language stringlengths 2 9 | page_url stringlengths 25 757 | image_url stringlengths 54 738 | page_title stringlengths 1 239 | section_title stringlengths 1 674 ⌀ | hierarchical_section_title stringlengths 1 1.2k ⌀ | caption_reference_description stringlengths 1 15.6k ⌀ | caption_attribution_description stringlengths 1 47.4k ⌀ | caption_alt_text_description stringlengths 1 2.08k ⌀ | mime_type stringclasses 7
values | original_height int32 100 25.5k | original_width int32 100 46.6k | is_main_image bool 1
class | attribution_passes_lang_id bool 1
class | page_changed_recently bool 1
class | context_page_description stringlengths 1 2.87k ⌀ | context_section_description stringlengths 1 4.1k ⌀ |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
yue | https://zh-yue.wikipedia.org/wiki/%E6%B8%AF%E7%8F%A0%E6%BE%B3%E5%A4%A7%E6%A9%8B | 港珠澳大橋 | 橋樑 | 港珠澳大橋 / 設計 / 橋樑 | null | 中文: 从珠海九洲港附近远见港珠澳大桥珠海段的建设进度(摄于2014年5月24日) | null | image/jpeg | 2,448 | 3,264 | true | true | true | 港珠澳大橋(粵拼:gong² zyu¹ ou³ daai⁶ kiu⁴)
(英文:Hong Kong-Zhuhai-Macao Bridge;葡萄牙文:Ponte Hong Kong-Zhuhai-Macau)係連接香港大嶼山、澳門半島同廣東省珠海市嘅大型跨海大橋。喺2009年12月15號動工,2018年5月23號竣工,同年嘅10月23號搞咗個開通儀式,跟住喺第日(24號)朝早9點通車;條橋嘅設計壽命係120年。條橋嘅跨海隧道部分係而家世界上最長嘅沉管式隧道、同全世界跨海距離最長嘅橋隧組合公路。港珠澳大橋通車之後,來往香港、珠海、澳門三地嘅行車時間減到少過一個鐘,比起以前嚟講快咗好多,而且唔需要經過深圳同東莞虎門。 | 橋樑總長約23公里,按照六車道高速公路嘅標準建設,設計行車速度係100公里每小時。橋樑工程於2012年6月全面展開,劃分為5個工程合約進行施工。橋樑由非通航孔橋同埋通航孔橋相連組成,通航孔橋共有3座斜拉橋,自東向西依次為:青洲航道橋、江海直達航道橋、九州航道橋。
其中,青洲航道橋主跨458米,係3座斜拉橋中最長,採用雙塔雙索面鋼箱梁斜拉橋,全橋採用半漂浮體系,索塔採用雙柱門形框架塔,塔高163米,共設有14對斜拉索。橋下通航等級為1萬噸級,淨空高度42米,有效通航闊度318米。於2016年4月12號合龍。整體造型及斷面形式除咗滿足抗風及抗震等要求外,充分到考慮景觀效果。估算興建費用為9億5千2百萬文,每平方米造價達31,300元,係大橋所有區段橋樑之中最貴。
而江海直達航道橋主跨516米(2x258m),索塔採用3個海豚狀嘅框架塔;九州航道橋主跨268米,索塔採用2個風帆狀嘅框架塔,塔高120米。 | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/World_Snooker_Trickshot_Championship | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/37/Steve_davis.JPG | World Snooker Trickshot Championship | null | World Snooker Trickshot Championship | Steve Davis - Three time winner in 1994, 1995 & 1997 | Deutsch: Steve Davis bei den Paul-Hunter-Classics in Fürth (2007) | null | image/jpeg | 1,200 | 1,600 | true | true | true | The World Snooker Trickshot Championship was a trick shot world championship, played on Snooker tables; generally played by primarily Snooker-based players. The event was played between 1991 and 2006, and was organised by Matchroom Sport. Events generally used a combination of judges scores, and audience vote to determine the winners. | The World Snooker Trickshot Championship was a trick shot world championship, played on Snooker tables; generally played by primarily Snooker-based players. The event was played between 1991 and 2006, and was organised by Matchroom Sport. Events generally used a combination of judges scores, and audience vote to determine the winners. |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/A_Memoir_of_Jane_Austen | A Memoir of Jane Austen | Description | A Memoir of Jane Austen / Description | Title page from the second edition of the Memoir (1871) | English: Title page from the second edition of A Memoir of Jane Austen | null | image/jpeg | 432 | 237 | true | true | true | A Memoir of Jane Austen is a biography of the novelist Jane Austen published in 1869 by her nephew James Edward Austen-Leigh. A second edition was published in 1871 which included previously unpublished Jane Austen writings. A family project, the biography was written by James Edward Austen-Leigh but owed much to the recollections of Jane Austen's many relatives. However, it was the decisions of her sister, Cassandra Austen, to destroy many of Jane's letters after her death that shaped the material available for the biography.
Austen-Leigh described his "dear Aunt Jane" domestically, as someone who was uninterested in fame and who only wrote in her spare time. However, the manuscripts appended to the second edition suggest that Jane Austen was intensely interested in revising her manuscripts and was perhaps less content than Austen-Leigh described her. The Memoir does not attempt to unreservedly tell the story of Jane Austen's life. Following the Victorian conventions of biography, it kept much private information from the public, but family members disagreed over just how much should be revealed, for example, regarding Austen's romantic relationships. | The Memoir is a "rag-bag, not the shaped life of the historio- or psycho-biographies of the late twentieth century, but an undesigned and unprioritized assortment" of detail, such as descriptions of clothing, a "eulogy of spinning", and a digression on the Welsh ancestry of some Austen relations. Nor does the biography aim to tell the unvarnished truth. For example, the family hid the existence of a second brother, the handicapped George Austen, and described Edward Austen as the second brother instead of the third. They also omitted the arrest and jailing of Mrs. Leigh Perrot, Jane Austen's aunt, for shoplifting in Bath. According to 19th-century biography standards, "neither piece of discretion is surprising".
Jane Austen herself is described as "a comfortable figure, shunning fame and professional status, centred in home, writing only in the intervals permitted from the important domestic duties of a devoted daughter, sister, and aunt". However, the manuscripts published alongside the biography suggest another portrait, one of a struggling author who endlessly revised and of a "restless and sardonic spirit". | |
arz | https://arz.wikipedia.org/wiki/%D8%A7%D9%84%D8%B7%D9%8A%D9%88%D8%B1_%D8%A7%D9%84%D9%88%D8%B7%D9%86%D9%8A%D9%87_%D9%84%D9%83%D9%84_%D8%AF%D9%88%D9%84%D9%87 | الطيور الوطنيه لكل دوله | الطيور الوطنية | الطيور الوطنيه لكل دوله / الطيور الوطنية | null | English: Goldcrest Regulus regulus, exhausted, freshly arrived on autumn migration from Scandinavia, St Mary's Island, Northumberland, England | null | image/jpeg | 1,200 | 1,280 | true | true | true | الصفحه دى يتيمه, حاول تضيفلها لينك فى صفحات تانيه متعلقه بيها. | null | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Eparchia_kyzylska_i_tuwi%C5%84ska | Eparchia kyzylska i tuwińska | null | Eparchia kyzylska i tuwińska | null | Русский: Воскресенский кафедральный собор в Кызыле в январе 2017 года | Ilustracja | image/jpeg | 405 | 300 | true | true | true | Eparchia kyzylska i tuwińska – jedna z eparchii Rosyjskiego Kościoła Prawosławnego, z siedzibą w Kyzyle.
Erygowana przez Święty Synod Rosyjskiego Kościoła Prawosławnego 5 października 2011 po podziale eparchii abakańskiej i kyzylskiej na dwie: abakańską i chakaską oraz kyzylską i tuwińską. Obejmuje terytorium Republiki Tuwa. Jej pierwszym ordynariuszem został 30 października 2011 biskup Teofan. | Eparchia kyzylska i tuwińska – jedna z eparchii Rosyjskiego Kościoła Prawosławnego, z siedzibą w Kyzyle.
Erygowana przez Święty Synod Rosyjskiego Kościoła Prawosławnego 5 października 2011 po podziale eparchii abakańskiej i kyzylskiej na dwie: abakańską i chakaską oraz kyzylską i tuwińską. Obejmuje terytorium Republiki Tuwa. Jej pierwszym ordynariuszem został 30 października 2011 biskup Teofan (Kim). | |
ro | https://ro.wikipedia.org/wiki/Lista_directorilor_teatrului_din_Satu_Mare | Lista directorilor teatrului din Satu Mare | Spații de joc închiriate - trupe invitate (1790-1848) | Lista directorilor teatrului din Satu Mare / Spații de joc închiriate - trupe invitate (1790-1848) | György Telepy | Magyar: Telepi György (1797-1885) magyar színész, festőművész, díszlettervező, színházi technikus, drámaíró és fordító kb. 75 éves korában | null | image/jpeg | 1,583 | 910 | true | true | true | Lista directorilor teatrului sătmărean: | János Móricz (1790) - trupă ambulantă
Antal Gulácsy (1813) - trupa din Debrețin
dr. Sándorfy (1814) - trupa Debrețin-Oradea Mare
István Balogh (1815, 1816) - Trupa „Republica”, Sătmar-Mintiu (prima trupă sătmăreană)
Celesztin Pergő - József Székely (1817) - „Compania Nobilă Maghiară Ardelenă din Cluj” - în hambarul Jeney
József Székely (1819) - „Compania Nobilă Maghiară Ardelenă din Cluj” - în Hanul „Zöldfa” („La arborele verde”)
Celesztin Pergő (1818, 1820) - „Compania Nobilă Maghiară Ardelenă din Cluj”
Károly Balla (1823, 1824) - Compania Maghiară din Careii Mari
József Bányai (1825) - Compania Națională Maghiară
József Keszy (1833) - trupă ambulantă
Károly Fejér (1834) - trupă ambulantă
Hubay (1836) - trupă ambulantă
István Göde (1836-1837) - trupă ambulantă
Sándor Abday (1839) - trupă ambulantă
György Horváth - Dániel Szaklányi (1839) - trupă ambulantă
Mihály Demjén (Deményi) (1839-1840) - trupă ambulantă
István Tóth (1841) - trupă ambulantă, în grădina „Kotrókert”
Sándor Abday (1842) - trupă ambulantă
Ferenc Kőrösy (1843) - trupă ambulantă
Endre Latabár (1844-1845) - trupă ambulantă
György Telepy (1845) - trupă ambulantă
Károly Sepsy (1847) - trupă ambulantă - în „Csizmadiaszín” (casa breslei cismarilor) | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Heuschreckenammer | Heuschreckenammer | null | Heuschreckenammer | Heuschreckenammer der Unterart Ammodramus savannarum floridanus mit Nestlingen | English: Conservation history was made May 9 when the first captive-bred Florida grasshopper sparrow chicks hatched at the Rare Species Conservatory Foundation (RSCF) in Loxahatchee, Fla.--a major breakthrough for one of North America’s most endangered birds. “This bird is teetering on the brink of extinction. There are probably less than 150 left. We’re working with our partners--including the Florida Fish and Wildlife Conservation Commission (FWC)--to save it. This is a huge milestone in those ongoing efforts,” said Larry Williams, State Ecological Services Supervisor for the U.S. Fish and Wildlife Service. “This is truly a collaborative effort with the Florida Grasshopper Sparrow Working Group and other partners. Kudos to Dr. Paul Reillo and his team at RSCF for the outstanding work they’re doing on this captive-breeding program that the Service is funding,” said Williams. “Also to be congratulated are Mary Peterson and Sandra Sneckenberger, the Service’s lead biologists on this recovery effort, and Dr. Erin Ragheb, FWC’s research scientist who coordinates and leads all of the field work.” Ragheb said, “This is one of many important steps for the recovery of the Florida grasshopper sparrow. We hope that FWC’s demographic and nest predator field research will continue to provide valuable recommendations on how to protect the remaining wild birds as the captive program develops. Knowing that Florida grasshopper sparrows are capable of hatching young in captivity is an encouraging step forward.” A State of the Birds grant awarded to the Service’s South Florida Ecological Services Office in 2013 funded preliminary work necessary to initiate a captive-propagation program for this critically endangered sparrow. In 2015, this species was brought into captivity for the first time. Five nestlings from two different clutches and two independent juvenile birds were collected from the wild and taken to RSCF. “We had two situations where a monitored nest was predicted to fail (one from flooding and one from the loss of the brooding female). Both of those clutches were collected and brought to RSCF, where they were successfully hand-reared to independence,” said Peterson. “Because of concern of starting a captive-breeding program with strictly naïve birds, and because we believed that hand-reared birds would benefit from a ‘tutor’ bird, we also brought in two independent parent-reared, juvenile birds.” Pairs were established in April 2016 when birds began exhibiting breeding behaviors. Although the first nest attempt by one of the females was unsuccessful, a second brooding female began hatching a clutch of four eggs on May 9, 2016. As of May 11, the female appears to be properly caring for and feeding her four nestlings. If things continue to go well, the chicks will leave the nest and start trying to fly about nine days after they hatched. They should be fully independent about three weeks after they hatched. Williams acknowledges that the Service and its partners implemented captive breeding because this is an extremely urgent situation. “This captive-breeding program might buy us time to unravel the compounding factors causing the sparrows to decline so rapidly. We seem to have good habitat that's not being used. That makes us think the population levels may have dropped so low that they've lost the power to recover,” he said. “Below certain population thresholds there can be combinations of predation, disease, genetic inbreeding, and gaps in social behaviors that make it difficult for a species to rebound.” This promising news in the captive-breeding efforts is welcome, particularly considering preliminary numbers for the 2016 season are looking very bleak. Biologists are expecting a steep decline from the previous two years’ low, but somewhat stable, counts. “This breakthrough is great news because the Florida grasshopper sparrow couldn’t be more vulnerable,” said Sneckenberger. “Unfortunately, last week’s storms flooded most of the wild birds’ first nest attempts of the season. That brought the need for this captive-breeding program into even sharper focus. The four hatchlings are hopeful signs that bode well for producing options for recovery.” Next week, the working group--made up of members from the Service, FWC, RSCF, the Florida Department of Environmental Protection, Archbold Biological Station, Avon Park Air Force Range, the University of Maryland- Baltimore County, White Oak Conservation Center and Tall Timbers Research Station--is scheduled to discuss a collection strategy for the 2016 season. Timberline Fisheries is supplying all the insects being fed to the birds and Dyson, Inc. provided the fans being used to keep the sparrow breeding facilities cool. Photo credit: RSCF/www.rarespecies.org | null | image/jpeg | 540 | 960 | true | true | true | Die Heuschreckenammer ist eine der eher unauffällig gefärbten Neuweltammernarten Nordamerikas. Sie ist in weiten Teilen Nordamerikas verbreitet. Die in Florida vorkommende Unterart Ammodramus savannarum floridanus gilt als stark gefährdet. | Die Heuschreckenammer (Ammodramus savannarum) ist eine der eher unauffällig gefärbten Neuweltammernarten Nordamerikas („Sparrows“). Sie ist in weiten Teilen Nordamerikas verbreitet. Die in Florida vorkommende Unterart Ammodramus savannarum floridanus gilt als stark gefährdet. | |
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/wiki/%E5%85%89%E7%B7%92%E4%B8%89%E5%8D%81%E5%B9%B4%E7%94%B2%E8%BE%B0%E6%81%A9%E7%A7%91%E8%B2%A2%E5%A3%AB%E9%80%B2%E5%A3%AB%E5%88%97%E8%A1%A8 | 光緒三十年甲辰恩科貢士進士列表 | 列表 | 光緒三十年甲辰恩科貢士進士列表 / 列表 | null | English: Yang Mianzhai 中文: 杨勉斋 | null | image/jpeg | 440 | 300 | true | true | true | 清德宗光緒三十年甲辰恩科進士名單。
三月,會試於河南貢院。
考官
正考官:日講起居協辦大學士兵部尚書翰林院掌院學士裕德、經筵講官吏部尚書政務處大臣張百熙
副考官:經筵講官尚書銜賞穿黃馬褂都察院左都御史南書房行走陸潤庠、吏部右待郎兼管錢法堂事務戴鴻慈
題目:
論:
①周唐外重內輕秦魏外輕內重各有得失論
②賈誼五餌三表之說班固譏其疏然秦穆嘗用之以霸西戎中行說亦以戒單于其說未嘗不效論
③裴度奏宰相宜招延四方賢才與參謀議請於私第見客論
④諸葛亮無申商之心而用其術王安石用申商之實而諱其名論
⑤北宋結金以圖燕南宋助元以攻蔡論
策:
①學堂之設其旨有三所以陶鑄國民造就人才振興實業國民不能自立必立學以教之使皆有善良之德忠愛之心自養之技能必需之知識蓋東西各國所同日本則尤注重尚武之精神此陶鑄國民之教育也講求政治法律理財外交諸專門以備用使此造就人才之教育也分設農工商礦諸學以期富國利民此振興實業之教育也三者孰為最急策
②周禮言農政最詳諸子有農家之學近時各國研究農務多以人事轉移氣候其要曰土地曰資本曰勞力而能善用此三者實資智識方今修明學制列為專科冀存要術之遺試陳教農之策
③泰西外交政策往往藉保全土地之名收利益之實盍縷舉近百年歷史以證明其事策
④日本變法之初聘用西人而國日以強埃及用外國人至千餘員遂失財政裁判之權而國以不振試詳言其得失利弊策
⑤美國禁止華工久成苛刻例今屆十年期滿亟宜援引公法駁正原約以期保護僑民策
四書義:
大學之道在明明德在親民在止於至善義
中立而不倚強哉矯義
五經義:
致天下之民聚天下之貨交易而退各得其所義
會元譚延闓。五月己亥,殿試貢士譚延闓等二百七十四人於保和殿。
五月癸卯,德宗御太和殿傳臚。授一甲三人劉春霖為翰林院修撰。朱汝珍、商衍鎏為編修,賜進士及第。二甲張啟後等一百二十人賜進士出身。三甲張鴻等一百五十人賜同進士出身。六月乙卯,引見新科進士,除一甲三人業已授職之外,其餘分別以庶吉士、主事、內閣中書等職。
因清廷於次年永廢科舉,此科殿試所取之二百七十三人成爲中國歷史上最後一科進士。 | null | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Alberto_Rodr%C3%ADguez_Larreta | Alberto Rodríguez Larreta | null | Alberto Rodríguez Larreta | Rodríguez Larreta en la tapa de El Gráfico, 1958. | Español: El Grafico del 17 de Enero de 1958. Edicion 2001 | null | image/jpeg | 2,000 | 1,486 | true | true | true | Alberto Jorge Rodríguez Larreta fue un piloto de automovilismo argentino. Disputó una carrera en Fórmula 1, el Gran Premio de Argentina de 1960, terminando 9°. También fue conocido bajo el seudónimo "Larry". | Alberto Jorge Rodríguez Larreta (Buenos Aires, 14 de enero de 1934-Ibídem, 11 de marzo de 1977) fue un piloto de automovilismo argentino. Disputó una carrera en Fórmula 1, el Gran Premio de Argentina de 1960, terminando 9°. También fue conocido bajo el seudónimo "Larry". | |
ba | https://ba.wikipedia.org/wiki/%D0%A0%D0%BE%D1%81%D1%82%D0%BE%D0%BA | Росток | Фотоһүрәттәр | Росток / Фотоһүрәттәр | null | English: St. Nicholas Church in Rostock, Germany Deutsch: Nikolaikirche in Rostock, Deutschland Русский: Кирха св. Николая в Ростоке, Германия | null | image/jpeg | 4,730 | 3,784 | true | true | true | Ро́сток Ганза ҡалаһы Росток — Германиялағы, Мекленбург — Мекленбург — Алғы Померания федераль ере территорияһында эре ҡала. ГДР-ҙа Росток иң эре порт һәм көнсығыш Германияла суднодар төҙөү үҙәге. | null | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Talmont-Saint-Hilaire | Talmont-Saint-Hilaire | null | Talmont-Saint-Hilaire | null | Bourgenay, Talmont, France | null | image/jpeg | 800 | 1,087 | true | true | true | Talmont-Saint-Hilaire är en kommun i departementet Vendée i regionen Pays de la Loire i västra Frankrike. Kommunen ligger i kantonen Talmont-Saint-Hilaire som tillhör arrondissementet Les Sables-d'Olonne. År 2009 hade Talmont-Saint-Hilaire 6 829 invånare. | Talmont-Saint-Hilaire är en kommun i departementet Vendée i regionen Pays de la Loire i västra Frankrike. Kommunen ligger i kantonen Talmont-Saint-Hilaire som tillhör arrondissementet Les Sables-d'Olonne. År 2009 hade Talmont-Saint-Hilaire 6 829 invånare. | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Panika_bankowa | Panika bankowa | null | Panika bankowa | Wielki kryzys, panika bankowa w USA (1933) | Depression: "Runs on Banks": people milling about outside of bank. Photograph of Anxious Depositors, 02/28/1933 Original caption: Crowds of depositors gathered outside of the banks after Clearing House Association announced withdrawals would be limited to five per cent of deposits. The crowd shown above is gathered in front of the Guardian Trust Company and National City Bank. The imposition of the withdrawal rule, which is for an indefinite period, followed steady runs on the banks as a result of the moratorium declared a week ago in Michigan. | null | image/jpeg | 477 | 587 | true | true | true | Panika bankowa, szturm na bank, run na bank – występuje w systemie rezerwy cząstkowej, gdy w tym samym czasie duża liczba klientów pragnie wycofać swoje depozyty z danej instytucji finansowej, uznając, że dana instytucja finansowa ma problemy z wypłacalnością. Jeśli wystąpią trudności z wycofywaniem depozytów i informacja o tym fakcie rozprzestrzeni się, to proces ten może szybko nabrać tempa, doprowadzając do realizacji swego rodzaju samospełniającej się przepowiedni. Między stopniem zaufania klientów do banku a jego kondycją finansową występuje bowiem dodatnie sprzężenie zwrotne – kiedy więcej ludzi chce wycofać swoje depozyty, prawdopodobieństwo niewypłacalności banku rośnie, przyczyniając się do dalszego wzrostu liczby ludzi decydujących się na wycofanie depozytów itd. Utrata płynności finansowej przez bank w rezultacie wspomnianego procesu może w szybkim czasie doprowadzić do faktycznej niewypłacalności i bankructwa.
