language
stringlengths
2
9
page_url
stringlengths
25
757
image_url
stringlengths
54
738
page_title
stringlengths
1
239
section_title
stringlengths
1
674
hierarchical_section_title
stringlengths
1
1.2k
caption_reference_description
stringlengths
1
15.6k
caption_attribution_description
stringlengths
1
47.4k
caption_alt_text_description
stringlengths
1
2.08k
mime_type
stringclasses
7 values
original_height
int32
100
25.5k
original_width
int32
100
46.6k
is_main_image
bool
1 class
attribution_passes_lang_id
bool
1 class
page_changed_recently
bool
1 class
context_page_description
stringlengths
1
2.87k
context_section_description
stringlengths
1
4.1k
de
https://de.wikipedia.org/wiki/CONCACAF_Gold_Cup_2005
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/90/DE_GoldCup2005.svg
CONCACAF Gold Cup 2005
Karibik (CFU-Zone)
CONCACAF Gold Cup 2005 / Qualifikation / Karibik (CFU-Zone)
Teilnehmer des Gold Cups 2005
null
null
image/svg+xml
637
783
true
true
true
Der CONCACAF Gold Cup 2005 war die 18. Ausspielung der Kontinentalmeisterschaft im Fußball für Nord- Mittelamerika und der Karibik und 8. unter der Bezeichnung "Gold Cup" und fand vom 6. bis 24. Juli in den USA statt. Es nahmen zwölf Mannschaften teil, die zunächst in drei Vierergruppen gegeneinanderspielten und anschließend in Ausscheidungsrunden gegeneinander antraten, insgesamt fanden 25 Spiele statt. Neben drei karibischen, vier zentralamerikanischen und drei nordamerikanischen Vertretern nahmen mit Kolumbien und Südafrika auch zwei Gastmannschaften teil. Die USA gewann im Finale mit 3:1 nach Elfmeterschießen gegen Panama. Den dritten Platz teilten sich Honduras und Kolumbien.
Die Mannschaften aus der Karibik qualifizieren sich über die Fußball-Karibikmeisterschaft 2005. Das Turnier, an dem 2005 24 karibische Nationalmannschaften teilnahmen, heißt seitdem „Digicel Caribbean Cup“. Es findet im Frühjahr vor dem CONCACAF Gold Cup statt. Die beiden Finalteilnehmer und der Gewinner des Spiels um Platz 3 qualifizierten sich für den CONCACAF Gold Cup. Bei der Karibikmeisterschaft 2005 wurde der Modus abgewandelt. Zunächst fand eine Gruppenphase mit sechs Gruppen à vier Mannschaften statt. Danach folgten zwei Runden im K.O.-System, die die drei Nationalmannschaften aus Jamaika, Kuba und Trinidad und Tobago überstanden. Nun wurde eine Finalrunde abgehalten, an der neben diesen dreien auch die Nationalmannschaft von Barbados teilnahm, weil dort die Finalrundenspiele stattfanden. Jamaika gewann alle drei Spiele mit einem Tor Vorsprung und wurde so Sieger der Karibikmeisterschaft 2005. Kuba verlor nur gegen den Turniersieger und wurde Zweiter. Trinidad und Tobago besiegte im letzten Spiel die Mannschaft aus Barbados mit 3:2, wodurch sie Dritter wurden. Barbados verlor alle Spiele und endete punktlos auf dem vierten Platz. Somit standen Jamaika, Kuba und Trinidad und Tobago als Teilnehmer für den CONCACAF Gold Cup 2005 fest.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Militarismus_in_Deutschland
https://upload.wikimedia…1D3_1561_mod.jpg
Militarismus in Deutschland
Weiterer Bedeutungsverlust im vereinigten Deutschland
Militarismus in Deutschland / Geschichte / Weiterer Bedeutungsverlust im vereinigten Deutschland
Das Musikkorps der Bundeswehr mit der Band U.D.O. in Wacken (2015). Die militärische Kultur hat sich fortwährend gewandelt und ist heute vielschichtiger und enthält auch rein zivilgesellschaftliche Elemente
null
null
image/jpeg
2,592
3,888
true
true
true
Der deutsche Militarismus als bedeutende geistige und gesellschaftsdurchdringende Strömung entwickelte sich mit dem Aufkommen Stehender Heere im 18. Jahrhundert. Der numerischen Zunahme bewaffneter Strukturen im Heiligen Römischen Reich stand eine Ausweitung militärischer Lebensformen bis weit in den zivilen Gesellschaftssektor gegenüber. Eine eigene Rechtsprechung, Wehrpflicht aber auch die Abkapselung der Militärangehörigen von der Zivilgesellschaft mit dem Aufkommen von Kasernen seit dem Ende des 18. Jahrhunderts verstärkten diesen Prozess. Mehrere Dutzend deutsche Staaten verfügten um 1800 über eigene Heereskräfte. Neben der großen Armee Preußens wiesen dabei Bayern, Sachsen, Württemberg, die beiden hessischen Staaten, Hannover, Baden und Münster mittlere Armeegrößen von bis zu 35.000 Mann auf. Auch das damalige Deutschösterreich gehörte bis 1866 zum deutschen Kulturraum und prägte die deutsche Militärkultur bis dahin maßgeblich mit. Das 19. Jahrhundert sah die Verbindung von Militarismus und Nationalismus. Starke reaktionäre und rechts-konservativ geprägte Kräfte bestimmten den Charakter der dominanten preußischen Armee. Die Armee wurde zur „Schule der Nation“.
Nach Beendigung des Kalten Kriegs und der Zusammenführung beider deutscher Streitkräfte wurde die Zahl der Militärangehörigen nachhaltig reduziert. Umfangreiches Militärmaterial wurde ausgesondert. Jede neue militärische Ausrüstungsgeneration blieb bis heute numerisch deutlich unter der auszusondernden Waffen- oder Ausrüstungsfamilie. Von einstmals zehntausenden Panzern (einschließlich der Besatzungsmächte) auf gesamtdeutschem Gebiet in den 1980er Jahren verblieben im Jahr 2019 deutlich weniger als 1000 dieser Großkampfgeräte. Auch die Zahl der ausländischen Truppen ist inzwischen auf eine Zahl von wenigen zehntausend Soldaten gesunken. Großflächige Truppenübungsgebiete wurden für den Zivilbereich wieder geöffnet. Sehr viele Garnisonsstandorte wurden dauerhaft geschlossen. Die Wehrpflicht wurde 2011 ausgesetzt. Dadurch hat sich im Erscheinungsbild der allgemeinen Öffentlichkeit der Anteil der Uniformierten erheblich gesenkt, genauso wie die Zahl der Zivilisten, die militärische Erfahrungen aufweisen. Frauen wurde der Zugang zum gesamten Militär gewährt. Auch dies hat den Charakter der Truppe nochmals verändert. Es trat in der Bundeswehr eine Verlagerung der Schwerpunktsetzung in der Aufgabenzusammensetzung auf. Statt territorialer Landesverteidigung standen mangels akuter Bedrohungslage lange Zeit andere Aufgaben im Vordergrund, die eher den Charakter von bewaffneter (quasi-ziviler) Entwicklungsarbeit aufweisen (Brunnenbau in ariden Gebieten, Bau von Schulen, Ausbildung ausländischer Kräfte, medizinische Grundversorgung armer Bevölkerungsschichten im Ausland etc.). In Folge der Ereignisse auf der Krim sowie in der Ostukraine seit 2014 änderte sich dieses Aufgabenprofil hingegen zurück zu einer Gleichwertigkeit von Bündnis- und Landesverteidigung einerseits und Auslandseinsätzen andererseits. Die seit den 1990er Jahren vermehrte Teilnahme der Streitkräfte an Auslandseinsätzen in Rahmen von Bündnisverpflichtungen hatte ähnlich wie auch beim Kriegsverlierer Japan, nach anfänglichen großen Bedenken in der Gesellschaft zu einer allgemeinen Akzeptanz und Gewöhnung geführt. Auch die Teilnahme an Gefechten mit Waffeneinsatz gehört inzwischen zum routinierten Aufgabenrepertoir der professionalisierten Berufsarmee. Die Bindekraft militärischer Rituale wie Gelöbnisse hat seit 1945 deutlich abgenommen, in dem Maße wie die Individualisierung der Gesellschaft zugenommen hat. Zeitweise hat es aber in den 1980ern und nach der Wende um die Rekruten-Vereidigung und das Feierliche Gelöbnis zum Teil heftige Auseinandersetzungen gegeben. Die Bundeswehr war an manchen Orten gezwungen, auf den öffentlichen Charakter der Rekruten-Vereidigung zu verzichten. Der Verteidigungshaushalt für 2019 umfasst rund 43,2 Milliarden Euro. Entsprechend der Größe der deutschen Volkswirtschaft ist diese Summe nicht sehr hoch. Für das relativ geringe Ausgabeniveau wird Deutschland vom Bündnispartner USA regelmäßig kritisiert. Moderne Verarbeitungsformen wie historische Reenactments widmen sich eine Anzahl von Laiendarstellern in Deutschland. Als solche stellen sie als Schauspieler historische militärische Ereignisse nach und widmen sich der Uniform- und Waffenkunde. Eine ebenso folkloristische Glorifizierung des ehemaligen militärischen Uniformenkults findet sich auch in den Karnevalsvereinen wieder.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Kran
https://upload.wikimedia…/8f/Kran2005.JPG
Kran
null
Kran
Säulendrehkran
Segelboot am Kran, Lac de Madine, Frankreich, 1. April 2005 Quelle: fotografiert Fotograf: Renbo Lizenz: GFDL
null
image/jpeg
960
1,280
true
true
true
Ein Kran ist eine manuell oder durch Motoren betriebene Einrichtung zur vertikalen und horizontalen Verladung oder Bewegung von Lasten. Er wird in der Regel zum Be- und Entladen von Schiffen, Eisenbahn- und Lastkraftwagen sowie in Montage-, Fertigungs- und Lagerhallen sowie im Hochbau eingesetzt. In der Ausführung zum Umschlagen von Schüttgütern wird er meist als Bagger bezeichnet. Der Unterschied zu einem einfachen Hebezeug, das Bestandteil des Kranes sein kann, ist, dass der Kran flurfrei arbeitet und mehr als zwei Bewegungsrichtungen ausführen kann- d. h. die Last an einem anderen Punkt abzusetzen, als er sie aufgenommen hat. Hauptanwendung ist das Be- und Entladen, auch Güterumschlag genannt, sowie die Verlastung von Gütern an einen bestimmten Punkt. Letztere Anwendung ist vor allem auf Baustellen sehr wichtig.
Ein Kran (Mehrzahl: Krane oder Kräne – Kräne wird üblicherweise als umgangssprachlich, Krane als fachsprachlich angesehen; etymologisch verwandt mit altgriech. ὁ γέρανος der Kranich) ist eine manuell oder durch Motoren betriebene Einrichtung zur vertikalen und horizontalen Verladung oder Bewegung von Lasten. Er wird in der Regel zum Be- und Entladen von Schiffen (Stückgut und Container), Eisenbahn- und Lastkraftwagen sowie in Montage-, Fertigungs- und Lagerhallen sowie im Hochbau eingesetzt. In der Ausführung zum Umschlagen von Schüttgütern wird er meist als Bagger bezeichnet. Der Unterschied zu einem einfachen Hebezeug, das Bestandteil des Kranes sein kann, ist, dass der Kran flurfrei arbeitet und mehr als zwei Bewegungsrichtungen (auf/ab – links/rechts entspricht zwei Koordinatenrichtungen) ausführen kann (dreidimensionaler Arbeitsbereich)- d. h. die Last an einem anderen Punkt abzusetzen, als er sie aufgenommen hat. Hauptanwendung ist das Be- und Entladen, auch Güterumschlag genannt, sowie die Verlastung von Gütern an einen bestimmten Punkt (Kurzdistanzen). Letztere Anwendung ist vor allem auf Baustellen sehr wichtig.
hr
https://hr.wikipedia.org/wiki/David_H._Hubel
https://upload.wikimedia…/4/47/DHUBEL.jpg
David H. Hubel
null
David H. Hubel
David Hubel (medical forum, Boston 1992)
English: Dave Hubel at 1992 medical forum, Boston, MA
null
image/jpeg
634
440
true
true
true
David Hunter Hubel američki je neurofiziolog rođen u Kanadi, koji je 1981.g. podijelio s Torstenom Wieselom Nobelovu nagradu za fiziologiju ili medicinu za njihova otkrića vezana uz obradu informacija u vidnom sustavu. Uz ovu dvojica znanstvenika, te godine je Nobelovu nagradu za fizioogiju ili medicinu osvojio i Roger W. Sperry.
David Hunter Hubel (rođen 27. veljače, 1926.) američki je neurofiziolog rođen u Kanadi, koji je 1981.g. podijelio s Torstenom Wieselom Nobelovu nagradu za fiziologiju ili medicinu za njihova otkrića vezana uz obradu informacija u vidnom sustavu. Uz ovu dvojica znanstvenika, te godine je Nobelovu nagradu za fizioogiju ili medicinu osvojio i Roger W. Sperry.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/National_Register_of_Historic_Places_listings_in_Cecil_County,_Maryland
https://upload.wikimedia…ine_MD_HABS1.jpg
National Register of Historic Places listings in Cecil County, Maryland
Current listings
National Register of Historic Places listings in Cecil County, Maryland / Current listings
null
English: Great House Plantation on Mitton Road, Saint Augustine, Cecil County, Maryland, USA. Cropped. On the National Register of Historic Places. Français : Great House plantation sur Mitton Road, Saint Augustine, Comté de Cecil, Maryland, Etats-Unis Image courtesy of the federal HABS—Historic American Buildings Survey of Maryland.
Great House
image/jpeg
667
947
true
true
true
This is a list of the National Register of Historic Places listings in Cecil County, Maryland. This is intended to be a complete list of the properties and districts on the National Register of Historic Places in Cecil County, Maryland, United States. Latitude and longitude coordinates are provided for many National Register properties and districts; these locations may be seen together in a map. There are 51 properties and districts listed on the National Register in the county. This National Park Service list is complete through NPS recent listings posted July 17, 2020.
null
fa
https://fa.wikipedia.org/wiki/%D9%88%D8%A7%D8%AF%D8%B1%D8%B3%D9%84%D9%88%D9%87
https://upload.wikimedia…_Portal_2009.JPG
وادرسلوه
null
وادرسلوه
Portal of Abtei Liesborn in Liesborn, a part of the municipality of Wadersloh
Abtei Liesborn, Portal (Germany)
Portal of Abtei Liesborn in Liesborn, a part of the municipality of Wadersloh
image/jpeg
2,134
2,848
true
true
true
وادرسلوه یک شهر در آلمان است که در Warendorf واقع شده‌است. وادرسلوه ۱۳٬۰۷۹ نفر جمعیت دارد.
وادرسلوه (به آلمانی: Wadersloh) یک شهر در آلمان است که در Warendorf واقع شده‌است. وادرسلوه ۱۳٬۰۷۹ نفر جمعیت دارد.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Death_of_Santiago_Maldonado
https://upload.wikimedia…Maldonado%3F.jpg
Death of Santiago Maldonado
Reactions
Death of Santiago Maldonado / Reactions
Demonstrators in Uruguay ask for the whereabouts of Santiago Maldonado
Manifestantes y cartel en frente del consulado argentino en Colonia del Sacramento: Dónde está Santiago Maldonado?
null
image/jpeg
680
1,747
true
true
true
The death of Santiago Maldonado refers to the drowning of an Argentine activist who went missing after the Argentine National Gendarmerie dispersed a demonstration against the Benetton Group's activities in Mapuche territory in Cushamen Department, Chubut Province, Argentina, on August 1 2017. Maldonado's body was found in October in the nearby Chubut River. The autopsy of the body indicated that Santiago's cause of death was "drowning by immersion in the water of the Chubut River, contributed by hypothermia", that it was a "traumatic death", that there were no signs of violence, and that the body had stayed underwater for at least 55 days. In November, a commission of 55 forensic experts asserted that Maldonado died by asphyxia and hypothermia, and that there were no evidence of blows or injuries to his body. Maldonado's family continue to believe he was a victim of a forced disappearance.
Kirchnerism and human rights organizations exploited the case to advance a political discourse against Macri. Treating the case like a forced disappearance allowed to draw comparisons between his government and the Dirty War that took place during the National Reorganization Process, in the 1970s. According to this narrative, Macri would have a covert plan to kidnap and kill demonstrators, the gendarmerie, the judiciary and the media would be working alongside Macri in such a plan, and Maldonado would be just the first victim of it. Human rights organizations had aligned themselves with the Kirchners during the government of both Néstor and Cristina Fernández de Kirchner, even in topics unrelated to human rights, and often worked as their spokesmen. They kept this role since 2015, when Macri defeated Cristina Kirchner in the presidential elections. This, however, undermined their legitimacy in the Argentine society, as an increasingly portion of the population loses interest in the events of the 1970s, and their public image got tied to that of Cristina Kirchner. The disappearance of Maldonado has also mobilized international human rights organizations, such as Amnesty International and Human Rights Watch. In Buenos Aires, La Plata, Bariloche, Mar del Plata, Bahía Blanca, General Madariaga, Mendoza, Malargüe, El Bolsón, Rawson, Viedma, Gualeguaychú, Rosario and Neuquen thousands of people marched in demonstrations demanding that Maldonado appears alive and the resignation of Bullrich. People also marched to demand that Santiago Maldonado is brought back alive in Bogotá (Colombia), Asunción (Paraguay), Montevideo (Uruguay), Canelones and Fray Bentos (Uruguay). In Spain, several Argentine residents marched to Plaça de Catalunya to ask for Santiago Maldonado. On August 11, there was a large mass demonstration in Plaza de Mayo, Buenos Aires. On August 21, during the 49th ordinary session of PARLASUR, in Montevideo, Argentine representatives condemned the disappearance of Santiago Maldonado. The disappearance of Maldonado took place shortly before the 2017 midterm elections. Cristina Fernández de Kirchner, leader of one of the opposition parties, mentioned the case repeatedly during her rallies. Kirchner and several Kirchnerite politicians used it to draw controversial comparisons between the presidency of Mauricio Macri and the 1970s Dirty War. However, political analysts consider that the case is unlikely to affect the election results, and that the aggressive rhetoric of Kirchner may actually scare independent voters and increase the chances of the Cambiemos official coalition. the corpse of Maldonado was found a few days before the elections. By the time of voting, the Maldonado family had confirmed his identity and the initial autopsy revealed no signs of violence against the body; the official results of the full autopsy would be released a pair of weeks later. August 30 is the International Day of the Disappeared, and several teachers affiliated to the CTERA union mentioned the event during school classes. This action was rejected by groups of parents because it described the involvement of the Gendarmerie as a confirmed fact, and it was considered a case of political indoctrination. The Macri administration first negated the disappearance of Maldonado. As the days went by, members of Mr. Macri's cabinet send contradictory messages. On September 1, 2017, a month after Santiago Maldonado's disappearance, thousands of people expressed themselves through rallies and demonstrations asking for his appearance alive. The largest demonstration took place in Plaza de Mayo and was organized by Grandmothers of the Plaza de Mayo, Mothers of the Plaza de Mayo (Línea Fundadora), Relatives of the Disappeared and Imprisoned for Political Reasons, HIJOS, the Center for Legal and Social Studies (CELS), the Argentine League for the Rights of Man, and the Permanent Assembly for Human Rights, among other organizations. In other cities, such as Mendoza, Mar del Plata, San Luis, San Juan, Neuquén, Salta, Posadas, Jujuy, Santiago del Estero,
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Questionable_Content
https://upload.wikimedia…Jeph_Jacques.jpg
Questionable Content
null
Questionable Content
Der Zeichner Jeph Jacques
English: Jeph Jacques, author of the webcomic Questionable Content, at a fan meetup at the rotunda in Albert Park in Auckland, New Zealand.
null
image/jpeg
2,848
4,288
true
true
true
Questionable Content ist ein englischsprachiger Slice-of-Life-Webcomic des US-Amerikaners Jeph Jacques, der seit dem 1. August 2003 erscheint. Er erzählt hauptsächlich vom Alltagsgeschehen einer Gruppe junger Menschen und der Entwicklung ihrer zwischenmenschlichen Beziehungen. Seit September 2004 erscheint er werktags, zuvor zweimal pro Woche.
Questionable Content (deutsch: „fragwürdiger Inhalt“) ist ein englischsprachiger Slice-of-Life-Webcomic des US-Amerikaners Jeph Jacques, der seit dem 1. August 2003 erscheint. Er erzählt hauptsächlich vom Alltagsgeschehen einer Gruppe junger Menschen und der Entwicklung ihrer zwischenmenschlichen Beziehungen. Seit September 2004 erscheint er werktags, zuvor zweimal pro Woche.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/University_College_de_Londres
https://upload.wikimedia…pean_Studies.jpg
University College de Londres
Antiguos estudiantes y profesores
University College de Londres / Comunidad / Antiguos estudiantes y profesores
Escuela de Estudios Eslavónicos y de Europa del Este (SSEES)
School of Slavonic and East European Studies (2003-05) by Short and Associates.
null
image/jpeg
2,492
2,447
true
true
true
El University College de Londres, también conocida como UCL, es una universidad pública del Reino Unido. Forma parte del sistema de la Universidad de Londres, el Grupo Russell y el grupo de universidades del llamado Golden triangle. Es la tercera institución de educación superior más antigua de Inglaterra, después de Oxford y Cambridge. En 2009 y 2012 fue nombrada la cuarta mejor universidad del mundo por la clasificación THE, y la quinta junto con Oxford en el 2014 por el QS World University Ranking. En 2017 la universidad se ubicó como la séptima mejor universidad del mundo según el QS World University Ranking. ​ Igualmente su escuela de urbanismo y arquitectura "The Bartlett School" es una de las más prestigiosas e importantes a nivel mundial, ubicándose en segundo lugar, solo por detrás del Instituto Tecnológico de Massachusetts en Estados Unidos.​ Según el más reciente Marco de Excelencia en Investigación UCL fue la universidad mejor evaluada en todo el Reino Unido. Los resultados muestran el poder en investigación de la Universidad en general, y de varios de sus departamentos en particular.
En orden alfabético, según la inicial del primer apellido: Guy Berryman Raymond Briggs Mariana Blanco Jonny Buckland William Champion G. K. Chesterton Alex Comfort Francis Crick David Crystal Ambrose Fleming Ken Follett Mahatma Gandhi Ricky Gervais Alexander Graham Bell Eileen Gray Chaim Herzog Richard Houghs Hirobumi Ito Matthew Hunter Los miembros del grupo Keane: Tom Chaplin, Tim Rice-Oxley Jomo Kenyatta Jun'ichirō Koizumi Chris Martin Christopher Nolan William Ramsay Yasmin Shariff​ Ernest Satow Marie Stopes Ana Mulvoy Ten Joshua Third Silvia Maureen Williams Entre los profesores notables se encuentran: Peter Cook Steve Jones William Radice Alan Sokal Stephen Spender John C. Wells + Nick Tyler
id
https://id.wikipedia.org/wiki/Limbo
https://upload.wikimedia…ist_in_Limbo.jpg
Limbo
null
Limbo
Christ in Limbo (kr. 1575), karya seorang pengikut Hieronymus Bosch[1]
null
null
image/jpeg
2,584
3,164
true
true
true
Limbo, dalam teologi Gereja Katolik, adalah suatu gagasan spekulatif mengenai kondisi kehidupan setelah kematian bagi mereka yang meninggal karena dosa asalnya tanpa ditetapkan untuk masuk dalam kutukan neraka. Para teolog abad pertengahan dari Eropa barat menjelaskan bahwa "dunia bawah" dibagi menjadi 4 bagian yang berbeda: neraka terkutuk, purgatorium, Limbo para Bapa, Limbo para Bayi. Namun Limbo para Bayi bukanlah doktrin resmi Gereja Katolik.
Limbo (bahasa Latin: limbus, artinya: tepi atau batas, merujuk pada "tepi" neraka), dalam teologi Gereja Katolik, adalah suatu gagasan spekulatif mengenai kondisi kehidupan setelah kematian bagi mereka yang meninggal karena dosa asalnya tanpa ditetapkan untuk masuk dalam kutukan neraka. Para teolog abad pertengahan dari Eropa barat menjelaskan bahwa "dunia bawah" (neraka, hades, infernum) dibagi menjadi 4 bagian yang berbeda: neraka terkutuk (sebagian menyebutnya Gehenna), purgatorium, Limbo para Bapa (limbus patrum), Limbo para Bayi (limbus infantium). Namun Limbo para Bayi bukanlah doktrin resmi Gereja Katolik.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Toyota_Sienta
https://upload.wikimedia…820190622%29.jpg
Toyota Sienta
null
Toyota Sienta
2016 Toyota Sienta 1.5 V (NSP170, Indonesia)
English: 2016 Toyota Sienta 1.5 V (NSP170R)
null
image/jpeg
2,355
4,162
true
true
true
The Toyota Sienta is a mini MPV with sliding doors manufactured by Toyota. It was introduced in September 2003, based on the Vitz subcompact car, and is available at all Japanese network dealerships. The Sienta is currently sold in Japan, Hong Kong, Singapore, Indonesia, Taiwan, Laos and Thailand. The Sienta will be coming soon in Brazil, Cambodia, China, Malaysia, Philippines, United Arab Emirates, United States & Vietnam. The "Sienta" name is derived from the Spanish word "siete", which means "seven" and English word "entertain".
