language stringlengths 2 9 | page_url stringlengths 25 757 | image_url stringlengths 54 738 | page_title stringlengths 1 239 | section_title stringlengths 1 674 ⌀ | hierarchical_section_title stringlengths 1 1.2k ⌀ | caption_reference_description stringlengths 1 15.6k ⌀ | caption_attribution_description stringlengths 1 47.4k ⌀ | caption_alt_text_description stringlengths 1 2.08k ⌀ | mime_type stringclasses 7
values | original_height int32 100 25.5k | original_width int32 100 46.6k | is_main_image bool 1
class | attribution_passes_lang_id bool 1
class | page_changed_recently bool 1
class | context_page_description stringlengths 1 2.87k ⌀ | context_section_description stringlengths 1 4.1k ⌀ |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
zh | https://zh.wikipedia.org/wiki/%E7%90%86%E6%9F%A5%C2%B7%E4%BD%90%E7%88%BE%E6%A0%BC | 理查·佐爾格 | null | 理查·佐爾格 | null | For documentary purposes the German Federal Archive often retained the original image captions, which may be erroneous, biased, obsolete or politically extreme. ADN-ZB / ZB / 3.10.85 / Zum 90. Geburtstag Richard Sorges am 4. Oktober Richard Sorge, der Kommunist, deutsche Revolutionär, Kundschafter der Roten Armee und hervorragende Publizist würde am 4. Oktober 1985 90 Jahre alt. Am 7. Oktober 1944 wurde er in Japan ermordet. (Relativ unbekanntes Foto aus dem Familienbesitz) | null | image/jpeg | 651 | 542 | true | true | true | 理查·佐尔格,早年译作“索治”、“沙奇”。德俄混血,20世纪最著名的苏联间谍,他的情报网代号是“拉姆齐”。 | 理查·佐尔格(德语:Richard Sorge,俄语:Рихард Зорге,日语:リヒャルト・ゾルゲ,1895年10月4日-1944年11月7日),早年译作“索治”、“沙奇”。德俄混血,20世纪最著名的苏联间谍,他的情报网代号是“拉姆齐”(Ramsay)。 | |
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Angelo_De_Gubernatis | Angelo De Gubernatis | null | Angelo De Gubernatis | Angelo De Gubernatis | Angelo De Gubernatis | null | image/jpeg | 448 | 330 | true | true | true | Angelo De Gubernatis è stato un etnologo, linguista, orientalista, storico della letteratura, accademico e anarchico italiano. | Angelo De Gubernatis (Torino, 7 aprile 1840 – Roma, 26 febbraio 1913) è stato un etnologo, linguista, orientalista, storico della letteratura, accademico e anarchico italiano. | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%97%D0%B5%D0%B3%D0%B0%D0%BC | Зегам | null | Зегам | null | Source: "Fahnen-Gärtner GmbH, Mittersill" This image shows a flag, a coat of arms, a seal or some other official insignia. The use of such symbols is restricted in many countries. These restrictions are independent of the copyright status. | Герб | image/png | 192 | 159 | true | true | true | Зегам — містечко та громада в австрійській землі Зальцбург. Містечко належить округу Зальцбург-Умгебунг. | Зегам — містечко та громада в австрійській землі Зальцбург. Містечко належить округу Зальцбург-Умгебунг. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Coventry_Ordnance_Works | Coventry Ordnance Works | null | Coventry Ordnance Works | null | Advertisement for Coventry Ordnance Works in Brassey's Naval Annual 1915. | logo de Coventry Ordnance Works | image/jpeg | 900 | 529 | true | true | true | Coventry Ordnance Works est une entreprise de manufacture d'armes et de munitions britannique fondée en 1903 et active jusqu'en 1925. | Coventry Ordnance Works (parfois abrégée COW) est une entreprise de manufacture d'armes et de munitions britannique fondée en 1903 et active jusqu'en 1925. | |
ml | https://ml.wikipedia.org/wiki/%E0%B4%A8%E0%B4%AE%E0%B4%BE%E0%B4%A6%E0%B5%8D%E0%B4%97%E0%B4%BF_%E0%B4%A6%E0%B5%87%E0%B4%B6%E0%B5%80%E0%B4%AF%E0%B5%8B%E0%B4%A6%E0%B5%8D%E0%B4%AF%E0%B4%BE%E0%B4%A8%E0%B4%82 | നമാദ്ഗി ദേശീയോദ്യാനം | ചിത്രശാല | നമാദ്ഗി ദേശീയോദ്യാനം / ചിത്രശാല | null | English: Description: A picture taken, of a walking trail in en:Namadgi National Park. Source: Own work Date Taken: October 5th 2006 Author: Dfrg.msc Uploader: Dfrg.msc Permission: Given | null | image/jpeg | 1,232 | 1,632 | true | true | true | ഓസ്ട്രേലിയയിലെ തലസ്ഥാനപ്രദേശത്തിന്റെ തെക്ക്-പടിഞ്ഞാറായി, ന്യൂ സൗത്ത് വെയിൽസിലെ കോസിയൂസ്കോ ദേശീയോദ്യാനവുമായി അതിർത്തി പങ്കിടുന്ന സംരക്ഷിതപ്രദേശമാണ് നമാദ്ഗി ദേശീയോദ്യാനം. ഇത് കാൻബെറയിൽ നിന്ന് ഏകദേശം 40 കിലോമീറ്റർ തെക്കു-പടിഞ്ഞാറായി സ്ഥിതിചെയ്യുന്നു. ഓസ്ട്രേലിയൻ തലസ്ഥാന പ്രദേശത്തിന്റെ വിസ്തീർണ്ണത്തിന്റെ ഏകദേശം 46% ശതമാനം വരും.