Im mniejszy jest poziom rezerw gotówkowych, tym większe prawdopodobieństwo runu na bank. Panika bankowa nie wystąpi w sytuacji stuprocentowej rezerwy. | Panika bankowa, szturm na bank, run na bank (ang. bank run "bieg bankowy") – występuje w systemie rezerwy cząstkowej, gdy w tym samym czasie duża liczba klientów pragnie wycofać swoje depozyty z danej instytucji finansowej, uznając, że dana instytucja finansowa ma (lub jest bardzo prawdopodobne, że będzie mieć) problemy z wypłacalnością. Jeśli wystąpią trudności z wycofywaniem depozytów i informacja o tym fakcie rozprzestrzeni się (np. na zasadzie plotki), to proces ten może szybko nabrać tempa, doprowadzając do realizacji swego rodzaju samospełniającej się przepowiedni. Między stopniem zaufania klientów do banku a jego kondycją finansową występuje bowiem dodatnie sprzężenie zwrotne – kiedy więcej ludzi chce wycofać swoje depozyty, prawdopodobieństwo niewypłacalności banku rośnie, przyczyniając się do dalszego wzrostu liczby ludzi decydujących się na wycofanie depozytów itd. Utrata płynności finansowej przez bank w rezultacie wspomnianego procesu może w szybkim czasie doprowadzić do faktycznej niewypłacalności i bankructwa.
Im mniejszy jest poziom rezerw gotówkowych, tym większe prawdopodobieństwo runu na bank. Panika bankowa nie wystąpi w sytuacji stuprocentowej rezerwy. Panika bankowa w całym kraju (lub regionie) występuje, gdy wiele banków nie jest w stanie zapewnić wypłaty depozytów na bieżąco. Sytuacja taka może przerodzić się w kryzys finansowy, którego skutki mogą negatywnie oddziaływać na realną sferę gospodarki w całym kraju (regionie). | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Solar_power_in_Mexico | Solar power in Mexico | History | Solar power in Mexico / History | Installed Capacity of total distributed clean energy in Mexico. The blue line represents current growth in capacity and the green line are projections made by Mexico’s Special Program for Energy Transition. Source: SENER, First Analysis on Clean Distributed Energy and Energy Efficiency in Mexico, 2017 (p. 7) | English: Installed Capacity of total distributed clean energy in Mexico. The blue line represents current growth in capacity and the blue line are projections made by Mexico’s Special Program for Energy Transition. | null | image/png | 1,587 | 2,445 | true | true | true | Solar power in Mexico has the potential to produce vast amounts of energy. 70% of the country has an insolation of greater than 4.5 kWh/m²/day. Using 15% efficient photovoltaics, a square 25 km on each side in the state of Chihuahua or the Sonoran Desert could supply all of Mexico's electricity. | A law requiring 35% of electricity from renewable resources by 2024 and carbon emission reductions of 50% below 2000 levels by 2050 was introduced in 2012.
Combined with declining solar installation costs, it was estimated that the 2012 climate law would lead to 6 GW of solar capacity in Mexico by 2020.
At the Solar Power Mexico conference, it was said that PV electricity and solar thermal would comprise up to 5% of Mexico's energy by 2030 and up to 10% by 2050.
The first long term energy auction was held in 2015 with a second one in 2016. Solar PV was successful in both, securing 1,691 MW of the 2,085 MW auctioned in the first and 1573 MW of 3473 MW in the second auction.
In 2013, 22% of the installed electricity generation capacity in Mexico was from renewable sources.
The majority, 18.1% coming from hydroelectricity, 2.5% from wind power and 0.1% from solar PV.
In December 2013, the Mexican government passed a Constitutional Reform that effectively opened the energy sector to private investment, both for electricity generation and petroleum exploration and extraction.
The Reform’s goal was to modernize the sector by optimizing the use of national resources and incentivizing renewable energy through clean energy certificates.
The Reform liberalized the electricity sector and brought forth a wholesale electricity market.
Long and medium term auctions are the main mechanisms used to incentivize capacity and energy growth. Clean energy certificates are created by the participation of renewables and are meant to support energy generated from low carbon emitting sources. A long term energy action secures a 15 year contract for energy and capacity supplied whereas medium term generates a 3 year contract.
Mexico was the second largest solar generator in Latin America in 2016, with 180 MW installed capacity and more than 500 MW under construction.
At a clean source auction that year, solar won 1,860 MW at an average price of $50.7 per MWh (ranging between $35 and $67).
The production was expected to be 4 TWh per year.
Other sources such as gas, hydro and geothermal received no awards, and wind power won a smaller share than solar.
As of 2017, thanks to the Long-Term Energy Auctions, solar PV energy is expected to increase to 6% in 2018 and 13% for 2019. | |
vi | https://vi.wikipedia.org/wiki/Hedychium_coccineum | Hedychium coccineum | Hình ảnh | Hedychium coccineum / Hình ảnh | null | Deutsch: Belvoirpark This is an image of a cultural property of national significance in Switzerland with KGS number 9523 | null | image/jpeg | 4,928 | 3,264 | true | true | true | Hedychium coccineum là một loài thực vật có hoa trong họ Gừng. Loài này được Buch.-Ham. ex Sm. mô tả khoa học đầu tiên năm 1811. | null | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/%C3%89lections_l%C3%A9gislatives_niu%C3%A9ennes_de_2014 | Élections législatives niuéennes de 2014 | null | Élections législatives niuéennes de 2014 | null | English: Premier Toke Talagi of Niue at the East-West Center in Honolulu, Hawaii. | null | image/jpeg | 175 | 166 | true | true | true | Des élections législatives ont lieu à Niue le 12 avril 2014. Il s'agit de renouveler l'ensemble des vingt membres du parlement national de cet État, l'un des plus petits au monde, à l'issue d'une législature de trois ans.
Le Premier ministre sortant, Toke Talagi, conserve sa majorité au parlement, et son poste à la tête du gouvernement. | Des élections législatives ont lieu à Niue le 12 avril 2014. Il s'agit de renouveler l'ensemble des vingt membres du parlement national (Fono Ekepule) de cet État, l'un des plus petits au monde, à l'issue d'une législature de trois ans.
Le Premier ministre sortant, Toke Talagi, conserve sa majorité au parlement, et son poste à la tête du gouvernement. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Adalbert_Stifter | Adalbert Stifter | Vereine, Museen, Projekte | Adalbert Stifter / Würdigung / Vereine, Museen, Projekte | null | Deutsch: Heimat- und Stiftermuseum Schwarzenberg 2018 | null | image/jpeg | 3,024 | 4,032 | true | true | true | Adalbert Stifter, Pseudonym Ostade, war ein österreichischer Schriftsteller, Maler und Pädagoge. Er zählt zu den bedeutendsten Autoren des Biedermeier. | Stifters Leben und Wirken im Grenzbereich zwischen deutsch- und tschechischsprachiger Kultur ließ Adalbert Stifter zum Namenspatron einiger verbindender Projekte werden. | |
nn | https://nn.wikipedia.org/wiki/Gottfried_Arnold | Gottfried Arnold | null | Gottfried Arnold | null | Deutsch: Kupferstich Gottfried Arnold (1666-1714) evangelischer Theologe Русский: Готфрид Арнольд (1665-1714) — историк протестантской церкви конца XVII - начала XVIII века. | null | image/jpeg | 800 | 549 | true | true | true | Gottfried Arnold var ein tysk kyrkjehistorikar, teolog, mystikar og forfattar særleg knytt til pietismen.
Gottfried Arnold var fødd i Annaberg i Sachsen, der faren var skulemeister. I 1682 blei han elev ved gymnasiet i Gera, og tre år etter byrja han studera historie og teologi ved Universitetet i Wittenberg. Med støtte frå pietismens far, Philip Jacob Spener, fekk han arbeid som huslærar i Quedlinburg.
Det første verket til Arnold, Die Erste Liebe zu Christo, kom ut i 1696. Det gav han stort ry, og gjekk gjennom fem opplag fram til 1728. I 1697 blei Arnold utnemnd til professor i kyrkjehistorie ved universitetet i Gießen, men mislikte akademisk liv og politikk så mykje at han sa opp året etter og vende tilbake til Wittenberg. I 1699 byrja han gje ut den monumentale Unparteyische Kirchen- und Ketzer-Historie, som tek for seg heresiar gjennom kyrkjehistoria på ein mindre partisk måte enn tradisjonelle «ortodokse» framstillingar. I staden gjer han gjerne kjettarane til heltar og berarar av den sanne kristendommen. Verket er blitt kjend som «radikalpietismens bibel» og hadde innverknad på den tyske opplysingstida og forfattarar som Johann Wolfgang Goethe og Lev Tolstoj. | Gottfried Arnold (5. september 1666–30. mai 1714) var ein tysk kyrkjehistorikar, teolog, mystikar og forfattar særleg knytt til pietismen.
Gottfried Arnold var fødd i Annaberg i Sachsen, der faren var skulemeister. I 1682 blei han elev ved gymnasiet i Gera, og tre år etter byrja han studera historie og teologi ved Universitetet i Wittenberg. Med støtte frå pietismens far, Philip Jacob Spener, fekk han arbeid som huslærar i Quedlinburg.
Det første verket til Arnold, Die Erste Liebe zu Christo, kom ut i 1696. Det gav han stort ry, og gjekk gjennom fem opplag fram til 1728. I 1697 blei Arnold utnemnd til professor i kyrkjehistorie ved universitetet i Gießen, men mislikte akademisk liv og politikk så mykje at han sa opp året etter og vende tilbake til Wittenberg. I 1699 byrja han gje ut den monumentale Unparteyische Kirchen- und Ketzer-Historie ('Upartisk kyrkje- og kjettarhistorie'), som tek for seg heresiar gjennom kyrkjehistoria på ein mindre partisk måte enn tradisjonelle «ortodokse» framstillingar. I staden gjer han gjerne kjettarane til heltar og berarar av den sanne kristendommen. Verket er blitt kjend som «radikalpietismens bibel» og hadde innverknad på den tyske opplysingstida og forfattarar som Johann Wolfgang Goethe og Lev Tolstoj.
Det neste verket hans, Geheimniss der göttlichen Sophia, viser ei form for mystisisme med ei førestilling om kvinneleg visdom som ein slags guddom. Han skreiv også dikt som er blitt brukt som salmar i lutheransk kristendom, til dømes av Bach i «Vergiss mein nicht», BWV 505.
Gottfried Arnold var superintendent i Perleburg i Preussen, der han døydde. | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/R%C3%ADo_Ucero | Río Ucero | null | Río Ucero | null | El Burgo de Osma - 057 | null | image/jpeg | 2,848 | 4,288 | true | true | true | El Ucero es un río del interior de la península ibérica, afluente del Duero. Discurre por la provincia española de Soria. | El Ucero es un río del interior de la península ibérica, afluente del Duero. Discurre por la provincia española de Soria. | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/College_van_Savoye | College van Savoye | null | College van Savoye | Burgemeesterswoning Vander Kelen-Mertens in de voormalige tuin van het college. | Nederlands: Leuven College van Savoye en huis Vander Kelen-Mertens This is a photo of onroerend erfgoed number 42173 | null | image/jpeg | 3,648 | 5,472 | true | true | true | Het College van Savoye was een studiehuis van de Universiteit van Leuven. Het was in de 19e eeuw de woning van Leopold Vander Kelen, burgemeester van Leuven, en zijn vrouw Maria Mertens. In de 20e eeuw werd dit het Stedelijk Museum Vander Kelen-Mertens en, in de 21e eeuw, een deel van Museum M. | Het College van Savoye was een studiehuis (1551-1797) van de Universiteit van Leuven. Het was in de 19e eeuw de woning van Leopold Vander Kelen, burgemeester van Leuven, en zijn vrouw Maria Mertens. In de 20e eeuw werd dit het Stedelijk Museum Vander Kelen-Mertens en, in de 21e eeuw, een deel van Museum M. | |
vi | https://vi.wikipedia.org/wiki/Ng%C6%B0%E1%BB%9Di_M%E1%BB%B9_g%E1%BB%91c_Nga | Người Mỹ gốc Nga | Những nhân vật nổi tiếng | Người Mỹ gốc Nga / Những nhân vật nổi tiếng | null | Sergey Brin | null | image/jpeg | 832 | 638 | true | true | true | Người Mỹ gốc Nga người Mỹ theo dõi tổ tiên của họ với Nga, Đế quốc Nga cũ hoặc Liên Xô cũ. Định nghĩa này có thể được áp dụng cho những người nhập cư Nga gần đây vào Hoa Kỳ, cũng như cho những người định cư ở các khu định cư Nga thế kỷ 19 ở Tây Bắc Hoa Kỳ.
Sau khi nước Mỹ thuộc Nga được bán cho Hoa Kỳ vào giữa thế kỷ XIX, làn sóng người nhập cư Nga chạy trốn khỏi cuộc đàn áp tôn giáo đã định cư tại Hoa Kỳ, bao gồm cả người Do Thái Nga và Kitô hữu tâm linh. Các nhóm này chủ yếu định cư ở các thành phố ven biển, bao gồm Brooklyn ở bờ biển phía Đông và Los Angeles, San Francisco và Portland, Oregon, trên bờ biển phía Tây.
Di cư đã bị hạn chế rất nhiều trong thời kỳ Xô viết, mặc dù trong những năm 1990, nhập cư vào Mỹ đã tăng theo cấp số nhân.
Một số người Mỹ gốc Belarus, người Mỹ gốc Nga cùng với người Mỹ gốc Do Thái, người Mỹ gốc Đức từ Đế quốc Nga và Liên Xô cũ xác định là người Mỹ gốc Nga. | null | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Grade_I_listed_buildings_in_Wiltshire | List of Grade I listed buildings in Wiltshire | Wiltshire | List of Grade I listed buildings in Wiltshire / Wiltshire | null | English: Oare HouseThis is a photo of listed building number 1035754. | Oare House | image/jpeg | 1,734 | 2,348 | true | true | true | This is a list of Grade I listed buildings in Wiltshire, England, in the United Kingdom.
These buildings are protected for their historic significance. There is a parallel system for ancient monuments, known as 'scheduling', which means that there is not a consistent approach to sites like castles, abbeys and henges, which may be listed, scheduled or both. In England, the listing is administered by Historic England, an agency of the government's Department for Culture, Media & Sport.
Buildings of outstanding architectural or historic interest are listed at Grade I, and of the approximately 372,905 listed buildings in England, over 9,000 are Grade I. Estimates to the numbers of buildings do, however, vary given that separate listings apply to structurally separate buildings: therefore a street of houses can be listed as one building, but a church wall can be listed separately from the church. Some buildings are listed for their group value.
This list covers the nearly 300 Grade I listed buildings in the ceremonial county of Wiltshire, grouped by former district. | null | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Taiwan_Lighting_Fixture_Export_Association | Taiwan Lighting Fixture Export Association | List of President | Taiwan Lighting Fixture Export Association / List of President | 黃明智理事長 | 中文(繁體): 台灣區照明燈具輸出業同業公會第十屆理事長黃明智。 English: Huang Ming-Chih, 10th President of Taiwan Lighting Fixture Export Association. | null | image/jpeg | 2,048 | 3,072 | true | true | true | The Taiwan Lighting Fixture Export Association is administratively guided by the Ministry of the Interior of the Republic of China established in March 1989. TLFEA currently has over 850 members specializing in the light fixture industry, with the headquarters located in Sanchong District, New Taipei City, Taiwan. | null | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Cour_supr%C3%AAme_de_l%27Australie-Occidentale | Cour suprême de l'Australie-Occidentale | null | Cour suprême de l'Australie-Occidentale | null | en:Supreme Court of Western Australia | null | image/jpeg | 960 | 1,280 | true | true | true | La Cour suprême de l'Australie-Occidentale est le plus haut tribunal dans l'État australien de l'Australie-Occidentale. Elle a une juridiction illimitée au sein de cet État pour les affaires civiles, mais, généralement, elle ne reçoit que les matières impliquant des sommes de 750 000 dollars ou plus, ainsi que pour les affaires criminelles les plus sérieuses. | La Cour suprême de l'Australie-Occidentale (Supreme Court of Western Australia en anglais) est le plus haut tribunal dans l'État australien de l'Australie-Occidentale. Elle a une juridiction illimitée au sein de cet État pour les affaires civiles, mais, généralement, elle ne reçoit que les matières impliquant des sommes de 750 000 dollars ou plus, ainsi que pour les affaires criminelles les plus sérieuses. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Francilly-Selency | Francilly-Selency | Sehenswürdigkeiten | Francilly-Selency / Sehenswürdigkeiten | Kirche Sainte-Thérèse-de-l’Enfant-Jésus | English: Francilly-Selency (Aisne) église Sainte-Thérèse-de-l'Enfant-Jésus | null | image/jpeg | 3,648 | 2,736 | true | true | true | Francilly-Selency ist eine französische Gemeinde mit 418 Einwohnern im Département Aisne in der Region Hauts-de-France. Sie gehört zum Arrondissement Saint-Quentin, zum Kanton Saint-Quentin-1 und zum Gemeindeverband Pays du Vermandois. | Kirche Sainte-Thérèse-de-l’Enfant-Jésus | |
bg | https://bg.wikipedia.org/wiki/%D0%9F%D0%B8%D1%80%D0%B0%D0%BD%D0%B8 | Пирани | null | Пирани | Челюст на пираня | Français : Mâchoire d'un pirhana de la sous-famille des Serrasalminés. Le spécimen proviendrait du Brésil.English: Pirhana jaws (Serrasalminae family). This specimen is supposed to come from Brazil.Deutsch: Piranhakiefer (Serrasalmidae familie). Der Spezimen würde aus Brasilien kommen.Español: Maxilar de pirhana (familia de los Serrasalmidae). El espécimen vendría del Brazil. | null | image/jpeg | 2,558 | 2,881 | true | true | true | Пираните са подсемейство всеядни сладководни риби от семейство пиранови. Обитават големите реки на Южна Америка – Амазонка и нейните притоци, Ориноко, Рио Парагвай и др. Известни са с острите си зъби и ненаситния си апетит за месо. Броят на видовете в семейството не е уточнен и според различни източници варира от под 30 до над 60. Традиционно само четирите рода Pristobrycon, Pygocentrus, Pygopristis and Serrasalmus се считат за „истински пирани“ заради тясно специализираните им зъби.
Обикновено пираните се движат на пасажи от няколко риби – от двойка до над 20 – 30 риби. Груповите им атаки им позволяват да убиват по-едри от тях животни. Отлично умеят да надушват кръвта и това привлича към нападната жертва множество други пирани. Така върху плячката се нахвърля непрекъснато растящата „орда“ от пирани, които могат да станат стотици. Тези страховити хищници са способни за 30 минути да изядат животно с размерите на кон, което ги прави едни от най-хищните същества на планетата.
Всъщност в менюто им преобладават риби, насекоми, мърша, но понякога нападат и доста едри животни, особено ако по тялото им има малка кървяща рана, което привлича стотици от тези риби. | Пираните (Serrasalminae) са подсемейство всеядни сладководни риби от семейство пиранови (Serrasalmidae). Обитават големите реки на Южна Америка – Амазонка и нейните притоци, Ориноко, Рио Парагвай и др. Известни са с острите си зъби и ненаситния си апетит за месо. Броят на видовете в семейството не е уточнен и според различни източници варира от под 30 до над 60. Традиционно само четирите рода Pristobrycon, Pygocentrus, Pygopristis and Serrasalmus се считат за „истински пирани“ заради тясно специализираните им зъби.
Обикновено пираните се движат на пасажи от няколко риби – от двойка до над 20 – 30 риби. Груповите им атаки им позволяват да убиват по-едри от тях животни. Отлично умеят да надушват кръвта и това привлича към нападната жертва множество други пирани. Така върху плячката се нахвърля непрекъснато растящата „орда“ от пирани, които могат да станат стотици. Тези страховити хищници са способни за 30 минути да изядат животно с размерите на кон, което ги прави едни от най-хищните същества на планетата.
