envolveu membros da Força Aérea Táctica N.º 1 da RAAF, na ilha de Morotai, nas Índias Orientais Holandesas. Oito pilotos, incluindo o maior ás australiano Clive Caldwell, apresentaram a sua demissão como meio de protesto ao que eles entendiam ser uma desvalorização das esquadras de caça da Real Força Aérea Australiana, às quais eram atribuídas missões contra as forças japonesas que haviam sido contornadas pelos Aliados. A investigação governamental que se seguiu inocentou os "amotinados", tendo sido dispensados de serviço três militares de alta patente, incluindo o Comandante Harry Cobby.
George Odgers resumiu a causa do incidente na história oficial da RAAF na Segunda Guerra Mundial como sendo "a convicção de um grupo de jovens líderes que viam as suas forças a serem envolvidas em operações que não eram militarmente justificáveis - uma convicção partilhada amplamente por muitos militares e políticos australianos." | O "Motim de Morotai" foi um incidente em Abril de 1945, que envolveu membros da Força Aérea Táctica N.º 1 da RAAF, na ilha de Morotai, nas Índias Orientais Holandesas. Oito pilotos, incluindo o maior ás australiano Clive Caldwell, apresentaram a sua demissão como meio de protesto ao que eles entendiam ser uma desvalorização das esquadras de caça da Real Força Aérea Australiana, às quais eram atribuídas missões contra as forças japonesas que haviam sido contornadas pelos Aliados. A investigação governamental que se seguiu inocentou os "amotinados", tendo sido dispensados de serviço três militares de alta patente, incluindo o Comandante Harry Cobby.
George Odgers resumiu a causa do incidente na história oficial da RAAF na Segunda Guerra Mundial como sendo "a convicção de um grupo de jovens líderes que viam as suas forças a serem envolvidas em operações que não eram militarmente justificáveis - uma convicção partilhada amplamente por muitos militares e políticos australianos." |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Vrhpolje_(Ljubovija) | Vrhpolje (Ljubovija) | null | Vrhpolje (Ljubovija) | null | Српски / srpski: Etno selo Vrhpolje | Vrhpolje (Ljubovija) | image/jpeg | 2,304 | 3,456 | true | true | true | Vrhpolje est un village de Serbie situé dans la municipalité de Ljubovija, district de Mačva. Au recensement de 2011, il comptait 926 habitants.
Vrhpolje, situé sur les bords de la Drina, est un ethno-village qui abrite de nombreuses habitations anciennes. | Vrhpolje (en serbe cyrillique : Врхпоље) est un village de Serbie situé dans la municipalité de Ljubovija, district de Mačva. Au recensement de 2011, il comptait 926 habitants.
Vrhpolje, situé sur les bords de la Drina, est un ethno-village qui abrite de nombreuses habitations anciennes. | |
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D8%AF%D9%8A%D9%81%D9%8A%D8%AF_%D9%88%D9%8A%D9%84%D9%8A%D8%A7%D9%85_(%D9%84%D8%A7%D8%B9%D8%A8_%D9%87%D9%88%D9%83%D9%8A_%D8%A7%D9%84%D8%AC%D9%84%D9%8A%D8%AF) | ديفيد ويليام (لاعب هوكي الجليد) | null | ديفيد ويليام (لاعب هوكي الجليد) | null | pbruinsbsens97 Photo taken on January 9, 2011 by Sarah Connors. This photo also appears in sarah_connors' Flickr photostream B-Sens @ Providence, 1/9/11 (Set: 174) Flickr Tags: bruins pbruins ahl nhl senators ottawa senators Binghamton senators Boston bruins providence bruins icehockey hockey | null | image/jpeg | 696 | 581 | true | true | true | ديفيد ويليام هو لاعب هوكي الجليد أمريكي، ولد في 18 يونيو 1981 في كولورادو سبرينغس في الولايات المتحدة. | ديفيد ويليام (بالإنجليزية: David Hale) هو لاعب هوكي الجليد أمريكي، ولد في 18 يونيو 1981 في كولورادو سبرينغس في الولايات المتحدة. | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Vuohensaari | Vuohensaari | null | Vuohensaari | Het strand van Vuohensaari in 2016 | English: The beach on the isle of Vuohensaari, Salo, Finland Deutsch: Der Strand auf der Insel Vuohensaari in Salo, Finnland | null | image/jpeg | 3,680 | 4,880 | true | true | true | Vuohensaari is een eiland in de Finse gemeente Salo, dat sedert 1961 door een damweg met het vasteland verbonden wordt. Het bevindt zich ten westen van het stadscentrum van Salo in de baai Halikonlahti, een onderdeel van een lange zeestraat met talrijke inhammen, die uiteindelijk in het noordoosten van de Oostzee uitmondt. Vuohensaari heeft geen vaste bewoners, maar bezit een kampeerterrein voor caravans, een restaurant en een openluchttheater met balzaal. In het westen ligt een strand, Vuohensaaren Uimaranta.
Het eiland behoorde tot 1933 tot de gemeente Halikko. Met de aanleg van de damweg Satamakatu verdwenen de scheepsverbindingen die voorheen de toeristen naar het eiland hadden vervoerd. Het muziekfestival Vuohisrock vond oorspronkelijk in augustus op de camping van Vuohensaari plaats, voordat het naar het stadsdeel Pahkavuori verhuisde. | Vuohensaari (Fins voor ‘geiteneiland’) is een eiland in de Finse gemeente Salo, dat sedert 1961 door een damweg met het vasteland verbonden wordt. Het bevindt zich ten westen van het stadscentrum van Salo in de baai Halikonlahti, een onderdeel van een lange zeestraat met talrijke inhammen, die uiteindelijk in het noordoosten van de Oostzee uitmondt. Vuohensaari heeft geen vaste bewoners, maar bezit een kampeerterrein voor caravans, een restaurant en een openluchttheater met balzaal. In het westen ligt een strand, Vuohensaaren Uimaranta.
Het eiland behoorde tot 1933 tot de gemeente Halikko. Met de aanleg van de damweg Satamakatu verdwenen de scheepsverbindingen die voorheen de toeristen naar het eiland hadden vervoerd. Het muziekfestival Vuohisrock vond oorspronkelijk in augustus op de camping van Vuohensaari plaats, voordat het naar het stadsdeel Pahkavuori verhuisde. | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/La_Naci%C3%B3n_(Chile) | La Nación (Chile) | Mudanças no regime militar | La Nación (Chile) / Mudanças no regime militar | Logotipo de El Cronista. | Español: Cabecera del diario chileno El Cronista, editado en Santiago entre 1975 y 1980 como reemplazo del diario La Nación. | null | image/png | 333 | 1,213 | true | true | true | La Nación é um jornal chileno criado em 1917 por Eliodoro Yáñez e presidido até 1927 por Carlos Dávila. Foi uma empresa privada até 1927, quando foi desapropriada pelo presidente Carlos Ibáñez del Campo, e desde então permanece como propriedade estatal. Hoje pertence à Empresa Periodística La Nación S.A., que por sua vez é detida em 69% pelo Estado do Chile.
É publicada pela Empresa Periodística La Nacion S.A. que também publica o Jornal Oficial da República do Chile. As receitas da empresa vêm principalmente das vendas do Jornal Oficial e da divisão de impressão da empresa, e atualmente a fatia de mercado do jornal é marginal, devido à sua baixa circulação. | Durante o governos da Unidade Popular o jornal foi dirigido pelo socialista Óscar Waiss. O jornal circulou de forma contínua até o dia 11 de setembro de 1973 e seis dias depois que o jornal foi exercido pelas Forças Armadas do Chile; logo passou a se chamar La Patria (A Pátria) e, mais tarde, em 1975, alterou-se o nome para El Cronista (O Cronista). Somente em 3 de junho de 1980, quase sete anos após sua última edição, novamente passa a se chamar La Nación de verdade, no entanto, seus números continuaram normais.