പകിട്ടേറിയ ഗ്രാനൈറ്റ് പർവ്വതങ്ങളോടെയുള്ള ഓസ്ട്രേലിയൻ ആൽപ്സ് പർവ്വതനിരയുടെ വടക്കൻ ഭാഗത്തെ ഈ ദേശീയോദ്യാനം സംരക്ഷിക്കുന്നു. ഇതിലെ ആവാസവ്യവസ്ഥകൾ മഞ്ഞ് മൂടിയ വനങ്ങൾക്കിടയിലുള്ള പുല്ല് വളർന്നു നിൽക്കുന്ന സമതലങ്ങൾ മുതൽ ആൽപ്പൈൻ മൈതാനങ്ങൾ വരെയുള്ളവ ഉൾപ്പെടുന്നു. ഈസ്റ്റേൺ ഗ്രേ കങ്ഗാരുകൾ, വല്ലബികൾ, വോമ്ബാറ്റുകൾ, മാഗ്പികൾ, റോസെല്ലകൾ, റെവനുകൾ തുടങ്ങി സാധാരണ കാണപ്പെടുന്ന ജീവികൾ ഉൾപ്പെടുന്ന ഇവിടുത്തെ ജീവസമ്പത്ത് വ്യത്യസ്തമാണ്. കാൻബറയ്ക്ക് ആവശ്യമുള്ള ജലത്തിന്റെ ഏകദേശം 85% ദേശീയോദ്യാനത്തിലെ ജലസംഭരണമേഖല നൽകുന്നു.
ഈ ദേശീയോദ്യാനം ഐ. യു. സി. എന്നിന്റെ കാറ്റഗറി 2
ൽപ്പെടുന്ന സംരക്ഷിതപ്രദേശമായി വർഗ്ഗീകരിച്ചിരിക്കുന്നു. | null | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Knockdhu_distillery | Knockdhu distillery | null | Knockdhu distillery | null | English: Knockdhu distillery Camera location57° 33′ 44.56″ N, 2° 45′ 29.3″ W   View this and other nearby images on: OpenStreetMap - Google Earth This image was taken from the Geograph project collection. See this photograph's page on the Geograph website for the photographer's contact details. The copyright on this image is owned by Anne Burgess and is licensed for reuse under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 2.0 license. This file is licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic license. Attribution: Anne Burgess You are free: to share – to copy, distribute and transmit the work to remix – to adapt the work Under the following conditions: attribution – You must give appropriate credit, provide a link to the license, and indicate if changes were made. You may do so in any reasonable manner, but not in any way that suggests the licensor endorses you or your use. share alike – If you remix, transform, or build upon the material, you must distribute your contributions under the same or compatible license as the original. | null | image/jpeg | 427 | 640 | true | true | true | The Knockdhu distillery is a whisky distillery in Knock, Banffshire owned by Inver House Distillers Limited.
The distillery was founded in 1893 by John Morrison, who bought the land from the Duke of Fife to produce whisky for Haig's after several springs on the southern slope of Knock Hill were discovered. The site was also chosen for its proximity to the Knock Station on the Banff branch line of the Great North of Scotland Railway between Aberdeen and Elgin. Not only was the new location convenient to the railway but it was also within a few miles of a district noted both for its barley and inexhaustible source of excellent peat. The distillery was built using local eye grey granite, with two coal fired stills, now steam heated. The two pot stills could turn out 2,500 gallons of spirit per week. It was also the first malt distillery built for the Distillers Company Ltd. It started production in 1894 and remained in continuous operation until 1931, when it was forced to close for a few years due to the economic depression. Wartime restrictions on barley forced a second closure from 1940-1945. | The Knockdhu distillery is a whisky distillery in Knock, Banffshire owned by Inver House Distillers Limited.