Всъщност в менюто им преобладават риби, насекоми, мърша, но понякога нападат и доста едри животни, особено ако по тялото им има малка кървяща рана, което привлича стотици от тези риби. | |
zh | https://zh.wikipedia.org/wiki/%E5%B9%BF%E5%B7%9E%E5%B8%82%E5%8E%86%E5%8F%B2%E5%BB%BA%E7%AD%91%E5%88%97%E8%A1%A8 | 广州市历史建筑列表 | 第一批 | 广州市历史建筑列表 / 列表 / 第一批 | null | 中文(中国大陆): 位于广东省广州市越秀区纸行路56、58、60号。 | null | image/jpeg | 2,592 | 4,608 | true | true | true | 本条目是关于在广州市内的历史建筑的介绍。 | null | |
zh | https://zh.wikipedia.org/zh-cn/%E8%87%BA%E5%8C%97%E5%B8%82%E6%96%87%E5%8C%96%E8%B3%87%E7%94%A2 | 臺北市文化資產 | 古物 | 臺北市文化資產 / 有形文化资产 / 古物 | null | 中文(繁體): 大龍峒保安宮保生大帝二祖神像,保生大帝二祖神像為木雕軟身神像,分為神像本體與座椅二部分組合而成,神像本體的姿態為坐姿,固定於座椅上。二祖神像本體挺身端坐於圈椅,雙手手臂放置於圈椅的椅圈上,雙腿垂下,雙腳踏著獅座。 顯示北台地方渡海之紀錄,具文化及宗教脈絡意義。 與北方發展關係緊密。 反映北台與唐山之聯繫。 活眼之製作具藝術性,具藝術成就。如此尺寸之軟身神像於台不多,眼部活眼技術珍貴。 對地方、族群深具代表性。 This is a photo of a monument in Taiwan identified by the ID 臺北市大同區哈密街61號 座標25.0731023,121.5132248, 大龍峒保安宮保生大帝二祖神像,財團法人台北保安宮(財團法人台北保安宮) 臺北市大同區哈密街61號 座標25.0731023,121.5132248, | null | image/jpeg | 1,127 | 1,434 | true | true | true | 台北市文化资产是台北市各级古迹与其他文化资产。本表表列原则如下:
章节分类依中华民国《文化资产保存法》条文。
名称依照中华民国行政院文化部文化资产局所登录的名称。 | 存放於中央研究院:本系列古物列表,經幹部查核欠佳,擬暫時刪回,閉門思過修改,待身體康復又能改進至及格時,再考慮加入。
存放于国家图书馆
存放於順益臺灣原住民博物館:本系列古物列表,經幹部查核欠佳,擬暫時刪回,閉門思過修改,待身體康復又能改進至及格時,再考慮加入。 | |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E7%A6%8F%E5%B2%A1%E7%9C%8C%E3%81%AE%E5%B8%82%E7%94%BA%E6%9D%91%E6%97%97%E4%B8%80%E8%A6%A7 | 福岡県の市町村旗一覧 | 町村部 | 福岡県の市町村旗一覧 / 町村部 | null | English: Flag of Mizumaki Fukuoka 日本語: 水巻町旗 | null | image/png | 216 | 324 | true | true | true | 福岡県の市町村旗一覧は、福岡県内の市町村に制定されている、あるいは制定されていた市町村旗の一覧である。なお、一覧の順序は全国地方公共団体コード順による。廃止された市町村旗は廃止日から順に掲載している。 | null | |
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E9%98%BF%E6%A0%B9%E6%96%BD%E6%B3%B0%E5%9B%A0%E5%B1%B1 | 阿根施泰因山 | null | 阿根施泰因山 | null | Deutsch: Blick von der Sebenalp zum Aggenstein | null | image/jpeg | 773 | 1,000 | true | true | true | 阿根施泰因山,是中歐的山峰,位於德國和奧地利接壤的邊境,屬於阿爾高阿爾卑斯山脈的一部分,距離布倫滕約赫山1.8公里,海拔高度1,986米,每年平均降雨量1,698毫米。 | 阿根施泰因山(德語:Aggenstein),是中歐的山峰,位於德國和奧地利接壤的邊境,屬於阿爾高阿爾卑斯山脈的一部分,距離布倫滕約赫山1.8公里,海拔高度1,986米,每年平均降雨量1,698毫米。 | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Proszowa | Proszowa | null | Proszowa | Church of Saint John the Baptist | Polski: Proszowa - rzymskokatolicki kościół filialny p.w. św. Jana Chrzciciela, XV, XVIII This is a photo of a monument in Poland identified by the ID 596159 This photo of Lower Silesian Voivodeship was taken during Wikiexpedition 2013 set up by Wikimedia Polska Association.You can see all photographs in category Wikiekspedycja 2013. | Church of Saint John the Baptist | image/jpeg | 2,786 | 2,032 | true | true | true | Proszowa is a village in the administrative district of Gmina Mirsk, within Lwówek Śląski County, Lower Silesian Voivodeship, in south-western Poland, close to the Czech border. Prior to 1945, it was in Germany.
It lies approximately 9 kilometres south-east of Mirsk, 22 kilometres south of Lwówek Śląski, and 111 kilometres west of the regional capital Wrocław.
The village has a population of 139. | Proszowa [prɔˈʂɔva] (German: Gräflich Kunzendorf) is a village in the administrative district of Gmina Mirsk, within Lwówek Śląski County, Lower Silesian Voivodeship, in south-western Poland, close to the Czech border. Prior to 1945, it was in Germany.
It lies approximately 9 kilometres (6 mi) south-east of Mirsk, 22 kilometres (14 mi) south of Lwówek Śląski, and 111 kilometres (69 mi) west of the regional capital Wrocław.
The village has a population of 139. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Arzneimittel-Lieferengpass | Arzneimittel-Lieferengpass | null | Arzneimittel-Lieferengpass | Durch Ausfälle in der Wirkstoffproduktion kam es für bestimmte Dosisstärken des verbreiteten Schmerzmittels Ibuprofen in Deutschland wiederholt zu Lieferengpässen. | 200 mg generic Ibuprofen from Safeway grocery store. | null | image/jpeg | 6,141 | 4,788 | true | true | true | Ein Arzneimittel-Lieferengpass ist ein längerfristiger Lieferengpass durch Unterbrechung der Lieferkette von Arzneimitteln, z. B. durch Produktionsausfälle. Für Humanarzneimittel definiert das deutsche Bundesinstitut für Arzneimittel und Medizinprodukte einen Lieferengpass als eine mindestens zweiwöchige Lieferunfähigkeit.
Lieferengpässe traten in den letzten Jahren vermehrt auf, zunehmend auch für lebenswichtige Medikamente. | Ein Arzneimittel-Lieferengpass ist ein längerfristiger Lieferengpass durch Unterbrechung der Lieferkette von Arzneimitteln, z. B. durch Produktionsausfälle. Für Humanarzneimittel definiert das deutsche Bundesinstitut für Arzneimittel und Medizinprodukte (BfArM) einen Lieferengpass als eine mindestens zweiwöchige Lieferunfähigkeit.
Lieferengpässe traten in den letzten Jahren vermehrt auf, zunehmend auch für lebenswichtige Medikamente. | |
nn | https://nn.wikipedia.org/wiki/The_Cobbler | The Cobbler | null | The Cobbler | null | English: Ben Arthur (The Cobbler). Taken by Stemonitis in August 2001. | none | image/jpeg | 1,200 | 1,800 | true | true | true | The Cobbler er eit fjell nær enden av Loch Long i Skottland. Det har ei høgd på 884 meter over havet og er klassifisert som ein corbett. | The Cobbler (skotsk-gælisk Beinn Artair) er eit fjell nær enden av Loch Long i Skottland. Det har ei høgd på 884 meter over havet og er klassifisert som ein corbett. | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Kaplica_Lubomirskich_w_Przeworsku | Kaplica Lubomirskich w Przeworsku | null | Kaplica Lubomirskich w Przeworsku | Kaplica przy Pałacu Lubomirskich w Przeworsku | Polski: Przy Pałacu Lubomirskich w Przeworsku znajdowała się kaplica prywatna przystosowana do odprawiania Mszy Świętych. Jej budową kierował Antoni Bauman, syn Fryderyka. Wnętrze kaplicy było dekorowane stiukami i sztukateriami. Służyła ordynatowi przeworskiemu i jego rodzinie. Nie jest znane wezwanie kaplicy. Obsługiwana była przez kapłanów z parafii Ducha Świętego w Przeworsku. | null | image/jpeg | 1,920 | 2,560 | true | true | true | Kaplica Lubomirskich w Przeworsku – kaplica domowa znajdująca się w Pałacu Lubomirskich w Przeworsku.
Pałac Lubomirskich w Przeworsku wzniesionego w stylu angielskiego klasycyzmu w 1807. Schematyzmy diecezji przemyskiej z XIX i pocz. XX wieku informują, że w pałacu znajdowała się kaplica prywatna przystosowana do odprawiania Mszy Świętych. Jej budową kierował Antoni Bauman, syn Fryderyka. Wnętrze kaplicy było dekorowane stiukami i sztukateriami. Służyła ordynatowi przeworskiemu i jego rodzinie. Nie jest znane wezwanie kaplicy. Obsługiwana była przez kapłanów z parafii Ducha Świętego w Przeworsku.
Zlikwidowana została po opuszczeniu pałacu przez Lubomirskich. Wyposażenie kaplicy przekazano do kościoła w Świętoniowej, gdzie uległo spaleniu podczas pożaru świątyni. W części pałacu mieszczącej niegdyś kaplicę znajduje się obecnie biblioteka muzealna. | Kaplica Lubomirskich w Przeworsku – kaplica domowa znajdująca się w Pałacu Lubomirskich w Przeworsku.
Pałac Lubomirskich w Przeworsku wzniesionego w stylu angielskiego klasycyzmu w 1807. Schematyzmy diecezji przemyskiej z XIX i pocz. XX wieku informują, że w pałacu znajdowała się kaplica prywatna przystosowana do odprawiania Mszy Świętych. Jej budową kierował Antoni Bauman, syn Fryderyka. Wnętrze kaplicy było dekorowane stiukami i sztukateriami. Służyła ordynatowi przeworskiemu i jego rodzinie. Nie jest znane wezwanie kaplicy. Obsługiwana była przez kapłanów z parafii Ducha Świętego w Przeworsku.
Zlikwidowana została po opuszczeniu pałacu przez Lubomirskich. Wyposażenie kaplicy przekazano do kościoła w Świętoniowej, gdzie uległo spaleniu podczas pożaru świątyni. W części pałacu mieszczącej niegdyś kaplicę znajduje się obecnie biblioteka muzealna. | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Bri%C3%A9-et-Angonnes | Brié-et-Angonnes | null | Brié-et-Angonnes | null | Français : Panorama de Brié-et-Angonnes et Château d'Herbeys (Isère, France). This building is indexed in the Base Mérimée, a database of architectural heritage maintained by the French Ministry of Culture, under the reference PA00117205 . беларуская (тарашкевіца) | বাংলা | brezhoneg | català | Deutsch | Ελληνικά | English | Esperanto | español | euskara | suomi | français | magyar | italiano | 日本語 | македонски | Nederlands | português | português do Brasil | română | русский | sicilianu | svenska | українська | +/− | null | image/jpeg | 1,373 | 2,282 | true | true | true | Brié-et-Angonnes é uma comuna francesa na região administrativa de Auvérnia-Ródano-Alpes, no departamento de Isère. | Brié-et-Angonnes é uma comuna francesa na região administrativa de Auvérnia-Ródano-Alpes, no departamento de Isère. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Geneva_Lake | Geneva Lake | Lakeshore | Geneva Lake / Lakeshore | null | Geneva Lake Shorepath Sign 2 photograph | null | image/jpeg | 1,590 | 1,206 | true | true | true | Geneva Lake is a body of freshwater in Walworth County in southeastern Wisconsin. On its shores are the city of Lake Geneva, and the villages of Fontana-on-Geneva-Lake, and Williams Bay. The lake is known as the only place in the world where mail jumping is practiced, an unusual mail delivery system maintained as a local tradition.
The lake covers an area of approximately 5,401 acres, has a maximum length of 7.5 miles, mean depth of 61 feet and a maximum depth of 135 feet. Geologists believe that it is a filled-in kettle formed from a receding glacier. | The lake and the community of Lake Geneva were named for the town of Geneva, New York, located on Seneca Lake, which government surveyor John Brink thought it resembled. To avoid confusion with the nearby town of Geneva, Illinois, the city was renamed Lake Geneva; later the lake was renamed Geneva Lake.
Lakeshore attractions include Big Foot Beach State Park, Lake Geneva Yacht Club, the George Williams College campus of Aurora University, and Yerkes Observatory. The observatory is owned by the University of Chicago, which has established a study group to plan a regional center for science education at the observatory.
Public access to the lake is allowed as the result of a decision by early European settlers that "20 feet of land leading up to the shoreline should be public domain." A shorepath, which is open to the public, completely surrounds the lake. Between 21 and 26 miles long, it follows the route taken by Potawatomi Indians. The path crosses the estates of the Schwinns, Swifts, Wackers, and Wrigleys. | |
bg | https://bg.wikipedia.org/wiki/STS-32 | STS-32 | null | STS-32 | null | English: Five astronauts launched aboard the Space Shuttle Columbia on January 9, 1990 at 7:35:00am (EST) for the STS-32 mission. Pictured in their crew portrait, front left to right, are Daniel C. Brandenstein, commander; and James D. Weatherbee, pilot. Pictured rear left to right are mission specialists Marsha S. Ivins, G. David Low, and Bonnie J. Dunbar. Primary objectives of the mission were the deployment of the SYNCOM IV-F5 defense communications satellite and the retrieval of NASA's Long Duration Exposure Facility (LDEF). | от ляво надясно: Айвънс, Бранденщайн, Лоу, Уитърби, Дънбар | image/jpeg | 3,241 | 4,051 | true | true | true | STS-32 e тридесет и третата мисия на НАСА по програмата Спейс шатъл и девети полет на совалката Колумбия. Основната цел на полета е извеждането в орбита на комуникационния спътник Syncom IV-F5. Това е най-продължителната мисия на космическа совалка дотогава, подобрила рекорда на мисия STS-9 от 1983 г. На 20 януари 1990 г. полетът приключва с третото нощно кацане на космическа совалка. | STS-32 e тридесет и третата мисия на НАСА по програмата Спейс шатъл и девети полет на совалката Колумбия. Основната цел на полета е извеждането в орбита на комуникационния спътник Syncom IV-F5 (Leasat 5). Това е най-продължителната мисия на космическа совалка дотогава, подобрила рекорда на мисия STS-9 от 1983 г. На 20 януари 1990 г. полетът приключва с третото нощно кацане на космическа совалка. | |
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Christian_Jank | Christian Jank | null | Christian Jank | Christian Jank | Deutsch: Der Bühnenmaler Christian Jank (1833-1888) English: The german painter Christian Jank (1833-1888) | null | image/jpeg | 510 | 369 | true | true | true | Christian Jank è stato un pittore e architetto tedesco, noto in particolar modo per aver disegnato il Castello di Neuschwanstein per il re Ludovico II di Baviera. | Christian Jank (Monaco di Baviera, 15 luglio 1833 – Monaco di Baviera, 25 novembre 1888) è stato un pittore e architetto tedesco, noto in particolar modo per aver disegnato il Castello di Neuschwanstein per il re Ludovico II di Baviera. | |
et | https://et.wikipedia.org/wiki/Pius_II | Pius II | Türgi-vastase ristisõja organiseerimine | Pius II / Türgi-vastase ristisõja organiseerimine | Paavst Pius II saabub Anconasse. Pinturicchio (?), 1502–1507. Fresko Siena toomkiriku raamatukogus. Detail | null | null | image/jpeg | 3,830 | 2,536 | true | true | true | Pius II oli paavst 1458–1464. Ta oli 210. paavst.
Enea Silvio Piccolomini sündis Siena linnriigilele kuuluvas Corsignanos, mille ta lasi hiljem nimetada ümber Pienzaks. Tema vanemad olid vaesunud aadlik Silvio Piccolomini, kes suguvõsa pärimuse järgi põlvnes Romulusest, ja Vittoria Fortiguerra. Enea Piccolomini oli pere 18 lapsest vanim. Ta pidi perekonna viletsa majandusliku olukorra tõttu aitama nooruses harida oma vanemate mõisa põlde Corsignano lähedal.
Piccolomini sai alghariduse ühelt preestrilt. Ta astus 18-aastasena Siena ülikooli ning õppis seal õigusteadust, olles Catholic Encyclopedia järgi usin üliõpilane, ehkki ei järginud sugugi laitmatut eluviisi. Seejärel asus ta õpetajana elama Sienasse. Siena Bernardino jutlused mõjutasid teda ja palvetades 1425 selle pühaku haual, avastas ta kutsumuse kloostrieluks, kuid sõprade mõjutusel loobus ta sellest kavatsusest.
Francesco Filelfo eeskujust innustatuna õppis Piccolomini 1429–1431 Firenze ülikoolis klassikalist filoloogiat ja poeesiat. Seejärel reisis ta Bolognas, Ferraras ja Milanos, kuid naasis sugulaste tungival palvel Sienasse juuraõpinguid jätkama. | Pius II jätkas oma eelkäija poliitikat, organiseerides ristisõja türklaste vastu, kes 1453 olid vallutanud Konstantinoopoli. Selle idee eest oli ta võidelnud juba Nicolaus V teenistuses, sest 1453. aasta sündmused vapustasid teda hingeliselt sügavalt.
1. juunil 1459 kogunes Mantovasse paavsti poolt kokku kutsutud kongress, et arutada ristisõja alustamist. Sinna olid kutsutud kõik kristlikud valitsejad. Et kohale oli tulnud liiga vähe osavõtjaid, lükati istungite algus edasi 26. septembrile. Ka siis oli osavõtjaid vähe ja läbirääkimised jooksid ummikusse. Veneetsia kasutas venitamistaktikat, Saksamaa delegaat Gregor Heimburgist käitus paavstiga ülbelt. Sakslased lubasid lõpuks koguda 32 000 jalaväelast ja 10 000 ratsaväelast, kuid Saksa-Rooma keiser Friedrich III jättis sise- ja välisraskuste tõttu selle lubaduse täitmata. Prantslased aga blokeerisid kongressi, sest Anjou hertsog ei saanud paavsti toetust oma nõudmistele Napoli kuningriigi troonile. Kongress otsustas pidada osmanite vastu kolmeaastase sõja, kuid tegelikult midagi ette ei võetud. Enne kongressi laialisaatmist andis paavst välja bulla, milles tõotas pattude andeksandmist kõigile ristisõjas osalejatele. Ta tunnustas Vlad III võitlust türklastega. Pius II tegi Mantova pühapaika palverännaku.
Kui levisid kuuldused, et sultan Mehmet II kahtleb islamis, saatis paavst talle sõja ärahoidmiseks kirja pakkumisega, et sultan saab kristluse vastuvõtmisel Idamaade keisriks. See ettepanek lükati tagasi, kuid teise versiooni järgi ei saatnudki paavst seda kirja ära.