Durante a década de 1980, o La Nación se tornou o meio oficial do governo Augusto Pinochet, em várias ocasiões, incluindo vários relatórios governamentais e publicações propagandísticas. Além disso, e seguindo a exemplo do modelo imposto pela revista Ercilla, começou a entregar livros gratuitos de escritores consagrados. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/2007_Ohio_State_Buckeyes_football_team | 2007 Ohio State Buckeyes football team | Schedule | 2007 Ohio State Buckeyes football team / Schedule | Panoramic view of the Buckeye vs. Wildcats game | English: Panoramic view of Ohio Stadium during a game with Northwestern University in 2007. | null | image/jpeg | 1,360 | 3,472 | true | true | true | The 2007 Ohio State Buckeyes football team represented Ohio State University during the 2007 NCAA Division I FBS football season. The Buckeyes were coached by Jim Tressel and played their home games in Ohio Stadium in Columbus, Ohio. Tressel led the Buckeyes to their fourth Big Ten Conference championship and third BCS National Championship Game in six years. The team finished the season with overall record of 11–2, with losses to conference-rival Illinois and LSU in the 2008 BCS National Championship Game. | null | |
sr-Latn | https://sh.wikipedia.org/wiki/Panama | Panama | Doba osvajanja | Panama / Istorija / Doba osvajanja | Vasko Nunjez de Balboa, značajna ličnost u istoriji Paname. | English: Vasco Núñez de Balboa claims the South Sea. XIXth century engraving by unknown artist. | null | image/jpeg | 653 | 440 | true | true | true | Panama je najjužnija država Srednje Amerike. Obuhvata deo kopnenog mosta koji spaja kontinente Severnu i Južnu Ameriku i koji zovemo Panamskom prevlakom. Panama graniči s Kostarikom na zapadu i Kolumbijom na istoku. Na jugu izlazi na Tihi okean, a na severu na Karipsko more.
Strateški položaj Paname ogleda se u kontroli važnog pomorskog i trgovačkog prolaza: Panamskog kanala. | Rodrigo de Bastidas je, u potrazi za zlatom, ploveći zapadno od Venecuele 1501. postao prvi Evropljanin koji je istražio panamsku prevlaku. Godinu dana kasnije, Kristifor Kolumbo je posetio prevlaku i osnovao kratkotrajnu naseobinu u današnjoj provinciji Darijen. Teško vijugavo putovanje Vaska Nunjeza de Balboe od Atlantika do Pacifika tokom 1513. pokazalo je da je panamska prevlaka u stvari put između morâ pa je ubrzo Panama postala raskrsnica i središte trgovine Španske imperije u Novom svetu. Zlato i srebro je brodovima dovoženo iz Južne Amerike, prevoženo preko prevlake, i tovareno na brodove za Španiju. Ovaj put je bio poznat kao Kraljevski put (šp. Camino Real), iako je nezvanično znan kao Put krstova (šp. Camino de Cruces) zbog mnoštva grobnica duž puta.
Panama je trista godina bila deo Španske imperije, od 1538. do 1821. Od početka kolonizacije Evropljana, panamski identitet je bio zasnovan na osećanju geografske sudbine, a panamsko bogatstvo je variralo sa geopolitičkom važnošću prevlake. Kolonijalno iskustvo je takođe podstaklo panamski nacionalizam kao i rasna složenost i velika raslojenost društva, izvor unutrašnjih sukoba koji su sprečavali objedinjavanje nacionalističkih snaga.
Kraljevska audijencija Paname (šp. Real Audiencia de Panama) je osnovana 1538. Pre osvajanja Perua imala je vlast od Nikaragve do rta Horn. Kraljevska audijencija je bila sudska oblast koja je imala ulogu apelacionog suda.
Španske vlasti su imale neznatnu vlast nad najvećim delom Paname, tako da su velike oblasti ostale neosvojene sve do pred kraj španske vladavine. Zbog ovoga, domorodački narodi su često smatrani ratničkim indijancima (šp. indios de guerra), te su se suprotstavljali pokušajima Španaca da ih pokore ili pokrste. Međutim, Panama je bila strateški izuzetno važna Španiji jer je ona predstavljala najkraći put za transport srebra iz Perua u Evropu. Tovari srebra su iskrcavani u Panami i zatim odnošeni kopnom do Portobelja ili Nombre de Diosa na karipskoj strani prevlake radi daljeg transporta. Usled nepotpune španske kontrole Panamski put je bio izložen napadima pirata (uglavnom Holanđana i Engleza) i Afrikanaca iz novog sveta tzv. simarona, ljudi koji su se oslobodili ropstva i živeli su oko Kraljevskog puta u unutrašnjosti Paname i na ostrvima panamske pacifičke obale. Jedna takva poznata zajednica kojom je vladao Bajano od 1552. do 1558. bila je ravna malom kraljevstvu. Simaroni su pomagali ser Fransisu Drejku u prepadima na Panamu 1572. i 1573. godine. Da bi se odbranile od Drejka španske vlasti su 1582. morale da sklope savez sa simaronima kojim su im garantovali slobodu a zauzvrat dobile vojnu pomoć.
Tokom kolonizacije Paname domorodački narodi su se povlačili u šume i na okolna ostrva. Naučnici veruju da su, pored mnogobrojnih činilaca, zarazne bolesti bile glavni uzrok smanjenja broja američkih Indijanaca. Domorodačko stanovništvo nije imalo razvijen imunitet na bolesti koje su vekovima bile prisutne kod Evropljana.
Blagostanje koje je uživala tokom prva dva veka (1540–1740) doprinoseći napretku carstva; postojanje široke regionalne sudske vlasti (Kraljevska audijencija) kao dela njene nadležnosti; i glavna uloga koju je odigrala na vrhuncu Španske imperije – prve moderne globalne imperije – doprineli su definisanju posebnog osećanja za autonomiju kao i regionalnog tj. nacionalnog identiteta u Panami znatne pre nego u drugim kolonijama.
Okončanje postojanja enkonmjenda (šp. encomienda) na poluostrvu Azuero podstaklo je osvajanje Veragvasa 1558. godine. Pod vođstvom Fransiska Vaskeza, oblast Veragvas je iste godine pala pod špansku vlast. U novoosvojenoj oblasti uveden je sistem enkonmjenda. S druge strane, panamski pokret za nezavisnost može se posredno povezati sa ukidanjem sistema enkonmjenda na poluostrvu Azuero, što je predložila španska Kruna, zbog učestalih protesta lokalnog stanovništva protiv zlostavljanja domorodačkog stanovništva. Da bi im se udovoljilo uveden je sistem malih i srednjih gazdinstava, čime je smanjena moć velikih zemljoposednika.