The Toyota Sienta (Japanese: トヨタ・シエンタ, Toyota Shienta) is a mini MPV with sliding doors manufactured by Toyota. It was introduced in September 2003, based on the Vitz subcompact car, and is available at all Japanese network dealerships. The Sienta is currently sold in Japan, Hong Kong, Singapore, Indonesia, Taiwan, Laos and Thailand. The Sienta will be coming soon in Brazil, Cambodia, China, Malaysia, Philippines, United Arab Emirates, United States & Vietnam. The "Sienta" name is derived from the Spanish word "siete", which means "seven" (referring to its maximum passenger capacity) and English word "entertain".
tr
https://tr.wikipedia.org/wiki/Diamanda_Gal%C3%A1s
https://upload.wikimedia…28number1%29.jpg
Diamanda Galás
null
Diamanda Galás
null
English: Diamanda Galás at the QE Hall in London Español: Diamanda Galás en el QE Hall de Londres
null
image/jpeg
1,200
1,600
true
true
true
Diamanda Galás, Yunan asıllı Amerikalı Avangart müziği bestecisi, şarkıcı, piyanocu, performansçı ve ressam. Üç ve yarı oktavlı sesin sahibi olarak tanınır. Eserleri ıstırap, yeis, kınama, haksızlık ve itibar kaybetmesini konu alır. 1979 yılında Avignon Festivali'nde ilk olarak sahneye çıktı ve Charles Baudelaire'in şiirlerini temel alan The Litanies of Satan albümü ilk albümü oldu. Alan Wilder, John Paul Jones, John Zorn ve Iannis Xenakis gibi çeşitli tarzlarda çalışan müzisyenler ile çalıştı.
Diamanda Galás (Modern Yunanca: Ντιαμάντα Γκαλάς, d. 29 Ağustos 1955), Yunan asıllı Amerikalı Avangart müziği bestecisi, şarkıcı, piyanocu, performansçı ve ressam. Üç ve yarı oktavlı sesin sahibi olarak tanınır. Eserleri ıstırap, yeis, kınama, haksızlık ve itibar kaybetmesini konu alır. 1979 yılında Avignon Festivali'nde ilk olarak sahneye çıktı ve Charles Baudelaire'in şiirlerini temel alan The Litanies of Satan albümü ilk albümü oldu. Alan Wilder, John Paul Jones, John Zorn ve Iannis Xenakis gibi çeşitli tarzlarda çalışan müzisyenler ile çalıştı.
id
https://id.wikipedia.org/wiki/Zacky_Vengeance
https://upload.wikimedia…e_%282007%29.jpg
Zacky Vengeance
null
Zacky Vengeance
null
Zacky Vengeance, real name Zachary James Baker, American rock guitarist. Image taken at the 2007 Scream Awards.
null
image/jpeg
1,280
853
true
true
true
Zachary James Baker, atau lebih dikenal sebagai Zacky Vengeance, adalah seorang gitaris dan penyanyi latar dari grup musik Avenged Sevenfold.
Zachary James Baker (lahir 11 Desember 1981; umur 38 tahun), atau lebih dikenal sebagai Zacky Vengeance, adalah seorang gitaris dan penyanyi latar dari grup musik Avenged Sevenfold.
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Diana_(pel%C2%B7l%C3%ADcula)
https://upload.wikimedia…na_2013_film.jpg
Diana (pel·lícula)
null
Diana (pel·lícula)
null
Español: Logotipo de la película Diana (2013), dirigida por Oliver Hirschbiegel, protagonizada por Naomi Watts y producida por Robert Bernstein y Douglas Rae.
null
image/jpeg
694
1,234
true
true
true
Diana és un drama biogràfic de 2013 dirigit per Oliver Hirschbiegel sobre els dos últims anys de la vida de Diana de Gal·les. La història està basada en la novel·la de Kate Snell Diana: Her Last Love i guionitzada per Stephen Jeffreys. L'actriu Naomi Watts protagonitza la pel·lícula en el paper de Diana. L'estrena mundial va tenir lloc el 5 de setembre de 2013 a Londres.
Diana és un drama biogràfic de 2013 dirigit per Oliver Hirschbiegel sobre els dos últims anys de la vida de Diana de Gal·les. La història està basada en la novel·la de Kate Snell Diana: Her Last Love i guionitzada per Stephen Jeffreys. L'actriu Naomi Watts protagonitza la pel·lícula en el paper de Diana. L'estrena mundial va tenir lloc el 5 de setembre de 2013 a Londres.
zh
https://zh.wikipedia.org/wiki/%E5%8D%A2%E6%A3%AE%E5%A0%A1%E5%90%9B%E4%B8%BB%E5%88%97%E8%A1%A8
https://upload.wikimedia…ey_Carlos_II.jpg
卢森堡君主列表
哈布斯堡王朝
卢森堡君主列表 / 卢森堡公爵 / 哈布斯堡王朝
null
Español: Carlos II of Spain (1661-1700).
null
image/jpeg
2,184
1,855
true
true
true
这是一份卢森堡伯国伯爵、卢森堡公国公爵、卢森堡大公国大公的列表。卢森堡在中世纪是神圣罗马帝国的一片封建领地,先后成为伯国和公国。直到1815年成为一个主权国家,现代的卢森堡国家是卢森堡大公国。
1482年,卢森堡被移转给哈布斯堡王朝。查理五世退位后,卢森堡公爵落至西班牙哈布斯堡王朝支系手中。 在1701年至1714年的西班牙王位继承战争期间,公国由来自波旁王朝的法王路易十四的孙子“安茹的费利佩”与来自哈布斯堡王朝的神圣罗马皇帝利奥波德一世的儿子“奥地利的查理”争夺。1712年,卢森堡与那慕尔由法国盟方转让给巴伐利亚选候马克西米连二世·伊马纽尔,但到了战争末期的1713年,由于乌得勒支和约,马克西米连·伊马纽尔交还巴伐利亚选候。1713年,公国落入哈布斯堡王朝奥地利分支手中。
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Identit%C3%A9_politique
https://upload.wikimedia…_0000249_037.jpg
Identité politique
Comportement de vote
Identité politique / Implications de l'identité politique / Comportement de vote
En raison des nombreux enjeux impliqués dans le comportement de vote, les électeurs ne choisissent pas toujours leur candidat préféré.
null
Vote
image/jpeg
524
800
true
true
true
L'identité politique est une forme d'identité sociale marquant l'appartenance à certains groupes ayant en commun une lutte pour une certaine forme de pouvoir. Cela peut recouvrir une identification à un parti politique mais concerne également les prises de position relatives à des questions politiques spécifiques, aux positions par rapport au nationalisme, aux relations interethniques ou à des axes idéologiques plus abstraits. Les identités politiques se développent chez les individus et évoluent au fil du temps. À ce titre, de nombreuses recherches se sont intéressées à l'influence parentale dans l'identification politique des individus. Outre cette socialisation à la politique par la famille, l'influence sur ces types d'identité de facteurs personnels comme la génétique ou certains traits de personnalité a également fait l'objet de nombreux débats. Au cours de leur vie et des expériences, certains individus sont amenés à prendre des trajectoires politiques particulières et parfois à changer d'identification politique. Le militantisme et la radicalisation sont deux formes et expressions que peuvent prendre les identités politiques.
La prédiction intuitive quant au vote serait que les électeurs choisissent leur candidat préféré en fonction de leur identité politique. Cependant, le comportement de vote semble suivre des règles plus complexes que cela. En premier lieu, il convient de distinguer l'évaluation du vote. Une évaluation est une appréciation qui permettra de situer un parti ou un candidat sur une série de dimensions (attractivité, popularité, radicalité, etc.) en fonction des informations acquises. Par contre, le vote est une décision qui implique un choix parmi deux ou plusieurs options. Tout comme les évaluations sont issues d'un traitement de l'information influencé par les heuristiques, les décisions peuvent également être influencées par des mécanismes de simplification cognitive qui facilitent le choix en réduisant la quantité d'options à prendre en compte. Mais évaluations et décisions, même si elles sont nécessairement en relation, ne correspondent pas toujours . Dans certaines situations en effet, les électeurs peuvent être amenés à choisir une alternative qui ne correspond pas forcément avec leurs préférences. Le citoyen peut alors voter d'une certaine manière pour satisfaire son entourage, pour suivre l'exemple du groupe de pairs, pour suivre les indications des connaisseurs en matière politique ; mais aussi, pour éviter l'élection d'un candidat non apprécié. Dans ce dernier cas, le vote est alors stratégiquement planifié en fonction de deux paramètres : la préférence, qui dépend des jugements évaluatifs maintenus à l'égard d'un candidat ; et la viabilité, qui représente les chances pour ce candidat de remporter une majorité. Ce genre de raisonnement stratégique doit nécessairement se faire dans un contexte où plus de deux candidats se disputent le pouvoir . Face à un candidat préféré qui n'a que peu de chances de remporter une campagne électorale, l'électeur peut alors donner son vote à un autre candidat, moins apprécié mais détenant davantage de chances de remporter une majorité de voix par rapport à un troisième candidat encore moins apprécié. La logique sous-jacente à ce raisonnement, appelé vote utile, serait celle de ne pas « gaspiller » de votes en choisissant un candidat n'ayant aucune chance de remporter les élections.
no
https://no.wikipedia.org/wiki/Jan_van_Riebeeck
https://upload.wikimedia…stenbosch_10.JPG
Jan van Riebeeck
Kaap det gode håp-kolonien
Jan van Riebeeck / Kaap det gode håp-kolonien
Tre av villmandel fra Riebeecks hekk fra 1652. Nå overgrodd med senere hekk.
Riebeeck's hedge. Wild Almond surviving from 1659, overgrown by a more recent hedge. This media shows a South African Protected Site with SAHRA file reference 9/2/111/0060/001.
null
image/jpeg
1,920
2,560
true
true
true
Johan Jan Anthoniszoon van Riebeeck var en nederlandsk skipslege og senere kjøpmann som på oppdrag fra Det nederlandske ostindiske kompani grunnla den første europeiske kolonien i det sørlige Afrika. Handels- og forsyningsposten som ble stiftet ved foten av Tafelberget på Kapp det gode håp vokste etterhvert til Kappkolonien og er i egenskap av dette et av de viktigste grunnlagene for statsdannelsen Sør-Afrika. Jan var Anthony Janszoon van Riebeeck og Elisabeth Govertsdochter van Gaesbeecks eldste sønn. Da han var tre år gammel flyttet familien til Schiedam i Zuid-Holland der hans far arbeidet som skipslege, et yrke som Jan van Riebeeck selv kom til å utøve. Ti år gammel mistet han moren, og flyttet da til besteforeldrene i Culemborg. Etter tre års studier hos en lege i Amsterdam, ble han i 1639 ansatt av det delftske kammer i VOC som skipslege, og reiste i april samme år med skipet Hof van Holland fra Goeree i Nederland til Nederlandsk-India. Underveis havarerte skipet ved Sierra Leone på den afrikanske vestkysten og først et halvt år senere blir de overlevende hentet av VOC-skipet Sutphen.
I 1651 tilbød han på nytt sine tjenester til VOC, og fikk stillingen som kjøpmann og øverstkommanderende i en forsyningsstasjon som han skulle etablere for dem i Sør-Afrika. Stasjonen skulle ligge på VOC's rute mellom Nederland og dagens Indonesia. Det som kom til å bli Nederlands første bosetning i Sør-Afrika, ble grunnlagt ved Kapp det gode håp. 24. desember 1651 forlot van Riebeeck Texel i Nederland ombord på skipet Dromedaris. Sammen med ham reiste konen og sønnen Lambertus, og dessuten niesene hans, Sebastiana og Elizabeth van Opdorp. Samtidig med Dromedaris forlot også skipene Reijger og Goede Hoop Nederland. Senere ble de fulgt av Oliphant og Walvisch som var for tungt lastet til at de greide å holde følge med de andre. 6. april 1652 ankommer van Riebeeck Table Bay ved Kapp det gode håp der han oppretter Fort Duijnhoop ved foten av Table Mountain. I dette fortet måtte det være plass til åtti mennesker. Flere problemer måtte løses det første året, for eksempel var tømmeret de har brakt med seg for å bygge hus av, lastet helt nederst i skipene. Det tok to uker før hyttene var bygget og alle bodde på land istedenfor i skipene. De enkle husene holdt ikke vinterregnet ute, og flere i kolonien ble syke. Fortets fire bolverk ble ferdige ett etter ett, Reijger 3. august, Dromedaris 14. april 1653, Walvis i mai 1653 og «Witte Olifant» i juni 1653. 31. desember 1653 meldte van Riebeeck til VOC at fortet var ferdig og kunne forsvares. Frem til bosetningen fikk dyrket nok til at de var selvforsynte, måtte ris innføres fra Nederlandsk-India. Kolonien drev byttehandel med den innfødte befolkningen for å skaffe seg fe og kjøtt. Senere eksperimenterte van Riebeeck blant annet med vinranker som ble innført fra Brasil, St. Helena, Ambon, Spania og flere land i Europa. Dette ble begynnelsen til den sørafrikanske vinindustrien. Opprinnelig var det ikke VOC's mening å opprette en koloni i Sør-Afrika, men behovet for en regelmessig tilførsel av landbruksprodukter gjorde at de i 1657 tillot enkelte VOC-ansatte å bosette seg og drive landbruk/husdyrhold utenfor fortet. Rundt tyve vrij burghers (no.: frie borgere) grep denne muligheten og anla en gård i Rondebosch, øst for Table Mountain. Fra disse frie borgerne oppstod en egen klasse av uavhengige bønder, fra disse stammer folket som senere ble kjent som boerne eller afrikaaners. For å få gode arbeidere til disse gårdene ble slaver importert med VOC-skip som returfrakt fra Madagaskar og Nederlandsk-India. Under hans styre ble omgivelsene undersøkt, i 1655 sendte han Jan Wintervogel og Wilhelm Müller ut for å undersøke landet nord og øst for kolonien og i 1657 oppdaget Abraham Gabbema Bergrivier (Bergelven). Andre oppdagelser som ble gjort var i 1658 Roodezandskloof (Jan van Harwaerden) og i 1660 Olifantsrivier nord for kolonien (Jan Danckaert) og Namakwas (Pieter Cruijthoff). Jan van Riebeeck var måteholden i sin opptreden, både i forhold til mennesker i kolonien og landets egen befolkning. Mens han var leder for kolonien ble aldri noen dødsstraffer fullført, rett nok ble i særdeles grove tilfeller personen(e) sendt til Batavia der dødsstraffer ble utført. Mellom 1652 og 1662 ledet van Riebeeck kolonien, og han søkte å lære mer om de lokale stammene. Sammen med de nitti kolonistene (82 menn og åtte kvinner) som hadde reist med ham, anla han hager der det ble dyrket frukt og grønnsaker for mannskapene på VOC-skipene som ankom kolonien. Med hensyn til kjøtt var det meningen å drive byttehandel med den lokale Khoikhoi-stammen (en del av khoisangruppen) som nederlenderne kalte Hottentotter. Dette lykte, og på slutten av 1652 rapporterte van Riebeeck at kolonien nå hadde 350 sauer og 100 andre livdyr i sin besittelse. Under oppholdet i Sør-Afrika fikk familien van Riebeeck to sønner og tre døtre til, Abraham (18. oktober 1653), Anthonij (8. desember 1655 – 20. februar 1656), Maria (17. juni 1657), Elizabeth (25. september 1659) og Joanna (januar 1662 – 21. juli 1665). Lambertus (død før 1679) og Abraham levde opp og i 1660 ble de sendt med skipperen Douwe Aukes til Nederland som et ledd i op
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Historiograf%C3%ADa_de_la_Am%C3%A9rica_Espa%C3%B1ola_Colonial
https://upload.wikimedia…rreraCuellar.jpg
Historiografía de la América Española Colonial
Historiografía temprana
Historiografía de la América Española Colonial / Historiografía temprana
Antonio de Herrera y Tordesillas, primer historiador español del imperio de ultramar de España
Español: Retrato de Antonio de Herrera y Tordesillas, Cronista Mayor del Rey, y de las Indias, natural de Cuéllar
null
image/jpeg
292
293
true
true
true
La historiografía de la América española tiene una larga historia. Se remonta a principios del siglo XVI con múltiples relatos de la conquista, los intentos de los españoles del siglo XVIII de descubrir cómo revertir la decadencia de su imperio y la búsqueda de una identidad española distinta de los españoles nacidos en Estados Unidos, y la creación del patriotismo criollo. Tras la independencia en algunas partes de la América española, algunos ciudadanos comprometidos políticamente de las nuevas naciones soberanas buscaron moldear la identidad nacional. En el siglo XIX y principios del XX, los historiadores no hispanoamericanos comenzaron a escribir las crónicas de eventos importantes, como las conquistas de México y Perú, las historias desapasionadas del proyecto imperial español después de su casi completa desaparición en el hemisferio, y las historias de las fronteras del suroeste; áreas de los Estados Unidos que anteriormente habían sido parte del imperio español, liderado por Herbert Eugene Bolton.
Desde principios del siglo xvi en adelante, los españoles escribieron relatos de las exploraciones, conquistas, evangelización religiosa y el imperio de ultramar de España. Los autores van desde conquistadores, oficiales de la corona y personal religioso. El desarrollo inicial de la idea del patriotismo local hispanoamericano, separado de la identidad española, se ha examinado a través de los escritos de varias figuras clave, como Gonzalo Fernández de Oviedo y Valdés, Bartolomé de las Casas, Antonio de Herrera y Tordesillas. Fray Juan de Torquemada, Francisco Javier Clavijero, y otros. Los españoles lidiaron con cómo escribir su propia historia imperial y las Américas españolas crearon una "epistemología patriótica".​ Los rivales europeos de España escribieron una serie de polémicas, caracterizando a los españoles como crueles, intolerantes y explotadores. La llamada Leyenda Negra se basó en la crítica contemporánea de Bartolomé de Las Casas, Una breve reseña de la destrucción de las Indias (1552) y se convirtió en una visión arraigada de la era colonial española. Los defensores de los intentos españoles de defender a los indios de la explotación crearon lo que se llamó la Leyenda Blanca de la tolerancia española y la protección de los indios. La cuestión se debatió a mediados y finales del siglo XX y continúa destacándose en el siglo XXI.​​​ Becario escocés William Robertson (1721@–1793), quién estableció su reputación erudita por escribir una biografía de Charles de España V, escribió la primera historia importante en inglés de América española, La Historia de América (1777). El trabajo paraphrases mucho de historiador español Antonio de Herrera y Tordesillas Décadas, él también fuentes nuevas contenidas. Logre unos lectores anchos cuándo Gran Bretaña aumentaba como imperio global. Robertson Dibujó en Las Casas Cuenta A escasa, de crueldad española, note Las Casas probablemente exageró.​ Los historiadores españoles debatieron si para traducir Robertson historia a español, el cual proponents apoyado debido a Robertson es generalmente aproximación incluso entregada a historia española, pero el proyecto finalmente dejado de lado cuándo político potente José de Gálvez desaprobó.​ Becarios en Francia, particularmente Comte de Buffon (1707–1788), Guillaume Thomas François Raynal (1713–1796) y Cornelius de Pauw (1739–1799), cuyos trabajos generalmente disparaged América y sus poblaciones la región, el cual ibérico-nacido ("peninsular ") y americano-españoles nacidos ("criollos")buscó para contrarrestar.​​ Una figura importante en historia de hispanoamericano y la historiografía es Prussian científico y explorador Alexander von Humboldt.​ Su cinco-el año científico sojourn en América española con la aprobación de la corona española, conocimiento nuevo contribuido sobre la riqueza y diversidad del imperio español. Humboldt self-expedición financiada de 1799@–1840 era la fundación de sus publicaciones subsiguientes que le hizo la figura intelectual dominante del decimonoveno siglo. Su Ensayo Político en el Reino de España Nueva era primero publicado en francés en 1810 y era inmediatamente traducido a inglés.​ Humboldt acceso lleno a oficiales de corona y sus fuentes documentales le dejaron para crear una descripción detallada de la mayoría de colonia valiosa de España en la vuelta del decimonoveno siglo. "En todo pero sus trabajos estrictamente científicos, Humboldt actuó como el portavoz del Bourbon Ilustración, el medio aprobado, así que para decir, a través de qué las investigaciones colectivas de una generación entera de oficiales reales y criollos savants estuvo transmitido al público europeo,t recepción de heredero asegurada por el prestigio del autor."​ En el correo temprano-era de independencia, escritura de historia en las naciones de América española estuvo cumplida por aquellos de un país particular o región. A menudo estas escrituras son parte de la creación de una identidad nacional de un punto de vista político particular. Políticamente los historiadores conservadores miraban a la era colonial con nostalgia, mientr
bn
https://bn.wikipedia.org/wiki/%E0%A6%85%E0%A6%AE%E0%A6%B0%E0%A6%A8%E0%A6%BE%E0%A6%A5_%E0%A6%AE%E0%A6%A8%E0%A7%8D%E0%A6%A6%E0%A6%BF%E0%A6%B0
https://upload.wikimedia…h_Yatra_Camp.jpg
অমরনাথ মন্দির
তীর্থ যাত্রা
অমরনাথ মন্দির / তীর্থ যাত্রা
অমরনাথ তীর্থ যাত্রা ক্যাম্প
Amarnath Yatra Camp.
null
image/jpeg
1,280
960
true
true
true
অমরনাথ গুহা একটি হিন্দু তীর্থক্ষেত্র যা ভারতের জম্মু ও কাশ্মীরে অবস্থিত। এটি একটি শৈব তীর্থ। এই গুহাটি সমতল থেকে ৩, ৮৮৮ মিটার উঁচুতে অবস্থিত। জম্মু ও কাশ্মীরের রাজধানী শ্রীনগর ১৪১ কিলোমিটার দূরে অবস্থিত এই তীর্থে যেতে পহেলগাও শহর অতিক্রম করতে হয়। এই তীর্থ ক্ষেত্রটি হিন্দুদের জন্য খুব গুরুত্বপূর্ণ এবং অন্যতম পবিত্র স্থান বলে বিবেচিত হয়। গুহাটি পাহাড় ঘেরা আর এই পাহাড় গুলো সাদা তুষারে আবৃত থাকে বছরের অনেক মাস ধরে। এমনকি এই গুহার প্রবেশপথও বরফ ঢাকা থাকে।গ্রীষ্মকালে খুব স্বল্প সময়ের জন্য এই দ্বার প্রবেশের উপযোগী হয়। তখন লক্ষ লক্ষ তীর্থ যাত্রী অমরনাথের উদ্দ্যেশ্যে যাত্রা শুরু করেন। অমরনাথের গুহাতে চুইয়ে পড়া জল জমে শিবলিঙ্গের আকার ধারণ করে। জুন-জুলাই মাসে শ্রাবণী পূর্ণিমা থেকে শুরু হয় অমরনাথ যাত্রা। শেষ হয় জুলাই-আগস্ট মাসে গুরু পূর্ণিমার সময় ছড়ি মিছিলে। জাতিধর্ম নির্বিশেষে লক্ষ লক্ষ মানুষ এই অমরনাথ যাত্রায় যোগদান করেন।
২০১১ সালে ৬৩৪,০০০ ; ২০১২ তে ৬২২,০০০ এবং ২০১৩ তে ৩৫০,০০ তীর্থ যাত্রী অমরনাথ যাত্রা করেন।
ar
https://ar.wikipedia.org/wiki/%D9%85%D9%86%D8%AD%D9%86%D9%89_%D8%A7%D9%84%D8%AA%D8%B9%D9%84%D9%85
https://upload.wikimedia…77_Lcd_fig06.png
منحنى التعلم
معرض صور
منحنى التعلم / معرض صور
null
English: Learning Curve : Power law
null
image/png
600
900
true
true
true
منحنى التعلم هو تمثيل رسومي لمعدل تغير التعلم لنشاط أو أداة معينة. وفي العادة فإن الزيادة في حفظ المعلومات يشتد بعد المحاولات الأولى ومن ثم يتساوى تدريجياً مفيداً بأن حفظ معلومة جديدة يتناقص شيئاً فشيئاً بعد كل تكرار. بلمحة واحدة يمكن لمنحنى التعلم أيضاً أن يوضح الصعوبة المبدئية لتعلم شيء ما وإلى أي حد يمكن التعلم بعد التعرف الأولي وذلك بدرجة معينة. فعلى سبيل المثال، يعتبر برنامج ويندوز "المفكرة" بسيطاً للغاية في تعلمه لكنه لا يوفر فرصاً كبيرة للاستمرار في التعلم بعد ذلك. بينما وعلى الجهة المقابلة يعد محرر يونكس الطرفي إيماكس صعباً في تعلمه لكنه يقدم مجموعة كبيرة من المميزات لإتقانها بعد تعلم المستخدم طريقة عمله. قد يكون من السهل تعلم شيء ما لكن يتعسر إتقانه ويصعب تعلمه بقليل من الجهد بعد هذه الخطوة.
null
it
https://it.wikipedia.org/wiki/Colle_Valcavera
https://upload.wikimedia…idicuneo0002.jpg
Colle Valcavera
Galleria immagini
Colle Valcavera / Galleria immagini
null
Colli di Cuneo: road to the Colle di Valcavera Picture taken by user:Idéfix, september 2005
null
image/jpeg
375
500
true
true
true
Il Colle Valcavera è un valico alpino situato nelle Alpi Cozie in Piemonte.
null
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Osanna_de_Mantoue
https://upload.wikimedia…nnadeMantoue.jpg
Osanna de Mantoue
null
Osanna de Mantoue
null
Français : Image de la bienheureuse Osanna de Mantoue
Image illustrative de l’article Osanna de Mantoue
image/jpeg
800
638
true
true
true
Osanna de Mantoue est une mystique italienne stigmatisée membre du tiers-ordre dominicain et reconnue bienheureuse par l'Église catholique.