Aastal 1463 kutsus Pius II uuesti alustama ristisõda, mida ta kavatses seekord isiklikult juhtida. Veneetsia ja Ungari lubasid paavsti sõjas toetada. 18. juunil 1464 võttis ta Roomast kaasa Peetruse risti ja siirdus ristisõdijate kogunemispaigaks määratud Anconasse, kust ta leidis eest vaid väikese seltskonna. Kui Veneetsia laevastik lõpuks saabus, nägi haigestunud paavst seda ainult aknast. Sõjakäik jäi paavsti surma tõttu ära. | |
ru | https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%9A%D0%B0%D1%81%D0%B0%D0%B1%D0%B5%D1%80%D0%BC%D0%B5%D1%85%D0%B0 | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/61/Casabermeja_vista.jpg | Касабермеха | null | Касабермеха | null | Español: Casabermeja, Málaga, Spain. | null | image/jpeg | 2,144 | 2,848 | true | true | true | Касабермеха — муниципалитет в Испании, входит в провинцию Малага, в составе автономного сообщества Андалусия. Муниципалитет находится в составе района Малага — Коста-дель-Соль. Занимает площадь 68 км². Население — 3554 человека. Расстояние — 24 км до административного центра провинции. | Касабермеха (исп. Casabermeja) — муниципалитет в Испании, входит в провинцию Малага, в составе автономного сообщества Андалусия. Муниципалитет находится в составе района (комарки) Малага — Коста-дель-Соль. Занимает площадь 68 км². Население — 3554 человека (на 2010 год). Расстояние — 24 км до административного центра провинции. |
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Saint-Mihiel | Saint-Mihiel | null | Saint-Mihiel | null | Map commune FR insee code 55463.png | null | image/png | 605 | 756 | true | true | true | Saint-Mihiel és un municipi francès, situat al departament del Mosa i a la regió del Gran Est. L'any 2007 tenia 4.816 habitants. | Saint-Mihiel és un municipi francès, situat al departament del Mosa i a la regió del Gran Est. L'any 2007 tenia 4.816 habitants. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Tritoniopsis_pulchella | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/dd/Tritoniopsis_pulchella_var._alpina.jpg | Tritoniopsis pulchella | null | Tritoniopsis pulchella | null | English: Tritoniopsis | null | image/jpeg | 2,310 | 2,253 | true | true | true | Tritoniopsis pulchella är en irisväxtart som beskrevs av Gwendoline Joyce Lewis. Tritoniopsis pulchella ingår i släktet Tritoniopsis och familjen irisväxter. | Tritoniopsis pulchella är en irisväxtart som beskrevs av Gwendoline Joyce Lewis. Tritoniopsis pulchella ingår i släktet Tritoniopsis och familjen irisväxter. |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_von_Gestalten_in_den_Metamorphosen_des_Ovid | Liste von Gestalten in den Metamorphosen des Ovid | null | Liste von Gestalten in den Metamorphosen des Ovid | Hermes, Io (als Kuh) und Argos, schwarzfigurige Amphora der Northampton-Gruppe, 540–530 v. Chr., München, Staatliche Antikensammlungen Inv. 585 | Čeština: Hermés, Ió (v podobě Krávy) a Argos. Strana A řecké amfory, 540-530 př.n.K., nalezeno v Itálii. Deutsch: Hermes, Io (als Kuh) und Argos. Seite A von einer schwarzfigurigen griechischen Amphora, 540-530 v. Chr. Gefunden in Italien. English: Hermes, Io (as cow) and Argus. Side A from a Greek black-figure amphora, 540–530 BC. Found in Italy. Français : Hermès, Io (en vache) et Argos. Face A d'une amphore grecque à figures noires, 540-530 av. J.-C. Trouvé en Italie. | null | image/jpeg | 1,857 | 2,490 | true | true | true | Diese ist eine Liste von Gestalten im Werk Metamorphosen des römischen Dichters Ovid. Sie enthält fast alle damals bekannten mythischen Verwandlungen von Menschen in Tiere oder Pflanzen. | Diese ist eine Liste von Gestalten im Werk Metamorphosen des römischen Dichters Ovid. Sie enthält fast alle damals bekannten mythischen Verwandlungen von Menschen in Tiere oder Pflanzen. | |
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Divisi%C3%B3_administrativa_de_Litu%C3%A0nia | Divisió administrativa de Lituània | Llista | Divisió administrativa de Lituània / Llista | null | Coat of arms of Alytus County, Lithuania | Comtat d'Alytus | image/png | 597 | 519 | true | true | true | Lituània es divideix en 10 comtats o, governats per governadors. Són sotsdividits en Seniūnija, sotsdivisió creada el 1994 i modificada el 2000. | null | |
bn | https://bn.wikipedia.org/wiki/%E0%A6%9F%E0%A6%BE%E0%A6%B0%E0%A6%BE%E0%A6%9C%E0%A6%BF_%E0%A6%AA%E0%A6%BF._%E0%A6%B9%E0%A7%87%E0%A6%A8%E0%A6%B8%E0%A6%A8 | টারাজি পি. হেনসন | null | টারাজি পি. হেনসন | ২০১১ সালে হিডেন ফিগার্স ছবির সিলেব্রেশনে হেনসন | English: American actress and singer Taraji P. Henson arrives on the red carpet for the global celebration of the film "Hidden Figures" at the SVA Theatre, Saturday, Dec. 10, 2016 in New York. The film is based on the book of the same title, by Margot Lee Shetterly, and chronicles the lives of Katherine Johnson, Dorothy Vaughan and Mary Jackson -- African-American women working at NASA as “human computers,” who were critical to the success of John Glenn’s Friendship 7 mission in 1962. | null | image/jpeg | 2,361 | 2,494 | true | true | true | টারাজি পেন্ডা হেনসন হলেন মার্কিন অভিনেত্রী, গায়িকা ও লেখিকা। তিনি হাওয়ার্ড বিশ্ববিদ্যালয়ে অভিনয় বিষয়ে পাঠগ্রহণ করেন এবং কয়েকটি টেলিভিশন ধারাবাহিক অনুষ্ঠানে অতিথি চরিত্রে কাজ করার পর বেবি বয় চলচ্চিত্র দিয়ে হলিউড কর্মজীবন শুরু করেন। তিনি হাসল অ্যান্ড ফ্লো ছবিতে একজন যৌনকর্মী চরিত্রে এবং ডেভিড ফিঞ্চারের দ্য কিউরিয়াস কেইস অফ বেঞ্জামিন বাটন ছবিতে এক অসক্ষম শিশুর একক মাতা চরিত্রে অভিনয় করে প্রশংসিত হন। দ্য কিউরিয়াস কেইস অফ বেঞ্জামিন বাটন ছবিতে কাজ করার জন্য শ্রেষ্ঠ পার্শ্ব অভিনেত্রী বিভাগে অস্কার ও স্ক্রিন অ্যাক্টরস গিল্ড ও ক্রিটিকস চয়েস চলচ্চিত্র পুরস্কারের মনোনয়ন লাভ করেন।
২০১৬ সালে টাইম সাময়িকী বিশ্বের সবচেয়ে প্রভাবশালী ১০০ ব্যক্তিদের একজন হিসেবে তার নাম অন্তর্ভুক্ত করে। একই বছর তিনি তার আত্মজীবনী অ্যারাউন্ড দ্য ওয়ে গার্ল প্রকাশ করে, যা নিউ ইয়র্ক টাইমসে সর্বোচ্চ বিক্রিত বই ছিল। | টারাজি পেন্ডা হেনসন (ইংরেজি: Taraji Penda Henson; জন্ম: ১১ সেপ্টেম্বর ১৯৭০) হলেন মার্কিন অভিনেত্রী, গায়িকা ও লেখিকা। তিনি হাওয়ার্ড বিশ্ববিদ্যালয়ে অভিনয় বিষয়ে পাঠগ্রহণ করেন এবং কয়েকটি টেলিভিশন ধারাবাহিক অনুষ্ঠানে অতিথি চরিত্রে কাজ করার পর বেবি বয় (২০০১) চলচ্চিত্র দিয়ে হলিউড কর্মজীবন শুরু করেন। তিনি হাসল অ্যান্ড ফ্লো (২০০৫) ছবিতে একজন যৌনকর্মী চরিত্রে এবং ডেভিড ফিঞ্চারের দ্য কিউরিয়াস কেইস অফ বেঞ্জামিন বাটন (২০০৮) ছবিতে এক অসক্ষম শিশুর একক মাতা চরিত্রে অভিনয় করে প্রশংসিত হন। দ্য কিউরিয়াস কেইস অফ বেঞ্জামিন বাটন ছবিতে কাজ করার জন্য শ্রেষ্ঠ পার্শ্ব অভিনেত্রী বিভাগে অস্কার ও স্ক্রিন অ্যাক্টরস গিল্ড ও ক্রিটিকস চয়েস চলচ্চিত্র পুরস্কারের মনোনয়ন লাভ করেন।
২০১৬ সালে টাইম সাময়িকী বিশ্বের সবচেয়ে প্রভাবশালী ১০০ ব্যক্তিদের একজন হিসেবে তার নাম অন্তর্ভুক্ত করে। একই বছর তিনি তার আত্মজীবনী অ্যারাউন্ড দ্য ওয়ে গার্ল প্রকাশ করে, যা নিউ ইয়র্ক টাইমসে সর্বোচ্চ বিক্রিত বই ছিল। | |
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Eduardo_Salvio | Eduardo Salvio | null | Eduardo Salvio | null | English: Eduardo Salvio | null | image/jpeg | 344 | 310 | true | true | true | Eduardo Antonio "Toto" Salvio és un futbolista argentí. Juga de davanter o extrem al Sport Lisboa e Benfica de la Lliga portuguesa de futbol.
Salvio va debutar a Lanús el 2008 formant part de l'equip que es va proclamar campió del Torneig Obertura 2007.
El gener de 2010 l'Atlètic de Madrid va contractar Salvio al mercat d'hivern de la temporada 2009-2010 i el 18 de febrer d'aquell mateix any va debutar amb l'equip a l'Europa League, va sortir al minut 85 substituint a José Antonio Reyes. El 25 abril 2010 va aconseguir els seus dos primers gols com matalasser, tots dos contra el Tenerife. El 12 maig 2010 va guanyar el seu primer títol europeu. A Hamburg es va alçar amb l'Europa League amb l'Atlètic de Madrid on va sortir com a suplent a la final al minut 78.
L'agost de 2010 va ser cedit al Benfica de Portugal, on, després de trobar escassos minuts en un principi, va esdevenir una de les peces claus de l'equip tot convertint un total de 8 gols. El club lisbotea es va plantejar exercir l'opció de compra, de 15 milions d'euros, que tenia pel jugador, però al no arribar a un acord amb l'Atlètic de Madrid per rebaixar la xifra, l'opció va ser desestimada. | Eduardo Antonio "Toto" Salvio (Avellaneda, 13 de juliol de 1990) és un futbolista argentí. Juga de davanter o extrem al Sport Lisboa e Benfica de la Lliga portuguesa de futbol.
Salvio va debutar a Lanús el 2008 formant part de l'equip que es va proclamar campió del Torneig Obertura 2007.
El gener de 2010 l'Atlètic de Madrid va contractar Salvio al mercat d'hivern de la temporada 2009-2010 i el 18 de febrer d'aquell mateix any va debutar amb l'equip a l'Europa League, va sortir al minut 85 substituint a José Antonio Reyes. El 25 abril 2010 va aconseguir els seus dos primers gols com matalasser, tots dos contra el Tenerife. El 12 maig 2010 va guanyar el seu primer títol europeu. A Hamburg es va alçar amb l'Europa League amb l'Atlètic de Madrid on va sortir com a suplent a la final al minut 78.
L'agost de 2010 va ser cedit al Benfica de Portugal, on, després de trobar escassos minuts en un principi, va esdevenir una de les peces claus de l'equip tot convertint un total de 8 gols. El club lisbotea es va plantejar exercir l'opció de compra, de 15 milions d'euros, que tenia pel jugador, però al no arribar a un acord amb l'Atlètic de Madrid per rebaixar la xifra, l'opció va ser desestimada.
L'estiu de 2011 va tornar a l'Atlètic de Madrid per disputar la seva primera temporada al complet amb el club. El 25 d'agost del mateix any, en la tornada de la quarta ronda de classificació de l'Europa League, contra el Vitòria de Guimaraes, va marcar el seu primer gol en competició europea amb l'Atlètic de Madrid. Va ser el gol que va posar el definitiu zero a quatre al marcador i que va segellar el passi de l'Atlètic de Madrid a la fase de grups per un global en l'eliminatòria de sis a zero. El 25 de setembre, en la sisena jornada de Lliga, va jugar el seu 100 partit oficial de la seva carrera. Salvio va saltar al camp en el descans i poc va poder fer en la derrota de l'Atlètic de Madrid per cinc a zero davant el Futbol Club Barcelona. El 8 de desembre, va jugar el seu primer partit de Copa del Rei de futbol amb la samarreta de l'Atlètic de Madrid en la derrota del seu club 2-1 davant l'Albacete Balompié en l'anada dels setzens de final. El 22 d'abril de 2012, en la victòria per tres a un davant el RCD Espanyol en el partit corresponent a la 35 jornada de Lliga, va disputar el seu 100 partit entre les diferents lligues en què havia participat: argentina, espanyola i portuguesa. El 9 maig 2012 va guanyar la seva segona Europa League a Bucarest contra l'Athletic Club de Bilbao. Va saltar al camp en el minut 77 per participar en la victòria del club matalasser per tres a zero. | |
ru | https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%9C%D0%B5%D1%85%D0%B0%D0%BD%D0%B8%D1%87%D0%B5%D1%81%D0%BA%D0%B8%D0%B9_%D0%BA%D0%B0%D1%80%D0%B0%D0%BD%D0%B4%D0%B0%D1%88 | Механический карандаш | null | Механический карандаш | Механический карандаш 1970-х годов «КИМЕК 151» | Русский: Механический карандаш 1970х годов"КИМЕК 151" | null | image/jpeg | 1,536 | 2,560 | true | true | true | Механический карандаш — инструмент в виде стержня, применяемый для письма, рисования, черчения, в целях удобства, пишущий стержень карандаша вставляется в специальную оправу.
Создание механического карандаша было вызвано тем, что большая часть, составляющая простой карандаш, уходит в отходы при его заточке. Это натолкнуло американца Алонсо Таунсенда Кросса на создание в 1869 году механического карандаша. Основное достоинство их — они не требуют заточки.
Графитный стержень размещался в металлической трубке и мог по необходимости выдвигаться на соответствующую длину. Это изобретение повлияло на развитие целой группы товаров, использующихся сегодня повсеместно. Самой простой конструкцией является механический карандаш с грифелем 2 мм, где стержень удерживается металлическими прижимами — цангами.
Отжимаются цанги при нажатии кнопки на конце карандаша, что позволяет пользователю самостоятельно выдвинуть грифель на требуемую длину. Современные механические карандаши снабжены иным механизмом — обойма цанги имеет небольшой свободный ход, что позволяет при нажатии кнопки, перед раскрытием цанги сдвинуть гифель вперёд, чем обеспечивается его автоматическая подача. | Механический карандаш — инструмент в виде стержня, применяемый для письма, рисования, черчения, в целях удобства, пишущий стержень карандаша вставляется в специальную оправу.
Создание механического карандаша было вызвано тем, что большая часть, составляющая простой карандаш, уходит в отходы при его заточке. Это натолкнуло американца Алонсо Таунсенда Кросса на создание в 1869 году механического карандаша. Основное достоинство их — они не требуют заточки.
Графитный стержень размещался в металлической трубке и мог по необходимости выдвигаться на соответствующую длину. Это изобретение повлияло на развитие целой группы товаров, использующихся сегодня повсеместно. Самой простой конструкцией является механический карандаш с грифелем 2 мм, где стержень удерживается металлическими прижимами — цангами (отсюда другое название — «цанговый карандаш»).
Отжимаются цанги при нажатии кнопки на конце карандаша, что позволяет пользователю самостоятельно выдвинуть грифель на требуемую длину. Современные механические карандаши снабжены иным механизмом — обойма цанги имеет небольшой свободный ход, что позволяет при нажатии кнопки, перед раскрытием цанги сдвинуть гифель вперёд, чем обеспечивается его автоматическая подача. Такие карандаши не имеют устройства для заточки, они снабжены встроенным (как правило, под кнопкой подачи грифеля) ластиком и имеют различную фиксированную толщину линии (0,3 мм, 0,5 мм, 0,7 мм, 0,9 мм, 1 мм).
Несмотря на укрепившееся в русской разговорной речи деление карандашей на «цанговые» (со стержнями от 2 мм и более) и «механические» (со стержнями от 1 мм и менее), все типы механических карандашей являются цанговыми, так как используют цангу для фиксации пишущего стержня. Разница лишь в том, что у карандашей с автоматической подачей стержня цанга скрыта внутри корпуса и не видна. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Baudenkm%C3%A4ler_in_Miltenberg | Liste der Baudenkmäler in Miltenberg | Östliche Hauptstraße | Liste der Baudenkmäler in Miltenberg / Baudenkmäler nach Ortsteilen / Miltenberg / Östliche Hauptstraße | null | Miltenberg, Hauptstraße 143 | Wohnhaus | image/jpeg | 4,928 | 3,264 | true | true | true | Auf dieser Seite sind die Baudenkmäler der unterfränkischen Stadt Miltenberg zusammengestellt. Diese Tabelle ist eine Teilliste der Liste der Baudenkmäler in Bayern. Grundlage ist die Bayerische Denkmalliste, die auf Basis des Bayerischen Denkmalschutzgesetzes vom 1. Oktober 1973 erstmals erstellt wurde und seither durch das Bayerische Landesamt für Denkmalpflege geführt wird. Die folgenden Angaben ersetzen nicht die rechtsverbindliche Auskunft der Denkmalschutzbehörde.
Diese Liste gibt den Fortschreibungsstand vom 16. April 2020 wieder und enthält 283 Baudenkmäler. | Umgrenzung: Hauptstraße 70–157, 159, 161, 163. Besonderer Bereich 7. | |
el | https://el.wikipedia.org/wiki/Alfa_Romeo_4C | Alfa Romeo 4C | Επιδόσεις | Alfa Romeo 4C / Επιδόσεις | Το ταμπλό της προηγούμενης Alfa Romeo 4C. | Deutsch: Dieses Bild zeigt das Amarturenbrett eines Alfa Romeos 4C.English: This picture shows the dashboard of an Alfa Romeo 4C. | null | image/jpeg | 2,592 | 3,872 | true | true | true | Η Alfa Romeo 4C ήταν ένα διθέσιο κεντρομήχανο πισωκίνητο σπορ αυτοκίνητο, που κατασκευάστηκε από την ιταλική αυτοκινητοβιομηχανία Alfa Romeo, από τον Μάιο του 2013 έως τις αρχές Νοεμβρίου του 2019. Το πλαίσιο του μοντέλου είναι φτιαγμένο από ανθρακονήματα που κατασκευάζονται στις εγκαταστάσεις της Airola της Tecno Tessile Adler srl. Η παραγωγή της 4C γινόταν στο εργοστάσιο της Maserati στη Μόντενα. Βασικό της χαρακτηριστικό, είναι το χαμηλό της βάρος, χάρη στη μαζική χρήση ανθρακονημάτων και άλλων συνθετικών υλικών, στα μόλις 895 κιλά.
Το 2014, η Alfa 4C έγινε η πρώτη Alfa Romeo μαζικής παραγωγής που εισήγαγε εκ νέου την μάρκα στις ΗΠΑ για πρώτη φορά μετά το 1995, αν και είναι αξιοσημείωτο ότι στις ΗΠΑ είχαν πωληθεί λίγο προηγουμένως κάποια μοντέλα περιορισμένης παραγωγής, όπως η Alfa Romeo 8C Competizione και η Alfa Romeo 8C Spider, καθώς και ακόμα πιο ειδικές κατασκευές όπως η επετειακή Alfa Romeo TZ3 Stradale της carrozzeria Zagato. | Για την 4C χρησιμοποιήθηκε ένας εντελώς νέος κινητήρας, εξ ολοκλήρου από αλουμίνιο, με κυβισμό 1.75 λίτρων (1.742 cm³) και 4-κύλινδρος σε σειρά, υπερτροφοδοτούμενος, που παράγει 240 ίππους (180 kW) στις 6.000 στροφές το λεπτό. Ο κινητήρας είχε σχεδιαστεί για την επίτευξη του ελάχιστου δυνατού βάρους. Οι εκπομπές CO₂ του κινητήρα είναι 157 g/km, εκπληρώνοντας τις αυστηρές προδιαγραφές καυσαερίων Euro 6, και η κατανάλωση μικτού κύκλου 6,8 λίτρα στα 100 km. H επιτάχυνση 0-100 χιλιόμετρα την ώρα επιτυγχάνεται σε μόλις 4,5 δευτερόλεπτα και η τελική ταχύτητα είναι 258 χιλιόμετρα την ώρα, ενώ το βάρος ανά ίππο είναι 0,267 hp/kg. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Rio_Corumb%C3%A1 | Rio Corumbá | null | Rio Corumbá | null | English: Corumbá river sight by bridge of the G0-210 road (also GO-139). Português: Rio Corumbá visto através de uma ponte da GO-210 (que também é GO-139 neste trecho) no estado de Goiás, entre Corumbaíba e Caldas Novas. | Rio Corumbá unterhalb der Brücke der Staatsstraße GO-139 / GO-210 zwischen Corumbaíba und Caldas Novas. | image/jpeg | 1,944 | 2,592 | true | true | true | Der Rio Corumbá im brasilianischen Bundesstaat Goiás ist ein rechter Zufluss des Rio Paranaíba und entwässert in das Paraná-Becken. | Der Rio Corumbá im brasilianischen Bundesstaat Goiás ist ein rechter Zufluss des Rio Paranaíba und entwässert in das Paraná-Becken. | |
lt | https://lt.wikipedia.org/wiki/Daft_Punk | Daft Punk | null | Daft Punk | null | English: Daft Punk at O2 Wireless Festival, cropped from larger photo | null | image/jpeg | 850 | 1,269 | true | true | true | „Daft Punk“ – elektroninės muzikos duetas iš Paryžiaus. Nariai – Guy-Manuel de Homem-Christo ir Thomas Bangalter. Grupė laikoma vienu sėkmingiausių elektroninės muzikos projektų tiek pagal kritikų atsiliepimus, tiek pagal parduotų albumų skaičių. Grupę išgarsino kūriniai: „Around the world“, „Digital Love“, „One More Time“ ir „Aerodynamic“. Išleidusi albumą „Discovery“ grupė susilaukė didelio pasisekimo.
Videoklipus šiai grupei kūrė režisieriai: Michel Gondry, Roman Coppola ir Spike Jonze. | „Daft Punk“ – elektroninės muzikos („House“) duetas iš Paryžiaus. Nariai – Guy-Manuel de Homem-Christo ir Thomas Bangalter. Grupė laikoma vienu sėkmingiausių elektroninės muzikos projektų tiek pagal kritikų atsiliepimus, tiek pagal parduotų albumų skaičių. Grupę išgarsino kūriniai: „Around the world“, „Digital Love“, „One More Time“ ir „Aerodynamic“. Išleidusi albumą „Discovery“ grupė susilaukė didelio pasisekimo.
Videoklipus šiai grupei kūrė režisieriai: Michel Gondry (dainai „Around the World“), Roman Coppola ir Spike Jonze. | |
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D9%86%D8%AE%D9%84%D8%A9_%D8%A7%D9%84%D8%AA%D9%85%D8%B1 | نخلة التمر | معرض صور | نخلة التمر / معرض صور | null | English: 4 joined date palms in Al Hamriyah, Sharjah, UAE. العربية: أربعة نخلات متصلة بمنطقة الحمرية بالشارقة، الإمارات العربية المتحدة | null | image/jpeg | 1,836 | 3,264 | true | true | true | النَخْلَةُ أو نَخلة التَمْر أو نَخلة البَلَح هي شجرة تنتمي إلى الفصيلة الفوفلية، وهي شجرة معمرة، لها ساق غليظة وأكثر ارتفاع مسجل لها وصل م، تتوجها أوراق ريشية كبيرة، والنخل نبات ثنائي المسكن فهناك نخل ذكري وآخر أنثوي، كلاهما يخرجان العراجين، وقد يحدث التلقيح طبيعياً، إلا أنه لضمان الكمية والنوعية والجودة يتوجب نقل بعض من العراجين الذكرية لرش طلعها على العراجين الأنثوية للتلقيح، وذلك عقب انشقاق الإغريض الحاوي على العراجين الأنثوية وبروزها منه، وبعد التلقيح يثمر العرجون عن أول طور من أطوار الثمر الخمسة والمسمى بالحَصَل، فالبَلَح، فالبُسْر، فالرُطب، وآخره التَمْر.
ولا يعلم أصل موطن النخل، إلا أن العالم الإيطالي أدواردو بيكاري يدعي بأن موطن النخل الأصلي هو الخليج العربي، بينما يقول العالم دو كاندول بأنه " نشأ نخل التمر منذ عصور ما قبل التاريخ في المنطقة الشبه حارة الجافة التي تمتد من إلى حوض، وتنحصر غالباً بين خطي عرض 15 ْ، 30 ْ. وقد نشاهد نماذج منه مزروعة شمال هذه المنطقة لأسبابٍ غير اعتياديةٍ". وتعد المناطق التي أشار إليها دو كاندول من أكثف مناطق زرع نخل التمر منذ اكتشافه وإلى الوقت الحاضر.
إن زراعة نخل التمر بدأت في بلاد ما بين النهرين نحو 4000 ق.م. وفي مصر حوالي 3000-2000 ق. | null | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Instituto_de_Francia | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/99/Coupole_del%27Institut_de_France.jpg | Instituto de Francia | null | Instituto de Francia | Cúpula del Instituto de Francia. | Coupole de l'fr:Institut de France vue du fr:pont des Arts (fr:Paris) | null | image/jpeg | 593 | 450 | true | true | true | El Instituto de Francia es una institución académica francesa creada el 25 de octubre de 1795. Agrupa las siguientes cinco academias francesas.
Academia Francesa;
Academia de Inscripciones y Lenguas Antiguas;
Academia de Ciencias;
Academia de Bellas Artes;
Academia de Ciencias Morales y Políticas.
El Instituto gestiona varios museos y castillos con colecciones:
En París, el Museo Jacquemart-André, instituido con la colección privada de dicho matrimonio, y el Museo Marmottan.
Fuera de París, administra los castillos de Chantilly, donde se encuentra el Museo Condé, de Langeais, de Braux-Sainte-Cohière, de Abbadie y de Castries, el museo Claude Monet, la Real Abadía de Chaalis, la Villa Éphrussi de Rothschild, la Casa de Louis Pasteur, la Villa Griega Kérylos, y el Manoir de Kerazan.