Na panamskoj prevlaci je Kraljevina Škotska napravila kolonij | |
sl | https://sl.wikipedia.org/wiki/Hatu%C5%A1a | Hatuša | Prestolnica Hetitskega cesarstva | Hatuša / Zgodovina / Prestolnica Hetitskega cesarstva | Glavne regije in mesta v hetitski Anatoliji | null | null | image/svg+xml | 779 | 1,375 | true | true | true | Hatuša, v bronasti dobi prestolnica Hetitskega cesarstva. Mesto so odkrili v veliki okljuki reke Kızılırmak pri vasi Boğazkale, Turčija. Mesto je bilo pomemben religiozni center, saj so arheologi so našli veliko ostankov templjev, en celoten del mesta je bil namenjen verskemu dogajanju, ritualom. Doslej so uspeli odkopati pet templjev. | Nekaj desetletij kasneje je mesto za svojo rezidenco in prestolnico izbral hetitsko govoreč kralj in hetitski jezik je postopoma izpodrinil hatskega. Hatska Hatuš je postala hetitska Hatuša, kralj Labarna II. pa se je preimenoval v Hatušilija I.. Postal je prvi v nizu 27 hetitskih kraljev s poznanimi imeni.
Ko so na sever kraljestva vdrli Kaski in dvakrat napadli Hatušo, so hetitski kralji prestavili svojo prestolnico: Tudhalija II. (vladal okoli 1430 pr. n. št.) jo je prestavil proti vzhodu v ponovno osvojeno Šapinuvo (sedanji Ortaköy) v osrednji Anatoliji, Muvatali II. pa na jug v Tarhuntaso. Za guvernerja Hatuše je imenoval Hatušilija III.. Muršili III. je prestolnico vrnil v Hatušo, iz katere so potem kralji vladali do propada Hetitskega kraljestva v 12. stoletju pr. n. št..
Mesto je bilo sestavljeno iz notranjega in zunanjega mesta in je na višku svoje moči merilo 1,8 km². Kralj Šupiluliumo I. (vladal okoli 1344–1322 pr. n. št.) je oba dela obzidal z mogočnim obzidjem, katerega potek je še viden. Notranje mesto, v katerem so bili citadela, velike upravne zgradbe in templji, je merilo približno 0,8 km². Kraljeva rezidenca (ali akropola) je bila zgrajena na visokem grebenu, ki se sedaj imenuje Büyükkale (Velika trdnjava).
Zunanje mesto je stalo južno od notranjega in je merilo okoli 1 km². Imelo je dovršena mestna vrata, okrašena z reliefi vojščakov, levov in sfing. V mestu so bili štirje templji, obdanimi s stebrišči, posvetnimi zgradbami in bivališči. Izven obzidja so bila pokopališča, na katerih so bili večinoma žarni pokopi. Sodobni poznavalci ocenjujejo, da je imelo mesto od 40.000 do 50.000 prebivalcev. V zgodnjem obdobju je tretjina prebivalcev živela v notranjem mestu. Hiše so bile zgrajene iz lesa in nežgane opeke, ki jo je vreme izpralo, tako da so od mesta ostale samo kamnite stene templjev in palač.
Mesto in hetitska država sta bila uničena okoli leta 1200 pr. n. št. kot del propada bronaste dobe. Mesto je bilo zapuščeno do leta 800 pr. n. št., ko so se v regiji začela pojavljati frigijska naselja. | |
tr | https://tr.wikipedia.org/wiki/Steve_Staunton | Steve Staunton | null | Steve Staunton | null | This file has been extracted from another file: Ray Houghton, Steve Staunton Coca-Cola Cup 1995.jpg | null | image/jpeg | 361 | 289 | true | true | true | Stephen "Steve" Staunton, son olarak Darlington FC takımını çalıştırmış İrlandalı teknik direktör ve eski futbolcudur. Kariyerinin önemli bölümünde Liverpool ve Aston Villa formaları giymiştir. Bir dönem Aston Villa'nın kaptanlığını da yapmıştır. İngiltere'deki tüm kupalarda şampiyonluk gören Staunton ayrıca 102 kez İrlanda millî takımında yer alarak bu alanda önemli bir başarı göstermiştir. Staunton futbolu bıraktıktan sonra İrlanda millî takımının teknik direktörlüğünü de yapmış, bu görevi bıraktıktan sonra ise yerine Giovanni Trapattoni getirilmiştir. | Stephen "Steve" Staunton (d. 19 Ocak 1969), son olarak Darlington FC takımını çalıştırmış İrlandalı teknik direktör ve eski futbolcudur. Kariyerinin önemli bölümünde Liverpool ve Aston Villa formaları giymiştir. Bir dönem Aston Villa'nın kaptanlığını da yapmıştır. İngiltere'deki tüm kupalarda şampiyonluk gören Staunton ayrıca 102 kez İrlanda millî takımında yer alarak bu alanda önemli bir başarı göstermiştir. Staunton futbolu bıraktıktan sonra İrlanda millî takımının teknik direktörlüğünü de yapmış, bu görevi bıraktıktan sonra ise yerine Giovanni Trapattoni getirilmiştir. | |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Seznam_dvoutis%C3%ADcovek_na_Slovensku | Seznam dvoutisícovek na Slovensku | null | Seznam dvoutisícovek na Slovensku | 26. Bystrá (Západní Tatry) | Bystra (Tatra Mountains) | null | image/jpeg | 1,932 | 2,576 | true | true | true | Seznam dvoutisícovek na Slovensku obsahuje 50 slovenských dvoutisícovek ze všech nejvyšších slovenských pohoří.
Kritéria pro zařazení vrcholů do tohoto seznamu jsou:
Nadmořská výška alespoň 2000 m n. m.
Prominence, tj. převýšení od nejvyššího sedla spojující daný vrchol s jiným vyšším vrcholem, alespoň 100 metrů. Toto kritérium se používá mj. i pro alpské vrcholy.
Celkem 21 vrcholů je turisticky přístupných, ostatní hory jsou buď přístupné pouze s horským vůdcem nebo nepřístupné z důvodu ochrany přírody. | Seznam dvoutisícovek na Slovensku obsahuje 50 slovenských dvoutisícovek ze všech nejvyšších slovenských pohoří (Vysoké Tatry, Západní Tatry, Belianské Tatry a Nízké Tatry).
Kritéria pro zařazení vrcholů do tohoto seznamu jsou:
Nadmořská výška alespoň 2000 m n. m.
Prominence, tj. převýšení od nejvyššího sedla spojující daný vrchol s jiným vyšším (tzv. mateřským) vrcholem, alespoň 100 metrů. Toto kritérium se používá mj. i pro alpské vrcholy.
Celkem 21 vrcholů je turisticky přístupných (plus Lomnický štít lanovkou), ostatní hory jsou buď přístupné pouze s horským vůdcem (většina štítů ve Vysokých Tatrách) nebo nepřístupné z důvodu ochrany přírody (např. všechny vrcholy v Belianských Tatrách).
Mateřský vrchol odpovídá tzv. Prominence parent, tj. nejbližšímu vyššímu a prominentnějšímu vrcholu na hřebeni za klíčovým sedlem. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Choi_Eun-sil | Choi Eun-sil | null | Choi Eun-sil | null | 한국어: 160101 여자농구 신한은행 vs 우리은행 직찍 1 | null | image/jpeg | 740 | 540 | true | true | true | Choi Eun-sil is a South Korean basketball player for Asan Woori Bank Wibee and the South Korean national team.
She participated at the 2018 FIBA Women's Basketball World Cup. | Choi Eun-sil (born 17 August 1994) is a South Korean basketball player for Asan Woori Bank Wibee and the South Korean national team.