Osanna de Mantoue (Carbonara di Po, 17 janvier 1449 - Mantoue, 18 juin 1505) est une mystique italienne stigmatisée membre du tiers-ordre dominicain et reconnue bienheureuse par l'Église catholique.
mr
https://mr.wikipedia.org/wiki/%E0%A4%A7%E0%A5%8B%E0%A4%A4%E0%A5%8D%E0%A4%B0%E0%A4%BE
https://upload.wikimedia…ra_pane_fule.jpg
धोत्रा
null
धोत्रा
धोत्रा/ काटेधोत्र्याची पाने व फुले
साचा:Mr
null
image/jpeg
213
270
true
true
true
धोत्रा ही भारतात उगवणारी एक आयुर्वेदीक औषधी वनस्पती आहे.धोत्र्याला हिंदी मध्ये धतुरा असेही म्हणतात.
धोत्रा ही भारतात उगवणारी एक आयुर्वेदीक औषधी वनस्पती आहे.धोत्र्याला हिंदी मध्ये धतुरा असेही म्हणतात.
vec
https://vec.wikipedia.org/wiki/Giografia_del_Maroco
https://upload.wikimedia…_morocco_lrg.jpg
Giografia del Maroco
null
Giografia del Maroco
El Maroco dal satelite
null
null
image/jpeg
1,900
2,500
true
true
true
El Maroco el xe on paexe del Maghreb. El confina co l’Algeria e el Sahara Ocidentale e co l’Oceano Atlantico. El teritorio del Maroco el xe montagnoso, co la cadena de l’Atlas dal sud al sentro del paexe, e quela del Rif en tel nord. Longo la costa, se cata vari ecosistemi de timo mediteraneo.
El Maroco el xe on paexe del Maghreb. El confina co l’Algeria e el Sahara Ocidentale e co l’Oceano Atlantico. El teritorio del Maroco el xe montagnoso, co la cadena de l’Atlas dal sud al sentro del paexe, e quela del Rif en tel nord. Longo la costa, se cata vari ecosistemi de timo mediteraneo.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/2007_Alnwick_District_Council_election
https://upload.wikimedia…election_map.png
2007 Alnwick District Council election
null
2007 Alnwick District Council election
Map of the results of the 2007 Alnwick council election. Liberal Democrats in yellow, Conservatives in blue, Independents in white and Labour in red.
English: A map of the results of the 2007 Alnwick Council election. Colour legend by wards won:    Liberal Democrats    Conservative party    Independent    Labour
null
image/png
480
605
true
true
true
Elections to Alnwick District Council were held for the final time on 3 May 2007. The whole council was up for election and the council stayed under no overall control. The council was abolished in 2009 when Northumberland County Council became a unitary authority.
Elections to Alnwick District Council were held for the final time on 3 May 2007. The whole council was up for election and the council stayed under no overall control. The council was abolished in 2009 when Northumberland County Council became a unitary authority.
cs
https://cs.wikipedia.org/wiki/Borovice_jednolist%C3%A1
https://upload.wikimedia…hylla_levila.png
Borovice jednolistá
null
Borovice jednolistá
null
Range map of Singleleaf pinyon pine (Pinus monophylla)
Areál rozšíření
image/png
900
1,200
true
true
true
Borovice jednolistá je malá severoamerická a pomalu rostoucí dlouhověká borovice, která jako jediná ze všech borovic na světě má pouze jednu jehlici ve svazečku.
Borovice jednolistá (Pinus monophylla) je malá severoamerická a pomalu rostoucí dlouhověká borovice, která jako jediná ze všech borovic na světě má pouze jednu jehlici ve svazečku.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Broadway_Melodie_1950
https://upload.wikimedia…0/Gene_kelly.jpg
Broadway Melodie 1950
null
Broadway Melodie 1950
Tanzstar Gene Kelly (1943)
Promotional photograph of actor Gene Kelly.
null
image/jpeg
622
440
true
true
true
Broadway Melodie 1950 ist ein überwiegend 1944 entstandenes, US-amerikanisches Filmmusical in Gestalt einer farbigen und prächtig ausgestatteten Nummernrevue. Über ein Dutzend Episoden umfasst der Film. Den zu Beginn in der Rahmenhandlung auftretenden Showimpresario Florenz Ziegfeld, Erfinder und Chef der Ziegfeld Follies, der mit wohlwollendem Lächeln vom Himmel aus das Treiben seiner Showstars beobachtet, verkörperte William Powell. Ziegfeld Follies ist der einzige Film mit Spielhandlung, in dem die beiden legendären Tanzstars Hollywoods, Fred Astaire und Gene Kelly, gemeinsam auftraten. Weitere Hauptdarsteller waren die MGM-Stars Judy Garland, Red Skelton, Lucille Ball, Kathryn Grayson, Lena Horne und Esther Williams. Mit Fanny Brice wirkte sogar ein berühmt gewordenes Ziegfeld-Girl mit, das einst durch Ziegfeld zu Bühnenruhm gekommen war. An diesem Film waren insgesamt sechs Regisseure beteiligt: Vincente Minnelli, Robert Lewis, Roy del Ruth, George Sidney und der weithin unbekannte Lemuel Ayers; den Prolog und die Nachaufnahmen inszenierte Norman Taurog.
Broadway Melodie 1950 ist ein überwiegend 1944 entstandenes, US-amerikanisches Filmmusical in Gestalt einer farbigen und prächtig ausgestatteten Nummernrevue. Über ein Dutzend Episoden umfasst der Film. Den zu Beginn in der Rahmenhandlung auftretenden Showimpresario Florenz Ziegfeld, Erfinder und Chef der Ziegfeld Follies (so auch der Original-Filmtitel), der mit wohlwollendem Lächeln vom Himmel aus das Treiben seiner Showstars beobachtet, verkörperte William Powell. Ziegfeld Follies ist der einzige Film mit Spielhandlung, in dem die beiden legendären Tanzstars Hollywoods, Fred Astaire und Gene Kelly, gemeinsam auftraten. Weitere Hauptdarsteller waren die MGM-Stars Judy Garland, Red Skelton, Lucille Ball, Kathryn Grayson, Lena Horne und Esther Williams. Mit Fanny Brice wirkte sogar ein berühmt gewordenes Ziegfeld-Girl mit, das einst durch Ziegfeld zu Bühnenruhm gekommen war. An diesem Film waren insgesamt sechs Regisseure beteiligt: Vincente Minnelli, Robert Lewis, Roy del Ruth, George Sidney und der weithin unbekannte Lemuel Ayers; den Prolog und die Nachaufnahmen inszenierte Norman Taurog. Der Film besaß in der Bundesrepublik den oben genannten Titel, da er erst fünf Jahre nach der US-Premiere, 1950, in den deutschen Kinos anlief.
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Lijst_van_personen_overleden_in_januari_2018
https://upload.wikimedia…28cropped%29.JPG
Lijst van personen overleden in januari 2018
null
Lijst van personen overleden in januari 2018
Jerry Van Dyke 5 januari
Photo of Jerry Van Dyke as Jerry Webster from the television program Accidental Family.
null
image/jpeg
479
407
true
true
true
Dit is een lijst van bekende personen die zijn overleden in januari 2018.
Dit is een lijst van bekende personen die zijn overleden in januari 2018.
ru
https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%93%D0%B0%D0%BD_(%D0%B0%D1%8D%D1%80%D0%BE%D0%BF%D0%BE%D1%80%D1%82)
https://upload.wikimedia…/b/b6/Gan_76.jpg
Ган (аэропорт)
null
Ган (аэропорт)
null
Deutsch: Karte der Insel Gan, Addu-Atoll, Malediven English: Map of Gan Island, Addu Atoll, Maldives
null
image/jpeg
429
411
true
true
true
Международный аэропорт Ган — небольшой аэропорт в южной части Мальдивских островов. Расположен на острове Ган.
Международный аэропорт Ган (ИАТА: GAN, ИКАО: VRMG) — небольшой аэропорт в южной части Мальдивских островов. Расположен на острове Ган (атолл Адду, Мальдивы).
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Brigadas_Rojas
https://upload.wikimedia…Aldo_Moro_br.jpg
Brigadas Rojas
La Operación Fritz: el secuestro y asesinato de Aldo Moro
Brigadas Rojas / El ataque al corazón del Estado (1975-1978) / La Operación Fritz: el secuestro y asesinato de Aldo Moro
Foto de Aldo Moro el segundo día de su secuestro.
Italiano: Fotografia del politico italiano Aldo Moro, scattata durante la sua prigionia dalle Brigate Rosse. English: This is a picture of the italian politician Aldo Moro, taken during his detention by Red Brigades.
null
image/jpeg
853
737
true
true
true
Las Brigadas Rojas fue una organización terrorista revolucionaria italiana, fundada en 1970. Partiendo de una formación teórica marxista-leninista, esta organización tenía como objetivo atraer a una parte del proletariado hacia sus posturas insurreccionales frente a las políticas reformistas del PCI. Uno de sus objetivos fundacionales era retirar a Italia del Tratado del Atlántico Norte. Su símbolo es una estrella asimétrica de cinco puntas.
Aunque el 1978 se abrió con los atentados mortales en el llamado "Frente de los presos", el verdadero objetivo seguía siendo el "corazón de Estado" y muy especialmente la Democracia Cristiana. El brigadista Franco Bonisoli comentaba en una entrevista en 1998: El proceso de Turín a los jefes históricos de la BR, debía ser también nuestro proceso, la revolución que procesaba al Estado. Y la Democracia Cristiana para nosotros era el Estado y algunos de sus dirigentes, como Andreotti y Moro, eran su verdadera representación... El secuestro de Moro debía ser continuado con el de Leopoldo Pirelli y el de otros protagonistas. Aldo Moro encarnaba el alma de la Democracia Cristiana y además la acción contra Giulio Andreotti era mucho más complicada al vivir en pleno centro de la ciudad, mientras Moro vivía en un barrio residencial a las afueras de Roma. Bonisoli vio por casualidad a Moro dirigiéndose a la iglesia de Santa Clara, informó al grupo estratégico que se venía preparando en Roma, formado por brigadistas de todas las columnas y lo pusieron en observación. Los brigadistas comprobaron que realizaba el mismo recorrido todas las mañanas, se descartó atacar cerca de la iglesia al haber demasiada gente y tras un largo estudio se señaló como el lugar más indicado la Via Mario Fani al noroeste de la ciudad. La acción fue rápida y muy bien organizada. El 16 de marzo a las 9:00 de la mañana Moro viajaba en un FIAT 130 junto al mariscal de carabineros Oreste Leonardi y el conductor (también carabinero) Domenico Ricci. A este automóvil le escoltaba una Alfa Romeo Alfetta con tres policías del Estado, el conductor Giulio Rivera, el brigadier Francesco Zizzi y el guardia Raffaele Iozzino. Un FIAT 128 sale marcha atrás desde la Via Stresa y bloquea al coche de Moro y el Alfa de la escolta choca contra él, de la parte izquierda de la calle salen varios brigadistas (hasta 10) vestidos con uniformes de Alitalia y sacan sus metralletas, disparan primero contra el FIAT y después acribillan al Alfa Romeo de la escolta del que consigue salir Iozzino pistola en mano pero es abatido, del FIAT sacan a Moro y lo suben a otro coche para salir huyendo junto con otros dos coches más desapareciendo en las calles de Roma. Al día siguiente del secuestro es elegido por ambas Cámaras y con procedimiento de urgencia un gobierno democristiano monocolor, presidido por Giulio Andreotti, que es apoyado por una gran mayoría parlamentaria, incluido el PCI. Desde un primer momento el gobierno Andreotti defiende una posición de firmeza ante la posible extorsión al estado por parte de los secuestradores. El 18 de marzo a las 12:00 después de los funerales de la escolta, se recibe en el diario Il Messaggero una llamada telefónica de parte de las BR en la que se indica que en un fotomatón dentro del pasaje subterráneo de la plaza de Torre Argentina se encontrará una bolsa, que contenía 5 copias del primer comunicado de la banda y la foto de polaroid, en la que se ve a Moro en mangas de camisa y que dará la vuelta al mundo. En el comunicado las BR titulado Intentamos movilizar la más grande e unitaria iniciativa armada para el posterior crecimiento de la guerra de clases por el comunismo y en él se decía: Jueves 16 de Marzo, un núcleo armado de la Brigadas Rojas ha capturado y recluido en una cárcel del pueblo a ALDO MORO, presidente de la Democracia Cristiana. Su escolta armada compuesta de cinco agentes de los cuerpos especiales ha sido aniquilada....(Moro)ha sido el jerarca más poderoso, el "teórico" y el "estratega" indiscutible de este régimen democristiano que desde hace treinta años oprime al pueblo italiano....Moro es el padrino político y el ejecutor mas fiel de las directivas impuestas por las centrales imperialistas...Está claro que con la captura de Aldo Moro, y el proceso al cual será sometido ante el Tribunal del Pueblo, no intentamos "cerrar" la partida, ni aún menos destruir un símbolo. sino desarrollar una voz de mando con la cual todo el Movimiento de Resistencia Proletario se está uniendo para convertirse en mas fuerte, más maduro, más incisivo
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Kaplica_%C5%9Bw._Sebastiana_w_Podegrodziu
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/c/c5/Kaplica_%C5%9Bw._Sebastiana_w_Podegrodziu.jpg
Kaplica św. Sebastiana w Podegrodziu
null
Kaplica św. Sebastiana w Podegrodziu
null
English: Chapel of Saint Sebastian in Podegrodzie (Lesser Poland Voivodeship) Polski: Kaplica św. Sebastiana w Podegrodziu (województwo małopolskie)
Ilustracja
image/jpeg
1,600
1,200
true
true
true
Kaplica Świętego Sebastiana — zabytkowa kaplica wzniesiona około 1849 r., na dawnym cmentarzu cholerycznym, znajdująca się w Podegrodziu. Kaplica została nazwana imieniem Św. Sebastiana, dlatego że był on orędownikiem w czasie epidemii. Chciano w ten sposób uchronić ludzi przed epidemią cholery, która nawiedziła Sądecczyznę. Co roku odbywa się uroczysta procesja, wychodząca z kościoła parafialnego do tej kaplicy.
Kaplica Świętego Sebastiana — zabytkowa kaplica wzniesiona około 1849 r., na dawnym cmentarzu cholerycznym (powstał w 1831 r.), znajdująca się w Podegrodziu. Kaplica została nazwana imieniem Św. Sebastiana, dlatego że był on orędownikiem w czasie epidemii. Chciano w ten sposób uchronić ludzi przed epidemią cholery, która nawiedziła Sądecczyznę. Co roku odbywa się uroczysta procesja, wychodząca z kościoła parafialnego do tej kaplicy.
vi
https://vi.wikipedia.org/wiki/Danh_s%C3%A1ch_t%C3%B2a_nh%C3%A0_cao_nh%E1%BA%A5t_Th%C3%A0nh_ph%E1%BB%91_New_York
https://upload.wikimedia…e/TheHubBRK2.jpg
Danh sách tòa nhà cao nhất Thành phố New York
Các tòa nhà cao nhất
Danh sách tòa nhà cao nhất Thành phố New York / Các tòa nhà cao nhất
null
English: Side view of The Hub in Brooklyn
null
image/jpeg
1,632
918
true
true
true
Thành phố New York, thành phố đông dân nhất tại Hoa Kỳ, là ngôi nhà của 6.154 tòa nhà cao tầng đã hoàn thành, 113 trong số đó có chiều cao từ 600 foot trở lên. Tòa nhà cao nhất tại New York là Trung tâm Thương mại Thế giới Một, cao 1.776 foot. Tòa nhà chọc trời 104 tầng này cũng là tòa nhà cao nhất Hoa Kỳ, tòa nhà cao nhất Bán cầu Tây, và là tòa nhà cao thứ sáu thế giới. Tòa nhà cao thứ nhì thành phố là tòa nhà 432 Đại lộ Park, cao 1.396 foot, và thứ ba là Tòa nhà Empire State cao 102 tầng tại Midtown Manhattan, được khánh thành vào năm 1931 và có chiều cao 1.250 foot, tính cả ăngten là 1.454 foot. Nó cũng là tòa nhà cao thứ năm tại Hoa Kỳ và là tòa nhà cao thứ 25 thế giới. Tòa nhà Empire State từng là tòa nhà cao nhất thế giới từ khi hoàn thành cho đến năm 1972, khi Tòa tháp Bắc cao 110 tầng của Trung tâm Thương mại Thế giới cũ được hoàn thành. Với độ cao 1.368 foot, Trung tâm Thương mại Thế giới giành danh hiệu tòa nhà cao nhất thế giới trong một khoảng thời gian ngắn tới khi Tòa tháp Sears cao 108 tầng hoàn thành tại Chicago năm 1974.
Danh sách này xếp hạng các tòa nhà chọc trời tại Thành phố New York đã được hoàn thành và cất nóc có chiều cao ít nhất 600 foot (183 m), dựa trên các phép đo chiều cao chuẩn. Danh sách này bao gồm cả các đỉnh tháp xoắn ốc và các chi tiết kiến trúc nhưng không bao gồm các cột ăngten. Dấu bằng (=) được đặt đứng sau thứ hạng của các tòa nhà có cùng chiều cao. Dấu hoa thị (*) chỉ rằng tòa nhà vẫn đang được xây dựng, nhưng đã được cất nóc. Cột "Năm" ghi năm tòa nhà được khánh thành.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Reino_de_Prusia
https://upload.wikimedia…JR-4319-4320.jpg
Reino de Prusia
Siglo XVIII
Reino de Prusia / Economía / Siglo XVIII
Tálero prusiano de 1788.
English: Prussia, King Friedrich Wilhelm II., 1/3 Thaler 1788 E. Diameter is about 29 mm. Deutsch: Preußen, König Friedrich Wilhelm II., 1/3 Thaler 1788 E. Durchmesser ca. 29 mm.
null
image/jpeg
2,000
4,000
true
true
true
El Reino de Prusia fue un Estado europeo que existió desde 1701 hasta 1918. Gobernado durante toda su existencia por la rama franconiana de la dinastía Hohenzollern, originalmente estaba centrado en Brandeburgo-Prusia. No obstante, y principalmente gracias a su poderío militar, logró expandirse territorialmente. Al acabar la guerra austro-prusiana había alcanzado la hegemonía total sobre el norte de Alemania. En 1871, después de la guerra franco-prusiana, se proclamó el Imperio alemán, momento en el cual Prusia alcanzó su máxima extensión territorial. Aunque junto con otros reinos germanos pasó a formar parte del nuevo Estado alemán, era, con mucho, el más grande e importante, abarcando más de la mitad de la superficie del Imperio, unos 348 780 km² en 1910. Al contar con la mayor economía y el mayor ejército de Alemania, Prusia garantizó su hegemonía política; los reyes de Prusia fueron también emperadores alemanes. En 1918, al ser derrotada Alemania en la Primera Guerra Mundial, una revolución socialista derrocó a la monarquía y el reino se convirtió en el Estado Libre de Prusia, un estado federado dentro de la nueva República alemana.
Durante el reinado del Federico Guillermo I el Rey Sargento, se buscó la ganancia económica y el enfoque de una política financiera duradera. Sólo gracias a un ordenado presupuesto estatal pudo convertirse en una de las potencias económicas de Alemania en el siglo XVIII, dejando la expansión militar a su hijo, Federico II el Grande. Un motor de la evolución positiva de la economía centralizada fue el ejército prusiano, el cual precisaba de suministros (en 1722 se funda una fábrica de armas), siendo principal comprador de armas el ejército. El comercio de hojas firmes de cobre son producidos para uso civil (techado), calderas de cobre (cervecerías, fincas de calderas), piezas de latón (contenedores, herrajes, bisagras) y productos de hierro y acero (taladros, tijeras, cuchillos). Refugiados religiosos de la Franconia y Suabia fueron asignados a los asentamientos en zonas escasamente pobladas del Uckermark, con el fin de hacerla cultivable. En la segunda mitad del siglo XVIII bajo Federico II la economía del país sufrió por las guerras perennes y costosas, bastantes interrupciones. Por otro lado vino a través de la conquista de Silesia nuevas áreas económicamente importantes (textiles, minerales) para el territorio de Prusia. Se logró un gran progreso económico en cuanto a los cultivos y el trabajo. En particular, esto se logró a través de la recuperación, cultivo y la colonización de áreas por el asentamiento de un gran número de agricultores y artesanos. También promovió la expansión de las vías navegables; no, en cambio, la red de carreteras, que siguieron en mal estado. Solo después de su muerte comenzaron a construirse caminos pavimentados, que tenían un alto coste. En la política comercial, Federico el Grande promovió especialmente la industria de la seda. Para ello, numerosos fabricantes, trabajadores cualificados y especialistas fueron llevados a Prusia y capacitaron a los trabajadores domésticos y asistentes. Con los productos manufacturados y de artesanía fabricados en el país, casi toda la demanda interna estaba satisfecha y se obtienen también una de las principales exportaciones, proporcionando así las importaciones de materias primas necesarias, que podrían ser fiscalmente más que compensadas. La balanza comercial que en 1740 aún tenía medio millón de ducados en déficit, pasó en 1786 a tres millones de ducados en exceso. Con su sucesor, Federico Guillermo II el único avance fue que se rompieron algunas de las barreras proteccionistas y prohibiciones. Bajo este templado proteccionismo, la economía experimentó , en el curso de un buen estímulo externo, un repunte significativo. El estado moderno de los siglos XVII y XVIII, alrededor de 1800 era también económicamente uno de los países más desarrollados de Europa. No obstante en el año 1800 la mayoría de las personas que trabajan en Prusia se dedicaban a la agricultura.
iw
https://he.wikipedia.org/wiki/%D7%A8%D7%95%D7%91%D7%94_%D7%A6%D7%9C%D7%A4%D7%99%D7%9D
https://upload.wikimedia…ns/7/79/Mao1.png
רובה צלפים
דיוק
רובה צלפים / יכולות / דיוק
השוואה בין דיוק של 0.5, 1 ו-3 דקות קשת (MOA): בציור מוצג הפיזור המקסימלי בכל רמת דיוק על פלג הגוף העליון של מטרת אדם במרחק 800 מטר (שמאל) ובמטרת ראש במרחק 100 מטר (ימין).
Graphical comparison of various levels as expressed in in MOA (Minute of Arc) at 800 m and 100 m
null
image/png
1,136
1,741
true
true
true
רובה צלפים או רובה צליפה הוא רובה מחורק-קנה שייעודו הוא קליעה מדויקת במטרות מרוחקות וקרובות כאחת. רובה הצלפים הוא נשקו הייעודי של הצלף - חייל או שוטר המאומן בקליעה מדויקת. רובה הצלפים הוא המרכיב העיקרי במערכת נשק צלפים הכוללת גם כוונת טלסקופית, אמצעי ייצוב ותחמושת תואמת. עקב הדגש על דיוק רב בקליעה, מיוצרים רובי הצלפים באופן מיוחד ומורכבים באופן ידני. כתוצאה מהדרישה לדיוק ויציבות, רובה הצלפים בדרך כלל כבד ויקר יותר מרובים אחרים. לרוב, רובה הצלפים כולל קנה ארוך וכבד על מנת להגביר את היציבות והדיוק של הרובה. פעמים רבות נעשה שימוש גם ב"קנה צף" - קנה המחובר לרובה רק בנקודה אחת וזאת על מנת להמעיט ככל האפשר את תנודות הקנה בעת הירי כתוצאה מרעידות ידי הצלף או מהרתע המופעל על הרובה. מנגנון הפעולה ברובי צלפים הוא בדרך כלל בריחי או חצי-אוטומטי. באופן עקרוני, כל רובה יכול לשמש כרובה צלפים, אך הרובים הייעודיים מדויקים הרבה יותר מאשר רובי סער או רובים פשוטים שהוסבו באופן מאולתר. היסטורית, רובי הצלפים מקורם בשני סוגי רובים: רובי שירות צבאיים שמהם נבחרו המדויקים ביותר ועליהם הותקנה כוונת טלסקופית, ורובי ציד שהיו מדויקים מאוד בשל ייעודם אך היו פחות מתאימים לתנאי שדה תובעניים שדורש השירות הצבאי.