Del Instituto dependen cuatro bibliotecas de investigación:
La Biblioteca Mazarino
La Biblioteca Thiers
La Biblioteca del Instituto
La Biblioteca del Museo Conde en el castillo de Chantilly
En 2005, empezó a emitir Canal Académie, una radio por Internet ligada a las actividades del Instituto. | El Instituto de Francia (en francés: Institut de France) es una institución académica francesa creada el 25 de octubre de 1795. Agrupa las siguientes cinco academias francesas.
Academia Francesa (Académie française, fundada en 1635);
Academia de Inscripciones y Lenguas Antiguas (Académie des inscriptions et belles-lettres, fundada en 1663);
Academia de Ciencias (Académie des sciences, fundada en 1666);
Academia de Bellas Artes (Académie des beaux-arts, fundada en 1816);
Academia de Ciencias Morales y Políticas (Académie des sciences morales et politiques, fundada en 1795, suprimida en 1803 y restablecida en 1832).
El Instituto gestiona varios museos y castillos con colecciones:
En París, el Museo Jacquemart-André, instituido con la colección privada de dicho matrimonio, y el Museo Marmottan.
Fuera de París, administra los castillos de Chantilly, donde se encuentra el Museo Condé, de Langeais, de Braux-Sainte-Cohière, de Abbadie y de Castries, el museo Claude Monet, la Real Abadía de Chaalis, la Villa Éphrussi de Rothschild, la Casa de Louis Pasteur, la Villa Griega Kérylos, y el Manoir de Kerazan.
Del Instituto dependen cuatro bibliotecas de investigación:
La Biblioteca Mazarino
La Biblioteca Thiers
La Biblioteca del Instituto
La Biblioteca del Museo Conde en el castillo de Chantilly
En 2005, empezó a emitir Canal Académie, una radio por Internet ligada a las actividades del Instituto. |
vec | https://vec.wikipedia.org/wiki/Arricau-Bordes | Arricau-Bordes | null | Arricau-Bordes | null | Français : Ancely, René (1876 - 1966). Possesseur | Arricau-Bordes – Panorama | image/jpeg | 1,918 | 2,463 | true | true | true | Arricau-Bordes el xé on comun de 108 abitanti del departemento de Pyrénées-Atlantiques che el fa parte del rejon Nova Acuitania in Fransa. | Arricau-Bordes el xé on comun de 108 abitanti del departemento de Pyrénées-Atlantiques che el fa parte del rejon Nova Acuitania in Fransa. | |
de | https://de.wikipedi0.org/wiki/Leovigildo_Hornay | Leovigildo Hornay | null | Leovigildo Hornay | Leovigildo Hornay | English: Leovigildo Hornay, former president des National Youth Councils, secretary of State for youth and sports since 2015 Deutsch: Leovigildo Hornay, damals Präsident des National Youth Councils, seit 2015 Staatssekretär für Jugend und Sport | null | image/jpeg | 1,847 | 1,433 | true | true | true | Leovigildo da Costa Hornay ist ein osttimoresischer Politiker. Von 2015 bis 2017 war er Staatssekretär für Jugend und Sport. | Leovigildo da Costa Hornay (auch Leovigildo Hornai) ist ein osttimoresischer Politiker. Von 2015 bis 2017 war er Staatssekretär für Jugend und Sport. | |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E3%82%AC%E3%83%A9%E3%82%B9%E5%B7%A5%E8%8A%B8 | ガラス工芸 | null | ガラス工芸 | 箱根ガラスの森美術館のお土産 | 日本語: ガラス細工の一例 | null | image/jpeg | 1,676 | 1,900 | true | true | true | ガラス工芸とは、ガラスを用いた工芸・美術の総称である。ガラス造形・ガラスアート・グラスアートと言う場合もある。
日用品、骨董・アンティーク、美術品・工芸品、現代アートまで、非常に広い範囲の創作表現方法、創作物を含む。
「ガラス工芸」は、制作工法・素材・年代・地域・素材・メーカーなどに多岐の分類が可能。その歴史は、紀元前以来のガラスの歴史に遡る。 | ガラス工芸(ガラスこうげい、英語:Glass art)とは、ガラスを用いた工芸・美術の総称である。ガラス造形・ガラスアート・グラスアートと言う場合もある。
日用品、骨董・アンティーク、美術品・工芸品、現代アートまで、非常に広い範囲の創作表現方法、創作物を含む。
「ガラス工芸」は、制作工法・素材・年代・地域・素材・メーカーなどに多岐の分類が可能。その歴史は、紀元前以来のガラスの歴史に遡る。 | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%94%D0%B7%D0%B2%D1%96%D0%BD%D0%BA%D0%BE%D0%B2%D0%B0_%D0%BA%D1%80%D0%B8%D0%BD%D0%B8%D1%86%D1%8F | Дзвінкова криниця | Галерея | Дзвінкова криниця / Галерея | null | Українська: Дзвінкова криниця, Вишгородський район, Новопетрівська сільська рада This is a photo of a natural heritage site in Ukraine, id: 32-218-5010 | null | image/jpeg | 3,456 | 5,184 | true | true | true | «Дзвінкова криниця» — стародавнє джерело, розташоване поблизу колишнього Києво-Межигірського монастиря — основного монастиря Запорозького козацтва, гідрологічна пам'ятка природи місцевого значення. | null | |
sq | https://sq.wikipedia.org/wiki/Traktati_i_Krishtburgut | Traktati i Krishtburgut | null | Traktati i Krishtburgut | Fiset baltike | null | null | image/svg+xml | 1,088 | 988 | true | true | true | Traktati i Krishtburgut quhet një marrëveshje e paqes e nënshkruar më 2 shkurt 1249 në mes të fiseve pagane prusian dhe kalorësve të Urdhrit Teutonik. Traktati u nënshkrua pas kryengritjes së parë prusiane, dhe si duket banorëve të kësaj ane ju siguroi paqen vetë për një kohë të shkurtë, deri në nëntor të po ati viti kur krisi Beteja e Krykës.
Traktati ju siguronte gjithë prusianëve të konvertuar në krishterë, drejtat individuale por nuk ndihmojë që siguronte paqen pasi që pjesë e madhe e kryeparëve të fiseve prusiane nuk donin të konvertohen ndërsa kalorësit ishin përbetuar të dëbonin paganizmin nga këto anë.
Nga kjo kohë ka shumë pak dokumente të cilat kanë mbijetuar e që janë bërë publike. Në këto letra të pakta shihet kontradiktat e paganëve vendas dhe krishterëve vendas dhe të ardhur si dhe çka është më e rëndësishmja tërthoras paraqitet edhe zakonet dhe traditat pagane të kësaj ane. | Traktati i Krishtburgut (ang.:Treaty of Christburg) quhet një marrëveshje e paqes e nënshkruar më 2 shkurt 1249 në mes të fiseve pagane prusian dhe kalorësve të Urdhrit Teutonik. Traktati u nënshkrua pas kryengritjes së parë prusiane, dhe si duket banorëve të kësaj ane ju siguroi paqen vetë për një kohë të shkurtë, deri në nëntor të po ati viti kur krisi Beteja e Krykës.
Traktati ju siguronte gjithë prusianëve të konvertuar në krishterë, drejtat individuale por nuk ndihmojë që siguronte paqen pasi që pjesë e madhe e kryeparëve të fiseve prusiane nuk donin të konvertohen ndërsa kalorësit ishin përbetuar të dëbonin paganizmin nga këto anë.
Nga kjo kohë ka shumë pak dokumente të cilat kanë mbijetuar e që janë bërë publike. Në këto letra të pakta shihet kontradiktat e paganëve vendas dhe krishterëve vendas dhe të ardhur si dhe çka është më e rëndësishmja tërthoras paraqitet edhe zakonet dhe traditat pagane të kësaj ane. | |
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E6%B2%83%E8%AE%B7%E8%8E%B1%E8%90%A8%E5%B8%83%E9%9A%86 | 沃讷莱萨布隆 | null | 沃讷莱萨布隆 | null | English: Map of French municipality Veneux-les-Sablons Français : Carte des communes françaises Veneux-les-Sablons Nederlands: Kaart van Franse gemeente Veneux-les-Sablons | 沃訥萊薩布隆舊市鎮地圖 | image/png | 605 | 756 | true | true | true | 沃訥萊薩布隆是法國法蘭西島大區塞納-馬恩省的一個舊市鎮。2017年1月1日,該市鎮與4個臨近市鎮合併為新市鎮「莫雷-盧萬和奧爾瓦訥」。 | 沃訥萊薩布隆(法語:Veneux-les-Sablons,法語發音:[vənø.lɛ.sablɔ̃] 聆聽)是法國法蘭西島大區塞納-馬恩省的一個舊市鎮。2017年1月1日,該市鎮與4個臨近市鎮合併為新市鎮「莫雷-盧萬和奧爾瓦訥」(Moret-Loing-et-Orvanne)。 | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Teufelskirche_von_St._Gallen | Teufelskirche von St. Gallen | null | Teufelskirche von St. Gallen | null | Deutsch: Teufelskirche von St. Gallen | null | image/jpeg | 768 | 576 | true | true | true | Die Teufelskirche von St. Gallen ist eine Bergkuppe südwestlich von Sankt Gallen auf einer Höhe in etwa von 900 m. Der Name entstand durch eine Sage welche an einer Tafel geschrieben steht. Sie lautet:
„Einst lebte auf diesem Berg in einer Hütte ein Einsiedler, der aber im geheimen ein ganz gottloser und lasterhafter Mensch war zu dem nachts an Sonn- und Feiertagen viele junge Burschen und Mägde kamen und mit ihm ausgefallene Trinkgelage mit Spiel und Tanz hielten und dabei gotteslästerliche Reden führten, so dass dieser Ort in üblen Ruf kam. Das wurde von Jahr zu Jahr immer ärger. Kein Tag war ihnen für diese lasterhaften Zusammenkünfte heilig. Sogar am Karfreitag hielten sie einmal ein besonders ausgefallenes Saufgelage. Da erbebte plötzlich der Berg, Feuerflammen schlugen aus dem Inneren heraus und ein scheußlicher Schwefelgestank stieg empor. Der Höllenfürst erschien selbst mit seinem Gefolge und entführte die ganze liederliche Gesellschaft in sein unterirdisches Reich. Als nun die Teilnehmer nicht mehr heimkehrten, gerieten ihre Angehörigen in große Sorge um sie und gingen auf Suche. | Die Teufelskirche von St. Gallen ist eine Bergkuppe südwestlich von Sankt Gallen (Steiermark) auf einer Höhe in etwa von 900 m. Der Name entstand durch eine Sage welche an einer Tafel geschrieben steht. Sie lautet:
„Einst lebte auf diesem Berg in einer Hütte ein Einsiedler, der aber im geheimen ein ganz gottloser und lasterhafter Mensch war zu dem nachts an Sonn- und Feiertagen viele junge Burschen und Mägde kamen und mit ihm ausgefallene Trinkgelage mit Spiel und Tanz hielten und dabei gotteslästerliche Reden führten, so dass dieser Ort in üblen Ruf kam. Das wurde von Jahr zu Jahr immer ärger. Kein Tag war ihnen für diese lasterhaften Zusammenkünfte heilig. Sogar am Karfreitag hielten sie einmal ein besonders ausgefallenes Saufgelage. Da erbebte plötzlich der Berg, Feuerflammen schlugen aus dem Inneren heraus und ein scheußlicher Schwefelgestank stieg empor. Der Höllenfürst erschien selbst mit seinem Gefolge und entführte die ganze liederliche Gesellschaft in sein unterirdisches Reich. Als nun die Teilnehmer nicht mehr heimkehrten, gerieten ihre Angehörigen in große Sorge um sie und gingen auf Suche. Zu ihrem Schrecken fanden sie die Hütte des Einsiedlers nicht mehr auf dem Berg, dafür gähnte ihnen ein weites Loch entgegen so groß wie eine Kirche und übelriechende Schwefeldämpfe stiegen empor. Nun wusste man, daß dieser Einsiedler der Teufel selbst gewesen war der die jungen Menschen absichtlich verführt hatte um sie für die Hölle reif zu machen. Seither heißt der Berg mit der unheimlichen Höhle die „Teufelskirche“.“
– Albert Zwanzleitner, April 1989 | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Townshend_Acts | Townshend Acts | null | Townshend Acts | Charles Townshend, qui donne son nom aux Townshend Acts, meurt avant les principales conséquences de ces lois. | English: Charles Townshend (1725-1767) | null | image/jpeg | 1,000 | 809 | true | true | true | Les Townshend Acts sont la dénomination courante d'une série de décisions du Parlement britannique votées en 1767 et 1768, proposées par Charles Townshend, Chancelier de l'Échiquier, peu avant son décès. L'objectif des lois Townshend était de gagner 40 000 livres chaque année pour financer l'administration coloniale. | Les Townshend Acts sont la dénomination courante d'une série de décisions du Parlement britannique votées en 1767 et 1768, proposées par Charles Townshend, Chancelier de l'Échiquier, peu avant son décès. L'objectif des lois Townshend était de gagner 40 000 livres chaque année pour financer l'administration coloniale. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Filmjahr_1903 | Filmjahr 1903 | Geboren | Filmjahr 1903 / Geboren | Bob Hope (* 29. Mai) | English: portrait of Bob Hope at home | null | image/jpeg | 6,071 | 5,005 | true | true | true | 17. Oktober: Eine erste Filmadaption von Alice im Wunderland erscheint. Der britische Film von Percy Stow und Cecil Hepworth mit May Clark in der Titelrolle dauert ursprünglich neun Minuten und ist der bis dahin längste in England gedrehte Film.
1. Dezember: Der Spielfilm The Great Train Robbery von Edwin S. Porter hat seine Uraufführung. Dieser zwölfminütige Film gilt als erster Western der Filmgeschichte. | null | |
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D8%AC%D9%88%D9%84%D9%8A%D8%A7_%D8%AF%D9%8A%D9%86%D8%B2 | جوليا دينز | null | جوليا دينز | null | English: Julia @ Bar Bodega, Wellington 22 August 2008 | null | image/jpeg | 1,333 | 1,000 | true | true | true | جوليا دينز هي كاتبة غنائية ومغنية نيوزيلندية، ولدت في 27 أغسطس 1974. | جوليا دينز (بالإنجليزية: Julia Deans) هي كاتبة غنائية ومغنية نيوزيلندية، ولدت في 27 أغسطس 1974. | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%A5%D0%B0%D1%80%D0%BA%D1%96%D0%B2%D1%81%D1%8C%D0%BA%D0%B8%D0%B9_%D0%BD%D0%B0%D1%86%D1%96%D0%BE%D0%BD%D0%B0%D0%BB%D1%8C%D0%BD%D0%B8%D0%B9_%D1%83%D0%BD%D1%96%D0%B2%D0%B5%D1%80%D1%81%D0%B8%D1%82%D0%B5%D1%82_%D1%80%D0%B0%D0%B4%D1%96%D0%BE%D0%B5%D0%BB%D0%B5%D0%BA%D1%82%D1%80%D0%BE%D0%BD%D1%96%D0%BA%D0%B8 | Харківський національний університет радіоелектроніки | null | Харківський національний університет радіоелектроніки | null | Українська: ЕМБЛХНУРЕ2016 | null | image/jpeg | 576 | 817 | true | true | true | Харківський національний університет радіоелектроніки — вищий навчальний заклад в Україні, IV рівня акредитації, у якому зосереджені практично усі спеціальності, пов'язані з інформаційними технологіями, радіотехнікою та електронікою. | Харківський національний університет радіоелектроніки (ХНУРЕ) — вищий навчальний заклад в Україні, IV рівня акредитації, у якому зосереджені практично усі спеціальності, пов'язані з інформаційними технологіями, радіотехнікою та електронікою. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Phare_de_Peninnis | Phare de Peninnis | Histoire | Phare de Peninnis / Histoire | null | English: Peninnis Head lighthouse. Looking lovely in the sunlight with a gentle warm breeze blowing. The weather can change very quickly to horizontal rain. The building next to the light house bears a crest : 934813 | null | image/jpeg | 420 | 640 | true | true | true | Le phare de Peninnis est un phare situé sur Peninnis Head, le point le plus au sud de l'île de St Mary's dans les Îles Scilly face au comté de Cornouailles en Angleterre.
Ce phare est géré par la Trinity House Lighthouse Service de Londres, l'organisation de l'aide maritime des côtes de l'Angleterre.
Il est maintenant protégé en tant que monument classé du Royaume-Uni de Grade II depuis 1992. | Ce phare a été construit pour remplacer le phare au centre de l'île de St Agnes. Il aide les navires pour l'entrée dans le port de Hugh Town, via St Mary's Sound. Il a été mis en service en 1911. C'est une structure circulaire de 14 m de hauteur et se compose d'un échafaudage en acier noir, avec une galerie blanche et d'une lanterne au dôme noir. C'était l'un des premiers phares fonctionnant à l'acétylène puis reconverti à l'électricité en 1992. La lentille tournante reste in situ mais n'est plus utilisée. Elle a été remplacée par une lanterne à LED à un seul niveau montée sur un rail extérieur de la structure du phare. La lumière clignotante blanche est visible jusqu'à 17 km.
Identifiant : ARLHS : ENG-102 - Amirauté : A0006 - NGA : 0008 . | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Bandon_(Oregon) | Bandon (Oregon) | null | Bandon (Oregon) | null | English: Coquille River Lighthouse in Bandon, Oregon | null | image/jpeg | 2,400 | 3,000 | true | true | true | Bandon é uma cidade localizada no estado norte-americano de Oregon, no Condado de Coos. | Bandon é uma cidade localizada no estado norte-americano de Oregon, no Condado de Coos. | |
af | https://af.wikipedia.org/wiki/Amerikaanse_koningriethaan | Amerikaanse koningriethaan | Fotogalery | Amerikaanse koningriethaan / Fotogalery | null | An w:American Purple Gallinule (Porphyrio martinica) walking. | null | image/jpeg | 1,360 | 2,048 | true | true | true | Die Amerikaanse koningriethaan is 'n voël en swerwer uit die Amerikas en leef in plat riete. Die voël is 27 – 35 cm groot en weeg 120 - 300 gram. In Engels staan die voël bekend as American Gallinule. | null | |
el | https://el.wikipedia.org/wiki/%CE%99%CF%83%CF%84%CE%BF%CF%81%CE%AF%CE%B1_%CF%84%CE%BF%CF%85_%CE%B4%CE%B9%CE%B1%CE%B4%CE%B9%CE%BA%CF%84%CF%8D%CE%BF%CF%85 | Ιστορία του διαδικτύου | Η ανάδυση του παγκόσμιου «ψηφιακού χάσματος» | Ιστορία του διαδικτύου / Ανάπτυξη των δικτύων ευρείας περιοχής / Το TCP/IP παγκοσμιοποιείται (1980) / Η ανάδυση του παγκόσμιου «ψηφιακού χάσματος» | Αριθμός σταθερών ευρυζωνικών συνδρομών στο Ίντερνετ το 2012 ως ποσοστό του πληθυσμού της χώρας τουςΠηγή: Διεθνής Ένωση Τηλεπικοινωνιών.[67] | null | null | image/svg+xml | 443 | 863 | true | true | true | Η ιστορία του Διαδικτύου ξεκινά με την ανάπτυξη των ηλεκτρονικών υπολογιστών στη δεκαετία του 1950. Οι πρώτες έννοιες του δικτύου ευρείας περιοχής προήλθαν από διάφορα εργαστήρια πληροφορικής στις Ηνωμένες Πολιτείες, το Ηνωμένο Βασίλειο και τη Γαλλία. Το Υπουργείο Άμυνας των ΗΠΑ ανέθετε συμβάσεις έργων ήδη από τη δεκαετία του 1960, όπως για την ανάπτυξη του ARPANET από τους Ρομπέρ Τέιλορ και Λόρενς Ρόμπερτς. Το 1969 στάλθηκε το πρώτο μήνυμα μέσω του ARPANET, από το εργαστήριο του Καθηγητή πληροφορικής Λέναρντ Κλέινροκ στο Πανεπιστήμιο της Καλιφόρνια, Λος Άντζελες προς το δεύτερο κόμβο του δικτύου στο Ερευνητικό Ίδρυμα του Στάνφορντ.