She participated at the 2018 FIBA Women's Basketball World Cup. | |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E5%89%8D%E6%96%9C%E8%A7%92%E7%AD%8B | 前斜角筋 | null | 前斜角筋 | null | Scalenus anterior muscle | null | image/png | 600 | 443 | true | true | true | 前斜角筋は頚部の筋肉のうち、頚堆の横突起から肋骨に伸びる筋肉である。繋がっている肋骨を上方に引く作用を持つ。
前斜角筋の起始は、第三~第六頚堆の横突起から起こり、第一、第二肋骨に停止する。また、前斜角筋と中斜角筋で斜角筋隙をつくっている。 | 前斜角筋(ぜんしゃかくきん、anterior scalene muscles)は頚部の筋肉のうち、頚堆の横突起から肋骨に伸びる筋肉である。繋がっている肋骨を上方に引く作用を持つ。
前斜角筋の起始は、第三~第六頚堆の横突起から起こり、第一、第二肋骨に停止する。また、前斜角筋と中斜角筋で斜角筋隙をつくっている。 | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Ska-P | Ska-P | Trennung und Wiedervereinigung | Ska-P / Bandgeschichte / Trennung und Wiedervereinigung | null | Ska-P auf dem Chiemsee Reggae Summer 2013 Festivalsommer This photo was created with the support of donations to Wikimedia Österreich and Wikimedia Deutschland in the context of the CPB project "Festival Summer". беларуская (тарашкевіца) | Deutsch | English | español | français | italiano | македонски | português | sicilianu | Türkçe | українська | +/−     Pipi a.k.a Ricardo Degaldo de la Obra | null | image/jpeg | 2,880 | 1,920 | true | true | true | Ska-P ist eine spanische Skapunk-Band aus Vallecas, Madrid. | Am 14. Oktober 2005 gab die Band auf ihrer Website bekannt, dass sie nach 11 Jahren Bandbestehen für eine unbestimmte Zeit pausieren werde. Am 12. Oktober 2007 gab Pulpul auf der offiziellen Ska-P Homepage bekannt, dass die Band plant, wieder gemeinsam zu proben.
“Sometime next year there might be a new record, but only if things work out.”
„Irgendwann nächstes Jahr gibt es vielleicht ein neues Album, aber nur wenn alles gut läuft.“
Joxemi spielt zurzeit bei No Relax und hat mit diesen bereits zwei Alben veröffentlicht, während Pipi mit The Locos am 9. Mai 2006 in Spanien und am 2. Juni 2006 in Deutschland das Album Jaula de Grillos veröffentlichte. Die Musik von The Locos kommt der von Ska-P sehr nahe, da teilweise Lieder verarbeitet wurden, die zunächst für Ska-P geschrieben wurden. Kogote veröffentlichte mit dem Projekt „No Roots“ einige Lieder, jedoch bisher kein Album.
Ende 2007, einige Wochen nach der Ankündigung, einen neuen Versuch als Band zu starten, veröffentlichten alle Bandmitglieder einen Brief an ihre Fans auf der Website der Band. Hiermit verkündete die Band die Rückkehr von Ska-P. Pipi wollte zunächst bei seiner neuen Band The Locos bleiben, da er es als unfair betrachtete, seine neuen Bandkollegen im Stich zu lassen und war folglich gegen eine Rückkehr von Ska-P. Jedoch fand sich eine Lösung, bei der Pipi sowohl bei The Locos, als auch bei Ska-P spielen kann. Somit konnten Ska-P in voller Besetzung zurückkehren.
Im Herbst 2008 wurde das zuvor angekündigte Studioalbum Lágrimas y Gozos (dt. Übersetzung etwa: „Tränen und Freuden“) veröffentlicht. Es folgten Konzerte u. a. auch im deutschsprachigen Raum. | |
vi | https://vi.wikipedia.org/wiki/Abies_pindrow | Abies pindrow | null | Abies pindrow | null | Abies pindrow (Pindrow Fir) at the New York Botanical Garden | null | image/jpeg | 800 | 600 | true | true | true | Abies pindrow là một loài thực vật hạt trần trong họ Thông. Loài này được Royle miêu tả khoa học đầu tiên năm 1836. | Abies pindrow là một loài thực vật hạt trần trong họ Thông. Loài này được (Royle ex D.Don) Royle miêu tả khoa học đầu tiên năm 1836. | |
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Hristo_Bonev | Hristo Bonev | null | Hristo Bonev | null | English: Hristo Bonev - former bulgarian soccer player and coach, national player Български: Христо Бонев - Зума , бивш български футболист и треньор | null | image/jpeg | 410 | 255 | true | true | true | Hristo Atanasov Bonev-Zuma, en búlgar: Христо Бонев, és un exfutbolista búlgar de la dècada de 1970 i posteriorment entrenador de futbol. | Hristo Atanasov Bonev-Zuma, en búlgar: Христо Бонев (Hristo Bonev), (Plòvdiv, 3 de febrer de 1947) és un exfutbolista búlgar de la dècada de 1970 i posteriorment entrenador de futbol. | |
zh | https://zh.wikipedia.org/zh-sg/%E5%85%83%E6%9C%97%E7%AB%99%E5%85%AC%E5%85%B1%E9%81%8B%E8%BC%B8%E4%BA%A4%E5%8C%AF%E8%99%95 | 元朗站公共運輸交匯處 | null | 元朗站公共運輸交匯處 | null | Yuen Long Station Bus Teriminal | upright={{{image_upright}}} | image/jpeg | 1,408 | 2,112 | true | true | true | 元朗站公共运输交汇处是附属于港铁元朗站的公共运输交汇处,位于香港新界元朗区朗日路,元朗站G出口侧,旁边为形点II。该公共运输交汇处的官方名称是元朗站公共运输交汇处。 | 元朗站公共运输交汇处(英语:Yuen Long Station Public Transport Interchange)是附属于港铁元朗站的公共运输交汇处,位于香港新界元朗区朗日路,元朗站G出口侧,旁边为形点II。该公共运输交汇处的官方名称是元朗站(北)公共运输交汇处(英语:Yuen Long Station (North) Public Transport Interchange)。 | |
azb | https://azb.wikipedia.org/wiki/%D9%81%D9%88%D8%B1%D8%A7%D8%B2%D8%A7%D9%86 | فورازان | null | فورازان | فورازان | chemical structure of furazan | null | image/png | 383 | 390 | true | true | true | فورازان بیر شیمیایی ماده. | فورازان (اینگیلیسجه: Furazan) بیر شیمیایی ماده. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Burg_Ockenfels | Burg Ockenfels | null | Burg Ockenfels | Burg Ockenfels | Burg Ockenfels | null | image/jpeg | 1,948 | 3,056 | true | true | true | Die Burg Ockenfels, ursprünglich Burg zur Leyen, ist eine Burg bei Ockenfels auf der Gemarkung von Linz am Rhein im Landkreis Neuwied in Rheinland-Pfalz. | Die Burg Ockenfels, ursprünglich Burg zur Leyen, ist eine Burg bei Ockenfels auf der Gemarkung von Linz am Rhein im Landkreis Neuwied in Rheinland-Pfalz. | |
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D9%87%D9%88%D9%87%D9%86%D9%83%D8%A7%D9%85%D8%B1 | هوهنكامر | null | هوهنكامر | null | Deutsch: Pfarrkirche St. Johannes Evangelist in Hohenkammer | null | image/jpeg | 1,286 | 1,773 | true | true | true | بَلْدَة هُوهِنكَامر هي بَلدَة أَلمانِيَّة في مِنطَقَة فرَايزِينغٌ التَّابِعة لِمُحافظة باڤارِيا العُليَا في وِلاَية باڤارِيا في جُمهُوريَّة أَلمَانيَا الاِتّحاديّة بمِساحة تُقَدَّر بحَوالَي 26 كم². | بَلْدَة هُوهِنكَامر (بالأَلمانِيَّة: Gemeinde Hohenkammer) هي بَلدَة أَلمانِيَّة في مِنطَقَة فرَايزِينغٌ التَّابِعة لِمُحافظة باڤارِيا العُليَا في وِلاَية باڤارِيا في جُمهُوريَّة أَلمَانيَا الاِتّحاديّة بمِساحة تُقَدَّر بحَوالَي 26 كم². | |
iw | https://he.wikipedia.org/wiki/%D7%A9%D7%9C%D7%95%D7%9D_%D7%A9%D7%9B%D7%A0%D7%90_%D7%A6%27%D7%A8%D7%A0%D7%99%D7%90%D7%A7 | שלום שכנא צ'רניאק | null | שלום שכנא צ'רניאק | שלום שכנא צ'רניאק (משוער) | Shalom Shakhna Tsherniak (putative) (שלום שכנא צ'רניאק) | null | image/jpeg | 1,340 | 1,024 | true | true | true | הרב שלום שכנא צ'רניאק היה רב ששימש 44 שנים בכהונת רב העיירה מאצ'יוב במחוז ווהלין באוקראינה. פרסם שלושה ספרי הלכה והוחזק כאישיות תורנית בעלת שיעור קומה. | הרב שלום שכנא צ'רניאק (נכתב גם טשרניאק; תרכ"א, 1861 – ט' בטבת ה'תרצ"ח, 13 בדצמבר 1937) היה רב ששימש 44 שנים בכהונת רב העיירה מאצ'יוב במחוז ווהלין באוקראינה. פרסם שלושה ספרי הלכה והוחזק כאישיות תורנית בעלת שיעור קומה. | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Brawn_BGP_001 | Brawn BGP 001 | RA109 | Brawn BGP 001 / RA109 | Difusor duplo usado pela Brawn GP projetado pela Honda. | The controversial rear end of the Brawn BGP 001 1/320s - F/13 - 200mm - ISO400 | null | image/jpeg | 369 | 597 | true | true | true | O BGP 001 é o modelo do carro da Brawn GP da temporada de 2009 da F1. Pilotado por Rubens Barrichello e Jenson Button.