הדיוק ברובה צלפים נמדד לפי הפיזור הזוויתי של מקבץ יריות, כלומר: מהי הזווית המקסימלית בין נקודת המטרה לבין הפגיעות ביחס לקנה הרובה, כאשר יחידות המידה הן דקות קשת (MOA = Minute of arc). מכיוון שהפיזור נמדד לפי מקבץ יריות, הוא נקרא גם "יכולת קביצה" (מלשון "קבוצה") ואומרים על רובה בעל דיוק X שהוא "מקבץ בדיוק X" או "קובץ בדיוק X" או פשוט "מקבץ ב-X" או "קובץ ב-X". רובה צלפים בעל דיוק של 1 דקת קשת, הוא בעל פיזור מקסימלי של 2.9 ס"מ בירי לטווח של 100 מטר, או ביחידות מידה אמריקאיות מקובלות: פיזור מקסימלי של 1.047 אינץ' בירי לטווח של 100 יארד. הפיזור המקסימלי (כלומר: המרחק המקסימלי בין שתי הפגיעות הרחוקות ביותר זו מזו במקבץ ירי) של רובה עם דיוק של 1 MOA (כ-0.3 מילי-רדיאן) הוא 23 ס"מ בטווח 800 מטר. דיוק זה נחשב למספיק כדי להבטיח פגיעה במטרת אדם בטווח 800 מטר ומטה. כך למשל, ה-M24 SWS של צה"ל כאשר יורה תחמושת IMI תואמת מקבץ בדיוק של חצי דקת קשת (0.5 MOA), השקול לפיזור של כ-12 ס"מ בירי למרחק 800 מטר. רובי צלפים עולים בדיוקם על הרובים הרגילים שבשירות הצבא והמשטרה אך לא על הדיוק של רובים ספורטיביים המשמשים לתחרויות קליעה. רובה סער המשמש כנשקו האישי של לוחם החי"ר פוגע בדרך כלל בדיוק של 6–3 MOA, או 2–1 מילי-רדיאן. רובה צלפים צבאי מהדור הישן מקבץ בדרך כלל בדיוק של 3–1 MOA (כ-0.3-1 מילי-רדיאן) ואילו רובה צלפים צבאי מהדור החדש ורובה צלפים משטרתי מקבצים בדיוק של 1.0–0.25 MOA ‏ (0.3–0.073 מילי-רדיאן). לשם השוואה, רובה ספורט המשמש לתחרויות קליעה מקבץ בדיוק של כ-0.3–0.15 MOA. סקר שוק מ-2008 של הכוחות המזוינים של ארצות הברית עבור רובה צלפים מדויק (Precision Sniper Rifle או בראשי תיבות:PSR) קובע כדרישה 1 דקת קשת (1 MOA) פיזור אנכי מקסימלי עבור מקבץ של 5 יריות בטווחים של 300, 600, 900, 1200 ו-1500 מטר, ואילו הפיזור האופקי יכול לעלות על 1 MOA, שכן הסקר מתפשר על דיוק בעבור מחיר סביר, אמינות בתנאי קרב קשים וכן נוחות השימוש והאחזקה. ב-2009 סקר שוק של פיקוד המבצעים המיוחדים של ארצות הברית קבע כדרישה 1 MOA כפיזור אנכי עבור מקבצים של 10 יריות במטרות בטווחים של 300, 600, 900, 1200 ו-1500 מטר. רובי הצלפים הקיימים כיום בצבא ארצות הברית - M24 SWS (המבוסס על רמינגטון מודל 700) ו-M110 SASS (המבוסס על ה-SR-25) לא עומדים בדרישות אלה, ומדויקים ברמה הנדרשת רק עד לטווחים של כ-800 מטר, בעיקר עקב מגבלות התחמושת (7.62x51 מ"מ נאט"ו). אף על פי שלא קיימים תקני דיוק אחידים עבור רובי צלפים של המשטרה וסוכנויות אכיפת חוק, הם בדרך כלל מדויקים יותר ודיוקם נע בין 1.5–0.5 MOA. ה-FBI, סוכנות ביון ואכיפת חוק פדרלית בארצות הברית, קבעה תקן דיוק של חצי דקת קשת (0.5 MOA) עבור מקבץ של 5 יריות בטווח 100 יארד עבור רובי הצלפים של יחידות ה-SWAT שלהם. עבור מצבים בהם נתקלים כוחות משטרה הפיזור המקסימלי הנדרש הוא בדרך כלל 1 MOA (כ-0.3 מילי-רדיאן), זאת כיוון שצלפי משטרה בדרך כלל יורים בטווחים קצרים למדי, הרבה יותר מאלה של צלפי הצבא. בטווח של 100 מטר ופחות, רובה עם דיוק (נמוך יחסית בסטנדרט של רובי צלפים של המשטרה) של 1 MOA יכול לפגוע במטרה בגודל 3 ס"מ במספר יריות עוקבות. גודל זה של 3 ס"מ קטן יותר מגזע המוח, מטרה מועדפת על צלפי משטרה בגלל אפקט ההריגה המהירה של פגיעה באיבר זה. לרובי הצלפים המודרניים דיוק רב יותר ביחס לפעם: רובי ה-M40 של הנחתים, הרמינגטון M24, ה-H-S Precision Pro Series 2000 HTR "ברק" של צה"ל, המאוזר 86SR, השטייר SSG 69, ה-PGM Ultima Ratio, ה-PGM 338, המקמילן TAC-338, המקמילן TAC-50, רובי AI Arctic Warfare והבארט MRAD, כולם בעלי דיוק של כחצי דקת קשת (0.5 MOA) ומטה, ונמצאים בשימוש צבאות וכוחות מיוחדים בישראל, בארצות הברית ובשאר העולם. רובה הצלפים המדויק ביותר בעולם הוא הטנגו 51 של חברת Tactical Operations, שלו דיוק של רבע דקת קשת (0.25 MOA), ויכולת לקבץ גם בפיזור זוויתי קטן יותר (כלומר בדיוק גבוה יותר). רובים נוספים בעלי דיוק דומה הם הבלייזר R93 טקטי, ה-PGM Ultima Ratio, ה-Unique Alpine TPG-1, ה-DSR-1 ואף הרמינגטון M24 הוותיק, כאשר יורים בו תחמושת צליפה ברמת Match Grade. להלן טבלה הממחישה את הדיוק של רובי צלפים. טווחי הירי ויחידות המידה נבחרו לפי הגדלים השימושיים בתחום הצליפה.
it
https://it.wikipedia.org/wiki/Vostok_2
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/3c/Vostok2patch.png
Vostok 2
null
Vostok 2
null
Español: parche de la misión vostok 2
null
image/png
110
180
true
true
true
Vostok 2 fu una missione con equipaggio a bordo svoltasi nel corso del programma sovietico di esplorazione spaziale Vostok. Il cosmonauta German Stepanovič Titov orbitò intorno alla Terra per oltre 25 ore. Si trattò del secondo e fino a tale momento più lungo volo nello spazio di un essere umano. Fino al giorno d'oggi Titov detiene il record di essere stato il più giovane pilota a volare nello spazio.
Vostok 2 fu una missione con equipaggio a bordo svoltasi nel corso del programma sovietico di esplorazione spaziale Vostok. Il cosmonauta German Stepanovič Titov orbitò intorno alla Terra per oltre 25 ore. Si trattò del secondo e fino a tale momento più lungo volo nello spazio di un essere umano. Fino al giorno d'oggi Titov detiene il record di essere stato il più giovane pilota a volare nello spazio.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/High-speed_rail_in_Australia
https://upload.wikimedia…ance%2C_1989.jpg
High-speed rail in Australia
1984 CSIRO proposal
High-speed rail in Australia / History / 1984 CSIRO proposal
Paul Wild on track in front of a TGV, France, 1989
English: Colour photograph of man (Dr Paul Wild) in dark jacket, grey trousers, shirt and tie standing on track in front of French TGV high-speed train.
null
image/jpeg
1,176
1,363
true
true
true
High-speed rail in Australia has been under investigation since the early 1980s. Every Federal Government since this time has investigated the feasibility of constructing high speed rail, but to date nothing has ever gone beyond the detailed planning stage. The most commonly suggested route is between Australia's two largest cities, Sydney and Melbourne, which is the world's second busiest air corridor. Various corridors have been proposed for a potential high-speed line. The Australian rail speed record of 210 km/h was set by Queensland Rail's Electric Tilt Train during a trial run in 1998. This speed is just above the internationally accepted definition of high-speed rail of 200 km/h. The Transwa WDA/WDB/WDC class, V/Line VLocity and XPT are capable of 210 km/h. However, these trains, as well as the V/Line VLocity and Diesel Tilt Train, operate at a high of 160 km/h in passenger service.
The first true high-speed rail proposal was presented to the Hawke Government in June 1984 by the CSIRO, spearheaded by its chairman, Dr Paul Wild. The proposal was to link Melbourne, Canberra and Sydney via a coastal corridor, based on French TGV (Train à Grande Vitesse) technology. The proposal estimated construction costs at A$2.5 billion ($7.0 billion in 2013), with initial revenue of A$150 million per annum exceeding operating costs of A$50 million per annum. The proposal attracted much public and media attention, as well as some private sector capital for feasibility studies. In September 1984, the Bureau of Transport Economics found that the probable construction costs had been underestimated by A$1.5 billion, and the proposal would therefore be uneconomic. The Minister for Transport, Peter Morris, rejected the proposal.
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Magal_de_Touba
https://upload.wikimedia…egal%29_2006.JPG
Magal de Touba
null
Magal de Touba
Intérieur de la Grande Mosquée de Touba.
Intérieur de la mosquée de Touba (Sénégal). The central Mosque of the Mouride sufi order at Touba, Sengal
null
image/jpeg
1,536
2,048
true
true
true
Le magal de Touba est la plus importante fête religieuse de la confrérie mouride du Sénégal. Il commémore le départ en exil au Gabon du fondateur de la confrérie Ahmadou Bamba en 1895. Il est célébré à Touba, au Sénégal, depuis 1928, l'année ayant suivi la mort de Bamba. En 2011, le grand magal a rassemblé plus de trois millions de pèlerins. Étymologiquement, magal est un terme wolof qui signifie « rendre hommage, célébrer, magnifier ». Le grand magal consiste en rendre grâce à Dieu.
Le magal de Touba est la plus importante fête religieuse de la confrérie mouride (musulmane) du Sénégal. Il commémore le départ en exil au Gabon du fondateur de la confrérie Ahmadou Bamba en 1895. Il est célébré à Touba, au Sénégal, depuis 1928, l'année ayant suivi la mort de Bamba. En 2011, le grand magal a rassemblé plus de trois millions de pèlerins. Étymologiquement, magal est un terme wolof qui signifie « rendre hommage, célébrer, magnifier ». Le grand magal consiste en rendre grâce à Dieu.
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/wiki/%E5%8D%97%E9%9D%9E
https://upload.wikimedia…ai_Boerewors.JPG
南非
飲食
南非 / 文化 / 飲食
傳統南非烤肉(英語:Braai)的肉類。
English: Own work photograph
null
image/jpeg
1,200
1,600
true
true
true
南非共和國,通稱南非,是位於非洲南端、南大西洋與南印度洋交會處的共和國。南非國土面積超過122萬平方公里,其面積及人口均位居世界第24名,在南部沿著南大西洋與南印度洋延伸的海岸線長達2,798公里。南非西部毗鄰納米比亞,北部接壤波札那及辛巴威,東北部鄰接莫三比克及史瓦帝尼。至於「國中之國」賴索托則在南非境內形成一個內飛地。此外,南非是世界上唯一擁有三個首都的國家:行政首都為普利托利亞,立法首都為開普敦,而司法首都則為布隆泉。不過,由於每個國家的大使館均設在行政首都普利托利亞,因此國際社會公認其為南非的首都。至於南非最大的城市與經濟、文化中心則為約翰尼斯堡,其亦是撒哈拉沙漠以南非洲第二大城市以及非洲第三大城市。南非是非洲以至世界上種族及文化最多元化的國家之一,擁有超過5,880萬人口,歐洲移民、印度人及有色人的數量與比例都是非洲國家中最多的。 多元的種族與種族的鬥爭一直是南非歷史及政治的重要組成部分,佔南非人口少數的白人與佔多數的黑人之間的種族衝突一直主宰著近代南非政治、社會、文化等各方面。早在荷蘭統治時,荷裔的白人移民阿非利卡人就已透過非正式立法來試圖維持歐洲移民的少數統治,且與處於不利地位的黑人展開漫長而激烈的鬥爭。在1948年大選後,國民黨開始執政,阿非利卡人更基於自己的種族發展而建立了一套種族隔離制度。在1948年至1990年代初的種族隔離時期中,南非的種族衝突與鬥爭達到頂峰。雖然種族隔離時期的大部分白人都支持種族隔離制度,但仍有20%白人並不支持種族隔離制度,而外來的壓力則是最終使種族隔離結束的其中一個重要因素。從1990年起,南非種族隔離制度逐漸廢除,但政治制度的巨大變化卻是以相對和平的方式來實現的。此外,南非是在非洲以至其他開發中國家之中,少數沒有發生政變的幾個國家之一。1993年的多黨談判會議促使新的南非政府制定與實施擁有堅實人權保護的憲法。 現今的南非經常被人譽為「彩虹之國」,這個名稱最初是由開普敦聖公會的前任大主教德斯蒙德·杜圖構思,後來由時任南非總統納爾遜·曼德拉所推廣,象徵南非終止種族隔離思想帶來的分離以及新發現的文化多樣性,期許不同種族的人們都可以共同生活在這個美麗的和平國度之中。南非是首個、也是目前唯一一個自行發展核武器後自願摧毀核武器的國家。 南非是世界第33大經濟體,為非洲經濟規模最大、最發達的國家之一,並擁有全非洲最高的發展水準以及最為現代化的基礎設施,更加是非洲唯一掌握人造衛星操作技術的國家。至於南非發展較其他非洲國家良好的另一重要因素則為其擁有非洲以至世界上最豐富的礦產資源,特別是金礦與鑽石。長久以來,南非是一個中等強國及非洲地域大國,亦是聯合國、世行集團、世貿組織、國際貨幣組織、大英國協、南同盟、南共體以及環印聯盟的創始國,更是非洲唯一的二十國集團成員國。雖然近年南非經濟增長呈現放緩跡象,惟情況已有所好轉。
正如其「彩虹之國」的稱呼,南非文化十分多種多樣,而南非飲食亦相當的多樣化。來自不同文化、各式各樣的食物形成了南非多姿多彩的飲食文化。所有人都喜歡來自不同文化的食物,尤其是那些希望品嚐各種南非美食的遊客。除了飲食之外,南非的音樂與舞蹈也具有相當高的多樣性。 南非的菜餚與飲食文化大多以肉類為基礎,每人平均一年會吃掉41公斤的肉類,並形成了南非特色的社交聚會形式,當地人稱為「布萊」(Braai),意為烤肉或燒烤。現時,南非已經發展成為一個主要的葡萄酒生產國,在葡萄酒製造業上也頗具名氣,在斯泰倫博斯、弗朗斯胡克、帕阿爾以及巴里代爾的山谷中,諸多上好的葡萄園馳名世界。 南非葡萄酒的歷史可以追溯至1659年,其創始人揚·范里貝克在開普敦生產了南非首瓶葡萄酒。近年來,南非葡萄酒逐漸打進國際市場,使新投資得以進入其葡萄酒市場。南非超過90%的葡萄均在西開普省種植,主要的葡萄園與生產中心分別位於康斯坦奇亞、帕阿爾、斯泰倫博斯以及伍斯特。南非於1973年實施的原產地系統將全國劃分成約60個產區,而產區又可依面積再細分為大產區、次產區及小產區3個層級。原產地系統裡的葡萄酒必須僅包含來自特定原產地的葡萄。「單一莊園葡萄酒」的葡萄必須來自原產地5公頃內的特定區域。不過,如果園主一起種植葡萄,並在酒店內生產葡萄酒的話,「混合莊園葡萄酒」的葡萄就可以來自鄰近的農場。南非的葡萄酒產區是一個土壤類型或氣候獨特的區域,大致相當於歐洲的葡萄酒產區。 由於南非葡萄酒在國際上越來越受歡迎,其葡萄酒出口金額自1990年代以來急劇上升。1991年,南非葡萄酒出口總值僅為2,500萬美元,但到了2010年時已達到近4億美元。在2009年,南非葡萄酒已於英國市場上與法國葡萄酒平分秋色,使南非成為世界上第四大葡萄酒供應國。
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Renonciation_du_pape
https://upload.wikimedia…Benedict_XVI.JPG
Renonciation du pape
« Pape émérite »
Renonciation du pape / « Pape émérite »
Le « pape émérite » Benoît XVI
English: Pope emeritus Benedict XVI at Ordinary Public Consistory - February 22, 2014
null
image/jpeg
1,634
1,107
true
true
true
La renonciation du pape est prévue au canon 332 paragraphe 2 du Code de droit canonique : « S’il arrive que le Pontife Romain renonce à sa charge, il est requis pour la validité que la renonciation soit faite librement et qu’elle soit dûment manifestée, mais non pas qu’elle soit acceptée par qui que ce soit » et au canon 44 paragraphe 2 du Code des canons des Églises orientales. La seule condition pour que la renonciation soit valide est qu'elle soit faite « librement et se manifeste correctement ». À la suite de la renonciation débute une période de vacance du siège papal, qui s'achève avec la désignation d'un nouveau pape par un conclave de cardinaux. Le dernier pape à avoir renoncé à sa charge est Benoît XVI, le 28 février 2013.
Au moment de démissionner, Benoît XVI choisit de porter le titre de « pape émérite ». Ce titre n'est prévu par aucune législation de l'Église catholique. Ce choix de titre a fait l'objet de discussions entre théologiens et canonistes. Quelques jours après l'annonce de la démission de Benoît XVI, Manuel Jesus Arroba, professeur de droit canonique à l'Université pontificale du Latran, affirmait que « juridiquement, il n'y a qu'un seul pape ; un « pape émérite » ne peut exister ». Au début de mars 2013, le jésuite Gianfranco Ghirlanda, ancien recteur de l'Université pontificale grégorienne et professeur de droit canonique à la même université, dans un long article paru dans les pages de La Civiltà Cattolica , a exprimé le même avis, et a conclu que « celui qui renonce au ministère pontifical, bien qu'il reste évidemment un évêque, n'est plus pape car il perd tout pouvoir primatial qui venait pas de la consécration épiscopale mais directement de Christ par l'acceptation d'une élection légitime ». Lors de la conférence de presse dans l'avion qui l'a ramené à Rome après son voyage en Corée en 2014, le pape François s'est exprimé sur la question. « Ce n'est pas le seul pape émérite, mais c'est le premier depuis des siècles. » Pour lui, Benoît s'inscrit dans la tradition des « évêques émérites », qui sont de plus en plus nombreux à la faveur de l'augmentation de l'espérance de vie, et il lui a fallu de l'« humilité » et du « courage » pour faire ce « beau geste de noblesse » qui consiste à démissionner en raison de son âge. « Je pense que la notion de « pape émérite » est déjà une institution [...] confirmée par le pape Benoît XVI. Je le répète: peut-être que certains théologiens me diront que ce n'est pas vrai, mais je crois qu'ils ont tort. Les siècles nous le diront. [...] Benoît XVI a ouvert une porte institutionnelle, pas exceptionnelle. » L'appellation réservée au « pape émérite » reste « Sa Sainteté ». Il conserve son nom pontifical et sa soutane blanche, sans camail ni ceinture blanche . Les armoiries restent inchangées. Le pape émérite ne porte pas les chaussures rouges traditionnelles.
lv
https://lv.wikipedia.org/wiki/Krist%C4%81lisk%C4%81_strukt%C5%ABra
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d7/Cubic%2C_face-centered.png
Kristāliskā struktūra
Kristālu klasifikācija pēc simetrijas īpašībām
Kristāliskā struktūra / Kristālu klasifikācija pēc simetrijas īpašībām
null
English: Cubic, face-centered en:crystal structure.
kubisks, skaldnē centrēts
image/png
135
145
true
true
true
Par kristālisko struktūru mineraloģijā un kristalogrāfijā dēvē likumsakarīgu atomu izkārtojumu kristālā. Kristālisko struktūru nosaka atomu grupa, kurā atomi izkārtoti noteiktā veidā. Šāda vienība cikliski atkārtojas trijās dimensijās noteiktā režģī. Attālums starp šīm atomu grupām dažādos virzienos tiek saukts par kristāla režģa parametriem. Kristāla struktūra un simetrija nosaka daudzas kristāla īpašības, piemēram skaldnību, elektronisko saišu struktūru un optiskās īpašības.
Kristāla noteicošā īpašība ir tam piemītošā simetrija. Piemēram, daudziem kristālu veidiem rakstūrīgi tas, ka pagriežot kristālu par 180 grādiem ap noteiktu asi, tiek iegūts skats, kas ir analogs skatam, kāds bija novērojams sākotnējā kristāla pozīcijā. Šādā gadījumā saka, ka kristālam piemīt divkārša rotācijas simetrija attiecībā pret noteiktu asi. Bez rotācijas simetrijas kristāliem var būt arī spoguļsimetrija un translācijas simetrija, kā arī tā saucamās kompleksās simetrijas — translācijas un rotācijas/spoguļsimetrijas kombinācijas. Pilnīga kristāla klasifikācija ir iespējama pēc tam kad ir noteiktas visas kristālam piemītošās simetrijas.
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/1,1,2-trichloorethaan
https://upload.wikimedia…chloorethaan.png
1,1,2-trichloorethaan
NMR-spectrum van 1,1,2-trichloorethaan
1,1,2-trichloorethaan / Toxicologie en veiligheid / NMR-spectrum van 1,1,2-trichloorethaan
null
English: Calculated 1H-NMR of 1,1,2-trichloroethane, based on numbers present at http://riodb01.ibase.aist.go.jp/sdbs/cgi-bin/direct_frame_top.cgi on novembre 16 2009. The graph was calculated in a self developed Visual Basic algorithm under Excel Nederlands: Berekend 1H-NMR van 1,1,2-trichloorethaan, gebaseerd op getallen die op 16 november voor deze verbinding voorkwamen in http://riodb01.ibase.aist.go.jp/sdbs/cgi-bin/direct_frame_top.cgi. De grafiek werd berekend met behulp van een zelf geschreven algoritma in visual basic onder Excel
null
image/png
456
838
true
true
true
1,1,2-trichloorethaan is een organische verbinding met als brutoformule C₂H₃Cl₃. Het is een kleurloze vloeistof met een zoete geur, die niet oplosbaar is in water. De stof wordt gebruikt in de synthese van 1,1-dichloorethaan.
null
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Mosqu%C3%A9e_Murat_Pacha
https://upload.wikimedia…%D1%98%D0%B5.jpg
Mosquée Murat Pacha
null
Mosquée Murat Pacha
null
Македонски: Мурат-пашина џамија во Скопје
Image illustrative de l’article Mosquée Murat Pacha
image/jpeg
2,816
2,112
true
true
true
La mosquée Murat Pacha est une mosquée ottomane située dans la ville de Skopje, en Macédoine du Nord. Elle se trouve en plein centre du vieux bazar. Elle ne doit pas être confondue avec la mosquée du Sultan Murat, qui se trouve à l'entrée du bazar. Son origine est inconnue et on ne sait encore rien de sa date de construction ni de son commanditaire. L'édifice actuel fut en effet construit de 1802 à 1803 sur les ruines d'une mosquée disparue lors du gigantesque incendie de Skopje en 1689. La mosquée est surtout renommée pour son cimetière, qui contient des tombes remontant à 1741 et 1790. L'édifice est typiquement baroque tout en étant simple dans son décor. Le minaret est bien plus vieux que le reste des constructions, il appartenait à la mosquée antérieure.