Τα δίκτυα μεταγωγής πακέτων όπως το δίκτυο NPL, το ARPANET, το Δίκτυο Μεριτ, το CYCLADES, και το Telenet, αναπτύχθηκαν περί τα τέλη της δεκαετίας του 1960 και τις αρχές της δεκαετίας του 1970 με χρήση μιας ποικιλίας από πρωτόκολλα επικοινωνίας. Ο Ντόναλντ Ντέιβις ήταν ο πρώτος που επέδειξε μεταγωγή πακέτων το 1967, στο Εθνικό Εργαστήριο Φυσικής στο Ηνωμένο Βασίλειο. Το ARPANET οδήγησε στην ανάπτυξη των πρωτοκόλλων για διαδικτύωση, όπου πολλαπλά χωριστά δίκτυα θα μπορούσαν να ενταχθούν σε ένα ενιαίο δίκτυο δικτύων. | Ενώ οι ανεπτυγμένες χώρες με τις απαιτούμενες τεχνολογικές υποδομές συνδέονταν στο Διαδίκτυο, οι αναπτυσσόμενες χώρες άρχισαν να βιώνουν ένα ψηφιακό χάσμα που τους χώριζε από το Ίντερνετ. Σε ουσιαστικά ηπειρωτική βάση, χτίζουν οργανισμούς για τη διαχείριση των πόρων του Διαδικτύου και μοιράζονται από κοινού τις λειτουργικές εμπειρίες, καθώς όλο και περισσότερες εγκαταστάσεις μετάδοσης αναβαθμίζονται. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Malcolm_McGregor | Malcolm McGregor | Filmographie partielle | Malcolm McGregor / Filmographie partielle | Dans I'll Name the Murderer (1936) | English: Malcolm McGreggor in I'll Name the Murderer - cropped screenshot | null | image/jpeg | 316 | 303 | true | true | true | Malcolm McGregor est un acteur américain, né le 13 octobre 1892 à Newark, mort accidentellement le 29 avril 1945 à Los Angeles — Quartier d'Hollywood. | 1922 : Le Prisonnier de Zenda (The Prisoner of Zenda) de Rex Ingram
1923 : You Can't Get Away with It de Rowland V. Lee
1923 : La Force du sang (All the Brothers Were Valiant) d'Irvin Willat
1923 : Can a Woman Love Twice ? de James W. Horne
1923 : The Untameable d'Herbert Blaché
1923 : The Social Code d'Oscar Apfel
1923 : A Noise in Newboro d'Harry Beaumont
1924 : The Bedroom Window de William C. de Mille
1924 : The House of Youth de Ralph Ince
1924 : Idle Tongues de Lambert Hillyer
1925 : The Happy Warrior de J. Stuart Blackton
1925 : Alias Mary Flynn de Ralph Ince
1925 : Voulez-vous m'épouser ? (Headlines) d'Edward H. Griffith
1925 : The Circle de Frank Borzage
1925 : La Femme de quarante ans (Smouldering Fires) de Clarence Brown
1925 : Lady of the Night de Monta Bell
1925 : Le Sultan blanc (Infatuation) d'Irving Cummings
1925 : The Vanishing American de George B. Seitz
1926 : It Must Be Love d'Alfred E. Green
1926 : Don Juan's Three Nights de John Francis Dillon
1926 : Money to Burn de Walter Lang
1926 : The Gay Deceiver de John M. Stahl
1927 : The Price of Honor d'Edward H. Griffith
1927 : Le Cabaret rouge (The Ladybird) de Walter Lang
1927 : Matinee Ladies de Byron Haskin
1927 : Monsieur de la Mer (A Million Bid) de Michael Curtiz
1927 : The Kid Sister de Ralph Graves
1928 : Freedom of the Press de George Melford
1928 : The Port of Missing Girls d'Irving Cummings
1928 : Passion sous les tropiques (Tropical Nights) d'Elmer Clifton
1929 : Girl on the Barge d'Edward Sloman
1930 : Murder Will Out de Clarence G. Badger
1933 : L'Ombre qui tue (The Whispering Shadow) de Colbert Clark et Albert Herman (serial)
1935 : Happiness C.O.D. de Charles Lamont
1935 : La Malle de Singapour (China Seas) de Tay Garnett
1936 : I'll Name the Murderer de Bernard B. Ray
1936 : Undersea Kingdom (en) de B. Reeves Eason et Joseph Kane (serial) | |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Rungeho_jev | Rungeho jev | null | Rungeho jev | Ukázka Rungeho jevu při aproximaci Rungeho funkce, která je vykreslena červenou křivkou.
Modrá křivka je interpolační polynom 5. řádu (používá šest stejně vzdálených interpolačních bodů).
Zelená křivka je interpolační polynom 9. řádu (používá deset stejně vzdálených interpolačních bodů).
V interpolačních bodech je rozdíl mezi hodnotou funkce a hodnotou interpolačního polynomu (z definice) nulový. Mezi interpolačních body (zvláště v blízkosti koncových bodů 1 a −1) je rozdíl mezi hodnotou funkce a hodnotou interpolačního polynomu větší pro polynomy vyššího řádu. | null | null | image/svg+xml | 720 | 720 | true | true | true | Rungeho jev je problém v numerické matematice, který objevil v roce 1901 německý matematik Carl Runge, když zkoumal chování chyb při aproximaci funkcí pomocí interpolačních polynomů na množině ekvidistantních interpolačních bodů.
Runge zjistil, že použití polynomu vyššího stupně vždy nezlepšuje přesnost; naopak, na okrajích intervalu se objevují oscilace. Jev je podobný Gibbsově jevu při aproximaci Fourierovou řadou. | Rungeho jev je problém v numerické matematice, který objevil v roce 1901 německý matematik Carl Runge, když zkoumal chování chyb při aproximaci funkcí pomocí interpolačních polynomů na množině ekvidistantních interpolačních bodů.
Runge zjistil, že použití polynomu vyššího stupně vždy nezlepšuje přesnost; naopak, na okrajích intervalu se objevují oscilace. Jev je podobný Gibbsově jevu při aproximaci Fourierovou řadou. | |
jv | https://jv.wikipedia.org/wiki/Morgan_Tsvangirai | Morgan Tsvangirai | null | Morgan Tsvangirai | Morgan Tsvangirai, Oslo 2009
Photo: Harry Wad | English: en:Morgan Tsvangirai Deutsch: Morgan Richard Tsvangirai (* 10. März 1952) Politiker in Zimbabwe. Er war vom 11. Februar 2009 bis zum 31. Juli 2013 Ministerpräsident von Zimbabwe. | null | image/jpeg | 739 | 613 | true | true | true | Morgan Tsvangirai iku Mahamantri Zimbabwe. Ing tanggal 11 Fèbruari 2009, dhèwèké dilantik dadi Mahamantri sawisé taunan dadi pamimpin oposisi sing nantang présidhèn Zimbabwe Robert Mugabe. | Morgan Tsvangirai (lair 10 Maret 1952) iku Mahamantri Zimbabwe. Ing tanggal 11 Fèbruari 2009, dhèwèké dilantik dadi Mahamantri sawisé taunan dadi pamimpin oposisi sing nantang présidhèn Zimbabwe Robert Mugabe. | |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E5%90%89%E7%A5%A5%E5%A5%B3%E5%AD%90%E4%B8%AD%E5%AD%A6%E6%A0%A1%E3%83%BB%E9%AB%98%E7%AD%89%E5%AD%A6%E6%A0%A1 | 吉祥女子中学校・高等学校 | null | 吉祥女子中学校・高等学校 | null | English: Kichijo Girls' School 日本語: 吉祥女子中学校・高等学校 | null | image/jpeg | 1,536 | 2,048 | true | true | true | 吉祥女子中学校・高等学校は、東京都武蔵野市吉祥寺東町四丁目に所在し、中高一貫教育を提供する私立女子中学校・高等学校。
高等学校では生徒を募集しない完全中高一貫校である。 | 吉祥女子中学校・高等学校(きちじょうじょしちゅうがっこう・こうとうがっこう)は、東京都武蔵野市吉祥寺東町四丁目に所在し、中高一貫教育を提供する私立女子中学校・高等学校。
高等学校では生徒を募集しない完全中高一貫校である。 | |
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/K%C3%A1nyabangita | Kányabangita | Képek | Kányabangita / Képek | null | English: Coin of Ukraine Kalina R | null | image/jpeg | 140 | 140 | true | true | true | A kányabangita a mácsonyavirágúak rendjébe, ezen belül a pézsmaboglárfélék családjába tartozó faj. Kertekben termesztett változata a labdarózsa. | null | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Pomnik_Wiktora_Emanuela_II_w_Mediolanie | Pomnik Wiktora Emanuela II w Mediolanie | Opis | Pomnik Wiktora Emanuela II w Mediolanie / Opis | Jedna z rzeźb lwów | Português: Monumento a Vitório Emanuel II - MilãoEnglish: Monument to Vittorio Emanuele II - Piazza Duomo | null | image/jpeg | 1,728 | 2,592 | true | true | true | Pomnik Wiktora Emanuela II – pomnik, znajdujący się w Mediolanie, w centralnej części placu Piazza del Duomo, naprzeciwko katedry mediolańskiej. Składa się z wysokiego, ozdobionego reliefami cokołu i umieszczonego na nim posągu przedstawiającego włoskiego króla Wiktora Emanuela II siedzącego na koniu. Został wykonany w latach 1878–1896 przez rzeźbiarza Ercole Rosę. | Pomnik zajmuje powierzchnię 320 m². Ma 14,80 m wysokości, z czego cokół mierzy 8 m, zaś konny posąg Wiktora Emanuela II jest wysoki na 5,60 m. Cokół pomnika składa się z kilku elementów. Najniżej położonym jest wykonana z czerwonego granitu podstawa, na której jest ustawiona stworzona z białego marmuru karraryjskiego sekcja ze schodami. Na niej z kolei stoi także wykonany z białego marmuru karraryjskiego element ozdobiony reliefami przedstawiającymi okrągłe tarcze ułożone naprzemiennie z gałęziami palmy. Ponadto zarówno na przedniej, jak i tylnej stronie tego elementu znajduje się wygrawerowany tekst, składający się z włoskiego słowa i liczby zapisanej rzymskim systemem: na przedniej widnieje GIUGNO MDCCCLIX (pol. „Czerwiec 1859”), co jest odniesieniem do wydarzeń historycznych, natomiast na tylnej jest INAUGURATO MDCCCXCVI (pol. „Odsłonięty 1896”). Na tym elemencie spoczywa sekcja otoczona reliefem, ważącym 8,6 t oraz mającym 2,30 m wysokości i 90 m² całkowitej powierzchni. Przedstawia on składające się z 64 postaci wojska francusko-piemonckie podczas ich wejścia do Mediolanu po bitwie pod Magentą w 1859 roku. Relief ten został odlany z brązu 9 stycznia 1895 roku przez firmę F.lli Barigozzi na formie przygotowanej przez rzeźbiarza Ettore Ferrariego. Pierwotny projekt Ercole Rosy przewidywał wykonanie reliefu z marmuru, jednak po śmierci Rosy modelowanie reliefu było już na tyle gotowe, że można było wykonać odlew z brązu zamiast angażować rzeźbiarza specjalizującego się w rzeźbieniu w marmurze. Sekcję tę wieńczy element z mocnym i surowym belkowaniem, na którego dłuższych bokach są umieszczone reliefy przedstawiające orły wewnątrz wieńców z liści dębu.
Dolną część cokołu pomnika flankują dwie rzeźby lwów leżących na sekcji ze schodami po stronie północnej i południowej, z których każdy trzyma łapę na tarczy - jeden na tarczy symbolizującej Rzym, zaś drugi na tarczy symbolizującej Mediolan. Zostały one wykonane z marmurowych bloków ważących 22,5 t (lew ze strony północnej) i 26 t (lew ze strony południowej) przez rzeźbiarza Scalpellina Serafina Bianchiego na podstawie modeli przygotowanych przez Ercole Rosę.
Na cokole jest ustawiony ważący 12,7 t, wykonany z brązu posąg przedstawiający Wiktora Emanuela II w trakcie bitwy pod San Martino, siedzącego na koniu ukazanym w momencie hamowania. Zadanie odlania posągu w 1890 roku powierzono firmie F.lli Barzaghi, zaś później – w związku ze śmiercią w 1892 roku rzeźbiarza Francesca Barzaghiego – firmie F.lli Barigozzi. Całość prac związanych z odlewaniem dzieła na podstawie stworzonych przez Ercole Rosę modeli z wosku została zakończona w 1893 roku, przed śmiercią Rosy. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Kulturdenkm%C3%A4ler_in_Pohlheim | Liste der Kulturdenkmäler in Pohlheim | Grüningen | Liste der Kulturdenkmäler in Pohlheim / Kulturdenkmäler nach Ortsteilen / Grüningen | null | „Barbarenstein“ (1912) am Römerturm bei Pohlheim, am Obergermanischen Limes. Aus der Hinweistafel: "(...) Der Turm steht auf einem Grundstück, das der Gießener Psychatriedirktor Prof. Dr. Robert Sommer 1910 vom Fürsten von Braunfels erwarb. Mit dem Ankauf sollte die drohende Zerstörung des an dieser Stelle noch hervorragend erhaltenen Wallgrabens durch landwirtschaftliche Nutzung verhindert werden. (...) Im Sommer 1912 ließ Robert Sommer gemeinsam mit seiner Frau Emmy hier einen Gedenkstein errichten, den sog. Barbarenstein. Seinen Namen verdankt der Stein der eingemeißelten Inschrift. Sie gibt Zeugnis von der Geschichtsauffassung zu Beginn des 20. Jahrhunderts, die auf eine Polarisierung zwischen römischer Zivilisation und einem idealisierten Germanentum abzielte (...) Vorderseite: LIMES IMPE RII ROMANI (Grenze des römischen Reiches) Rückseite: MEMO RIAE ROMA NORUM BARBARUS ANNO MDCCCCXII (Dem Andenken der Römer, ein Barbar im Jahre 1912)" | So genannter Barbarenstein | image/jpeg | 2,048 | 1,536 | true | true | true | Die folgende Liste enthält die in der Denkmaltopographie ausgewiesenen Kulturdenkmäler auf dem Gebiet der Stadt Pohlheim, Landkreis Gießen, Hessen.
Hinweis: Die Reihenfolge der Denkmäler in dieser Liste orientiert sich zunächst an Stadtteilen und anschließend der Anschrift, alternativ ist sie auch nach der Bezeichnung, der vom Landesamt für Denkmalpflege vergebenen Nummer oder der Bauzeit sortierbar.
Grundlage ist die Veröffentlichung der hessischen Denkmalliste, die auf Basis des Denkmalschutzgesetzes vom 5. September 1986 erstmals erstellt und seither laufend ergänzt wurde.
Das Vorhandensein oder Fehlen eines Objekts in dieser Liste ist keine rechtsverbindliche Auskunft darüber, ob es Kulturdenkmal ist oder nicht: Diese Liste entspricht möglicherweise nicht dem aktuellen Stand der offiziellen Denkmaltopographie. Diese ist für Hessen in den entsprechenden Bänden der Denkmaltopographie Bundesrepublik Deutschland und im Internet unter DenkXweb – Kulturdenkmäler in Hessen einsehbar. Auch diese Quellen sind, obwohl sie durch das Landesamt für Denkmalpflege Hessen aktualisiert werden, nicht immer aktuell, da es im Denkmalbestand immer wieder Änderungen gibt. | null | |
sr-Latn | https://sh.wikipedia.org/wiki/Josip_Ma%C5%BEar_%C5%A0o%C5%A1a | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/b3/Josip_Ma%C5%BEar_%C5%A0o%C5%A1a_1973_Yugoslavia_stamp.jpg | Josip Mažar Šoša | null | Josip Mažar Šoša | null | National heroes - Josip Mažar Šoša | null | image/jpeg | 439 | 356 | true | true | true | Josip Mažar Šoša bio je bosanskohercegovački i jugoslovenski partizanski komandant, kasnije proglašen za narodnog heroja Jugoslavije. | Josip Mažar Šoša (1912 — 1944) bio je bosanskohercegovački i jugoslovenski partizanski komandant, kasnije proglašen za narodnog heroja Jugoslavije. |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Stephen_Langton | Stephen Langton | Machtkampf zwischen König, Papst und Erzbischof | Stephen Langton / Langton als Erzbischof / Machtkampf zwischen König, Papst und Erzbischof | Langton und die Barone fordern in Bury St Edmunds von König Johann die Einhaltung ihrer Privilegien. Historisierende Darstellung von 1787 | English: The subject is recorded in Roger of Wendover's 'Flores historiarum': on St Edmund's Day, 20 November 1214, the nobles and barons of England met at St Edmund's Abbey to swear that, if King John refused to uphold the liberties and laws granted to the church under the Cardinal-Archbishop of Canterbury, Stephen Langton (d.1228), they would withdraw their allegiance to the crown. | null | image/jpeg | 794 | 944 | true | true | true | Stephen Langton, auch Stephan Langton, war ein englischer Theologe, Kardinal und von 1207 bis 1228 Erzbischof von Canterbury. Seine Wahl zum Erzbischof führte zu einem mehrjährigen Konflikt zwischen dem englischen König und dem Papst, und als Erzbischof hatte Langton eine erhebliche Mitwirkung an der Entstehung der Magna Carta. Neben dieser politischen Bedeutung gilt Langton jedoch auch als einer der bedeutendsten Theologen des Mittelalters. | Langton versuchte in den nächsten beiden Jahren, als Erzbischof die durch das mehrjährige Interdikt verursachten Probleme zu lösen. Gleichzeitig versuchte er zwischen dem König und seinen unzufriedenen Baronen zu vermitteln. Bereits 1212 hatte Langton in Frankreich die vor Johann ins Exil geflohenen Barone Robert FitzWalter und Eustace de Vesci kennengelernt. Der inzwischen etwa 60-jährige Langton hatte aber 40 Jahre seines Lebens fast ausschließlich außerhalb Englands verbracht und war deshalb mit der politischen Situation in England wenig vertraut. Er sympathisierte mit dem Anliegen der Barone, die gegen die Finanzforderungen und die Willkürherrschaft des Königs aufbegehrten, und misstraute dem König trotz dessen nomineller Unterwerfung unter dem Papst. Auch König Johann blieb Langton gegenüber misstrauisch, zumal Langtons Bruder Simon weiter zum Gefolge des mit Johann verfeindeten französischen Prinzen Ludwig gehörte. Verkompliziert wurde das Verhältnis weiter dadurch, dass König Johann sein Reich dem Papst als Lehen angetragen hatte, und dieser sich in England durch seinen Legaten Pandulf vertreten ließ. Der Papst wünschte sich Frieden und die Teilnahme des Königs an einem Kreuzzug ins Heilige Land. Er beauftragte Langton im Juli 1213, alles für den Frieden des Königs und des Königreichs zu tun, dabei jedoch auch die Interessen des Heiligen Stuhls zu wahren. Langton vertrat jedoch weiter die Ansprüche der englischen Bischöfe, die ihre durch das Interdikt verlorenen Einkünfte erstattet haben wollten, während der König natürlich bestrebt war, den Bischöfen so wenig wie möglich erstatten zu müssen. Dazu setzte sich Langton bei der Wahl von neuen Bischöfen für kirchliche Kandidaten anstelle von Vertrauten des Königs ein. Damit geriet er nicht nur mit dem König in Konflikt, sondern verfolgte schon bald eine andere Politik als der Papst. Diese Entwicklung wurde noch dadurch verschärft, dass der päpstliche Gesandte Pandulf sich für wichtige Entscheidungen erst an den Papst in Rom wenden musste und so nicht zeitnah reagieren konnte. Langton selbst erhielt vom Papst Anweisungen, deren Inhalt durch die räumliche Distanz bereits wieder überholt war, und weil er diese deshalb nicht umsetzte, verlor er das Vertrauen des Papstes und wurde schließlich vom Papst suspendiert. Dieses komplizierte Verhältnis verwirrte viele Menschen in England, weshalb Langton es am 25. August 1213 in einer langen Predigt in der St Paul’s Cathedral in London zu erklären versuchte.
Der neue päpstliche Legat Nikolaus von Tusculum warf den Bischöfen schließlich vor, einen Kompromiss über die Entschädigungen zu verhindern. Als der König schließlich am 17. Juni 1214 einen Kompromiss akzeptierte, war fast keiner der Bischöfe mit dem Ergebnis zufrieden. Auch die Frage der Wiederbesetzung von vakanten Bistümern und Abteien blieb umstritten. Zunächst versuchte König Johann einfach, die bisherige Praxis beizubehalten, nach der der König die Kanoniker oder Mönche zu einer Versammlung in die königliche Kapelle berief, um dort die Wahl eines neuen Bischofs oder Abtes durchzuführen. Langton und die anderen Bischöfe lehnten diese Form der Wahlen ab, da sie leicht vom König beeinflussbar waren. Sie hofften auf eine freiere Wahl, mussten jedoch erkennen, dass der König dies entschieden ablehnte. Der Papst hatte am 31. Oktober 1213 seinen Legaten Kardinal Nikolaus beauftragt, dafür zu sorgen, dass neue Bischöfe nach Nikolaus Empfehlungen gewählt werden. Sie sollten dabei geeignete Geistliche sein, die jedoch auch loyal dem Reich dienen und den König beraten sollten. Als König Johann im Februar 1214 zu einem Feldzug ins Poitou aufbrach, übertrug er die Überwachung der geistlichen Wahlen einem fünfköpfigen Komitee, dem die Barone William Brewer und William de Cantilupe sowie die Äbte der Abteien von Beaulieu, Selby und St Mary's in York angehörten. Damit hatte er sichergestellt, dass die meisten neuen Bischöfe der Partei des Königs angehörten. Langton war vom König ausmanövriert worden, und er hatte kaum noch eine Möglichkeit, seine geplanten kirchlichen Reformen, die er | |
sl | https://sl.wikipedia.org/wiki/Marie_Myriam | Marie Myriam | null | Marie Myriam | null | Marie Myriam | Portret | image/jpeg | 399 | 600 | true | true | true | Marie Myriam je pevka iz Francije. Zmagala je na Evroviziji leta 1977. Predstavljala je svojo domačo državo Francijo. Nastopila je s pesmijo L'oiseau et l'enfant. | Marie Myriam je pevka iz Francije. Zmagala je na Evroviziji leta 1977. Predstavljala je svojo domačo državo Francijo. Nastopila je s pesmijo L'oiseau et l'enfant. | |
da | https://da.wikipedia.org/wiki/AGCO | AGCO | Historie | AGCO / Historie | Hesston 5670 rundballepresser, i 2010 | Deutsch: Case-Traktor mit Hesston-Rundballenpresse 5670 beim Ablegen eines soeben gepressten Rundballens; Heuernte in Herschweiler-Pettersheim, Deutschland English: Case IH tractor with Hesston 5670 round baler in Herschweiler-Pettersheim, Germany | null | image/jpeg | 359 | 507 | true | true | true | AGCO Corporation er en amerikansk multinational fabrikant af jordbrugsredskaber og -maskiner. Koncernen har hovedsæde i Duluth ved Atlanta i Georgia. Omsætning var i 2013 på 10,786 mia. amerikanske dollar og der var omkring 20.000 ansatte. AGGO er blandt verdens ledende fabrikanter af jordbrugsmaskiner og fremstiller bl.a. traktorer, mejetærskere, ballepressere, sprøjter, osv. Koncernens produkter distribueres til 3.100 uafhængige forhandlere og distributører i mere end 140 lande på verdensplan. | AGCO's rødder går tilbage til omkring 1850, men som koncern blev det etableret i 1990, da Deutz-Allis direktionsmedlemmer købte de nordamerikanske aktiviteter fra moderselskabet KHD, (Klöckner-Humboldt-Deutz), en tysk virksomhed der ejede Deutz-Fahr-mærket. KHD havde tidligere opkøbt dele af Allis-Chalmers jordbrugsmaskiner.