Foi apresentado em Silverstone, no Reino Unido no dia 6 de março de 2009. Jenson Button fez o seu primeiro teste no BGP 001 no mesmo dia em que foi apresentado, e antes de uma análise mais abrangente e um maior desenvolvimento, o carro foi para o Circuito da Catalunha, e no Circuito de Jerez. | Chassi que seria utilizado pela extinta equipe no Honda caso não tivesse sido vendida para Ross Brawn, que com o espólio da equipe montou a Brawn GP, alterou o nome do chassi para Brawn BGP 001 com motor Mercedes FO 108W V8 e mostrou o alto potencial do Chassi que a equipe nipônica poderia ter utilizado no ano de 2009.
A principal característica desse chassi foi a utilização do difusor duplo, que no inicio da temporada mostrou ser um componente que ajudava muito na aerodinâmica e equilíbrio do carro. Essa característica foi utilizada também pelas equipes Toyota F1 e Williams F1, mas sem o mesmo sucesso. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Liste_des_monuments_historiques_nationaux_de_la_province_de_Buenos_Aires | Liste des monuments historiques nationaux de la province de Buenos Aires | Liste | Liste des monuments historiques nationaux de la province de Buenos Aires / Liste | null | Plaza Rivadavia, Bahía Blanca, Provincia de Buenos Aires, Argentina. | Plaza Rivadavia | image/jpeg | 599 | 801 | true | true | true | Cet article recense les monuments historiques de la province de Buenos Aires, en Argentine. | null | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Kaliwerk_Vereinigte_Ernsthall | Kaliwerk Vereinigte Ernsthall | Heutiger Zustand (2011) | Kaliwerk Vereinigte Ernsthall / Heutiger Zustand (2011) | null | Schachtabdeckelung des Schachtes Ernsthall (Georgi). | null | image/jpeg | 1,000 | 1,510 | true | true | true | Das Kaliwerk Vereinigte Ernsthall war eine Schachtanlage mit angeschlossener Kalifabrik der „Mansfeldschen Kupferschieferbauenden Gewerkschaft“ unweit der Ortschaft Wansleben am See im Landkreis Mansfeld-Südharz in Sachsen-Anhalt. Der einst nördlich von Wansleben gelegene Salzige See, dessen Wasser eine permanente Gefahr für die Grubenbaue des Mansfelder Kupferschieferbergbaus darstellte, wurde 1894 trockengelegt. Eine im Seerandgebiet geteufte Erkundungsbohrung wies 1896 ein ca. 35 m mächtiges Kalilager nach. | Bis zum 1. März 1951 gehörten beide Schachtanlagen zum VEB Mansfeldkombinat „Wilhelm Pieck“ Eisleben und wurden dann vom 1. März 1951 bis 31. Dezember 1952 dem VEB Kaliwerk „Deutschland“ in Teutschenthal zugeordnet. In der Zeit vom 1. Januar 1953 bis zum 31. Juli 1953 war die „Geologische Kommission in Berlin“ für die Schächte verantwortlich. Anschließend wurden diese wiederum dem Kaliwerk „Deutschland“ zugewiesen. Seit Erlass der Verwahrungsanordnung der DDR vom 10. Oktober 1971 (DDR-GBl. II Nr. 73) wurde der Rat des Bezirkes Halle für eine Vielzahl von Alt-Kalischächten, sog. „Grubenbaue alten Bergbaus ohne Rechtsnachfolger“, zuständig.
Mit dem Beitritt der DDR zum Geltungsbereich des Grundgesetzes galt die Schachtanlage „Ernsthall/Neu-Mansfeld“ als „stillgelegte Anlage eines bergbaulichen Gewinnungsbetriebes, für den ein Rechtsnachfolger nicht vorhanden oder nicht mehr feststellbar ist“. Anstelle der Räte der Bezirke traten die jeweiligen Landesregierungen bis zum Erlass entsprechender ordnungsbehördlicher Vorschriften (für das Land Sachsen-Anhalt: Gesetz über die öffentliche Sicherheit und Ordnung des Landes Sachsen-Anhalt (SOG LSA) in der Fassung der Bekanntmachung vom 23. September 2003 (GVBl. LSA S. 214), zuletzt geändert am 18. Mai 2010 (GVBl. LSA S. 340)) ein. Somit steht bis dato diese Schachtanlage ordnungsrechtlich bzgl. der Fürsorgepflicht zwecks Gefahrenabwehr in der Zuständigkeit der Gemeinde. Beide Schächte sind verfüllt worden, wobei die Streckenabgänge ungesichert verblieben; am Schacht Neu-Mansfeld ist eine Sicherheitszone zu beachten. Ein weiteres sichtbares Zeichen des Georgischachtes sind die Reste der ehemaligen Salzhalde. Diese und viele andere seinerzeit stillgelegten Kali- und Steinsalzbergwerke bedürfen einer kontinuierlichen Überwachung.