La mosquée Murat Pacha (en macédonien : Мурат Пашина џамија) est une mosquée ottomane située dans la ville de Skopje, en Macédoine du Nord. Elle se trouve en plein centre du vieux bazar. Elle ne doit pas être confondue avec la mosquée du Sultan Murat, qui se trouve à l'entrée du bazar. Son origine est inconnue et on ne sait encore rien de sa date de construction ni de son commanditaire. L'édifice actuel fut en effet construit de 1802 à 1803 sur les ruines d'une mosquée disparue lors du gigantesque incendie de Skopje en 1689. La mosquée est surtout renommée pour son cimetière, qui contient des tombes remontant à 1741 et 1790. L'édifice est typiquement baroque tout en étant simple dans son décor. Le minaret est bien plus vieux que le reste des constructions, il appartenait à la mosquée antérieure.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Backsteinbauwerke_der_Gotik_in_Belgien
https://upload.wikimedia…-05-11_13.26.jpg
Liste der Backsteinbauwerke der Gotik in Belgien
Westflandern
Liste der Backsteinbauwerke der Gotik in Belgien / Westflandern
null
Nederlands: Beveren, de Sint AdomaruskerkEnglish: Beveren, church:de Sint Adomaruskerk This is a photo of onroerend erfgoed number 15922
null
image/jpeg
3,182
4,342
true
true
true
Die Liste der Backsteinbauwerke der Gotik in Belgien ist Teil des Listenwerks Backsteinbauwerke der Gotik, einer möglichst vollständigen Zusammenstellung der Bauwerke der Backsteingotik und südeuropäischer gotischer Backsteinstile. Aufgenommen sind nur Bauten, an denen der Backstein irgendwo zutage tritt oder, bei geschlämmten Oberflächen, wenigstens die Backsteinstruktur von Mauerwerk erkennbar ist. In den Spanischen Niederlanden, also dem heutigen Belgien, ist die Gotik anscheinend langsamer ausgeklungen als in anderen Regionen. Da andernorts schärfer zwischen Gotik und Nachgotik unterschieden wird, wurde in dieser Liste die Grenze bei 1625 gesetzt. Umfang: Es wurden in Belgien insgesamt 226 gotische Backsteingebäude und -gebäudegruppen gefunden. Gruppen sind hier mehrere gleichartige Bauwerke eines Ortes, z. B. Bürgerhäuser, die in einer Tabellenzeile zusammengefasst sind. Hintergrundinformation aus öffentlichen Datenbanken: OE = Inventaris Onroerend Erfgoed – ausführliche Beschreibungen im Inventar des unbeweglichen Erbes BC = Biens classés et Zones de protection Bei einigen Gebäuden ist unter „“ die zugehörige Bildersammlung in Wikimedia Commons verlinkt.
(Anzahl der Gebäude und Gebäudegruppen: 84)
en
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Federal_Roads_in_Malaysia
https://upload.wikimedia…/01/Jkr-ft71.png
List of Federal Roads in Malaysia
Main Federal Roads
List of Federal Roads in Malaysia / Peninsular Malaysia / Main Federal Roads
null
English: Highway shield for Malaysian Federal Route 71
null
image/png
300
400
true
true
true
List of Federal Roads in Malaysia
null
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Roggendorfer_Schnitzaltar
https://upload.wikimedia…_Fl%C3%BCgel.jpg
Roggendorfer Schnitzaltar
Galerie
Roggendorfer Schnitzaltar / Galerie
null
English: Own Picture
null
image/jpeg
4,032
3,024
true
true
true
Der Roggendorfer Schnitzaltar ist ein Triptychon, das um 1500 im Rheinland entstand und sich seit 1891 in der katholischen Kirche St. Johannes in Roggendorf-Mechernich befindet. Zuvor war er in Kreuznach. Der Schnitzaltar ist ein Geschenk der Witwe des Bergwerksunternehmers Kreuser aus Mechernich; er wurde zuvor von R. Hieronymi in Bonn restauriert. Er wurde 1891 an heutiger Stelle aufgebaut und hat eine Gesamtgrösse von 2,35 × 2,80 m. Dargestellt sind Maria Königin mit dem Christuskind. Maria steht auf einer Mondsichel mit einem Gesicht, umrahmt durch die Apostel Petrus und Paulus. Die anderen Apostel sind in den Flügeln zusammen mit der heiligen Katharina und der heiligen Barbara zu sehen. Bei Letzterer könnte es sich auch um die Heilige Odilia vom Elsass handeln, die ebenfalls mit Kelch abgebildet wird. Die eindeutige Identifizierung als heilige Barbara kann wegen des fehlenden Attributes „Turm mit drei Fenstern“ nicht sicher erfolgen. Die Rückseiten der Flügel zeigen die Verkündigung Mariens, gemalt im Lochnerstil. Maria ist, typisch für die Verkündigungsszene, neben einer Lilie, dem Symbol für die Jungfräulichkeit, dargestellt.
null
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Denis_Diderot
https://upload.wikimedia…29_-_WGA8064.jpg
Denis Diderot
Iconographie
Denis Diderot / Iconographie
null
Portrait d'homme, nommé « Meunier », autrefois identifiée à tort comme Denis Diderot
null
image/jpeg
1,200
959
true
true
true
Denis Diderot, né le 5 octobre 1713 à Langres et mort le 31 juillet 1784 à Paris, est un écrivain, philosophe et encyclopédiste français des Lumières, à la fois romancier, dramaturge, conteur, essayiste, dialoguiste, critique d'art, critique littéraire et traducteur. Diderot est reconnu pour son érudition, son esprit critique et un certain génie. Il laisse son empreinte dans l'histoire de tous les genres littéraires auxquels il s'est essayé : il pose les bases du drame bourgeois au théâtre, révolutionne le roman avec Jacques le Fataliste et son maître, invente la critique à travers ses Salons et supervise la rédaction d'un des ouvrages les plus marquants de son siècle, la célèbre Encyclopédie. En philosophie également, Diderot se démarque en proposant plus de matière à un raisonnement autonome du lecteur plutôt qu'un système complet, fermé et rigide. Les premiers mots de ses Pensées sur l'interprétation de la nature sont : « Jeune homme, prends et lis. Si tu peux aller jusqu'à la fin de cet ouvrage, tu ne seras pas incapable d'en entendre un meilleur.
Devenu célèbre grâce à l'Encyclopédie, Diderot a souvent été représenté en peinture ou en sculpture à partir des années 1760. Voici une liste chronologique – dont il est difficile de garantir l'exhaustivité – des portraits de Diderot effectués de son vivant et parfois, quand l'original fait défaut, les gravures qui en découlèrent. Cet aperçu participe à la connaissance de sa réception. Les références sont complétées par l'avis du modèle sur son image, quand il nous est connu. Jean-Baptiste Garand, 1760. « Je n'ai jamais été bien fait que par un pauvre diable appelé Garand, qui m'attrapa, comme il arrive à un sot qui dit un bon mot. Celui qui voit mon portrait par Garand, me voit » — Salon de 1767. Claude Bornet, portrait, 1763. Carmontelle, Grimm et Diderot, dessin à la mine de plomb et aquarelle, 1760. Étienne Maurice Falconet, buste, antérieur à 1767. « Je dirais seulement de ce mauvais buste, qu'on y voyoit les traces d'une peine d'âme secrète dont j'étais dévoré quand l'artiste le fit » — Salon de 1767. Marie-Anne Collot, différents bustes antérieurs à 1767. « Il est bien, il est très bien. Il a pris chez lui la place d'un autre, que son maître, M. Falconet, avait fait, et qui n'était pas bien. Lorsque Falconet eut vu le buste de son élève, il prit un marteau, et cassa le sien devant elle » — Salon de 1767. Louis Michel van Loo, portrait, 1767. « Moi, j’aime Michel, mais j’aime encore mieux la vérité. Assez ressemblant; très vivant ; c’est sa douceur, avec sa vivacité ; mais trop jeune, tête trop petite, joli comme une femme, lorgnant, souriant, mignard, faisant le petit bec, la bouche en cœur ; et puis un luxe de vêtement à ruiner le pauvre littérateur, si le receveur de la capitation vient l’imposer sur sa robe de chambre. L’écritoire, les livres, les accessoires aussi bien qu’il est possible, quand on a voulu la couleur brillante et qu’on veut être harmonieux. Pétillant de près, vigoureux de loin, surtout les chairs. Du reste, de belles mains bien modelées, excepté la gauche qui n’est pas dessinée. On le voit de face; il a la tête nue; son toupet gris, avec sa mignardise, lui donne l’air d’une vieille coquette qui fait encore l’aimable; la position d’un secrétaire d’État et non d’un philosophe. La fausseté du premier mouvement a influé sur tout le reste. C’est cette folle de madame Van Loo qui venait jaser avec lui, tandis qu’on le peignait, qui lui a donné cet air-là et qui a tout gâté. […] Il fallait le laisser seul et l’abandonner à sa rêverie. Alors sa bouche se serait entrouverte, ses regards distraits se seraient portés au loin, le travail de sa tête fortement occupée se serait peint sur son visage, et Michel eût fait une belle chose. Mon joli philosophe, vous me serez un témoignage précieux de l’amitié d’un artiste, excellent artiste, plus excellent homme. Mais que diront mes petits-enfants, lorsqu’ils viendront à comparer mes tristes ouvrages avec ce riant, mignon, efféminé, vieux coquet - là ! Mes enfants, je vous préviens que ce n’est pas moi. J’avais en une journée cent physionomies diverses, selon la chose dont j’étais affecté. J’étais serein, triste, rêveur, tendre, violent, passionné, enthousiaste ; mais je ne fus jamais tel que vous me voyez là. J’avais un grand front, des yeux très vifs, d’assez grands traits, la tête tout à fait du caractère d’un ancien orateur, une bonhomie qui touchait de bien près à la bêtise, à la rusticité des anciens temps. » — Salon de 1767. « Je n'ai pas encore vu les Vanloo, mais je les verrai demain. Michel m'a envoyé le beau portrait qu'il a fait de moi ; il est arrivé, au grand étonnement de Madame Diderot qui le croyait destiné à quelqu'un ou quelqu'une. Je l'ai placé au-dessus du clavecin de ma petite bonne [sa fille]. Je l'aimerais bien autant ailleurs. Mme Diderot prétend qu'on m'a donné l'air d'une vieille coquette qui fait le petit bec et a encore des prétentions. Il y a bien quelque chose de vrai dans cette critique. Quoi qu'il en soit, c'est une marque d'amitié de la part d'un excellent homme, qui doit m'être et me sera toujours précieuse. » — Lettre à Sophie
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Campus_Escult%C3%B2ric_de_la_Universitat_Polit%C3%A8cnica_de_Val%C3%A8ncia
https://upload.wikimedia…en_la_UPV.22.JPG
Campus Escultòric de la Universitat Politècnica de València
Campus de Vera
Campus Escultòric de la Universitat Politècnica de València / Campus de Vera
null
Español: Esculturas en los jardines de la UPV. Homenaje a Wifredo Lam. José Villa, 1993.
null
image/jpeg
2,736
3,648
true
true
true
El Campus Escultòric de la Universitat Politècnica de València és un espai d'art, que està situat en tres campus de la UPV, en el qual es recull de forma permanent l'obra de més de mig centenar de prestigiosos artistes tant d'àmbit nacional com a internacional. La idea de la creació d'aquest campus escultòric té el seu origen en els anys 80, quan el rector de la UPV era Justo Nieto. Amb el Campus Escultòric es tratava d'acostar l'escultura i a l'artista a la gent no relacionada directament amb l'art. El Campus Escultòric es convertia a més en un espai real en el qual els artistes podien compartir i mesurar-se, al mateix temps que es tractava també d'aconseguir un diàleg entre les obres i l'entorn en el qual se situaven. D'entre els artistes que han col·laborat en la construcció d'aquest Campus Escultòric tenim: Esteve Edo, Alberto Sánchez, Jorge Oteiza, Eusebio Sempere, Martín Chirino, Manolo Valdés, Joan Cardells, Pablo Serrano, així com professors de la Facultat de Belles arts de la UPV.
null
el
https://el.wikipedia.org/wiki/%CE%A0%CE%B1%CE%B9%CE%B4%CE%B9%CE%BA%CF%8C%CF%82_%CE%94%CE%B9%CE%B1%CE%B3%CF%89%CE%BD%CE%B9%CF%83%CE%BC%CF%8C%CF%82_%CE%A4%CF%81%CE%B1%CE%B3%CE%BF%CF%85%CE%B4%CE%B9%CE%BF%CF%8D_Eurovision_2015
https://upload.wikimedia…%D0%B8%D1%8F.jpg
Παιδικός Διαγωνισμός Τραγουδιού Eurovision 2015
Η φάση για την οικοδέσποινα χώρα
Παιδικός Διαγωνισμός Τραγουδιού Eurovision 2015 / Τοποθεσία / Η φάση για την οικοδέσποινα χώρα
Η Arena Armeec στη Σόφια. Το στάδιο του Παιδικού Διαγωνισμού Τραγουδιού της Eurovision 2015.
English: Арена Армеец София
null
image/jpeg
2,433
5,184
true
true
true
O Παιδικός Διαγωνισμός Τραγουδιού Eurovision 2015 ήταν ο 13ος ετήσιος Διαγωνισμός Παιδικού Τραγουδιού Eurovision και έλαβε μέρος στην Arena Armeec, στη Σόφια της Βουλγαρίας στις 21 Νοεμβρίου 2015. Αυτή ήταν η πρώτη φορά που η Βουλγάρικη εθνική τηλεόραση φιλοξένησε ένα γεγονός της Eurovision. 17 χώρες έχουν επιβεβαιώσει τη συμμετοχή τους, ο μεγαλύτερος αριθμός συμμετοχώντων από το 2007 και ο δεύτερος μεγαλύτερος στην ιστορία του διαγωνισμού, με την Ιρλανδία και την Αυστραλία να κάνουν το ντεμπούτο τους. Η Αλβανία και η ΠΓΔΜ επιστρέφουν στο διαγωνισμό, μετά την τελευταία τους συμμετοχή το 2012 και το 2013 αντίστοιχα, όπου είχαν βγει τότε τελευταίες. Η Κύπρος και η Κροατία θα αποχωρήσουν, μετά την επιστροφή της στο διαγωνισμό του 2014 στη Μάλτα. Επίσης, η Σουηδία αποχώρησε από το διαγωνισμό επειδή υπήρχε έλλειψη ενδιαφέροντος από τη Sveriges Television. Αυτό το συμβάν έχει ξαναγίνει το 2008 με τη TV4. Νικήτης του διαγωνισμού ήταν η Μάλτα με 185 βαθμούς.
Μετά τη νίκη της Ιταλίας στο διαγωνισμό του 2014, η Ευρωπαϊκή Ραδιοτηλεοπτική Ένωση έδωσε την ευκαιρία στην Ιταλική ραδιοτηλεόραση RAI, να φιλοξενήσει τον διαγωνισμό του 2015. Ωστόσο, στις 15 Ιανουαρίου 2015, το RAI απέρριψε την ευκαιρία στο να φιλοξενήσει τον θεσμό. Ο Εκτελεστικός Επόπτης του Παιδικού Διαγωνισμού Τραγουδιού της Eurovision, ο Βλανντισλάβ Γιάκοβλεφ, εξήρε το RAI να πάρει το χρόνο του για να εξεταστούν οι δυνατότητες φιλοξενίας, παρόλο που έκαναν το ντεμπούτο τους το 2014, και επιπλέον εξήγησε πως η EBU ήταν σε τυχερή θέση γιατί ήδη υπήρχαν υποψηφιότητες από δύο χώρες σκετικά με την οικοδέσποινα χώρα. Η EBU αργότερα εκείνη την ημέρα ανακοίνωσε οτι υπήρχαν δύο χώρες που ήθελαν να φιλοξενήσουν το διαγωνισμό. Αυτές οι χώρες ήταν η Βουλγαρία και η Μάλτα,όπου τερμάτησαν στη σεύτερη και στην τέταρτη θέση αντίστοιχα το 2014 Η Βουλγαρική τηλεόραση ΒΝΤ επιβεβαίωσε στις 15 Ιανουαρίου ότι είχαν υποβάλει προσφορά για να φιλοξενήσει το διαγωνισμό του 2015.Ο εθνικός τηλεοπτικός φορέας της Μάλτας, ο Public Broadcasting Services (PBS), δήλωσε πρίν το διαγωνισμό του 2014 ότι αν κέρδιζαν θα ξανα φιλοξενούσαν το διαγωνισμό. Στις 26 Ιανουαρίου 2015, ανακοινώθηκε ότι η Βουλγαρία επιλέχθηκε να φιλοξενήσει το διαγωνισμό του 2015, που είχε σχεδιαστεί να λάβει μέρος στις 21 Νοεμβρίου του 2015. Θα είναι η πρώτη φορά που η Βουλγαρία θα φιλοξενήσει ένα γεγονός της Eurovision. Το Μάρτιο του 2015, επιβεβαιώθηκε ότι η Σόφια θα είναι η οικοδέσποινα πόλη με την Arena Armeec να είναι το στάδιο που θα φιλοξενήσει το θεσμό.
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Lijst_van_vrouwelijke_ruimtevaarders
https://upload.wikimedia…in_blue_suit.jpg
Lijst van vrouwelijke ruimtevaarders
Vrouwelijke astronauten en hun vluchten
Lijst van vrouwelijke ruimtevaarders / Vrouwelijke astronauten en hun vluchten
null
Laurel Clark, American astronaut who died during the failed re-entry of Space Shuttle Columbia.
null
image/jpeg
3,000
2,205
true
true
true
Dit is een complete lijst van vrouwelijke ruimtevaarders, vanaf 1963 tot en met 2017.
null
azb
https://azb.wikipedia.org/wiki/%DA%86%D8%A7%D8%B1%D9%84%D8%B2_%D8%AC%DB%8C._%D9%81%D9%88%D9%84%D8%AC%D8%B1
https://upload.wikimedia…er_cropped_2.jpg
چارلز جی. فولجر
null
چارلز جی. فولجر
null
English: Charles J. Folger, former United States Secretary of the Treasury
null
image/jpeg
437
285
true
true
true
چارلز جی. فولجر آمریکالی سیاستچی، سناتور و جومهوری حزبینین عوضوو ایدی. نانتاکت شهرینده دۆنیایا گؤز آچیب. ژنوا شهرینده دۆنیاسین دَییشیب.
چارلز جی. فولجر (اینگیلیسجه:Charles J Folger) آمریکالی سیاستچی ، سناتور و جومهوری حزبینین عوضوو ایدی. نانتاکت شهرینده دۆنیایا گؤز آچیب. ژنوا شهرینده دۆنیاسین دَییشیب.
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Danish_Audiophile_Loudspeaker_Industries
https://upload.wikimedia…ALI-logo-RGB.jpg
Danish Audiophile Loudspeaker Industries
null
Danish Audiophile Loudspeaker Industries
null
English: DALI - Danish Audiophile Loudspeaker Industries Logo
Ilustracja
image/jpeg
864
1,982
true
true
true
DALI, Danish Audiophile Loudspeaker Industries A/S – duńska firma działająca w branży audio, wyrosła z wiodącej w Skandynawii sieci sprzedaży detalicznej w roku 1983. Głośniki DALI tradycyjnie sprzedawane są głównie na terenie Skandynawii, ale firma dąży do znalezienia się wśród największych producentów głośników na świecie. Obecnie DALI jest reprezentowane w ponad 70 krajach.
DALI, Danish Audiophile Loudspeaker Industries A/S – duńska firma działająca w branży audio, wyrosła z wiodącej w Skandynawii sieci sprzedaży detalicznej w roku 1983. Głośniki DALI tradycyjnie sprzedawane są głównie na terenie Skandynawii, ale firma dąży do znalezienia się wśród największych producentów głośników na świecie. Obecnie DALI jest reprezentowane w ponad 70 krajach.
hy
https://hy.wikipedia.org/wiki/%D4%B4%D5%A1%D6%80%D5%B5%D5%A1_%D5%96%D5%AB%D5%AF%D5%A5%D5%AC%D5%B4%D5%B8%D5%B6
https://upload.wikimedia…_Sokolov_034.jpg
Դարյա Ֆիկելմոն
null
Դարյա Ֆիկելմոն
Կոմսուհի Դե Ֆիկելմոնտի դիմ,անկարը: Հեղինա՝ Պյոտր Սոկոլով
Соколов Петр Федорович. Портет Д.Ф. Фикельмон. 1837г
null
image/jpeg
784
614
true
true
true
Դարիա Դոլի դե Ֆիկելմոն, ի ծնե` կոմսուհի Դորոթեա ֆոն Տիեզենհաուզեն, ռուս գրող և գրական սալոնի տիրուհի: Ռուսաստանի պատերազմի հերոս Միխայիլ Կուտուզովի թոռնուհին է, Ե. Մ. Խիտրովի դուստրը, ավստրիացի դիվանագետ և քաղաքական գործիչ Կառլ Լյուդվիգ Ֆիկելմոնի կինը: Հայտնի է որպես պետերբուրգյան սալոնի տիրուհի և «Աշխարհիկ օրագրի» հեղինակ, որի նշումներում պուշկինագետները հատուկ ուշադրություն են դարձնում Պուշկինին և նրա կնոջը վերաբերող դրվագներին և Պուշկինի մենամարտի և մահվան մանրամասներին: 1920-ական թվականներից ենթադրվում է, որ Ֆիկելմոնը կապված էր Պուշկինի հետ: Վարկածը ունի ինչպես համախողներ, այնպես էլ հակառակորդներ:
Դարիա Դոլի դե Ֆիկելմոն (ռուս.՝ Да́рья Фёдоровна Фикельмо́н, հոկտեմբերի 26 (նոյեմբերի 7), 1804, Սանկտ Պետերբուրգ, Ռուսական կայսրություն - ապրիլի 10, 1863, Վենետիկ, Ավստրիական կայսրություն, Գերմանական միություն), ի ծնե` կոմսուհի Դորոթեա ֆոն Տիեզենհաուզեն, ռուս գրող և գրական սալոնի տիրուհի: Ռուսաստանի պատերազմի հերոս Միխայիլ Կուտուզովի թոռնուհին է (նշանավորվել է Նապոլեոնյան պատերազմներում), Ե. Մ. Խիտրովի դուստրը, ավստրիացի դիվանագետ և քաղաքական գործիչ Կառլ Լյուդվիգ Ֆիկելմոնի կինը: Հայտնի է որպես պետերբուրգյան սալոնի տիրուհի և «Աշխարհիկ օրագրի» հեղինակ, որի նշումներում պուշկինագետները հատուկ ուշադրություն են դարձնում Պուշկինին և նրա կնոջը վերաբերող դրվագներին և Պուշկինի մենամարտի և մահվան մանրամասներին: 1920-ական թվականներից ենթադրվում է, որ Ֆիկելմոնը կապված էր Պուշկինի հետ: Վարկածը ունի ինչպես համախողներ, այնպես էլ հակառակորդներ:
it
https://it.wikipedia.org/wiki/Fieschi
https://upload.wikimedia…776524518%29.jpg
Fieschi
Il ruolo dei Fieschi nella formazione del tessuto edilizio medioevale della città
Fieschi / Il ruolo dei Fieschi nella formazione del tessuto edilizio medioevale della città
Basilica dei Fieschi, Cogorno
by https://www.flickr.com/photos/villagehero/
null
image/jpeg
2,923
1,948
true
true
true
La famiglia Fieschi è stata una delle maggiori famiglie genovesi. Di antica origine, presero il nome dal capostipite Ugo Fliscus, discendenti dei conti di Lavagna che avevano iniziato ad ingrandire i loro feudi all'interno della Marca Obertenga nell'XI secolo, i Fieschi furono una delle quattro famiglie di nobiltà feudale più importanti della Repubblica di Genova, guelfi come lo erano i Grimaldi, mentre ghibellini erano gli Spinola ed i D'Oria. Originari dell'entroterra di Levante, avevano il loro centro feudale nella zona della val Fontanabuona. Qui era il centro del loro potere; infatti venne eretta la Basilica dei Fieschi a Cogorno alla metà del XIII secolo. I Fieschi furono protagonisti di una espansione territoriale tra XII e XIII secolo nella Liguria di Levante che li portò a un aperto scontro con il Comune di Genova. Arricchitasi con la mercatura, la finanza e l'acquisto di terre, questa famiglia si divise in numerosi rami. Il ramo più importante fu quello detto di Torriglia; questo e quello detto di Savignone discendevano da due fratelli di Innocenzo IV e perciò si erano formati sin dal XIII secolo.
La sistemazione della città medievale era strutturata in base alla disposizione dei vari abitati dei clan familiari che si organizzavano in vari centri di potere, spesso in lotta tra di loro. In questa collocazione strategico-urbana i Fieschi concentrarono i loro palazzi a cominciare dalla zona di Sarzano procedendo verso Levante. Altri palazzi fliscani, inizialmente posti nella zona di Serravalle (tra San Matteo e San Lorenzo) vennero ceduti, come quelli presso il borghetto della famiglia D'Oria di San Matteo che vennero in parte venduti al Comune per edificarvi il Palazzo Ducale di Genova. Soprattutto nella iniziale formazione del Sestiere di Portoria e della vicina parte di San Vincenzo sul Bisagno assume importanza il ruolo dei Fieschi. L'antica chiesa di Santo Stefano in Genova era a loro legata, e fu questa che come parrocchia dai secoli XII-XIII sistemò il tessuto urbanistico della valletta del torrente Rivotorbido chiamando dalle vallate della val Fontanabuona molti artigiani della Lana (da cui il nome di Borgo Lanaiuoli) per la via che costituiva l'asse di questo abitato. La concentrazione dei loro palazzi era poco oltre, in Carignano, presso la trecentesca chiesa di Santa Maria in Via Lata. Santa Maria in Via Lata venne eretta dal 1336, per lascito testamentario del cardinale Luca Fieschi, accanto alle case della loro famiglia. Al loro patrocinio è legata anche la fondazione della vicina Santa Maria dei Servi, allora nella omonima via, nella valletta del Rivotorbido in Borgo Lanaiuoli. Importante era soprattutto il loro grande palazzo accanto alla chiesa di Via Lata, splendida costruzione che nel 1502 aveva ospitato Luigi XII di Francia.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Joe_Schriner
https://upload.wikimedia…28cropped%29.jpg
Joe Schriner
null
Joe Schriner
Schriner participating in a presidential debate for the nomination of the American Solidarity Party in 2019
English: Photo of Brian Carroll and Joe Schriner at the 2019 ASP Midwestern Regional Meeting at the Carlisle Inn of Walnut Creek
null
image/jpeg
812
602
true
true
true
Joseph Charles Schriner is an American political activist and journalist. Schriner has run for the United States presidency in five consecutive election cycles spanning from 2000 to 2016. Advocating Christian democracy politics, he has primarily run as an independent candidate, until the 2020 presidential election when he ran as an American Solidarity Party candidate instead. He also ran as a Republican during the early portions of the 2000 and 2016 presidential election cycles. He also vied unsuccessfully for the Green Party presidential nomination during the 2008 election cycle. Before becoming a perennial candidate, Schriner spent a significant amount of travelling across the United States and conducting ad hoc interviews with individuals he met. Schriner purports that these subjective experiences leave him better-informed about national social, political, and economic issues than experienced policymakers. He has been interviewed by numerous media outlets over the years and has spoken at various colleges and universities. Schriner has been billed as "average Joe" in the media. He is also sometimes referred to as "Joe the Painter."