Virksomheden blev først kaldt for Gleaner-Allis Corporation, det blev så ændret til Allis-Gleaner Corporation eller AGCO.
Efterfølgende er fulgt en række af opkøb af virksomheder indenfor jordbrugsredskaber og -maskiner. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Aliyah_Khalaf_Saleh | Aliyah Khalaf Saleh | null | Aliyah Khalaf Saleh | null | English: Aliyah Khalaf Saleh at the 2018 International Women of Courage Award derived from https://commons.wikimedia.org/wiki/File:International_Women_of_Courage_2018_26116564797_262243b711_o.jpg Español: La iraquí Aliyah Khalaf Saleh conocida como Umm Qusay - Premio Internacional a las Mujeres de Coraje de 2018 العربية: علياء خلف صالح (أم قصي) من عراق - جائزة الشجاعة الدولية للنساء | null | image/jpeg | 582 | 407 | true | true | true | Aliyah Khalaf Saleh, född ca 1956 i Salah-Dinprovinsen i Irak.
Aliyah Khalaf Saleh fick smeknamnet Umm Qusay, som betyder Mor Kurage när hon räddade flera irakiska kadetter från att dödas av IS år 2014. Hon hade sen tidigare förlorat både man och son, som dödats av IS och kom att rädda sammanlagt 58 soldater: kurder, yazidier, kristna, sunni och shia-muslimer.
År 2015 tilldelades hon en medalj för sitt mod av Iraks premiärminister. År 2018 fick hon International Women of Courage Award. | Aliyah Khalaf Saleh, (även kallad Umm Qusay) född ca 1956 i Salah-Dinprovinsen i Irak.
Aliyah Khalaf Saleh fick smeknamnet Umm Qusay, som betyder Mor Kurage när hon räddade flera irakiska kadetter från att dödas av IS år 2014. Hon hade sen tidigare förlorat både man och son, som dödats av IS och kom att rädda sammanlagt 58 soldater: kurder, yazidier, kristna, sunni och shia-muslimer.
År 2015 tilldelades hon en medalj för sitt mod av Iraks premiärminister. År 2018 fick hon International Women of Courage Award. | |
da | https://da.wikipedia.org/wiki/Posebind | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/6e/Girdlebook-Gothenburg-RM-519-15.jpg | Posebind | Kendte posebind | Posebind / Kendte posebind | Röhsska museet 519-15 | null | null | image/jpeg | 2,767 | 1,081 | true | true | true | Et posebind eller en posebog er en type bogbind, som blev benyttet i Europa ca. 1400-1600. Der kendes 23 sådanne bind i forskellige biblioteker og samlinger. I kunst fra perioden forekommer posebind i over 800 kunstværker, så bindtypen har nok været mere udbredt end antallet af overleverede eksemplarer tyder på.
På danske bogbind er bindet forlænget fra undersnittet, så bogen kan bæres og ligner en pose. Den har oftest været båret hængende fra bæltet. I posens ende kan der være en knude eller en krog, men den kan også være ladt åben. I nogle tilfælde er det kun bindets for- og bagside, der er forlænget, så bindet kommer til at udgøre en slags løkke. For det meste er bindet forsynet med en form for spænder, så bogen ikke åbner sig, når den bæres.
Det danske navn for denne type bind er først brugt af Sofus Larsen 1920. Han taler om "Bogpunge eller, som man hellere burde kalde dem, Posebind". På tysk bruges betegnelserne Beutelbuch og Buchbeutel. De er anvendt siden de tidligste behandlinger af bindtypen fra slutningen af 1800-tallet. Den engelske betegnelse girdle book blev første gang brugt i 1939 og er nu den gængse betegnelse. | Nedenstående liste er udarbejdet på grundlag af Sofus Larsen 1920, Viggo Starcke 1949 og J. A. Szirmai 1999. Den bør sammenholdes med Bruckner 1995. Bindene er søgt opstillet alfabetisk efter navnet på den institution, der er i besiddelse af bøgerne.
1. Anhaltische Landesbücherei, Dessau i Sachsen-Anhalt
Katalognr.: Georg 276 16º
Datering: 1500-tallet
Oprindelsessted: Fyrstedømmet Anhalt-Dessau eller Leipzig
Indhold: Breviarium Magdeburgense, inkunabel trykt af Marcus Brandis i Leipzig i 1480'erne
Størrelse: 12,5 x 15 cm
Proveniens: Bogen tilhørte fyrstinde Margarete von Münsterberg (1473-1530), gift med Ernst von Anhalt-Zerbst (1474-1516), og er herfra kommet til det såkaldte Georgsbibliothek – grundlagt af hendes søn – der i 1926 blev indkøbt til Anhaltische Landesbücherei.
Online ressourcer: —
2. Bayerische Staatsbibliothek, München
Katalognr.: Cgm 8950
Datering: —
Oprindelsessted: —
Indhold: —
Størrelse: 29,2 x 20,4 cm
Proveniens: —
Online ressourcer: —
3. Bayerische Staatsbibliothek, München
Katalognr.: Clm 19309 16º
Datering: 1503
Oprindelsessted: Tegernsee
Indhold: Pergamenthåndskrift med bønnebog
Størrelse: 11,5 x 8,5 x 4,5 cm
Proveniens: —
Online ressourcer: —
4. Bethmann Museum, Frankfurt am Main – museet blev ødelagt under 2. verdenskrig og bogen må derfor i dag enten befinde sig et andet sted eller være gået tabt
Katalognr.: —
Datering: sidste halvdel af 1400-tallet
Oprindelsessted: Augsburg (?)
Indhold: Håndskrift
Størrelse: —
Provniens: —
Online ressourcer: —
5. Biblioteka Uniwersytecka w Toruniu (Universitetsbiblioteket i Torun), Torun i Polen
Katalognr.: Ob.6.II.4498-4500
Datering: 1527
Oprindelsessted: Wittenberg eller Königsberg
Indhold: Vier tröstliche Psalmen, an die Königin zu Hungern ausgelegt durch Luther, palæotyp fra Wittenberg 1527
Størrelse: 8º
Proveniens: Bogen har tilhørt hertuginde Dorothea af Preussen (1504-1547), der var gift med hertug Albrecht af Preussen (1490-1568) og datter af Frederik 1.. Den befandt sig på Staats- und Universitätsbibliothek Königsberg i Königsberg (Silberbibliothek 25), men efter 2. verdenskrig blev den overført til biblioteket i Torun.
Online ressourcer: Oprawa sakwowa modlitewnika księżny Doroty – hjemmeside på polsk om bogen og med foto af den
6. British Library, London
Katalognr.: Add. Mss. 15700 12º
Datering: 1485
Oprindelsessted: Tyskland
Indhold: Håndskrift med tysk bønnebog og kalendarium skrevet af Johannes vom Wald. Det er desuden forsynet med to farvelagte kobberstik.
Størrelse: 8,8 x 5,8 x 5,0 cm
Proveniens: Ukendt. Det må bemærkes, at Viggo Starcke ifølge Starcke 1960 i foråret 1949 var den første til at identificere bogen som en rigtig posebog.
Online ressourcer: Girdle book
7. Germanisches Nationalmuseum, Nürnberg
Katalognr.: Hs 17231
Datering: 1471
Oprindelsessted: Nürnberg
Indhold: Pergamenthåndskrift med tidebog
Størrelse: 13,5 x 10,5 x 5,2 cm
Proveniens: En indskrift angiver bogens ejer til i 1471 at have været Hieronymus Kress, borgmester i Nürnberg 1452-1477.
Online ressourcer: —
8. Det Kongelige Bibliotek, København
Katalognr.: Gamle Kongelige Samling 3423 8º
Datering: 1400-tallet
Oprindelsessted: Formodentlig Nürnberg
Indhold: Papirhåndskrift med plattysk andagtsbog fra 1400-tallet med kalendarium, Mariæ psalter eller tidebog og bønner til jomfru Maria. En radering af jomfru Maria med Jesusbarnet er indklæbet i bogen. Denne radering er signeret W.P., formodentlig Wilhelm Pleydenwurff fra Nürnberg.
Størrelse: 15 x 11 x 4,5 cm
Proveniens: —
Online ressourcer: —
9. Det Kongelige Bibliotek, København
Katalognr.: Rostgaard 6 8º
Datering: ca. 1540
Oprindelsessted: Danmark
Indhold: Pergamenthåndskrift med Jyske Lov, Erik Klippings forordning af 1284 og 13 af Thords Artikler på dansk. De to første er skrevet af Johannes Nicolai (Jens Nielsen) i første halvdel af 1400-tallet, mens Thords artikler er tilføjet senere, formodentlig omkring 1500.
Størrelse: 13 x 9,6 x 4,5 cm
Proveniens: Hans Jensen fik bogen foræret 20. juli 1545 af arvinger efter Anders Kandestøber i København. Senere erhvervede Frederik Rostgaard den, hvorefter den kom til at indgå i Køb |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Agriculture_en_Camargue | Agriculture en Camargue | Conditions géographiques | Agriculture en Camargue / Conditions géographiques | Zone de ségonaux | Français : Prairie inondée en Camargue | null | image/jpeg | 4,000 | 3,000 | true | true | true | L’agriculture en Camargue est depuis des siècles l'élément primordial de l'aménagement du delta du Rhône. Elle est parvenue à se développer en dépit de l'omniprésence de l'eau salée. D'abord cantonnée sur les rives du Rhône, terres alluviales de plus faible salinité, elle a gagné des terres sur le centre du delta grâce à l’endiguement du Rhône, à la fin du XIXᵉ siècle, qui a permis l’apport d’eau douce, puis au plan Marshall, qui a financé d’importantes infrastructures hydrauliques. Son influence est déterminante sur l'environnement et elle reste l'un des atouts majeurs de son évolution. | Si en Camargue, les aménagements se firent essentiellement dès l’Antiquité à l'embouchure du Rhône, ce n'est qu'au cours du XVIIIᵉ siècle, que les variations du delta ont été cartographiées. Les cartographes, ont noté : « Les tours construites par les Arlésiens pour surveiller les rivages servent de témoin à la progression du delta du Rhône. Le Baron signale l'accroissement du rivage depuis 1350, la tour de Méjannes, depuis 1508. Une autre ligne d'ancien rivage passe par les tours de Saint-Genest et celle de Baloard ».
Dans cette série de tours-sémaphores se distinguent la tour Saint-Louis, bâtie en 1737, en bordure du Grand Rhône, près de l'écluse du canal, celle de Saint-Genest édifiée en 1656 et celle de Tampa, construite en 1614. Sur le rive droite, se trouvaient les tours de Mondovi, de Vassale et du Grau, sur la gauche, celles de Mauleget, de Saint-Arcier, de Parade et de Belvare .
Cette conquête de la terre a laissé des traces toujours visibles à partir du Petit-Rhône et du Grand-Rhône. En s'écartant du fleuve, se repèrent successivement ségonaux et chaussées. Les ségonaux, se situent entre la chaussée située sur une zone surélevée et protectrice et le fleuve. Cette zone de dépôt d'alluvions, est noyée à la moindre montée des eaux. Le plus souvent elle est le témoin d’une reconquête de l'inondation et de la destruction d’une chaussée antérieures.
Les chaussées, premier élément de protection contre les eaux du fleuve, ont été un moyen de jonction entre le rivage marin et le pays d’Arles. Elles ont servi de chemin de halage pour les barques remontant vers la foire de Beaucaire, le transit du sel du Roi du marais de Peccais, de pacage et refuge pour les ovins lors des inondations.
Les anciennes lignes d'alluvions des lits fluviaux du Rhône sont devenues des terres labourables où poussent les céréales. Situées à 3 ou 4 mètres d'altitude, elles ont permis la construction de mas. En dessous, à 1 mètre d’altitude, se trouvent les herbages et les marais aux frontières indécises. Les herbages sont périodiquement inondés puis évacuée par les eaux, les marais sont constamment recouverts d’eaux douces ou saumâtres. Ils occupent les plus vastes superficies du secteur central de la Camargue en direction de l’étang du Vaccarès ou vers Aigues-Mortes. De formation géologique récente, c’est le secteur agricole le plus déshérité du delta du Rhône.
À chaque grande inondation, son rôle agraire est modifié. Les terres labourables redeviennent des herbages et ceux-ci se reconvertissent en marais. Le charriage du fleuve dépose des nappes de graviers et de sables qui stérilisent les sols. Et la végétation saline, l'engane, progresse aux dépens par remontée en surface des sels marins. Toutes ces perturbations affectent durablement l'économie agraire. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Shirley_Temple_(drink) | Shirley Temple (drink) | null | Shirley Temple (drink) | Shirley Temple (left) and a Cosmopolitan (right) | English: Cocktails: Shirley Temple and a Cosmo. | null | image/jpeg | 728 | 820 | true | true | true | A Shirley Temple is a non-alcoholic mixed drink traditionally made with ginger ale and a splash of grenadine, garnished with a maraschino cherry. Modern Shirley Temple recipes may substitute lemon-lime soda or lemonade and sometimes orange juice in part, or in whole. Shirley Temples are often served to children dining with adults in lieu of real cocktails, as are the similar Roy Rogers and Arnold Palmer.
The cocktail may have been invented by a bartender at Chasen's, a restaurant in West Hollywood, California, to serve then-child actress Shirley Temple. However, other claims to its origin have been made. Temple herself was not a fan of the drink, as she told Scott Simon in an NPR interview in 1986: "The saccharine sweet, icky drink? Yes, well... those were created in the probably middle 1930s by the Brown Derby Restaurant in Hollywood and I had nothing to do with it. But, all over the world, I am served that. People think it's funny. I hate them. Too sweet!" In 1988 Temple brought a lawsuit to prevent a bottled soda version using her name from happening.
Adding 1.5 US fluid ounces of vodka or rum produces a "Dirty Shirley". | A Shirley Temple is a non-alcoholic mixed drink traditionally made with ginger ale and a splash of grenadine, garnished with a maraschino cherry. Modern Shirley Temple recipes may substitute lemon-lime soda or lemonade and sometimes orange juice in part, or in whole. Shirley Temples are often served to children dining with adults in lieu of real cocktails, as are the similar Roy Rogers and Arnold Palmer.
The cocktail may have been invented by a bartender at Chasen's, a restaurant in West Hollywood, California, to serve then-child actress Shirley Temple. However, other claims to its origin have been made. Temple herself was not a fan of the drink, as she told Scott Simon in an NPR interview in 1986: "The saccharine sweet, icky drink? Yes, well... those were created in the probably middle 1930s by the Brown Derby Restaurant in Hollywood and I had nothing to do with it. But, all over the world, I am served that. People think it's funny. I hate them. Too sweet!" In 1988 Temple brought a lawsuit to prevent a bottled soda version using her name from happening.
Adding 1.5 US fluid ounces (44 ml) of vodka or rum produces a "Dirty Shirley". If dark rum is used, it produces Shirley Temple Black, a homage to her married last name. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Deformationsschwingung | Deformationsschwingung | null | Deformationsschwingung | Scissoring | Vibrational mode "scissoring" of a molecule | null | image/gif | 150 | 210 | true | true | true | Deformationsschwingungen sind Molekülschwingungen, bei denen sich mindestens ein Bindungswinkel zwischen den Atomen eines Moleküls verändert.
Die Deformationsschwingung ist zu unterscheiden von der Valenzschwingung
Deformationsschwingungen können aus komplizierten Bewegungen bestehen. Man unterscheidet
Deformationsschwingungen, die in einer Ebene schwingen, und
Deformationsschwingungen, die aus der Ebene heraus schwingen,
wobei die Schwingungsebene durch mindestens drei Atome eines Moleküls bestimmt wird.
Die Schwingungsanregung resultiert aus der Absorption eingestrahlter elektromagnetischer Wellen vorzugsweise im Infrarotbereich, da diese energetisch im Bereich der Schwingungsniveaus von Molekülbindungen liegen.
Die beobachteten Schwingungsfrequenzen bzw. -energien sind charakteristisch für die jeweiligen Bindung bzw. Molekülgruppen und ergeben somit charakteristische Banden im gemessenen Spektrum, so dass diese zur Stoffidentifizierung und Strukturaufklärung genutzt werden können. | Deformationsschwingungen sind Molekülschwingungen, bei denen sich mindestens ein Bindungswinkel zwischen den Atomen eines Moleküls verändert.
Die Deformationsschwingung ist zu unterscheiden von der Valenzschwingung
Deformationsschwingungen können aus komplizierten Bewegungen bestehen. Man unterscheidet (vgl. Abbildungen)
Deformationsschwingungen, die in einer Ebene schwingen (Rocking, Scissoring), und
Deformationsschwingungen, die aus der Ebene heraus schwingen (Twisting, Wagging),
wobei die Schwingungsebene durch mindestens drei Atome eines Moleküls bestimmt wird.
Die Schwingungsanregung resultiert aus der Absorption eingestrahlter elektromagnetischer Wellen vorzugsweise im Infrarotbereich, da diese energetisch im Bereich der Schwingungsniveaus von Molekülbindungen liegen.
Die beobachteten Schwingungsfrequenzen bzw. -energien sind charakteristisch für die jeweiligen Bindung bzw. Molekülgruppen und ergeben somit charakteristische Banden im gemessenen Spektrum, so dass diese zur Stoffidentifizierung und Strukturaufklärung genutzt werden können (IR-Spektroskopie). | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%91%D0%B0%D0%B4-%D0%93%D0%BE%D0%BC%D0%B1%D1%83%D1%80%D0%B3 | Бад-Гомбург | Плановані міста-побратими | Бад-Гомбург / Міста-побратими Бад-Хомбурга / Плановані міста-побратими | Панорама Бад-Хомбурга | Deutsch: Panorama von Bad Homburg. Im Hintergrund ist Frankfurt zu erkennen. Das Bild entstand nördlich des Stadtteils Kirdorf im NSG „Kirdorfer Feld“. English: Bad Homburg, Germany. In the background Frankfurt can be seen. The photo was shoot in the north of Kirdorf (a district of Bad Homburg) in the nature reserve “Kirdorfer Feld” | null | image/jpeg | 918 | 4,000 | true | true | true | Бад-Гомбург — місто в Німеччині, районний центр, курорт, розташований в землі Гессен. Володіє особливим статусом. Підпорядкований адміністративному округу Дармштадт. Входить до складу району Верхній Таунус. Населення становить 52 229 осіб. Займає площу 51,14 км². Офіційний код 06 4 34 001.
Місто поділяється на 6 міських районів та примикає безпосередньо до Франкфурту. Тут проживає чимало високооплачуваних фахівців, що працюють у Франкфурті. Вважається частиною Рейн-Майнської агломерації. Пов'язаний з Франкфуртом лінією метро.
До середини XIX століття Гомбург служив резиденцією правителів ландграфства Гессен-Гомбург і був його столицею. Статус курорту з приставкою «Бад-» отримав 1912 року. | Грайц, Німеччина
Ніш, Сербія | |
et | https://et.wikipedia.org/wiki/Venemaa_Keisririigi_rahandusministrite_loend | Venemaa Keisririigi rahandusministrite loend | null | Venemaa Keisririigi rahandusministrite loend | null | Шипов Иван Павлович | null | image/jpeg | 582 | 454 | true | true | true | Venemaa Keisririigi rahandusministrite loend on loetelu Venemaa Keisririigi Rahandusministeeriumi juhtidest alates ministeeriumi loomisest 1802. aastal kuni 1917. aastani. | Venemaa Keisririigi rahandusministrite loend on loetelu Venemaa Keisririigi Rahandusministeeriumi juhtidest alates ministeeriumi loomisest 1802. aastal kuni 1917. aastani. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Daku_(artist) | Daku (artist) | null | Daku (artist) | Graffiti of Daku on footbridge in Goregaon, Mumbai | Graffiti of Daku in Goregaon, Mumbai | null | image/jpeg | 3,120 | 4,160 | true | true | true | Daku is a pseudonymous graffiti artist from Delhi, India. Active since 2008, he painted art in several cities of India. | Daku is a pseudonymous graffiti artist from Delhi, India. Active since 2008, he painted art in several cities of India. | |
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/Hajnik_K%C3%A1roly_K%C3%B6zgazdas%C3%A1gi_Szakk%C3%B6z%C3%A9piskola | Hajnik Károly Közgazdasági Szakközépiskola | Az iskola története | Hajnik Károly Közgazdasági Szakközépiskola / Az iskola története | A Vas utcai épület bejárata | null | null | image/jpeg | 768 | 1,024 | true | true | true | A Hajnik Károly Közgazdasági Szakközépiskola – a Budapest VIII. Vas utcai Széchenyi István Gyakorló Kereskedelmi Szakközépiskola kereteiből kinőve – 1985-től a VII. kerület Murányi utca 10. szám alatti iskolaépületben működött önálló intézményként 2007. június 30-ig. E napon a Fővárosi Önkormányzat iskolamegszüntetési hullámának részeként bezárták, épületét kiürítették; tanárai és diákjai egy részével beolvasztották a Leövey Klára Közgazdasági Szakközépiskolába. A volt iskolaépület azóta kihasználatlanul, üresen áll. | null | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Artondale_(Washington) | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/50/Pierce_County_Washington_Incorporated_and_Unincorporated_areas_Artondale_Highlighted.svg | Artondale (Washington) | null | Artondale (Washington) | Ubicación en el condado de Pierce en el estado de Washington
Map of USA WA.svg
Ubicación de Washington en EE. UU. | null | null | image/svg+xml | 750 | 950 | true | true | true | Artondale es un lugar designado por el censo ubicado en el condado de Pierce en el estado estadounidense de Washington. En el año 2000 tenía una población de 8.630 habitantes y una densidad poblacional de 330,2 personas por km². | Artondale es un lugar designado por el censo ubicado en el condado de Pierce en el estado estadounidense de Washington. En el año 2000 tenía una población de 8.630 habitantes y una densidad poblacional de 330,2 personas por km². |
ro | https://ro.wikipedia.org/wiki/List%C4%83_de_localit%C4%83%C8%9Bi_din_jude%C8%9Bul_Harghita | Listă de localități din județul Harghita | null | Listă de localități din județul Harghita | null | English: Reformed church in Ulieș, Harghita County, Romania Română: Biserica reformată, sat Ulieș; comuna Ulieș 109 bis 1798 This is a photo of a historic monument in județul Harghita, classified with number HR-II-m-B-12999 | null | image/jpeg | 3,147 | 2,359 | true | true | true | Lista de mai jos cuprinde toate localitățile din județ în ordine alfabetică.