Der „Verein zur Aufarbeitung der NS-Gewaltherrschaft Mansfelder Land e. V.“ bemüht sich um die Errichtung einer Kommunikations- und Begegnungsstätte in der ehemaligen Maschinenhalle auf dem Gelände des Schachtes Neu-Mansfeld. Im Jahr 2011 konnten bereits erste Baumaßnahmen erfolgreich abgeschlossen werden. Ziel ist es, das Gedenken an die unter dem NS-Regime hier zwangsarbeitenden etwa 2.400 KZ-Häftlinge wach zu halten. | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Radimovice_u_%C5%BDel%C4%8De | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/6e/Radimovice_u_Zelce.JPG | Radimovice u Želče | null | Radimovice u Želče | null | English: Village of Radimovice u Zelce, Czech Republic Čeština: Radimovice u Želče | null | image/jpeg | 1,920 | 2,560 | true | true | true | Radimovice u Želče é uma comuna checa localizada na região da Boêmia do Sul, distrito de Tábor. | Radimovice u Želče é uma comuna checa localizada na região da Boêmia do Sul, distrito de Tábor. |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Seznam_kulturn%C3%ADch_pam%C3%A1tek_v_Havl%C3%AD%C4%8Dkov%C4%9B_Brod%C4%9B | Seznam kulturních památek v Havlíčkově Brodě | Havlíčkův Brod | Seznam kulturních památek v Havlíčkově Brodě / Havlíčkův Brod | null | Čeština: Měšťanský dům Havlíčkovo nám. 55, Havlíčkův BrodEnglish: Burgher's House (Havlickuv Brod), Havlíčkovo us. 55, Havlickuv Brod This is a photo of a cultural monument of the Czech Republic,number: 23010/6-26.Památkový katalogMIS hledat obrázky hledat seznamyWikidata | null | image/jpeg | 2,289 | 1,804 | true | true | true | Tento seznam nemovitých kulturních památek ve městě Havlíčkův Brod v okrese Havlíčkův Brod vychází z Ústředního seznamu kulturních památek ČR, který na základě zákona č. 20/1987 Sb., o státní památkové péči, vede Národní památkový ústav jako ústřední organizace státní památkové péče. Údaje jsou průběžně upřesňovány, přesto mohou obsahovat i řadu věcných a formálních chyb a nepřesností či být neaktuální.
Pokud byly některé části dotčeného území vyčleněny do samostatných seznamů, měly by být odkazy na tyto dílčí seznamy uvedeny v úvodu tohoto seznamu nebo v úvodu příslušné sekce seznamu. | null | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Secret_of_Mana | Secret of Mana | null | Secret of Mana | null | English: Logo of "Secret of Mana". | null | image/png | 137 | 368 | true | true | true | Secret of Mana är ett TV-spel till Super Nintendo, ett action-RPG producerat och publicerat av Squaresoft. På sin samtid introducerade spelet den sällan skådade möjligheten i RPG:n för flera spelare att spela samtidigt i ett så kallat co-op-läge. Denna möjlighet låstes dock upp först när man hade fått den andra karaktären, en bit in i spelet. Spelets strider utspelade sig även i real-tid, vilket även det var ovanligt för genren under tiden. | Secret of Mana (Japanska: 聖剣伝説2 Seiken Densetsu 2, "Heliga Svärdets Legend") är ett TV-spel till Super Nintendo, ett action-RPG producerat och publicerat av Squaresoft. På sin samtid introducerade spelet den sällan skådade möjligheten i RPG:n för flera spelare att spela samtidigt i ett så kallat co-op-läge. Denna möjlighet låstes dock upp först när man hade fått den andra karaktären, en bit in i spelet. Spelets strider utspelade sig även i real-tid, vilket även det var ovanligt för genren under tiden. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_Air_Force_Judge_Advocate_General%27s_Corps | United States Air Force Judge Advocate General's Corps | List of Judge Advocate Generals of the Air Force | United States Air Force Judge Advocate General's Corps / List of Judge Advocate Generals of the Air Force | null | English: Major General Thomas J. Fiscus from [1]. Official U.S. Air Force photograph, therefore ineligible for copyright. | Thomas J. Fiscus | image/jpeg | 190 | 142 | true | true | true | The Judge Advocate General's Corps also known as the "JAG Corps" or "JAG" is the legal arm of the United States Air Force. | null | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Trz%C4%99sak_m%C3%B3zgowaty | Trzęsak mózgowaty | null | Trzęsak mózgowaty | Trzęsak mózgowaty, obok skórnik krwawiący | English: Tremella encephala on Stereum sanguinolentum on Pinus sylvestris Deutsch: Alabaster-Kernling (Tremella encephala) auf Blutendem Nadelholz-Schichtpilz (Stereum sanguinolentum) auf Pinus sylvestris | null | image/jpeg | 1,452 | 2,002 | true | true | true | Trzęsak mózgowaty – gatunek grzyba należący do rodziny trzęsakowatych. | Trzęsak mózgowaty (Tremella encephala Willd.) – gatunek grzyba należący do rodziny trzęsakowatych (Tremellaceae). | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Villa_di_Serio | Villa di Serio | null | Villa di Serio | null | Villa di Serio, Bergamo, Italia | Ilustracja | image/jpeg | 1,200 | 1,600 | true | true | true | Villa di Serio – miejscowość i gmina we Włoszech, w regionie Lombardia, w prowincji Bergamo.
Według danych na styczeń 2009 gminę zamieszkiwało 6555 osób przy gęstości zaludnienia 1437,5 os./1 km². | Villa di Serio – miejscowość i gmina we Włoszech, w regionie Lombardia, w prowincji Bergamo.
Według danych na styczeń 2009 gminę zamieszkiwało 6555 osób przy gęstości zaludnienia 1437,5 os./1 km². | |
sr-Latn | https://sh.wikipedia.org/wiki/1916 | 1916 | Januar/Siječanj | 1916 / Događaji / Januar/Siječanj | null | English: Evacuation of Serbian army from Albania. | null | image/jpeg | 451 | 620 | true | true | true | Godina 1916 bila je prijestupna godina koja počinje u subotu po gregorijanskom, odn. prijestupna godina koja počinje u petak po 13 dana zaostajućem julijanskom kalendaru. | 1. 1. - Austrougarska naredba o Vojnom generalnom guvernmanu u Srbiji (zapadna Srbija i Šumadija); prvi guverner od 3. 1. gen. grof Johann von Salis-Seewis.
1. 1. - Kamerunska kampanja: britansko-francuske snage zauzimaju Jaunde u Nemačkom Kamerunu, do februara pada čitava kolonija.
3. 1. - Lazar Mijušković novi predsednik vlade Crne Gore - "borba po svaku cijenu".
6. 1. - U Medovskom zalivu, Albanija, potonuo italijanski brod "Brindizi" sa dobrovoljcima iz Severne Amerike, od 520 vojnika preživelo 164; istog dana kreću prvi transporti iz Medove i Drača u Bizertu u Tunisu.
6. 1. - "Masakr kraj Derviške njive" - Bugarski okupator ubio 103 najuglednija meštanina Porečea u Manastirecu kod Makedonskog Broda.
7. 1. - Mojkovačka bitka - crnogorska vojska brani odstupnicu srpske.
8. 1. - Francuzi i Britanci odlučili da prebace Srbe na Krf, francuske trupe se iskrcale tamo tri dana kasnije (ili 16.?), ne tražeći dozvolu od grčke vlade.
8. 1. - Brod SS Citta Di Palermo sa komonveltskim vojnicima za Solunski front naleteo na minu blizu Brindizija.
9. 1. - Galipoljska operacija okončana evakuacijom poslednjih britanskih vojnika.
13. 1. - Dva dana nakon Lovćena, AU trupe ovladale i Cetinjem - kralj, vlada i Vrhovna komanda u Podgorici.
14. 1. - Olujna poplava Zuiderzeea u Holandiji.
16. 1. - Crnogorska vlada prihvatila kapitulaciju, mada vojska tome nije sklona; AU trupe zaustavljene u bici između Cetinja i Podgorice.
16. 1. - Norveški grad Bergen stradao u požaru.