Joseph Charles Schriner (born March 3, 1955) is an American political activist and journalist. Schriner has run for the United States presidency in five consecutive election cycles spanning from 2000 to 2016. Advocating Christian democracy politics, he has primarily run as an independent candidate, until the 2020 presidential election when he ran as an American Solidarity Party candidate instead. He also ran as a Republican during the early portions of the 2000 and 2016 presidential election cycles. He also vied unsuccessfully for the Green Party presidential nomination during the 2008 election cycle. Before becoming a perennial candidate, Schriner spent a significant amount of travelling across the United States and conducting ad hoc interviews with individuals he met. Schriner purports that these subjective experiences leave him better-informed about national social, political, and economic issues than experienced policymakers. He has been interviewed by numerous media outlets over the years and has spoken at various colleges and universities. Schriner has been billed as "average Joe" in the media. He is also sometimes referred to as "Joe the Painter." He is currently self-employed as a house painter. In addition, he is a free-lance writer for his hometown newspaper, The Bluffton News.
sv
https://sv.wikipedia.org/wiki/Swan_Quarter
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/b8/SQ_fast_boat.jpg
Swan Quarter
null
Swan Quarter
null
English: Swan Quarter Landing, NC
Brygga
image/jpeg
2,736
3,648
true
true
true
Swan Quarter är administrativ huvudort i Hyde County i North Carolina. Orten har 324 invånare, av vilka 17,1 procent lever under fattigdomsgränsen. Swan Quarter har fått sitt namn efter markägaren Samuel F. Swann.
Swan Quarter är administrativ huvudort i Hyde County i North Carolina. Orten har 324 invånare (2010), av vilka 17,1 procent lever under fattigdomsgränsen. Swan Quarter har fått sitt namn efter markägaren Samuel F. Swann.
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Renault_Tracer
https://upload.wikimedia…_-_interieur.jpg
Renault Tracer
Historique
Renault Tracer / Historique
null
Français : Renault Tracer
null
image/jpeg
2,204
3,920
true
true
true
Le Renault Tracer est un autocar de ligne interurbaine, périurbaine et scolaire fabriqué et commercialisé par le constructeur français Renault Véhicules Industriels de 1991 à 2002. Outre son importante carrière interurbaine, il connaîtra également un grand succès au sein de l'armée française. Il sera lancé avec un moteur Renault ayant la norme européenne de pollution Euro 0 puis au fil des années seront améliorés jusqu'à la norme Euro 3. Le Tracer remplace les Renault S 53 RX/S 105 RX et PR 14 et sera remplacé par les Renault Ares, Axer et Récréo C 955.
Il sera fabriqué entre 1991 et 2002 et succède principalement au Renault S 53 RX. Il aura été assemblé à plus de 5 400 exemplaires en 10 ans de production. Le 5 435ᵉ Tracer quitte les chaînes de montage d'Annonay en avril 2002. L'ultime sera livré le 8 avril 2002 au transporteur Marne-et-Morin. La plupart seront vendus à des transporteurs français ; une petite minorité seront également vendu dans le Benelux. Actuellement, les derniers Tracer fabriqués roulent encore sur certaines lignes interurbaines ou scolaires. Après leurs 18 ou 20 ans de service, ils sont revendu dans des pays étrangers tel que la Roumanie, la Pologne, l'Ukraine mais également des pays d'Afrique, ou les réglementations de transport de personnes sont moins strictes.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Canadian_damselflies
https://upload.wikimedia…a_2009-05-25.jpg
List of Canadian damselflies
Genus Argia, Dancers
List of Canadian damselflies / Family Coenagrionidae, Pond Damsels / Genus Argia, Dancers
Powdered Dancer (Argia moesta)
English: Powdered Dancer (Argia moesta) damselfly perched near Spring Creek in Garland, Texas.
null
image/jpeg
529
795
true
true
true
This is a list of damselflies of Canada.
Argia alberta, Paiute Dancer Argia apicalis, Blue-fronted Dancer Argia bipunctulata, Seepage Dancer Argia emma, Emma's Dancer Argia fumipennis, Variable Dancer and Violet Dancer Argia moesta, Powdered Dancer Argia plana, Springwater Dancer Argia tibialis, Blue-tipped Dancer Argia translata, Dusky Dancer Argia vivida, Vivid Dancer
et
https://et.wikipedia.org/wiki/Koldrohi
https://upload.wikimedia…eraria_clean.jpg
Koldrohi
null
Koldrohi
Harilik koldrohi Anthyllis vulneraria
Name Anthyllis vulneraria  ;Family:Fabaceae Original book source: Prof. Dr. Otto Wilhelm Thomé Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz 1885, Gera, Germany Permission granted to use under GFDL by Kurt Stueber Source: www.biolib.de
Harilik koldrohi Anthyllis vulneraria
image/jpeg
2,328
1,448
true
true
true
Koldrohi on liblikõieliste sugukonda kuuluv taimeperekond.
Koldrohi (Anthyllis) on liblikõieliste sugukonda kuuluv taimeperekond.
lt
https://lt.wikipedia.org/wiki/%C5%BDolinis_%C5%A1eivamedis
https://upload.wikimedia…s_ebulus_001.jpg
Žolinis šeivamedis
null
Žolinis šeivamedis
null
Deutsch: Zwergholunder (Sambucus ebulus), Ort: Botanischer Garten Frankfurt, Hessen, Deutschland English: Danewort (Sambucus ebulus), Location: Botanical Garden Frankfurt, Hesse, Germamy
null
image/jpeg
1,944
2,592
true
true
true
Žolinis šeivamedis – ūksmininių šeimos daugiametis žolinis augalas. Savaime auga Europos plačialapių miškų juostoje, kalnų pašlaitėse, taip pat Kaukaze, Kopetdage. Sutinkamas ir Lietuvoje. Aukštis 50–150 cm. Lapai iki 20 cm ilgio, sudėtiniai, sudaryti iš 9–11 lapelių. Augalas nemalonaus kvapo, dekoratyvus. Naudojamas liaudies medicinoje šlapimui varyti. Uogos valgomos šviežios, dedamos į uogienes, vynus.
Žolinis šeivamedis (Sambucus ebulus) – ūksmininių (Adoxaceae) šeimos daugiametis žolinis augalas. Savaime auga Europos plačialapių miškų juostoje, kalnų pašlaitėse, taip pat Kaukaze, Kopetdage. Sutinkamas ir Lietuvoje. Aukštis 50–150 cm. Lapai iki 20 cm ilgio, sudėtiniai, sudaryti iš 9–11 lapelių. Augalas nemalonaus kvapo, dekoratyvus. Naudojamas liaudies medicinoje šlapimui varyti. Uogos valgomos šviežios, dedamos į uogienes, vynus.
vi
https://vi.wikipedia.org/wiki/Danh_s%C3%A1ch_di_s%E1%BA%A3n_v%C4%83n_h%C3%B3a_T%C3%A2y_Ban_Nha_%C4%91%C6%B0%E1%BB%A3c_quan_t%C3%A2m_%E1%BB%9F_t%E1%BB%89nh_Le%C3%B3n
https://upload.wikimedia…de_Le%C3%B3n.jpg
Danh sách di sản văn hóa Tây Ban Nha được quan tâm ở tỉnh León
León, Tây Ban Nha
Danh sách di sản văn hóa Tây Ban Nha được quan tâm ở tỉnh León / Các di sản theo thành phố / L / León, Tây Ban Nha
null
Español: Biblioteca pública de León (España).
Biblioteca Pública del Estado
image/jpeg
1,704
2,272
true
true
true
Danh sách di sản văn hóa Tây Ban Nha được quan tâm ở León.
null
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Terras_do_Sado_(VR)
https://upload.wikimedia…rras_do_Sado.png
Terras do Sado (VR)
null
Terras do Sado (VR)
Carte des Terras do Sado
Wine Region Terras do Sado
null
image/png
314
352
true
true
true
Les Terras do Sado sont des vins portugais de la péninsule de Setúbal. Ils font partie des vinhos regionais (VR).
Les Terras do Sado sont des vins portugais de la péninsule de Setúbal. Ils font partie des vinhos regionais (VR).
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Rispenhirse
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/92/Panicum_miliaceum1.jpg
Rispenhirse
null
Rispenhirse
null
Species: Panicum miliaceum Family: ' Image No. 2
Rispenhirse
image/jpeg
480
640
true
true
true
Die Rispenhirse, Echte Hirse, Prosohirse oder Baraga ist eine Pflanzenart aus der Gattung Rispenhirsen. Diese Hirsenart ist eine alte Getreidepflanze. In Europa von Kartoffel und Mais verdrängt wird sie heute noch in weiten Teilen Asiens angebaut. Ein englischsprachiger Trivialname ist Proso millet.
Die Rispenhirse, Echte Hirse, Prosohirse oder Baraga (Panicum miliaceum) ist eine Pflanzenart aus der Gattung Rispenhirsen (Panicum). Diese Hirsenart ist eine alte Getreidepflanze. In Europa von Kartoffel und Mais verdrängt wird sie heute noch in weiten Teilen Asiens angebaut. Ein englischsprachiger Trivialname ist Proso millet.
sv
https://sv.wikipedia.org/wiki/Banisteriopsis_oxyclada
https://upload.wikimedia…lada_%281%29.jpg
Banisteriopsis oxyclada
Bildgalleri
Banisteriopsis oxyclada / Bildgalleri
null
Banisteriopsis oxyclada - MALPIGHIACEAE Parque Olhos D'Água - Brasília - Distrito Federal - Brasil.
null
image/jpeg
768
1,024
true
true
true
Banisteriopsis oxyclada är en tvåhjärtbladig växtart som först beskrevs av Adrien Henri Laurent de Jussieu, och fick sitt nu gällande namn av B. Gates. Banisteriopsis oxyclada ingår i släktet Banisteriopsis och familjen Malpighiaceae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
null
cs
https://cs.wikipedia.org/wiki/ELinOS
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/30/Embedded_World_2014_Embedded_Linux.jpg
ELinOS
null
ELinOS
ELinOS at Embedded World 2014
Deutsch: Embedded World 2014: Stand mit Embedded-Linux PikeOS und ElinOS
null
image/jpeg
2,692
3,697
true
true
true
ELinOS je komerční vývojové prostředí pro Embedded Linux. ELinOS je tvořen linuxovou distribucí pro embedded systémy a vývojovými nástroji.
ELinOS je komerční vývojové prostředí pro Embedded Linux. ELinOS je tvořen linuxovou distribucí pro embedded systémy a vývojovými nástroji.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Grafton_Gully
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/18/Grafton_Gully_As_Existing_In_1863.jpg
Grafton Gully
null
Grafton Gully
Grafton Gully looking northwards in 1863.
Grafton Gully in Auckland City, New Zealand in 1863, looking north from todays Khyber Pass Road area (approximated) towards Rangitoto Island. Extended information on origin webpage reads:Grafton Gully, Auckland, looking north 1863 / Reference number: 1/2-096099-G 1 b&w original negative(s). Wet collodion glass negative 4.5 x 7.25 inches. / Part of Beere, Daniel Manders, 1833-1909 :Negatives of New Zealand and Australia (PAColl-3081) Photographic Archive, / Scope and contents: Grafton Gully, Auckland, looking north towards the Waitemata Harbour with Devonport and Rangitoto in the background, photographed in 1863 by Daniel Manders Beere.
null
image/jpeg
400
640
true
true
true
Grafton Gully is a deep and very wide gully running northwards towards the sea through the volcanic hills of the Auckland volcanic field in New Zealand. It divides the CBD from the suburbs of Grafton and Parnell in the east. One of early Governors of New Zealand was Robert FitzRoy, whose grandfather was the third Duke of Grafton. The suburb that developed next to the Government Domain and Hospital was called Grafton. Eventually the adjoining gully became known as Grafton Gully although many people continued to call it Cemetery Gully for some years. Grafton Gully is crossed by Grafton Bridge near its south end. Symonds Street Cemetery lies on its western slope.
Grafton Gully is a deep (about 50 m) and very wide (about 100 m) gully running northwards towards the sea through the volcanic hills of the Auckland volcanic field in New Zealand. It divides the CBD from the suburbs of Grafton and Parnell in the east. One of early Governors of New Zealand was Robert FitzRoy, whose grandfather was the third Duke of Grafton. The suburb that developed next to the Government Domain and Hospital was called Grafton. Eventually the adjoining gully became known as Grafton Gully although many people continued to call it Cemetery Gully for some years. Grafton Gully is crossed by Grafton Bridge near its south end. Symonds Street Cemetery lies on its western slope.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Stolpersteine_im_K%C3%B6lner_Stadtteil_D%C3%BCnnwald
https://upload.wikimedia…heodor_Esser.jpg
Liste der Stolpersteine im Kölner Stadtteil Dünnwald
null
Liste der Stolpersteine im Kölner Stadtteil Dünnwald
null
Deutsch: Stolperstein Köln Dünnwalder Mauspfad 395 Theodor Esser
Stolperstein Köln Dünnwalder Mauspfad 395 Theodor Esser
image/jpeg
1,040
1,070
true
true
true
Die Liste der Stolpersteine im Kölner Stadtteil Dünnwald führt die vom Künstler Gunter Demnig verlegten Stolpersteine im Kölner Stadtteil Dünnwald auf. Die Liste der Stolpersteine beruht auf den Daten und Recherchen des NS-Dokumentationszentrums der Stadt Köln, zum Teil ergänzt um Informationen und Anmerkungen aus Wikipedia-Artikeln und externen Quellen. Ziel des Kunstprojektes ist es, biografische Details zu den Personen, die ihren freiwillig gewählten Wohnsitz in Köln hatten, zu dokumentieren, um damit ihr Andenken zu bewahren. Anmerkung: Vielfach ist es jedoch nicht mehr möglich, eine lückenlose Darstellung ihres Lebens und ihres Leidensweges nachzuvollziehen. Insbesondere die Umstände ihres Todes können vielfach nicht mehr recherchiert werden. Offizielle Todesfallanzeigen aus den Ghettos, Haft-, Krankenanstalten sowie den Konzentrationslagern können oft Angaben enthalten, die die wahren Umstände des Todes verschleiern, werden aber unter der Beachtung dieses Umstandes mitdokumentiert.
Die Liste der Stolpersteine im Kölner Stadtteil Dünnwald führt die vom Künstler Gunter Demnig verlegten Stolpersteine im Kölner Stadtteil Dünnwald auf. Die Liste der Stolpersteine beruht auf den Daten und Recherchen des NS-Dokumentationszentrums der Stadt Köln, zum Teil ergänzt um Informationen und Anmerkungen aus Wikipedia-Artikeln und externen Quellen. Ziel des Kunstprojektes ist es, biografische Details zu den Personen, die ihren (letzten) freiwillig gewählten Wohnsitz in Köln hatten, zu dokumentieren, um damit ihr Andenken zu bewahren. Anmerkung: Vielfach ist es jedoch nicht mehr möglich, eine lückenlose Darstellung ihres Lebens und ihres Leidensweges nachzuvollziehen. Insbesondere die Umstände ihres Todes können vielfach nicht mehr recherchiert werden. Offizielle Todesfallanzeigen aus den Ghettos, Haft-, Krankenanstalten sowie den Konzentrationslagern können oft Angaben enthalten, die die wahren Umstände des Todes verschleiern, werden aber unter der Beachtung dieses Umstandes mitdokumentiert.
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E6%B5%B7%E5%8D%97%E5%A4%A7%E5%AD%A6
https://upload.wikimedia…versity_-_09.jpg
海南大学
圖像
海南大学 / 圖像
null
English: Hainan University, Haikou Campus, Haidian Island, Haikou, Hainan Province, China.
null
image/jpeg
2,835
3,902
true
true
true
海南大學,簡稱海大,位於中國海南省海口市,是海南省唯一一所國家「雙一流」建設高校和「部省合建」綜合性重點大學,由華南熱帶農業大學與原海南大學合併而成立。 海南大學是國家「211工程」重點建設大學之一,國家雙一流建設一流學科建設高校,海南省人民政府與教育部、財政部共建高校,教育部和海南省人民政府部省合建高校,納入教育部直屬高校排序。 國家「卓越工程師教育培養計劃」、「卓越法律人才教育培養計劃」、首批「卓越農林人才教育培養計劃」改革試點高校,中國政府獎學金來華留學生接收院校,教育部來華留學示範基地建設高校,國家「中西部高校基礎能力建設工程」、國家「中西部高校綜合實力提升工程」入選高校,「中西部「一省一校」國家重點建設大學聯盟」主要成員。
null
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Atriplex_argentea
https://upload.wikimedia…plexargentea.jpg
Atriplex argentea
null
Atriplex argentea
null
English: Atriplex argentea
null
image/jpeg
450
300
true
true
true
Atriplex argentea es una especie de planta anual perteneciente a la familia de las amarantáceas.​​ Es nativa del oeste de América del Norte desde el sur de Canadá hasta el norte de México, donde crece en muchos tipos de hábitats, generalmente en suelos con solución salina.​​
Atriplex argentea es una especie de planta anual perteneciente a la familia de las amarantáceas.​​ Es nativa del oeste de América del Norte desde el sur de Canadá hasta el norte de México, donde crece en muchos tipos de hábitats, generalmente en suelos con solución salina.​​
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Christian_Morel
https://upload.wikimedia…ristianmorel.jpg
Christian Morel
null
Christian Morel
null
Español: Alcalde de Rio Branco Diputado por Cerro Largo
null
image/jpeg
1,365
2,048
true
true
true
Christian Sebastián Morel Nuñez es un político uruguayo perteneciente al Partido Nacional.​
Christian Sebastián Morel Nuñez (Montevideo, 11 de agosto de 1981) es un político uruguayo perteneciente al Partido Nacional.​
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Openbaar_vervoer_in_%C3%8Ele-de-France
https://upload.wikimedia…_la_ligne_R2.jpg
Openbaar vervoer in Île-de-France
Bus
Openbaar vervoer in Île-de-France / Soorten openbaar vervoer / Bus
Een bus van het "Grand R"-netwerk. De exploitatie ligt in handen van Keolis-dochteronderneming Courriers d'Île de France (CIF).
Français : Bus de la ligne R2, du réseau « Grand R » de la Communauté de communes Roissy-Porte de France, exploité par les CIF.
null
image/jpeg
2,571
3,428
true
true
true
Het openbaar vervoer in Île-de-France bestaat uit verschillende soorten openbaar vervoer over de weg, het spoor en het water. Het netwerk dient de gehele regio Parijs en vrijwel elke plaats in de regio Île-de-France en wordt geëxploiteerd in opdracht van het Syndicat des transports d'Île-de-France, de vervoersautoriteit in Île-de-France.
Île-de-France wordt bediend door een fijnmazig en erg uitgebreid busnetwerk. De exploitatie ligt in handen van verschillende maatschappijen: de RATP exploiteert de bussen in Parijs en de nabijgelegen voorsteden. In de verder gelegen buitenwijken wordt het busvervoer door verschillende particuliere bedrijven geëxploiteerd, de verschillende bedrijven zijn verenigd in de Organisation professionnelle des transports d'Île-de-France, kortweg Optile. Ten slotte exploiteert de SNCF enkele treinvervangende bussen. 's Nachts wordt het netwerk vervangen door Noctilien-nachtbussen, waarvan de exploitatie in handen ligt van de RATP en de SNCF. Het netwerk bestaat uit 1400, veelal gewone stads- en streekbuslijnen. Ook zijn er een aantal directe buslijnen, zoals de "100"-lijnen die verschillende vervoersknooppunten verbinden en de Orlybus en Roissybus, beide buslijnen tussen Parijs en Parijse vliegvelden. Een aantal van de buslijnen, zoals de T Zen en de Trans-Val-de-Marne, kunnen worden beschouwd als HOV, en enkele van dit soort lijnen worden administratief beschouwd als tramlijn.
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Eugen_Langen
https://upload.wikimedia…l_in_Dresden.jpg
Eugen Langen
null
Eugen Langen
Plaque commémorative dans le métro aérien de Dresde.
Deutsch: Gedenktafel für Eugen Langen in der Talstation der Schwebebahn Dresden
null
image/jpeg
2,148
1,650
true
true
true
Carl Eugen Langen est un ingénieur et industriel prussien. Il joua un rôle décisif dans le développement des moteurs à explosion par la construction du moteur Otto-Langen, et réalisa le premier monorail suspendu, le Wuppertaler Schwebebahn.
Carl Eugen Langen (né le 9 octobre 1833 à Cologne, mort le 2 octobre 1895 près d’Elsdorf) est un ingénieur et industriel prussien. Il joua un rôle décisif dans le développement des moteurs à explosion par la construction du moteur Otto-Langen, et réalisa le premier monorail suspendu, le Wuppertaler Schwebebahn.
hr
https://hr.wikipedia.org/wiki/Plutaju%C4%87i_objekt
https://upload.wikimedia…ovi_%289%29.jpeg
Plutajući objekt
Galerija slika
Plutajući objekt / Galerija slika
null
Hrvatski: Splavovi na rijeci Savi u Slavonskome Brodu.
null
image/jpeg
750
1,000
true
true
true
Plutajuće tijelo je plovni objekt na vodi, koji je stalno privezan ili usidren na unutarnjim vodama bez pogonskoga uređaja i jednostavne konstrukcije, uređaja i ugrađene opreme, čija istisnina ne prelazi 15 tona. Plutajući objekt je prema hrvatskome Pomorskom zakoniku jest pomorski objekt stalno privezan ili usidren na moru, koji nije namijenjen za plovidbu
null
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Llista_de_l%27art_rupestre_de_l%27arc_mediterrani_a_la_prov%C3%ADncia_de_Val%C3%A8ncia
https://upload.wikimedia…Do_Escribano.jpg
Llista de l'art rupestre de l'arc mediterrani a la província de València
null
Llista de l'art rupestre de l'arc mediterrani a la província de València
null
Català: Imatge de les pintures rupestres
Abric del Rincón del Tío Escribano (Titaigües)
image/jpeg
1,512
2,016
true
true
true
Llista d'abrics i coves de la província de València inclosos per la UNESCO en l'art rupestre de l'arc mediterrani de la península Ibèrica declarat Patrimoni de la Humanitat. Els estils rupestres dominants són l'art llevantí i l'art esquemàtic. Tots els jaciments estan declarats béns d'interés cultural i se n'indica el seu codi així com el número d'identificació com a Patrimoni de la Humanitat.
Llista d'abrics i coves de la província de València inclosos per la UNESCO en l'art rupestre de l'arc mediterrani de la península Ibèrica declarat Patrimoni de la Humanitat. Els estils rupestres dominants són l'art llevantí i l'art esquemàtic. Tots els jaciments estan declarats béns d'interés cultural i se n'indica el seu codi així com el número d'identificació com a Patrimoni de la Humanitat.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Pasaport_Ferry_Terminal
https://upload.wikimedia…olu%2C_Izmir.jpg
Pasaport Ferry Terminal
History
Pasaport Ferry Terminal / History
Pasaport Quay viewed from the west
English: Kantar Karakolu (police station) on Pasaport Wharf, Izmir, Turkey Français : Kantar Karakolu (poste de police) sur le quai Pasaport, Izmir, Turquie
null
image/jpeg
2,745
4,049
true
true
true
Pasaport Ferry Terminal is a passenger ferry terminal in Konak, İzmir on the Gulf of İzmir. It is located at the northern end of the historic Pasaport Quay on the southwestern side of Cumhuriyet Square. İzdeniz operates commuter ferry service to other terminals around the city. Pasaport was originally built in 1884, as an add-on to the Pasaport Harbor which was constructed between 1867 and 1884. Pasaport Terminal is the halfway point between Alsancak and Konak Terminals.