Această listă este generată cu date din Wikidata și este actualizată periodic de un robot.
Editările făcute în listă vor fi șterse la următoarea actualizare!
Sfârșitul listei autogenerate. | Lista de mai jos cuprinde toate localitățile din județ în ordine alfabetică.
Această listă este generată cu date din Wikidata și este actualizată periodic de un robot.
Editările făcute în listă vor fi șterse la următoarea actualizare!
Sfârșitul listei autogenerate. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Famille_d%27Oultremont | Famille d'Oultremont | Personnalités | Famille d'Oultremont / Personnalités | John d'Oultremont, grand maréchal de la Cour(1848-1917) l'ami de Léopold II. Il résida au château d'Ham-Sur-Heure avec son épouse, Renée de Merode. | Français : Comte John d'Oultremont, l'ami intime de SM Léopold II. | null | image/jpeg | 1,912 | 1,331 | true | true | true | La famille d’Oultremont est une famille contemporaine de la noblesse belge. Cette famille a donné des mayeurs et bourgmestres de Huy et de Liège, des officiers au service des armées impériales jusqu'au XVIIIᵉ siècle et aux armées nationales ensuite ainsi qu'un prince-évêque de Liège de 1764 à 1771. Au XIXᵉ siècle, des membres de cette famille ont accédé aux plus hautes fonctions de l’État : dans l'armée, la diplomatie et la politique jusqu'aux cours royales. Les membres de la famille d'Oultremont reçurent le titre de comte du Saint-Empire par lettres patentesdu 25 février 1731 de l’empereur Charles VI, titre transmissible à tous les enfants nés par mariage. | Jean-Hustin II d'Oultremont (1451-1502), fils de Jean-Hustin Ier, grand bailli héréditaire de Moha. En 1491, il est le premier de sa famille à être élu bourgmestre de Liège. Il se marie en 1470 à Agnès de Warfusée de Moege, dont 4 enfants, et fut inhumé à Mons le 15 avril 1502.
Jean-Hustin III, (1470-1507), fils du précédent, écuyer, seigneur d’Oultremont, reçu bourgeois citain de Liège et inhumé à Hollogne-Aux-Pierres. Époux en 1502 de Josette de Dongelberg de Longchamp, dame de Lamine (inhumée en l’église St Rémy).
Jean-Hustin IV d'Oultremont,(1595-1581), fils du précédent, seigneur de Laminne, de Bossu, de Tahier et d'Oultremont, échevin de Huy de 1538 à 1580. Époux de Anne de Viron (1505-1550) qui lui donna 11 enfants. Grand-mayeur de Huy de 1547 à 1557. Initiateur des chartes et privilèges rédigées dans les cartulaires de la ville de Huy. Gouverneur de la ville et du château de Huy (1547-1554), il y rénova l'hôtel des comtes d’Oultremont en 1559, abattu vers1896 et dont il ne subsiste qu'une tour armoriée, classée en 1955, rue du palais de justice n°7. A ne pas confondre avec la tour de l'ancien hospice d'Oultremont, autrefois maison claustrale fondée par les premiers sires d'Oultremont, restaurée en 1575 par son fils Gérard le chanoine, qui suit.
Gérard d'Oultremont né le 7 octobre 1535, chanoine de la collégiale Notre-Dame de Huy. Nombre de ses successeurs, tous des Oultremont, ont entretenu cette maison claustrale pendant 4 siècles et elle fut finalement confiée récemment aux œuvres caritatives communales du CPAS conformément aux disposition testamentaires de ses derniers propriétaires. Classé en 1933, restauré par l'Ideg, ce monument emblématique du patrimoine hutois abrite de nos jours des bureaux dont l'actuel office du tourisme, situé au n°1 rue de Namur.
Charles d’Oultremont, (1550-1607), fils du précédent, Gentilhomme du Pays de Liège, seigneur de Fosseroule, de Balgoy, Kints, Velenne, Petit-Warêt, Dopyn et Doyweerdt. Cavalier membre de l’Etat Noble du Pays de Liège en 1600, avec son frère Michel, Seigneur de Bossu et Tahier, gentihomme du Pays de Liège et du comté de Looz, et son neveu Emile, seigneur de Lamine (qui suit).
Jean-Hustin V d’Oultremont, (1523-1585), fils du précédent, seigneur de Lamine et d’Oultremont. Il épousa en 1551 Jeanne de Baillet, baronne de Han sur Lesse et Chevetogne , dame de Neerlinter, La Motte, Hamerenne, Knèze, Binckum. Dont 5 enfants.
Barthelemy d’Oultremont, (1526-1590), deuxième fils de Jean-Hustin IV, Officier dans l'armée impériale à la Bataille de Lépante en 1571. Sans alliance ni postérité.
Emile d’Oultremont, (1568-1635), fils aîné de Jean-Hustin V. Baron de Han-sur-Lesse, seigneur de Lamine, Chantraine et Chevetogne, député aux États nobles du Pays de Liège. Gentilhomme du prince-évêque de Liège Ferdinand de Bavière. Marié en 1590 avec la comtesse Aldegonde de Brialmont, dont 11 enfants.
Jean-Baptiste d’Oultremont (1606-1681), fils du précédent, baron de Han-sur-Lesse, seigneur de Lamine et de Chevetogne. Clerc en 1620, sous-diacre et chanoine au Chapitre de Huy de 1627 à 1658. Rendu à la vie laïque par autorisation spéciale du Pape Innocent X en 1646 et après l’accord du prince-évêque de Liège Maximilien-Henri de Bavière en 1656 car suite au décès de ses frères aînés morts au service des armées impériales (Cassian d’Oultremont à Vienne en 1639 et Hippolyte d’Oultremont vers 1640), il était devenu le dernier héritier mâle de sa lignée. Il reprit la gestion du domaine familial à Oultremont et pour assurer la descendance de sa maison, il épousa en 1662, à 59 ans, la comtesse Marie-Henriette de Berlaymont (1643-1681), de 37 ans sa cadette, fille du comte Jean de Berlaymont (1610-1659) et d’Anne de Brandebourg. Elle lui donna cinq filles et trois garçons. Une dalle doublement armoriée de 1667 sur le porche d’entrée du Château d'Oultremont témoigne de cet événement. Marie-Henriette mourut au printemps 1681, à 37 ans, des suites de son huitième accouchement et son époux mourut 15 jours plus tard, à 75 ans. Ils furent inhumés dans la crypte de la chapelle du château.
Jean- | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Ligne_Ch%C5%AB%C5%8D | Ligne Chūō | Section Takao - Shiojiri | Ligne Chūō / Gares / Section Takao - Shiojiri | Automotrice série 211 en gare de Sagamiko. | English: Nagano-based JR East 211-2000 series six-car EMU set N612 at Sagamiko Station 日本語: 相模湖駅に停車中の長野総合車両センター所属の211系2000番台で構成された6両編成のN612編成 | null | image/jpeg | 2,658 | 4,133 | true | true | true | La ligne principale Chūō est une ligne ferroviaire des compagnies JR East et JR Central au Japon. Cette ligne relie Tokyo et Nagoya, mais c'est la plus lente connexion par rail entre ces deux villes : la ligne principale Tōkaidō est un peu plus rapide et la ligne Shinkansen Tōkaidō permet la liaison la plus rapide.
La partie orientale de la ligne principale Chūō entre Tokyo et Shiojiri est exploitée par la JR East. La partie occidentale entre Shiojiri et Nagoya est exploitée par la JR Central. Il n'y a aucun service commun entre les deux parties de la ligne.
La section la plus ancienne de la ligne est celle entre les gares de Shinjuku et de Tachikawa, qui date de 1889. | Cette section est parcourue par des trains omnibus, des trains de banlieue jusqu'à Ōtsuki et des trains de grande ligne Kaiji (jusqu'à Kōfu) et Azusa (jusqu'à Shiojiri et au-delà sur la ligne Shinonoi). | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/George_Hay,_8th_Earl_of_Kinnoull | George Hay, 8th Earl of Kinnoull | null | George Hay, 8th Earl of Kinnoull | Coat of arms of the Earls of Kinnoull | null | null | image/svg+xml | 563 | 512 | true | true | true | George Henry Hay, 8th Earl of Kinnoull FRS, styled as Viscount Dupplin from 1709 to 1719, was a British peer and diplomat.
He was the eldest son of Thomas Hay, 7th Earl of Kinnoull and Elizabeth, daughter of William Drummond, 1st Viscount Strathallan.
In 1708, he came under the wing of Robert Harley, 1st Earl of Oxford and Earl Mortimer, whose position was equal to that of prime minister. He married Oxford's daughter in 1709, and his position as his son-in-law proved advantageous. He was a member of the so-called Tory "October Club."
In 1710, George Hay became the Member of Parliament for Fowey until 1711. He was created Baron Hay of Pedwardine, Herefordshire on 1711. He then became the Teller of the Exchequer between 1711 and 1714. William Bromley wrote, on the occasion of Viscount Dupplin accepting the role in 1711, that he was "so pretty a gentleman, so generally well beloved."
He was elected a Fellow of the Royal Society in March 1712. In 1713, he bought Brodsworth Hall, Yorkshire from the Wentworth family and rebuilt the house. | George Henry Hay, 8th Earl of Kinnoull FRS (23 June 1689 – 28 July 1758), styled as Viscount Dupplin from 1709 to 1719, was a British peer and diplomat.
He was the eldest son of Thomas Hay, 7th Earl of Kinnoull and Elizabeth, daughter of William Drummond, 1st Viscount Strathallan.
In 1708, he came under the wing of Robert Harley, 1st Earl of Oxford and Earl Mortimer, whose position was equal to that of prime minister. He married Oxford's daughter in 1709, and his position as his son-in-law proved advantageous. He was a member of the so-called Tory "October Club."
In 1710, George Hay became the Member of Parliament for Fowey until 1711. He was created Baron Hay of Pedwardine, Herefordshire on 1711. He then became the Teller of the Exchequer between 1711 and 1714. William Bromley wrote, on the occasion of Viscount Dupplin accepting the role in 1711, that he was "so pretty a gentleman, so generally well beloved."
He was elected a Fellow of the Royal Society in March 1712. In 1713, he bought Brodsworth Hall, Yorkshire from the Wentworth family and rebuilt the house.
During the Jacobite rising of 1715, he was imprisoned in the Tower of London for suspected Jacobite sympathies from 21 September of that year to 24 June 1716. He was accused of conspiracy in the Atterbury Plot of 1722 but a motion for an inquiry failed in the House of Lords, 64 to 29, even though the earl himself voted in favor of the inquiry. He succeeded to the title of 8th Viscount of Dupplin on 5 January 1718/19. On 5 January 1718 he succeeded to the title of 8th Lord Hay of Kinfauns. In 1720, he lost heavily in the South Sea Bubble. The earl was appointed British ambassador to the Ottoman Empire on 16 May 1729. He arrived at Constantinople on 15 April 1730. Recalled on 19 August 1735, he left Turkey in the autumn of 1736.
He died in Ashford, Surrey, on 28 July 1758. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Episparis | Episparis | Bildgalleri | Episparis / Bildgalleri | null | Latina: Episparis fenestrifera | null | image/jpeg | 298 | 296 | true | true | true | Episparis är ett släkte av fjärilar. Episparis ingår i familjen nattflyn. | null | |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Pancratius_Grueber | Pancratius Grueber | Život a dílo | Pancratius Grueber / Život a dílo | Großenhainský oltář | Deutsch: Detail des Altar der Schloßkirche Chemnitz ehemals in der St. Katharinenkirche Großenhain (1869 abgerissen) | null | image/jpeg | 2,495 | 3,778 | true | true | true | Pancratius Grueber byl německý pozdně gotický řezbář a malíř aktivní v letech 1499 - 1517. | Pancratius Grueber měl dílnu v Großenhainu poblíž Míšně.
Je autorem křídlového oltáře pro kostel sv. Kateřiny v Großenhainu. Střed oltáře tvoří skříň se sochami Panny Marie korunované anděly, sv. Kateřinou a ?světicí), křídla oltáře zobrazují čtyři scény ze života a umučení sv. Kateřiny. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Baudenkm%C3%A4ler_im_Stadtbezirk_M%C3%BCnster-West | Liste der Baudenkmäler im Stadtbezirk Münster-West | Straßen mit H | Liste der Baudenkmäler im Stadtbezirk Münster-West / Denkmäler / Straßen mit H | null | Die Kriegsgräberstätte Haus Spital am Horstmarer Landweg ist ein Ehrenfriedhof bei Nienberge, Münster. This is a photograph of an architectural monument.It is on the list of cultural monuments of Münster (Westfalen) | Russischer Ehrenfriedhof | image/jpeg | 3,264 | 4,912 | true | true | true | Die Liste der Baudenkmäler im Stadtbezirk Münster-West enthält die denkmalgeschützten Bauwerke auf dem Gebiet des Stadtbezirks Münster-West in Nordrhein-Westfalen. Diese Baudenkmäler sind in der Denkmalliste der Stadt Münster eingetragen; Grundlage für die Aufnahme ist das Denkmalschutzgesetz Nordrhein-Westfalen.
Diese Teilliste umfasst bisher die Straßennamen von A bis S.
→ Siehe dazu auch:
Liste der Baudenkmäler in Münster | null | |
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/Pimelia | Pimelia | null | Pimelia | Pimelia costata | English: An example of a Darkling beetle (Pimelia costata) found on a sandy footpath within the neighbourhood Santa Eulália which is located in the east of the city of Albufeira, Algarve, Portugal. | null | image/jpeg | 3,456 | 4,608 | true | true | true | A Pimelia a rovarok osztályának bogarak rendjébe, ezen belül a mindenevő bogarak alrendjébe és a gyászbogárfélék családjába tartozó nem. | A Pimelia a rovarok (Insecta) osztályának bogarak (Coleoptera) rendjébe, ezen belül a mindenevő bogarak (Polyphaga) alrendjébe és a gyászbogárfélék (Tenebrionidae) családjába tartozó nem. | |
zh | https://zh.wikipedia.org/zh-sg/%E7%A5%9E%E6%98%8E%E5%A1%9A%E5%8F%A4%E5%A2%B3 | 神明塚古墳 | null | 神明塚古墳 | null | 日本語: 南西から見た石碑と神明塚古墳 | null | image/jpeg | 1,080 | 1,920 | true | true | true | 神明冢古坟是位于日本静冈县沼津市松长字上之段的一座前方后圆坟,沼津市指定史迹。 | 神明冢古坟(日语:神明塚古墳/しんめいづかこふん Shinmeidukakofun)是位于日本静冈县沼津市松长字上之段的一座前方后圆坟,沼津市指定史迹。 | |
sk | https://sk.wikipedia.org/wiki/Zoznam_kult%C3%BArnych_pamiatok_v_Levo%C4%8Di_(N) | Zoznam kultúrnych pamiatok v Levoči (N) | null | Zoznam kultúrnych pamiatok v Levoči (N) | null | This media shows the protected monument with the number 704-3022/0 (other) in the Slovak Republic. Slovenčina: Dom meštiansky, Levoča. | Dom meštiansky | image/jpeg | 2,285 | 1,796 | true | true | true | Toto je zoznam kultúrnych pamiatok v meste Levoča v okrese Levoča, ulice začínajúce na N.
Zoznam bol vytvorený na základe zoznamu, ktorý bol zverejnený na webe Pamiatkového úradu Slovenskej republiky.
V súčasnosti je na webovej stránke PÚSR dostupné vyhľadávanie podľa jednotlivých obcí. | Toto je zoznam kultúrnych pamiatok v meste Levoča v okrese Levoča, ulice začínajúce na N.
Zoznam bol vytvorený na základe zoznamu, ktorý bol zverejnený na webe Pamiatkového úradu Slovenskej republiky (PÚSR).
V súčasnosti je na webovej stránke PÚSR dostupné vyhľadávanie podľa jednotlivých obcí. | |
sl | https://sl.wikipedia.org/wiki/%C4%B0zni%C5%A1ka_keramika | İzniška keramika | Modro-bela posoda (1480–1520) | İzniška keramika / Modro-bela posoda (1480–1520) | Mošejska svetilka z lotosom c. 1510. Podobno kot štiri svetilke, ki so visele v mavzoleju Bajezida II. v Carigradu | English: Iznik mosque lamp with lotuses | null | image/jpeg | 3,146 | 2,215 | true | true | true | Izniška keramika' ali İznik Çini, poimenovana po mestecu İznik v zahodni Anatoliji, kjer so jo izdelovali, je okrašena keramika, ki so jo izdelovali od zadnje četrtine 15. stoletja do konca 17. stoletja.
İznik je bil uveljavljeno središče za proizvodnjo preproste lončene posode s podglaziranim dekorjem, ko so v zadnji četrtini 15. stoletja obrtniki v mestu začeli izdelovati visokokakovostno lončenino, pobarvano s kobaltno modro barvo pod brezbarvno prozorno svinčeno glazuro. Oblikovanja so kombinirala tradicionalne osmanske vzorce arabesk s kitajskimi elementi. Sprememba je bila skoraj zagotovo posledica aktivnega posredovanja in pokroviteljstva nedavno ustanovljenega osmanskega dvora v Konstantinoplu, ki je zelo cenil kitajski modro-bel porcelan.
V 16. stoletju se je slog dekoracije keramike postopoma spreminjal, postajal je ohlapnejši in bolj tekoč. Uvedene so bile dodatne barve. Prvotno je bila turkizna barva kombinirana s temnim odtenkom kobaltove modre, nato pa so ji dodali pastelne odtenke žajbljevo zelene in bledo vijolične. | V zadnjih desetletjih 15. stoletja so lončarji v Izniku začeli izdelovati modro-belo keramiko z vzorci, na katere je očitno vplival osmanski dvor v Carigradu. Ni ohranjenih pisnih dokumentov, ki bi vsebovali podrobnosti o tem, kako je do tega prišlo. Najstarejša posebna omemba Izniške keramike je v računih za cesarske kuhinje palače Tokapi za obdobje 1489–1490, kjer je evidentiran nakup 97 posod. [40] Najstarejši podatki so modro-bele ploščice, ki krasijo mavzolej (türbe) Şehzade Mahmuda v Bursi, enega od sinov Bajezida II., ki je umrl leta 1506–1507.
Izraz 'keramika Abraham iz Kütahya' se je uporabljal za vso zgodnjo modro-belo keramiko iz Iznika, saj je vrč iz leta 1510 edina dokumentirana posoda. Umetnostni zgodovinar Julian Raby je trdil, da je izraz zavajajoč, ker je vedno netipičen in je namesto tega predlagal izraz 'posoda Baba Nakkaş' po imenu vodilnega oblikovalca, ki je priložen cesarskemu dvoru. Verjamejo, da so najstarejši predmeti iz Iznika, datirani verjetno okoli leta 1480, skupina posod, pobarvanih s temno kobaltno modro barvo, v kateri je velik del okrasja v beli barvi na modrem ozadju. Posode imajo ločena območja osmanske arabeske in kitajskih cvetličnih modelov. Kombinacija teh dveh slogov se imenuje Rumi-Hatayi, kjer Rumi označuje osmanske arabeske, Hatayi pa kitajsko navdihnjene cvetne vzorce. [44] Številni natančno naslikani arabeskni motivi tega zgodnjega obdobja naj bi vplivali na osmanske kovinske izdelke.
Čeprav sta na uporabo kobaltove modre barve na belem ozadju in obliko velikih posod očitno vplivala kitajski porcelan iz dinastij Juan in Ming, zgodnje izniške posode še zdaleč niso bile neposredne kopije kitajskih modelov. V nekaterih delih, kot je sprednji del velikega vrča z listnatim platiščem v muzeju Çinili Koşk v Carigradu, so za dekoracijo uporabili le osmansko Rumi okrasje.
V prvih dveh desetletjih 16. stoletja je prišlo do postopnega premika v slogu z uvedbo svetlejše modre barve, večjo uporabo belega ozadja in večjo uporabo cvetnih motivov. [48] Iz tega obdobja so štiri mošejske svetilke iz mavzoleja sultana Bajezida II. v Carigradu, ki je bil zgrajen leta 1512–13. [49] Peta svetilka, ki je verjetno tudi iz mavzoleja, je zdaj v Britanskem muzeju. [50] [51] Te keramične svetilke so podobne kot steklene mameluške svetilke. Obstajala je tradicija obešanja keramičnih svetilk v mošejah, ki so segale vsaj iz 13. stoletja. Neprozorne svetilke bi bile popolnoma neuporabne za razsvetljavo in so namesto tega služile simbolni in dekorativni funkciji. [52] Svetilke iz mavzoleja Bajezida II. so okrašene s pasovi geometrijskih motivov in kufic napisi, okrog središča pa imajo zelo izrazit širok pas, ki vsebuje velike rozete in stilizirane cvetove lotosa. [49 | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Ochropleura_nivisparsa | Ochropleura nivisparsa | null | Ochropleura nivisparsa | null | Latina: Ochropleura nivisparsa (Butler, 1889) (Agrotis placida, preocc.) | null | image/jpeg | 300 | 448 | true | true | true | Ochropleura nivisparsa is een vlinder uit de familie van de uilen. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1889 door Butler. | Ochropleura nivisparsa is een vlinder uit de familie van de uilen (Noctuidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1889 door Butler.
Bronnen, noten en/of referenties
Beccaloni, G.W., Scoble, M.J., Robinson, G.S. & Pitkin, B. (Editors). (2003) The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). (Geraadpleegd maart 2013). |
Subsets and Splits
Rainbow References in WIT
The query retrieves entries containing the word 'rainbow' in various fields, providing a basic search and limited context about where the term appears.