18. 1. - Jadransko bojište: podmornica SM U-11 zarobila italijanski bolnički brod Ferdinando Palasciano kod Šenđina (San Đovani di Medua).
18. 1. - Sastanak nemačkog i bugarskog vladara, Wilhelma II i Ferdinanda I u Nišu (vidi sliku)
19. 1. - Prve srpske jedinice stižu na Krf (transportovanje ide sporo).
19. 1. - Kralj Nikola napustio Crnu Goru, vojska raspuštena dva dana kasnije, deo se povukao u Albaniju.
20. 1. - Boris Štjurmer, blizak carici i Raspućinu, novi je predsednik ruske vlade (do novembra), kasnije uzima i resore unutrašnjih odn. spoljnih poslova.
23. 1. - AU snage u Skadru, srpske trupe idu ka Draču i Valoni.
23 - 24. 1. - U mestu Browning, Montana temperatura za jedan dan pala sa +7 °C na -49 °C.
24. 1. - Brushaber v. Union Pacific Railroad: Vrhovni sud SAD podržao porez na dohodak.
23. 1. - 23. 3. - U "Plavu grobnicu" u Krfskom kanalu spušteno 4.847 srpskih vojnika i oficira.
25. 1. - Potpisano primirje u Crnoj Gori (tj. njena kapitulacija).
29. 1. - Cepelin LZ 79 bacio bombe na Pariz.
16. 1. - Francuski gen. Maurice Sarrail dobio komandu na Solunskom frontu (do decembra 1917). | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Lijst_van_personen_geboren_in_1884 | Lijst van personen geboren in 1884 | Mei | Lijst van personen geboren in 1884 / Mei | null | Alma Gluck | null | image/jpeg | 2,049 | 1,419 | true | true | true | Dit is een lijst van personen die geboren zijn in 1884.
De inhoud van deze pagina is gebaseerd op gegevens in Wikidata. Als er onvolkomenheden in deze lijst zitten, gelieve dan aldaar de gegevens aan te passen. Achter iedere persoon is hiervoor een link aanwezig met de aanduiding bewerken.
Wijzigingen in Wikidata worden met enige regelmatigheid geautomatiseerd overgenomen naar deze pagina. | 2 - Frans de Vries, Nederlandse rector magnificus van de Erasmus Universiteit Rotterdam, econoom en academisch docent (overleden in 1958) bewerken
2 - Heinrich Steinbeck, Zwitserse componist en dirigent (overleden in 1967) bewerken
2 - Samoeil Samosoed, dirigent, muziekpedagoog en cellist uit het Keizerrijk Rusland (overleden in 1964) bewerken
4 - Frits Lugt, Nederlandse kunsthistoricus en kunstverzamelaar (overleden in 1970) bewerken
5 - Jean Decoux, Franse politicus en militair (overleden in 1963) bewerken
5 - Carl Osburn, Amerikaanse officier en sportschutter (overleden in 1966) bewerken
8 - Santiago Casares Quiroga, Spaanse politicus en advocaat (overleden in 1950) bewerken
8 - Harry S. Truman, Amerikaans lid van de Senaat van de Verenigde Staten, president van de Verenigde Staten, vicepresident van de Verenigde Staten en Gouverneur-generaal van de Filipijnen, rechter, ondernemer, officier en dagboekschrijver (overleden in 1972) bewerken
10 - Ferdinand Maria van Beieren, Spaanse (overleden in 1958) bewerken
10 - Cornelio Saavedra Montt, Chileens lid van het Huis van Afgevaardigden en lid van de Senaat, diplomaat en militair (overleden in 1946) bewerken
11 - Emile Blavier, Belgisch lid van de Kamer van volksvertegenwoordigers en senator (overleden in 1946) bewerken
11 - Alma Gluck, Roemeense muzikant, zangeres en operazangeres (overleden in 1938) bewerken
11 - Joseph Groenen, bariton (overleden in 1959) bewerken
11 - Herman Van Puymbrouck, Belgische journalist (overleden in 1949) bewerken
11 - Hippolyte Vandemeulebroucke, Belgisch lid van de Kamer van volksvertegenwoordigers en vakbondsbestuurder (overleden in 1936) bewerken
15 - Nico Cevat, Nederlandse kunstschilder (overleden in 1955) bewerken
15 - Jan Kriege, Nederlandse beeldhouwer (overleden in 1944) bewerken
17 - Henri Duchatel, Belgisch lid van de Kamer van volksvertegenwoordigers en senator (overleden in 1933) bewerken
17 - Armand Haagman, Nederlandse componist en toneelregisseur (overleden in 1942) bewerken
18 - Bernard Vroom, Nederlandse ondernemer (overleden in 1961) bewerken
19 - Georgi Broesilov, ontdekkingsreiziger en marineofficier uit het Keizerrijk Rusland (overleden in 1914) bewerken
19 - Arthur Meulemans, Belgische componist, dirigent en musicoloog (overleden in 1966) bewerken
21 - Johan van de Kieft, Nederlands Eerste Kamerlid en minister van Financiën (overleden in 1970) bewerken
22 - Catharina Van Hemeldonck, politicus (overleden in 1960) bewerken
26 - Coba Pulskens, Nederlandse verzetsstrijder (overleden in 1945) bewerken
27 - Max Brod, Israëlische taalkundige, componist, pianist, romanschrijver, vertaler, journalist, liedtekstschrijver, juridisch dichter, schrijver en biograaf (overleden in 1968) bewerken
28 - John Amans, Nederlandse fluitist (overleden in 1958) bewerken
28 - Edvard Beneš, president van Tsjecho-Slowakije en ambassadeur, lecturer, voetballer, diplomaat en socioloog uit Oostenrijk-Hongarije (overleden in 1948) bewerken
28 - Duchess Marie Antoinette of Mecklenburg, Duitse hertogin en hertogin, aristocraat (overleden in 1944) bewerken
28 - Theo van Reijn, Nederlandse beeldhouwer (overleden in 1954) bewerken
29 - Raoul de Hemptinne, Belgische burgemeester (overleden in 1945) bewerken
31 - Jan Wijnveldt, Nederlandse rechtsgeleerde (overleden in 1949) bewerken
31 - Milovan Zoričić, Kroatische rechter en advocaat (overleden in 1971) bewerken | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/James_Stavridis | James Stavridis | null | James Stavridis | null | English: ADM James G. Stavridis, Commander EUCOM and SACEUR | Admiraal James Stavridis | image/jpeg | 3,000 | 2,400 | true | true | true | James George Stavridis is een Amerikaanse admiraal op rust en huidig decaan van de Fletcher School of Law and Diplomacy van Tufts University.
Stavridis was van 2 juli 2009 tot 13 mei 2013 opperbevelhebber van de NAVO. Daarvoor was hij commander respectievelijk van het U.S. Southern Command en van het U.S. European Command. Tijdens zijn militaire carrière was hij eerder actief als Operations Officer op de USS Calley Forge en als kapitein van de USS Barry waar hij onder meer werd ingezet bij operaties bij Haïti, Bosnië en de Perzische Golf. | James George Stavridis (West Palm Beach, Florida, 15 februari 1955) is een Amerikaanse admiraal op rust en huidig decaan van de Fletcher School of Law and Diplomacy van Tufts University.