The ferry terminal building was constructed as part of the Port of Smyrna along with the quay and the breakwater by the French company Guiffray after projects of British engineers between 1867 and 1886. It was used as a checkpoint for international sea traffic. It took its name from its function as passport control site. A historic postcard featuring the building names it as the "Débarcadère et Bureau de Passeports" (Wharf and Passport Office). The 1884-established passenger ferry line company, the "Gulf of Smyrna Ottoman Ferries Hamidiyye Inc.", operated Pasaport Ferry Terminal in the past connecting it with the ferry terminals Karşıyaka, Alaybey, Osmanzade, Turan, Bayraklı, Konak, Karataş, Salhane and Göztepe with a flotilla of eight passenger ferry boats. The company's head office was also in the building. In 1922, the Great Fire of Smyrna, which began four days after the Turkish troops recaptured the city on September 9 that ended the Greco-Turkish War (1919–22), destroyed the building along with much of the port city. The building remained a ruin for some years. Redesigned in inspiration of Seljuk-Ottoman architectural style of the First National Architectural Movement, it was rebuilt in the office time of Kâzım Dirik, who was appointed governor of the city in 1926. In 1948, the building became headquarters of the Customs Guard Command. From 1957 on, it hosted the Customs Guard Directorate following the reorganization of the Customs Administration. In 1970, the nearby police station of Kantar moved next to the building.
ro
https://ro.wikipedia.org/wiki/Aristotelism
https://upload.wikimedia…co_Hayez_001.jpg
Aristotelism
null
Aristotelism
Aristotel de Francesco Hayez
null
null
image/jpeg
2,604
2,024
true
true
true
Aristotelismul este o tradiție filozofică, care este inspirată de opera filozofică a filozofului din Grecia antică, cunoscutul Aristotel. Opera lui Aristotel a fost inițial promovată și apărată de reprezentanții Școlii peripatetice și ulterior de către neoplatonici, care au produs multe din comentariile referitoare la opera filozofului. În lumea islamică, lucrările lui Aristotel au fost traduse în limba arabă, iar datorată cunoscuților filozofi Al-Kindi, Al-Farabi, Avicenna și Averroes, aristotelismul a devenit o parte importantă a filozofiei islamice timpurii. Deși anumite părți ale operei filozofice aristoteliene fuseseră cunoscute vestului Europei din antichitate, doar după traducerile extensive în limba latină făcute în secolul al 12-lea, opera completă și comentariile largi pe seama operei sale, făcute de acei mari învățați arabi, au devenit larg accesibile. Cunoscuții filosofi vestici, precum Albertus Magnus și Thomas Aquinas au interpretat și sistematizat lucrările lui Aristotel conform teologiei creștine.
Aristotelismul este o tradiție filozofică, care este inspirată de opera filozofică a filozofului din Grecia antică, cunoscutul Aristotel. Opera lui Aristotel a fost inițial promovată și apărată de reprezentanții Școlii peripatetice și ulterior de către neoplatonici, care au produs multe din comentariile referitoare la opera filozofului. În lumea islamică, lucrările lui Aristotel au fost traduse în limba arabă, iar datorată cunoscuților filozofi Al-Kindi, Al-Farabi, Avicenna și Averroes, aristotelismul a devenit o parte importantă a filozofiei islamice timpurii. Deși anumite părți ale operei filozofice aristoteliene fuseseră cunoscute vestului Europei din antichitate, doar după traducerile extensive în limba latină făcute în secolul al 12-lea, opera completă și comentariile largi pe seama operei sale, făcute de acei mari învățați arabi, au devenit larg accesibile. Cunoscuții filosofi vestici, precum Albertus Magnus și Thomas Aquinas au interpretat și sistematizat lucrările lui Aristotel conform teologiei creștine.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Kulturdenkm%C3%A4ler_in_Jockgrim
https://upload.wikimedia…_113-115-gje.jpg
Liste der Kulturdenkmäler in Jockgrim
Einzeldenkmäler
Liste der Kulturdenkmäler in Jockgrim / Einzeldenkmäler
null
Deutsch: Kulturdenkmal in Jockgrim English: Cultural heritage monument in Jockgrim
Wohnhaus
image/jpeg
3,624
3,456
true
true
true
In der Liste der Kulturdenkmäler in Jockgrim sind alle Kulturdenkmäler der rheinland-pfälzischen Ortsgemeinde Jockgrim aufgeführt. Grundlage ist die Denkmalliste des Landes Rheinland-Pfalz.
null
lb
https://lb.wikipedia.org/wiki/Esqu%C3%A9h%C3%A9ries
https://upload.wikimedia…ifi%C3%A9e_1.jpg
Esquéhéries
null
Esquéhéries
null
Français : Esquéhéries (Aisne, France) L'église fortifiée. Au premier plan, la rue est bordée d'une rampe protectrice. Elle protège les véhicules et les passants d'une chute dans le petit ruisseau qui permet d'imaginer (avec les haies aujourd'hui disparues) la variété des types de défense "passive" et naturelle de l'édifice, autrefois.
null
image/jpeg
2,112
2,816
true
true
true
Esquéhéries ass eng Gemeng am franséischen Departement Aisne an der Regioun Hauts-de-France.
Esquéhéries ass eng Gemeng am franséischen Departement Aisne an der Regioun Hauts-de-France.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Primera_temporada_de_Star_Trek:_The_Next_Generation
https://upload.wikimedia…ar_Trek_1968.JPG
Primera temporada de Star Trek: The Next Generation
Antecedentes
Primera temporada de Star Trek: The Next Generation / Antecedentes
El éxito póstumo de Star Trek: La serie original y el de las cuatro películas que inspiró llevaron a Paramount a lanzar una nueva serie: La nueva generación (TNG).
Publicity photo of Leonard Nimoy and William Shatner as Mr. Spock and Captain Kirk from the television program Star Trek.
null
image/jpeg
1,911
1,507
true
true
true
La primera temporada de Star Trek: The Next Generation es el conjunto de los primeros 26 episodios de esta serie de televisión de ciencia ficción, también conocida por las siglas TNG. La temporada fue producida por Paramount Pictures y emitida en régimen de sindicación entre el 26 de septiembre de 1987 y el 14 de mayo de 1988. Su trama se desarrollaba dentro del universo creado por Star Trek: la serie original dos décadas antes, si bien con distintos actores y personajes que aquella. Tras iniciales recelos de los seguidores de la antigua serie, ​ y las dudas generadas en torno a la continuidad del programa, la temporada tuvo audiencia suficiente como para que se produjera una segunda. Marcó varios de los temas recurrentes que reaparecerían o serían desarrollados en las siguientes seis temporadas que tuvo la finalmente popular serie. El éxito de TNG llegó a ser tal que a su finalización se rodaron cuatro películas protagonizadas por los mismos personajes. Además, fue seguida sin interrupción por otras tres series de televisión basadas en la franquicia Star Trek.​
El productor Gene Roddenberry​ y Paramount Pictures crearon en 1966 Star Trek, una serie de televisión de ciencia ficción de no muy elevado presupuesto que relataba las aventuras del capitán Kirk y la tripulación de su nave estelar, la Enterprise, en un largo viaje de exploración a través del espacio durante el siglo XXIII.​ La serie fue emitida por la cadena NBC que, al considerar que los índices de audiencia eran bajos, decidió cancelarla en 1969, durante su tercera temporada.​ Sin embargo, la desaparición de la serie no disminuyó su popularidad. Al contrario, las constantes reposiciones de sus capítulos​ la convirtieron en un objeto de culto, lo que hizo que sus productores se planteasen en varias ocasiones la posibilidad de recuperarla rodando nuevos episodios. Pese a dichos esfuerzos, el proyecto no llegó nunca a materializarse por diferentes razones. No obstante, el interés del público hizo que entre 1973 y 1974 se realizara una serie de animación de 22 episodios conocida como Star Trek: la serie animada, que narraba nuevas aventuras de la misma tripulación de la Enterprise contando con las voces de varios de los protagonistas originales.​ Ello favoreció que permaneciera el interés por la temática de la serie y se intentara nuevamente reeditar una serie con algunos de los actores de la serie original. El nuevo proyecto se conoce como Star Trek: Phase II y, a pesar del avanzado desarrollo que llegó a tener, hasta el punto de señalar mayo de 1978 como fecha del estreno, tampoco llegó a concretarse.​ A partir de ese momento, los creadores de la serie cambiaron de enfoque y se centraron en trasladar la serie al mundo del cine. Como resultado de ello, se llegaron a rodar varias películas: Star Trek, la película (1979), Star Trek II: La ira de Khan (1982), Star Trek III: En busca de Spock (1984) y Star Trek IV: Misión: salvar la Tierra (1986). Aunque las críticas fueron severas, sobre todo en el caso de la primera película,​​ la saga tuvo continuidad debido a que la respuesta del público aseguró la rentabilidad de todos y cada uno de los filmes. Al mismo tiempo, el producto era explotado en otros campos mediante la publicación de historietas gráficas, novelas y juguetes. Fue precisamente el éxito de las películas lo que hizo que Paramount volviera a retomar la idea de realizar una serie de televisión, si bien con nuevos actores y personajes, ya que los tradicionales seguían una rentable carrera cinematográfica y habían alcanzado una cierta edad.​
fa
https://fa.wikipedia.org/wiki/%D8%B9%D8%B5%D8%A8_%D8%B2%D9%86%D8%AF_%D8%B2%D8%A8%D8%B1%DB%8C%D9%86
https://upload.wikimedia…e/eb/Slide2v.JPG
عصب زند زبرین
نگارخانه
عصب زند زبرین / نگارخانه
null
English: Anatomical dissection
null
image/jpeg
720
960
true
true
true
عصب زند زبرین از مهمترین اعصاب دست است. این عصب از تنه خلفی یا پشتی شبکه بازویی خارج شده و در بازو موجب فعالیت عضله سه سر بازویی می‌شود. این عصب از زیربغل عبور کرده در قسمت‌های بالایی بازو در سمت داخل بازو قرار دارد سپس هر چه پایین‌تر می‌آید به سمت پشت استخوان بازو می‌رود. چسبیده به استخوان کم‌کم استخوان را دور زده و در قسمت‌های پایین‌تر در سمت خارجی آرنج و سر استخوان زند زبرین قرار می‌گیرد. این عصب در پایین‌تر از آرنج موجب حرکت تعدادی از عضلات ساعد و موجب حس قسمتی از دست می‌شود. قسمت اصلی از عصب زند زبرین عصب خلفی interosseous، تأمین کنترل موتور به عضلات اکستانسور ساعد، کنترل مچ دست، انگشت شست و انگشتان است. آن را با رشته‌های حسی به کپسول پشتی مچ دست خاتمه می‌یابد.
null
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Partido_Socialista_de_Chile
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/c/c2/Aniceto_Rodriguez.jpg
Partido Socialista de Chile
Secretarios Generales
Partido Socialista de Chile / Organización / Autoridades / Secretarios Generales
null
Aniceto Rodríguez, líder PS Chile 1967-1971
null
image/jpeg
277
388
true
true
true
El Partido Socialista de Chile es un partido político chileno fundado el 19 de abril de 1933. Fundado inicialmente como un partido marxista que acogía a una pluralidad de corrientes de la izquierda política, posteriormente incorporó a su acervo ideológico los aportes del Socialismo democrático, ​​​​ el racionalismo laico y la defensa de los Derechos Humanos.​ A lo largo de su historia, ha formado parte de diversas coaliciones, siendo las principales el Frente Popular, el Frente de Acción Popular, la Unidad Popular, la Concertación de Partidos por la Democracia y la Nueva Mayoría. Asimismo, dos de sus militantes han llegado a la presidencia de la República: Salvador Allende, entre 1970 y 1973, y Michelle Bachelet, en dos períodos, entre 2006 y 2010 y entre 2014 y 2018; el caso de Ricardo Lagos es distinto: si bien era militante del PS ​, este formó parte de la fundación del Partido por la Democracia y actualmente sigue militando en dicha agrupación, y en el Congreso de la Unidad del PS fue reconocido como «militante simbólico».​
null
vi
https://vi.wikipedia.org/wiki/Niall_Horan
https://upload.wikimedia…l_Horan_2014.jpg
Niall Horan
2010-16: Đột phá với One Direction
Niall Horan / Sự nghiệp âm nhạc / 2010-16: Đột phá với One Direction
Horan tại Giải thưởng ARIA Music năm 2014, Sydney, ngày 26 tháng 11 năm 2014
Aria Awards 2014 Guest at the 2014 ARIA Music Awards
null
image/jpeg
4,164
2,676
true
true
true
Niall James Horan là một ca sĩ và nhạc sĩ người Ireland, được biết đến nhiều nhất với vai trò là thành viên của ban nhạc nam One Direction. Năm 2016, Horan ký hợp đồng thu âm với tư cách là nghệ sĩ solo với Capitol Records. Năm 2010, Horan đã tham gia thử giọng với tư cách là nghệ sĩ solo cho loạt thứ bảy của cuộc thi ca hát điện ảnh Anh The X Factor. Anh đã thất bại trong việc tiến bộ về thể loại "Boys" tại các "nhà của các giám khảo", nhưng sau khi giám khảo Nicole Scherzinger gợi ý rằng Niall tham gia One Direction, với Harry Styles, Zayn Malik, Liam Payne và Louis Tomlinson, nhóm đã trở thành hiện thực. Nhóm nhạc năm thành viên đã lọt vào vòng chung kết và đứng ở vị trí thứ ba. Mặc dù họ không giành chiến thắng, One Direction đã được Simon Cowell kí hợp đồng với hãng thu âm Syco. Ban nhạc đã phát hành năm album thành công về mặt thương mại, trình diễn trên bốn chuyến lưu diễn khắp thế giới, và đã giành được "This Town" và "Slow Hands", được đưa vào album sắp ra mắt của anh. Trong sự nghiệp của mình với tư cách là thành viên của One Direction, Horan đã cùng sáng tác nhiều bài hát cho tất cả năm album của họ, bao gồm cả các đĩa đơn "Story of My Life" và "Night Changes".
Theo The X Factor, một hướng đã được ký kết bởi Cowell với hợp đồng 2 triệu bản được báo cáo Syco. Họ bắt đầu thu âm album đầu tay vào tháng 1 năm 2011, họ bay tới Los Angeles để thu âm. Vào tháng 2 năm 2011, ban nhạc nam và những thí sinh khác trong bộ phim đã tham gia The X Factor Live Tour. Trong suốt chuyến lưu diễn, nhóm đã biểu diễn cho 500.000 người trên toàn nước Anh. Sau khi tour diễn kết thúc vào tháng 4 năm 2011, nhóm tiếp tục làm việc với album đầu tay. Việc ghi âm diễn ra ở Stockholm, London và Los Angeles, trong khi One Direction làm việc với các nhà sản xuất Carl Falk, Savan Kotecha, Steve Mac và Rami Yacoub, và những người khác. Năm 2011, họ phát hành album studio đầu tiên, 'Up All Night. Nó ra mắt ở vị trí đầu bảng Billboard 200 của Mỹ, bán được 176.000 bản trong tuần đầu tiên. Điều này dẫn đến One Direction trở thành ban nhạc Anh đầu tiên ra mắt album studio đầu tiên ở vị trí số một. Đĩa đơn đầu tiên của họ, "What Makes You Beautiful", đạt vị trí quán quân ở Ireland, Mexico và Anh. [7] [8] [9] Những single tiếp theo, "Gotta Be You", "One Thing" và "More than This", đã thành công vừa phải, thành công ở một số nước, nhưng không thành công ở những nước khác Để quảng bá cho album, họ bắt tay vào Up All Night Tour và phát hành DVD của tour diễn, Up All Night: The Live Tour. Vào tháng 11 năm 2012, họ phát hành album studio thứ hai của họ, Take Me Home.. Album này có sự tiếp đón tốt hơn album đầu tiên của họ, đạt vị trí quán quân ở Anh và trở thành album đầu tiên đứng đầu bảng xếp hạng Anh. Nó cũng đạt vị trí đầu tiên ở Úc, Canada, Hoa Kỳ, Ireland và New Zealand "Live While We're Young", một trong những single, đạt vị trí số một ở Ireland và New Zealand, trong khi "Little Things" đạt vị trí số một ở Anh Đĩa đơn thứ ba, "Kiss You", đã xuất hiện trên nhiều bảng xếp hạng, nhưng chưa bao giờ đứng đầu. Ngoài ra, họ bắt tay vào chuyến lưu diễn thứ hai của họ, Take Me Home Tour, bao gồm bốn lục địa. Bộ phim This Is Us của họ, đạo diễn Morgan Spurlock, đã bị bắn trong suốt chuyến lưu diễn. Bộ phim thu về hơn 30 triệu đô la trên toàn thế giới vào ngày đầu tuần đầu tiên trong rạp chiếu phim. Họ cũng hát bài của Blondie tựa là "One Way or Another" và The Undertones' "Teenage Kicks" gọi là "One Way or Another (Teenage Kicks)", để gây quỹ cho Comic Relief. Album phòng thu thứ ba của nhóm, Midnight Memories, đã được phát hành vào ngày 25 tháng 11 năm 2013. Album thứ tư của họ, Four, đã được phát hành vào ngày 17 tháng 11 năm 2014. Album này là album cuối cùng của One Direction với 5 phần. Album thứ năm của họ, Made in the A.M, đã được phát hành vào ngày 13 tháng 11 năm 2015. Nó đã đứng ở vị trí số một tại một số quận bao gồm cả Vương quốc Anh, đánh bại Mục đích của Justin Bieber. Album này là album cuối cùng của One Direction trước khi bị gián đoạn.
fa
https://fa.wikipedia.org/wiki/%D9%84%D9%88%DB%8C%DB%8C_%D8%AF%D9%88_%D9%81%D8%B1%D9%88%D9%86%D8%AA%D9%86%D8%A7%DA%A9
https://upload.wikimedia…de_Frontenac.JPG
لویی دو فرونتناک
null
لویی دو فرونتناک
تندیس لویی دو فرونتناک در مجلس ملی کبک
Français : Louis de Buade, Comte de Frontenac, statue de la façade de l'hôtel du Parlement, Québec.
null
image/jpeg
1,557
967
true
true
true
کنت لوئی دو بواد دو فرونتناک فرماندار فرانسه نو میان سال‌های ۱۶۷۲ تا ۱۶۸۲ و نیز از ۱۶۸۹ تا زمان مرگش بود. او جنگ‌های پیاپی‌ای با انگلیسی‌ها و نیز سرخ‌پوستان ایروکوا داشت. او پشتیبان گسترش بازرگانی خز بود. او سازندهٔ فورت فرونتناک در کینگستون، انتاریوی کنونی بود. ستیزه‌های او با مقامات فرانسوی سبب برکناری او در ۱۶۸۲ گردید. دومین دور فرمانداری او به جنگ با انگلیسی‌ها در زمان تازش آنان به کبک و نبردهای پارتیزانی کامیابانه‌اش گذشت. همچنین او در پس راندن تازش ایروکواها به فرانسهٔ نو نیز کامیاب بود.
کنت لوئی دو بواد دو فرونتناک (به فرانسوی: Louis de Buade de Frontenac)(زادهٔ ۱۲ مه ۱۶۲۲- مرگ ۲۸ نوامبر ۱۶۹۸) فرماندار فرانسه نو میان سال‌های ۱۶۷۲ تا ۱۶۸۲ و نیز از ۱۶۸۹ تا زمان مرگش بود. او جنگ‌های پیاپی‌ای با انگلیسی‌ها و نیز سرخ‌پوستان ایروکوا داشت. او پشتیبان گسترش بازرگانی خز بود. او سازندهٔ فورت فرونتناک در کینگستون، انتاریوی کنونی بود. ستیزه‌های او با مقامات فرانسوی سبب برکناری او در ۱۶۸۲ گردید. دومین دور فرمانداری او به جنگ با انگلیسی‌ها در زمان تازش آنان به کبک و نبردهای پارتیزانی کامیابانه‌اش گذشت. همچنین او در پس راندن تازش ایروکواها به فرانسهٔ نو نیز کامیاب بود.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Fatback
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/5d/Schwein_Speck.svg
Fatback
null
Fatback
1: fatback
null
null
image/svg+xml
680
1,500
true
true
true
Fatback is a cut of meat from a domestic pig. It consists of the layer of adipose tissue under the skin of the back, with or without the skin. Fatback is "hard fat" and is distinct from the visceral fat that occurs in the abdominal cavity which is called "soft fat" and is used to produce leaf lard. Like other types of pig fat, fatback may be rendered to make a high quality lard, and is one source of salt pork. Finely diced or coarsely ground fatback is an important ingredient in sausage making and in some meat dishes. Fatback is an important element of traditional charcuterie. In several European cultures it is used to make specialty bacon. Containing no skeletal muscle, this bacon is a delicacy. At one time fatback was Italy's basic cooking fat, especially in regions where olive trees are sparse or absent, but health concerns have reduced its popularity. However, it provides a rich, authentic flavour for the classic battuto – sautéed vegetables, herbs and flavourings – that forms the basis of many traditional dishes. Today, pancetta is often used instead.
Fatback is a cut of meat from a domestic pig. It consists of the layer of adipose tissue (subcutaneous fat) under the skin of the back, with or without the skin (pork rind). Fatback is "hard fat" and is distinct from the visceral fat that occurs in the abdominal cavity which is called "soft fat" and is used to produce leaf lard. Like other types of pig fat, fatback may be rendered to make a high quality lard, and is one source of salt pork. Finely diced or coarsely ground fatback is an important ingredient in sausage making and in some meat dishes. Fatback is an important element of traditional charcuterie. In several European cultures it is used to make specialty bacon. Containing no skeletal muscle, this bacon is a delicacy. At one time fatback was Italy's basic cooking fat, especially in regions where olive trees are sparse or absent, but health concerns have reduced its popularity. However, it provides a rich, authentic flavour for the classic battuto – sautéed vegetables, herbs and flavourings – that forms the basis of many traditional dishes. Today, pancetta is often used instead.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Jan_Karlsgarden
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/b4/In_the_Jan_Karlsgarden_Open_Air_Museum_at_Sund_in_the_%C3%85land_Islands.jpg
Jan Karlsgarden
null
Jan Karlsgarden
null
English: In the Jan Karlsgarden Open Air Museum at Sund in the Åland Islands, taken by David Cross in June 2004.
null
image/jpeg
271
406
true
true
true
Träger des Freilichtmuseums Jan Karlsgarden ist die autonome finnischen Provinz Åland. Es befindet sich direkt neben der mittelalterlichen Burg Kastelholm in Sund. Im Museum befinden sich mehrere bäuerliche åländische Gebäude, die aus verschiedenen Orten der Ålandinseln in das Museum transloziert wurden. Sie stammen vorwiegend aus dem 18. und 19. Jahrhundert. Die Gebäude sind im Museum wie ein typischer åländischer Hof aus der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts angeordnet: Unter den Gebäuden befindet sind ein Wohnhaus, ein Sommerhaus, ein doppelstöckiges Vorratshaus, Dachbodenspeicher und Getreidespeicher sowie ein Viehhof mit Pferdestall, Viehstall, Ochsenstall und Schafsstall. Die Darre, die Sauna und die Schmiede liegen ein Stück weiter vom Wohnhof entfernt. Des Weiteren befinden sich mehrere der für die Ålandinseln typischen Windmühlen auf dem Gelände, sowie weitere Einzelgebäude. Direkt vor dem Eingang des Freilichtmuseums liegt das Gefängnismuseum Vita Björn.
Träger des Freilichtmuseums Jan Karlsgarden ist die autonome finnischen Provinz Åland. Es befindet sich direkt neben der mittelalterlichen Burg Kastelholm in Sund. Im Museum befinden sich mehrere bäuerliche åländische Gebäude, die aus verschiedenen Orten der Ålandinseln in das Museum transloziert wurden. Sie stammen vorwiegend aus dem 18. und 19. Jahrhundert. Die Gebäude sind im Museum wie ein typischer åländischer Hof aus der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts angeordnet: Unter den Gebäuden befindet sind ein Wohnhaus, ein Sommerhaus, ein doppelstöckiges Vorratshaus, Dachbodenspeicher und Getreidespeicher sowie ein Viehhof mit Pferdestall, Viehstall, Ochsenstall und Schafsstall. Die Darre, die Sauna und die Schmiede liegen ein Stück weiter vom Wohnhof entfernt. Des Weiteren befinden sich mehrere der für die Ålandinseln typischen Windmühlen auf dem Gelände, sowie weitere Einzelgebäude (u. a. Bootshaus, Fischerhütte). Direkt vor dem Eingang des Freilichtmuseums liegt das Gefängnismuseum Vita Björn.
it
https://it.wikipedia.org/wiki/Staples_Center
https://upload.wikimedia…_Center_2012.jpg
Staples Center
null
Staples Center
null
Home of the NHL Stanley Cup Champion LA KINGS also NBA Teams LA Lakers & LA Clippers also WNBA Team LA Sparks
null
image/jpeg
2,649
4,752
true
true
true
Lo Staples Center è un palazzo polisportivo situato nella downtown di Los Angeles sede di due squadre di pallacanestro militanti nell'NBA, i Lakers ed i Clippers, e dei Kings, squadra di Hockey su ghiaccio dell'NHL. È situato nelle vicinanze del Los Angeles Convention Center. La progettazione e la costruzione del palazzo sono state finanziate privatamente per un costo di 375 milioni di dollari. Ha ospitato pay per view della WWE come l'edizione numero 21 di WWE WrestleMania, spettacolo di punta della federazione, che ha avuto 20.193 spettatori, stabilendo il record di pubblico presente. Ha ospitato 5 edizioni consecutive di WWE Summerslam dal 2009 al 2014, il PPV più importante dopo WrestleMania. Lo Staples Center inoltre, è stato scelto come sede per la celebrazione del funerale di Michael Jackson tenuto il 7 luglio 2009. Il 31 dicembre 2015 i Mötley Crüe vi si sono esibiti per l'ultima data del Final Tour, ponendo fine alla loro carriera. Il 28 ottobre 2016 ha ospitato le finali del campionato mondiale del videogioco League of Legends 2016.