Stavridis was van 2 juli 2009 tot 13 mei 2013 opperbevelhebber van de NAVO. Daarvoor was hij commander respectievelijk van het U.S. Southern Command en van het U.S. European Command. Tijdens zijn militaire carrière was hij eerder actief als Operations Officer op de USS Calley Forge en als kapitein van de USS Barry waar hij onder meer werd ingezet bij operaties bij Haïti, Bosnië en de Perzische Golf. | |
ka | https://ka.wikipedia.org/wiki/%E1%83%90%E1%83%A0%E1%83%90%E1%83%A0%E1%83%90%E1%83%A2%E1%83%98%E1%83%A1_%E1%83%94%E1%83%9E%E1%83%90%E1%83%A0%E1%83%A5%E1%83%98%E1%83%90 | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/43/St.Sarqis.jpg | არარატის ეპარქია | null | არარატის ეპარქია | არარატის ეპარქია | English: St. Sarqis Ch., Armenia | null | image/jpeg | 793 | 527 | true | true | true | არარატის ეპარქია — მსოფლიოს მასშტაბით ერთ-ერთი უძველესი და სომხური სამოციქულო ეკლესიის ყველაზე დიდი ეპარქია არარატის პროვინციაში, სომხეთი. მისი სახელი სომეხი ერის სიმბოლოდან - არარატის მთიდან გამომდინარეობს. საეპარქიო შტაბ-ბინა ერევანში მდებარეობს, ხოლო ეპისკოპოსის კათედრა - ერევნის სურბ-სარქისის ეკლესიაშია. ეპარქია დაარსდა IV საუკუნის მიწურულს, გრიგოლ განმანათლებლის მიერ. | არარატის ეპარქია (სომხ. Արարատյան Հայրապետական թեմ Araratyan Hayrapetakan t'em) — მსოფლიოს მასშტაბით ერთ-ერთი უძველესი და სომხური სამოციქულო ეკლესიის ყველაზე დიდი ეპარქია არარატის პროვინციაში, სომხეთი. მისი სახელი სომეხი ერის სიმბოლოდან - არარატის მთიდან გამომდინარეობს. საეპარქიო შტაბ-ბინა ერევანში მდებარეობს, ხოლო ეპისკოპოსის კათედრა - ერევნის სურბ-სარქისის ეკლესიაშია. ეპარქია დაარსდა IV საუკუნის მიწურულს, გრიგოლ განმანათლებლის მიერ. |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E4%B8%80%E5%8F%A3%E5%9D%82%E3%82%B9%E3%82%BF%E3%82%B8%E3%82%AA | 一口坂スタジオ | 写真 | 一口坂スタジオ / 写真 | null | 日本語: Studio View at Studio 1 from Piano Booth | null | image/jpeg | 1,360 | 2,048 | true | true | true | 一口坂スタジオは、かつて存在した、映像や音響の制作・録音・編集及びその作業スタジオの運営を主な業務とする会社。社団法人日本音楽スタジオ協会会員。 | null | |
ceb | https://ceb.wikipedia.org/wiki/Limonade_(munisipyo) | Limonade (munisipyo) | null | Limonade (munisipyo) | null | English: The town of Limonade, Haiti in April 2013 | null | image/jpeg | 600 | 800 | true | true | true | Munisipyo ang Limonade sa Hayiti. Nahimutang ni sa departamento sa Nord, sa amihanang bahin sa nasod, 130 km sa amihanan sa Port-au-Prince ang ulohan sa nasod. Naglangkob kin og 132 ka kilometro kwadrado.
Ang yuta sa Limonade kay patag sa amihanan, apan sa habagatan nga kini mao ang kabungtoran.
Ang klima habagat. Ang kasarangang giiniton 25 °C. Ang kinainitan nga bulan Agosto, sa 28 °C, ug ang kinabugnawan Enero, sa 23 °C. Ang kasarangang pag-ulan 1,880 milimetro matag tuig. Ang kinabasaan nga bulan Mayo, sa 285 milimetro nga ulan, ug ang kinaugahan Enero, sa 50 milimetro. | Munisipyo ang Limonade sa Hayiti. Nahimutang ni sa departamento sa Nord, sa amihanang bahin sa nasod, 130 km sa amihanan sa Port-au-Prince ang ulohan sa nasod. Naglangkob kin og 132 ka kilometro kwadrado.
Ang yuta sa Limonade kay patag sa amihanan, apan sa habagatan nga kini mao ang kabungtoran.
Ang klima habagat. Ang kasarangang giiniton 25 °C. Ang kinainitan nga bulan Agosto, sa 28 °C, ug ang kinabugnawan Enero, sa 23 °C. Ang kasarangang pag-ulan 1,880 milimetro matag tuig. Ang kinabasaan nga bulan Mayo, sa 285 milimetro nga ulan, ug ang kinaugahan Enero, sa 50 milimetro. | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Piadina | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9d/Casa-Piadina.JPG | Piadina | Lugar de origen | Piadina / Lugar de origen | Quiosco de venta callejera de piadinas. | Français : Je suis l'auteur de cette photo prise en avril 2007 à Macerone (commune de Cesena, Emilie-Romagne, Italie). Italiano: Io sono l'autore di questa foto scattata in aprile del 2007 a Macerone (comune di Cesena, Emilia-Romagna, Italia). English: I am the author of this picture taken on april 2007 in Macerone (municipality of Cesena, Emilia-Romagna, Italy). | null | image/jpeg | 563 | 750 | true | true | true | La piadina es un pan plano elaborado con harina de trigo de origen italiano, típico de las provincias de la Romaña en la Región Emilia-Romaña.
La piadina romañola es un producto gastronómico compuesto por una masa hojaldrada elaborada con harina de trigo, grasa de cerdo, sal y agua, tradicionalmente cocido en un plato de terracota, llamado teglia, y hoy en día más comúnmente cocinada sobre placas de metal o sobre piedras refractarias llamadas testo. Es, como diría Giovanni Pascoli, «el pan, más bien, la comida nacional de los romañoles»: en realidad, lo era en primera medida para los más pobres.
La piadina romañola forma parte de la lista de Productos agroalimenticios tradicionales italianos de la región Emilia-Romaña. Se suele marcar con las iniciales IGP su denominación: Piadina Tierra de Romaña y Piada Romañola de Rimini, la diferencia entre ellas son el espesor y las dimensiones. | Característica principalmente del Apenino entre Forlì, Cesena y Rimini, difundida también en la zona de Ravenna y el resto de la Romaña, hasta el límite con Montefeltro, en la provincia de Pesaro Urbino y de Ferrara y en la República de San Marino. No se presenta en forma uniforme: por ejemplo, la piadina forlivese, cesenate y ravennate es más gruesa, mientras que en la zona de Rimini (piada) tienden a estirarla más fina; la pesarese, llamada también crescia o crostolo en la provincia, es hojaldrada y sabrosa. |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Sep%C3%BAlveda_Pertence | Sepúlveda Pertence | null | Sepúlveda Pertence | null | Português: Ex-ministro do Supremo Tribunal Federal Sepúlveda Pertence | Sepúlveda Pertence | image/jpeg | 1,771 | 1,431 | true | true | true | José Paulo Sepúlveda Pertence é um jurista, professor e magistrado brasileiro. Entre outros cargos, foi procurador-geral da República, ministro e presidente do Supremo Tribunal Federal e presidente da Comissão de Ética Pública da Presidência da República. Atualmente é advogado. | José Paulo Sepúlveda Pertence (Sabará, 21 de novembro de 1937) é um jurista, professor e magistrado brasileiro. Entre outros cargos, foi procurador-geral da República, ministro e presidente do Supremo Tribunal Federal e presidente da Comissão de Ética Pública da Presidência da República. Atualmente é advogado. |
Subsets and Splits
Rainbow References in WIT
The query retrieves entries containing the word 'rainbow' in various fields, providing a basic search and limited context about where the term appears.