Lo Staples Center è un palazzo polisportivo situato nella downtown di Los Angeles (California) sede di due squadre di pallacanestro militanti nell'NBA, i Lakers ed i Clippers, e dei Kings, squadra di Hockey su ghiaccio dell'NHL. È situato nelle vicinanze del Los Angeles Convention Center. La progettazione e la costruzione del palazzo sono state finanziate privatamente per un costo di 375 milioni di dollari. Ha ospitato pay per view della WWE come l'edizione numero 21 di WWE WrestleMania, spettacolo di punta della federazione, che ha avuto 20.193 spettatori, stabilendo il record di pubblico presente. Ha ospitato 5 edizioni consecutive di WWE Summerslam dal 2009 al 2014, il PPV più importante dopo WrestleMania. Lo Staples Center inoltre, è stato scelto come sede per la celebrazione del funerale di Michael Jackson (deceduto il 25 giugno 2009) tenuto il 7 luglio 2009. Il 31 dicembre 2015 i Mötley Crüe vi si sono esibiti per l'ultima data del Final Tour, ponendo fine alla loro carriera. Il 28 ottobre 2016 ha ospitato le finali del campionato mondiale del videogioco League of Legends 2016.
nds
https://nds.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6%C3%B6nland
https://upload.wikimedia…nland%2Bgrid.png
Gröönland
null
Gröönland
null
Map of Groeland with grid
Koort vun dat Land
image/png
609
329
true
true
true
Gröönland is de gröttste Insel vun de Eer. Politisch höört dat to Däänmark, is aver sülvstannig, vun wegen dat dat en Autonomiestatut hett un en egen Regeren. Geograafsch, kulturell un spraaklich höört dat to Noordamerika. Gröönland is binnenpolitisch komplett unafhängig, wurr aber in all butenpolitischen Angelegenheiten vun Däänmark vertreden. An' 25. November 2008 funn en Volksabstimmung statt, mit de dat Ersetten vun dat 1979 geltend Autonomiestatus dör en Selbstverwaltungsordnung hennkreegen wurr. An' 22. Juni 2009 wurr dat denn ok umsett.
Gröönland is de gröttste Insel vun de Eer. Politisch höört dat to Däänmark, is aver sülvstannig, vun wegen dat dat en Autonomiestatut hett un en egen Regeren. Geograafsch, kulturell un spraaklich höört dat to Noordamerika. Gröönland is binnenpolitisch komplett unafhängig, wurr aber in all butenpolitischen Angelegenheiten vun Däänmark vertreden. An' 25. November 2008 funn en Volksabstimmung statt, mit de dat Ersetten vun dat 1979 geltend Autonomiestatus dör en Selbstverwaltungsordnung hennkreegen wurr. An' 22. Juni 2009 wurr dat denn ok umsett.
it
https://it.wikipedia.org/wiki/Frank_Ullrich
https://upload.wikimedia…ng_2005_crop.jpg
Frank Ullrich
Carriera da atleta
Frank Ullrich / Biografia / Carriera da atleta
Frank Ullrich a Ruhpolding nel 2005
Deutsch: Frank Ullrich, Bundestrainer des DSV-Herren Biathlon Teams
null
image/jpeg
306
281
true
true
true
Frank Ullrich è un allenatore di biathlon ed ex biatleta tedesco. Durante la sua carriera agonistica ha gareggiato per la nazionale tedesca orientale.
Figlio di un giudice di biathlon, la sua prima apparizione ad alto livello risale nel 1967, quando partecipò ai Campionati nazionali tedeschi orientali. Nel 1972 giunse secondo nella cinque chilometri alle Spartachiadi e nel 1975 divenne campione del mondo juniores nella staffetta. A diciotto anni debuttò alle Olimpiadi: a Innsbruck 1976 vinse subito la medaglia di bronzo nella staffetta. Quattro anni a dopo, a Lake Placid 1980, furono solo Anatolij Aljab'ev e la sua Unione Sovietica a impedirgli di vincere tre ori su tre; vinse tuttavia l'oro nella sprint e l'argento nell'inseguimento e nella staffetta. A Sarajevo 1984 deluse, mancando la medaglia in tutte le gare (5º in individuale, 17º in sprint, 4º in staffetta). Da Hochfilzen 1978 ad Anterselva 1983 fu tra i dominatori dei Mondiali, vincendo nove ori, quattro argenti e un bronzo). In Coppa del Mondo vinse quattro trofei (1978, 1980, 1981 e 1982), arrivò secondo nel 1979 dietro al compagno di squadra Klaus Siebert e terzo nel 1983. Ullrich non riuscì ad adattarsi al passaggio dalla tecnica classica alla tecnica libera, concludendo così anzitempo la sua carriera di biatleta, a poco più di 25 anni.
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Wolf_Biermann
https://upload.wikimedia…Lauter_Lyrik.jpg
Wolf Biermann
null
Wolf Biermann
null
Deutsch: Wolf Biermann beim Dichtertreffen Lauter Lyrik am 16. November 2008, Rolf-Liebermann-Studio des NDR, Hamburg. English: Wolf Biermann at the poetry festival Lauter Lyrik on November 16, 2008, Rolf-Liebermann-Studio, NDR, Hamburg. Français : Wolf Biermann au rencontre de poètes Lauter Lyrik le 16 novembre 2008, Rolf-Liebermann-Studio du NDR, Hambourg.
null
image/jpeg
1,000
664
true
true
true
Wolf Biermann est un poète allemand ou plus exactement un auteur-compositeur-interprète.
Wolf Biermann (né le 15 novembre 1936 à Hambourg) est un poète allemand ou plus exactement un auteur-compositeur-interprète.
lah
https://pnb.wikipedia.org/wiki/%D8%A7%D9%B9%D9%84%DB%8C_%D8%AF%DB%92_%D9%82%D9%84%D8%B9%DB%92
https://upload.wikimedia…ca_Calascio1.jpg
اٹلی دے قلعے
null
اٹلی دے قلعے
روچا کلاسیو قلع
Veduta di Rocca Calascio (AQ) Foto personale concessa in PD
null
image/jpeg
768
1,024
true
true
true
null
null
es
https://es.wikipedia.org/wiki/%C4%A0gantija
https://upload.wikimedia…_de_Ggantija.jpg
Ġgantija
null
Ġgantija
Vista de las ruinas del templo de Ġgantija.
Temple de Ggantija à Gozo
null
image/jpeg
1,106
1,687
true
true
true
Ġgantija es el nombre de un conjunto de dos templos megalíticos de Malta situados en Xaghra. Fueron erigidos durante el Neolítico y son por lo tanto anteriores a conjuntos similares como Stonehenge. Se trata de dos de las más antiguas construcciones religiosas complejas que hayan sobrevivido en la región sin haber sido saqueadas, demolidas o enterradas. Pero aún hay algunos más antiguos de la Fase Skorba, ca. 4400 aC. Debido a que en ellos se han encontrado estatuas y figuras que parecen representar una diosa madre, se ha considerado que fueron dedicados a este culto. Sin embargo, en maltés, el nombre evoca la expresión "torres gigantes", y según una leyenda, las torres habrían sido construidas por enormes criaturas con el fin de utilizarlas como sitios de adoración.​ A pesar de todo está muy claro que pertenecen a una representación en arquitectura para ofrendas o culto a una triada de la madreterra, como la que se representa en figura de marfil del tiempo micénico. El último templo creado está en Tarxien/Tarkien en 1800 aC. En 1980, los templos megalíticos de Ġgantija fueron declarados Patrimonio de la Humanidad por la Unesco.
Ġgantija (o Ggantija y también Ggantia) es el nombre de un conjunto de dos templos megalíticos de Malta situados en Xaghra (isla de Gozo, al norte de Malta). Fueron erigidos durante el Neolítico (entre 3600 y 2500 a. C.) y son por lo tanto anteriores a conjuntos similares como Stonehenge. Se trata de dos de las más antiguas construcciones religiosas complejas que hayan sobrevivido en la región sin haber sido saqueadas, demolidas o enterradas. Pero aún hay algunos más antiguos de la Fase Skorba, ca. 4400 aC. Debido a que en ellos se han encontrado estatuas y figuras que parecen representar una diosa madre, se ha considerado que fueron dedicados a este culto. Sin embargo, en maltés, el nombre evoca la expresión "torres gigantes", y según una leyenda, las torres habrían sido construidas por enormes criaturas con el fin de utilizarlas como sitios de adoración.​ A pesar de todo está muy claro que pertenecen a una representación en arquitectura para ofrendas o culto a una triada de la madreterra, como la que se representa en figura de marfil del tiempo micénico. El último templo creado está en Tarxien/Tarkien en 1800 aC. En 1980, los templos megalíticos de Ġgantija fueron declarados Patrimonio de la Humanidad por la Unesco. La declaración se extendió en 1992 a otros templos en la isla de Malta.​
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Irish_War_of_Independence
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a9/Conflict_deaths_of_the_Troubles_1920-1922_in_Belfast.jpg
Irish War of Independence
North-east
Irish War of Independence / North-east
Conflict deaths in Belfast 1920–1922.   50–100 deaths per km²   100–150 deaths per km²   over 150 deaths per km²
English: Conflict deaths of the Troubles 1920-1922 in Belfast, areas with more than 50/100/150 deaths per km² Deutsch: Tote der Unruhen in Belfast zwischen 1920 und 1922, Gebiete mit mehr als 50/100/150 Toten pro km²
null
image/jpeg
1,136
1,208
true
true
true
The Irish War of Independence or Anglo-Irish War was a guerrilla war fought in Ireland from 1919 to 1921 between the Irish Republican Army and British forces: the British Army, along with the quasi-military Royal Irish Constabulary and its paramilitary forces the Auxiliaries and Ulster Special Constabulary. It was an escalation of the Irish revolutionary period into warfare. In April 1916, Irish republicans launched the Easter Rising against British rule and proclaimed an Irish Republic. Although it was crushed after a week of fighting, the Easter Rising and the British response led to greater popular support for Irish independence. In the December 1918 election, the republican party Sinn Féin won a landslide victory in Ireland. On 21 January 1919 they formed a breakaway government and declared Irish independence. That day, two RIC officers were shot dead in the Soloheadbeg ambush by IRA volunteers acting on their own initiative. The conflict developed gradually. For much of 1919, IRA activity involved capturing weaponry and freeing republican prisoners, while the Dáil set about building a state.
In the Government of Ireland Act 1920 (enacted in December 1920), the British government attempted to solve the conflict by creating two Home Rule parliaments in Ireland: Northern Ireland and Southern Ireland. While Dáil Éireann ignored this, deeming the Irish Republic to be already in existence, Unionists in the north-east accepted it and prepared to form their own government. In this part of Ireland, which was predominantly Protestant and Unionist, there was, as a result, a very different pattern of violence from the rest of the country. Whereas in the south and west, the conflict was between the IRA and British forces, in the north-east and particularly in Belfast, it often developed into a cycle of sectarian killings between Catholics, who were largely Nationalist, and Protestants, who were mostly Unionist.
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/De_winkel_van_Sinkel_(Diergaarde_Blijdorp)
https://upload.wikimedia…347847_-_RCE.jpg
De winkel van Sinkel (Diergaarde Blijdorp)
Afbeeldingen
De winkel van Sinkel (Diergaarde Blijdorp) / Afbeeldingen
null
Nederlands: Diergaarde Blijdorp: Overzicht in onbruik geraakt winkeltje This is an image of rijksmonument number 530748
null
image/jpeg
1,200
1,200
true
true
true
De winkel van Sinkel is onderdeel van diergaarde Blijdorp en kwam naar het ontwerp van architect Sybold van Ravesteyn tot stand in 1939-1941. Het object was van oorsprong een verkooppunt van briefkaarten, snoep en souvenirs. Het winkeltje is gesitueerd aan de oostzijde van het diergaarde terrein, tussen de voormalige ingang en het roofdierengebouw op de centrale as. Het gebouw is vormgegeven in functionalistische stijl en voorzien van figuratieve decoraties. Het gebouw was als dierenverblijf in gebruik, waardoor de oorspronkelijke gedaante en afwerking aan het zicht is onttrokken.
null
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Portret_van_Dr._Gachet
https://upload.wikimedia…017_16-34-24.JPG
Portret van Dr. Gachet
null
Portret van Dr. Gachet
null
Nederlands: Vincent Van Gogh (1853-1890) Dokter Paul Gachet - Musée d'Orsay Parijs
null
image/jpeg
2,802
2,320
true
true
true
Portret van Dr. Gachet is de titel van twee schilderijen uit 1890 van de Nederlandse kunstschilder Vincent van Gogh.
Portret van Dr. Gachet is de titel van twee schilderijen uit 1890 van de Nederlandse kunstschilder Vincent van Gogh.
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Leopold_Joubert
https://upload.wikimedia…_Mohammed%29.jpg
Leopold Joubert
Eerste Afrikaanse expeditie
Leopold Joubert / Eerste Afrikaanse expeditie
Tippu Tip, een krachtige slavenhouder die de zendelingen aanzienlijke problemen bezorgde en later gouverneur van Opper-Congo werd.
English: Tippu Tip (Muhammed el Murjebi also Hemed bin Mohammed), c.1890.
null
image/jpeg
599
476
true
true
true
Léopold Louis Joubert of Ludovic Joubert was een Franse Zouaaf, koloniaal ontdekkingsreiziger en lekenzendeling. Hij vocht voor de kerkelijke staat tussen 1860 en 1870 tijdens de Italiaanse eenwording, waartegen hij zich verzette. Later assisteerde hij de witte paters-missionarissen in Afrika en speelde hij een belangrijke rol in de onderdrukking van de slavenhandel tussen 1885 en 1892 in de Onafhankelijke Congostaat. Joubert trouwde op 13 februari 1888 met Agnes Atakaye en vestigde zich aan de oever van het Tanganyikameer, waar hij tot zijn overlijden woonde. Ze zouden tien kinderen krijgen. Twee stierven jong en één werd priester.
Op 15 januari 1880 verliet Joubert Marseille naar Algiers, waar hij zichzelf aanbood om te werken voor een gewapende hulporganisatie ter bescherming van de zendelingen die door de aartsbisschop Charles Lavigerie als Witte Paters werden uitgezonden. De missionaire karavanen werden bedreigd door gewapende slavenhandelaren in het gebied van de Grote Meren in Oost-Afrika. Op 8 november 1880 verliet Joubert Algiers met de derde karavaan waarbij hij het bevel voerde over zes Zoeaves. De karavaan arriveerde op 3 december 1880 in Bagamoyo, tegenover Zanzibar. Na veel vertragingen en moeilijkheden bereikte ze Tabora in wat nu Tanzania is in december 1881. Joubert ging verder naar Ujiji aan het Tanganyikameer, dat hij op 7 februari 1882 bereikte. Hij hielp de missie in Mulwewa aan de westoever van het meer te versterken en de lokale Afrikaanse verdedigers op te leiden. Hij hielp ook bij het vinden van missies aan de noord- en zuidkant van het meer en was verantwoordelijk voor de bouw van de versterkte missie van Lavigerieville (Kibanga). Later verlieten de zendelingen drie van de nieuwe stations vanwege aanvallen van de machtige slavenhandelaren Tippo Tip en Rumaliza . Door een aanval van een spuugcobra werd Joubert tijdelijk blind. Hij moest in mei 1885 terugkeren naar Frankrijk voor behandeling.
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Pradoluengo
https://upload.wikimedia…/Pradoluengo.jpg
Pradoluengo
null
Pradoluengo
null
Español: Pradoluengo, pueblo situado en la provincia de Burgos (España).
ilustracja
image/jpeg
895
1,343
true
true
true
Pradoluengo – gmina w Hiszpanii, w prowincji Burgos, w Kastylii i León, o powierzchni 30,54 km². W 2011 roku gmina liczyła 1384 mieszkańców.
Pradoluengo – gmina w Hiszpanii, w prowincji Burgos, w Kastylii i León, o powierzchni 30,54 km². W 2011 roku gmina liczyła 1384 mieszkańców.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Morris_Childs
https://upload.wikimedia…orris_Childs.jpg
Morris Childs
null
Morris Childs
Morris Childs
English: Morris Childs, Communist functionary and covert FBI informant Additional digital editing by Tim Davenport ("Carrite") for Wikipedia in an attempt to remove dithering from the original digital image: resizing, blur filters, sharpening filters, and colorization. No copyright claimed on the altered file, released to the public domain without restriction.
null
image/jpeg
672
488
true
true
true
Morris Childs war ein US-amerikanischer Doppelagent. Sein Vater emigrierte 1910 aus Russland in die USA, im Dezember 1911 kam auch die Mutter mit den Kindern auf Ellis Island an. Nach der russischen Oktoberrevolution engagierte sich Morris Childs in der kommunistischen Bewegung in den USA. Von 1929 bis 1932 wurde er an die Internationale Lenin-Schule in Moskau entsandt, nach seiner Rückkehr in die USA arbeitete Childs weiter für die kommunistische Bewegung. Bei den Kongresswahlen 1938 bewarb er sich erfolglos für einen Sitz im US-Senat als Vertreter des Bundesstaates Illinois. Im Jahr 1952 wurde er vom FBI als Doppelagent angeworben. Von 1958 bis 1977 unternahm er 52 Reisen nach Moskau, wo er unter anderem Bargeld für die Finanzierung der Kommunistischen Partei der USA entgegennahm. Bei der Untersuchung des Church Committees des US-Senats 1975 über die Aktivitäten der Nachrichtendienste wurde Morris Childs gegenüber dem Ausschuss als wichtigster Agent bezeichnet, den die USA je hatten. Childs erhielt 1977 vom sowjetischen Generalsekretär Leonid Breschnew den Rotbannerorden und 1987 vom US-Präsidenten Ronald Reagan die Presidential Medal of Freedom.
Morris Childs (* 28. Mai/ 10. Juni 1902 bei Kiew, Russisches Reich als Moische Iossifowitsch Tschilowski; † 2. Juni 1991 in Chicago) war ein US-amerikanischer Doppelagent. Sein Vater emigrierte 1910 aus Russland in die USA, im Dezember 1911 kam auch die Mutter mit den Kindern auf Ellis Island an. Nach der russischen Oktoberrevolution engagierte sich Morris Childs in der kommunistischen Bewegung in den USA. Von 1929 bis 1932 wurde er an die Internationale Lenin-Schule in Moskau entsandt, nach seiner Rückkehr in die USA arbeitete Childs weiter für die kommunistische Bewegung. Bei den Kongresswahlen 1938 bewarb er sich erfolglos für einen Sitz im US-Senat als Vertreter des Bundesstaates Illinois. Im Jahr 1952 wurde er vom FBI als Doppelagent angeworben. Von 1958 bis 1977 unternahm er 52 Reisen nach Moskau, wo er unter anderem Bargeld für die Finanzierung der Kommunistischen Partei der USA entgegennahm. Bei der Untersuchung des Church Committees des US-Senats 1975 über die Aktivitäten der Nachrichtendienste wurde Morris Childs gegenüber dem Ausschuss als wichtigster Agent bezeichnet, den die USA je hatten. Childs erhielt 1977 vom sowjetischen Generalsekretär Leonid Breschnew den Rotbannerorden und 1987 vom US-Präsidenten Ronald Reagan die Presidential Medal of Freedom.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Dinkelm%C3%BChle_Graf
https://upload.wikimedia…3%BChle_Graf.jpg
Dinkelmühle Graf
null
Dinkelmühle Graf
Dinkelmühle Graf 2012
Dinkelmühle Graf in Tannheim
null
image/jpeg
392
600
true
true
true
Die Dinkelmühle Graf ist eine schon im Jahre 1529 unter dem Namen „St. Benignus“ verzeichnete, wasserkraftgetriebene Getreidemühle in der Rechtsform eines Einzelunternehmens in Tannheim im Landkreis Biberach in Oberschwaben. Die Mühle liegt an der Mühlenstraße Oberschwaben und wird in der Liste der Kulturdenkmale von Tannheim aufgeführt. Der heutige Mühlenbesitzer Gerd Graf ist Mitinitiator der Mühlenstraße Oberschwaben. Im Dezember 2018 wurde die traditionelle Handwerksmüllerei zusammen mit 17 weiteren Kulturformen in das Bundesweite Verzeichnis des Immateriellen Kulturerbes aufgenommen.
Die Dinkelmühle Graf (auch Untere Mühle genannt) ist eine schon im Jahre 1529 unter dem Namen „St. Benignus“ verzeichnete, wasserkraftgetriebene Getreidemühle in der Rechtsform eines Einzelunternehmens in Tannheim im Landkreis Biberach in Oberschwaben. Die Mühle liegt an der Mühlenstraße Oberschwaben und wird in der Liste der Kulturdenkmale von Tannheim aufgeführt. Der heutige Mühlenbesitzer Gerd Graf ist Mitinitiator der Mühlenstraße Oberschwaben. Im Dezember 2018 wurde die traditionelle Handwerksmüllerei zusammen mit 17 weiteren Kulturformen in das Bundesweite Verzeichnis des Immateriellen Kulturerbes aufgenommen.
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Kingston_upon_Hull
https://upload.wikimedia…itime_Museum.jpg
Kingston upon Hull
null
Kingston upon Hull
null
English: Hull Maritime Museum Hull, East Riding of Yorkshire, England.Maritime Museum (former Dock Office), Queen Victoria Square. Built 1867-71 by Christopher G. Wray in Venetian Renaissance style. For a picture of this building in 1903 see http://www.francisfrith.com/search/england/humberside/hull/photos/hull_49807.htm
null
image/jpeg
518
640
true
true
true
Kingston upon Hull és una ciutat i unitat autoritària del comtat de l'East Riding de Yorkshire, Anglaterra. Compta amb una universitat i un centre d'estudi de medicina, la Hull York Medical School.
Kingston upon Hull (es cita normalment només com a Hull) és una ciutat i unitat autoritària del comtat de l'East Riding de Yorkshire, Anglaterra. Compta amb una universitat i un centre d'estudi de medicina, la Hull York Medical School.
sl
https://sl.wikipedia.org/wiki/Kranj
https://upload.wikimedia…ara_Posta_01.jpg
Kranj
Galerija
Kranj / Galerija
null
English: Old Post, small shopping center in Kranj Slovenščina: Stara Pošta, Kranj
null
image/jpeg
2,208
3,691
true
true
true
Kranj je četrto največje mesto v Sloveniji, središče statističnegorenjske regije in sedež Mestne občine Kranj. Zgrajen je bil na karbonatnem konglomeratu. Kranj ima močno tradicijo elektronske in gumarske industrije, še vedno pa je ohranil staro mestno jedro nad sotočjem Kokre in Save. Znan je tudi kot športno mesto, ki ima športni park. V parku lahko najdemo nogometno igrišče z umetno in naravno travo, teniška in košarkarska igrišča ter notranji in zunanji bazen. V Kranju ima mdr. sedež Fakulteta za organizacijske vede Univerze v Mariboru in porodnišnica.
null
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Els_mals_pastors
https://upload.wikimedia…vais_bergers.jpg
Els mals pastors
Tema
Els mals pastors / Tema
Cartell de Louis Malteste, 1897
Affiche de Les Mauvais bergers, pièce d'Octave Mirbeau (1848-1917)
null
image/jpeg
731
530
true
true
true
Els mals pastors és un drama tràgic, en cinc actes, de Octave Mirbeau, estrenat al Théâtre de la Renaissance de París, el 15 de desembre de 1897, amb Sarah Bernhardt i Lucien Guitry interpretant els protagonistes, Madeleine i Jean Roule. Es considera una de les obres més significatives, juntament amb Un enemic del poble i Els teixidors, del repertori universal preferit del teatre anarquista al tombant del segle xix al xx. L'autor no va quedar satisfet amb el fet de mostrar el patiment dels obrers en un teatre burgès, amb públic majoritàriament burgès que venia vestit d'etiqueta, i just després d'aquesta obra va començar a lluitar per un teatre popular a l'abast de tothom.
El tema és semblant al de Germinal, la novel·la d'Émile Zola: una vaga obrera aixafada sagnantment. Al final tots els obrers són morts, entre ells la pasionaria Madeleine, embarassada, i amb ella desapareix l'esperança. En l'esperit del fi de segle Els mals pastors és una obra negra, pessimista, on tot naufraga: al final, triomfen la injustícia, la desesperació i la mort.