The distillery was founded in 1893 by John Morrison, who bought the land from the Duke of Fife to produce whisky for Haig's after several springs on the southern slope of Knock Hill were discovered. The site was also chosen for its proximity to the Knock Station on the Banff branch line of the Great North of Scotland Railway (GNSR) between Aberdeen and Elgin. Not only was the new location convenient to the railway but it was also within a few miles of a district noted both for its barley and inexhaustible source of excellent peat. The distillery was built using local eye grey granite, with two coal fired stills, now steam heated. The two pot stills could turn out 2,500 gallons of spirit per week. It was also the first malt distillery built for the Distillers Company Ltd. It started production in 1894 and remained in continuous operation until 1931, when it was forced to close for a few years due to the economic depression. Wartime restrictions on barley forced a second closure from 1940-1945.
After the war, with the distillery connected to the national grid, the steam powered engine, which had been used since its founding, was retired in 1947.
Knockdhu was closed in 1983, and was sold to Inver House in 1988, after which production resumed in February 1989. Various bottling ages are available the most popular being 12 years old, there is also an annual vintage bottled around 14–15 years old, a 16-year-old (matured solely in second fill bourbon casks) and a 30-year-old. Previously named Knockdhu after the distillery, the whisky was renamed anCnoc in 1994 to avoid confusion with Knockando.
Knockdhu Highland Single Malt Scotch Whisky is currently bottled under the Gaelic name anCnoc meaning "the hill". | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%A1%D0%BF%D0%B8%D1%81%D0%BE%D0%BA_%D0%B3%D1%96%D1%80_%D0%B7%D0%B0_%D0%B0%D0%B1%D1%81%D0%BE%D0%BB%D1%8E%D1%82%D0%BD%D0%BE%D1%8E_%D0%B2%D0%B8%D1%81%D0%BE%D1%82%D0%BE%D1%8E | Список гір за абсолютною висотою | 4000 метрів | Список гір за абсолютною висотою / 4000 метрів | Ґранд-Титон – (4197 м) | United States National Park Service photo of the Grand Tetons, in Wyoming | null | image/jpeg | 1,384 | 2,000 | true | true | true | Список гір за абсолютною висотою — неповний перелік гір на Землі, відсортований за абсолютною висотою. Повний перелік гір із 109 вершин абсолютною висотою понад 7200 м та відносною понад 500 м приведений у «Списку найвищих вершин світу». Див. також «Список гір з відносною висотою» понад 2800 м, який складається із 125 вершин. | null | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Emma_Fuhrmann | Emma Fuhrmann | null | Emma Fuhrmann | Fuhrmann auf dem Dallas International Film Festival im April 2012 | English: Emma Fuhrmann at the 2012 Dallas International Film Festival (DIFF) | null | image/jpeg | 5,184 | 3,456 | true | true | true | Emma Cate Fuhrmann ist eine US-amerikanische Schauspielerin und Model. | Emma Cate Fuhrmann (* 15. September 2001 in Dallas, Texas) ist eine US-amerikanische Schauspielerin und Model. | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Lijst_van_personen_overleden_in_2018/Voorstel | Lijst van personen overleden in 2018/Voorstel | Februari | Lijst van personen overleden in 2018/Voorstel / Februari | null | English: Rogelio Guerra. Español: Rogelio Guerra. | null | image/jpeg | 360 | 253 | true | true | true | Dit is een lijst van personen die overleden zijn in 2018.
De inhoud van deze pagina is gebaseerd op gegevens in Wikidata. Als er onvolkomenheden in deze lijst zitten, gelieve dan aldaar de gegevens aan te passen. Achter iedere persoon is hiervoor een link aanwezig met de aanduiding bewerken.
Wijzigingen in Wikidata worden met enige regelmatigheid geautomatiseerd overgenomen naar deze pagina. | 1 - Pieter Buys, Nederlandse tuin- en landschapsarchitect (geboren in 1923) bewerken
1 - Dennis Edwards, Amerikaanse zanger (geboren in 1943) bewerken
1 - Barys Kit, wiskundige, scheikundige en natuurkundige uit het Keizerrijk Rusland (geboren in 1910) bewerken
1 - Alan Stout, Amerikaanse componist en pianist (geboren in 1932) bewerken
1 - Menno Wigman, Nederlandse dichter, vertaler en schrijver (geboren in 1966) bewerken
2 - Gerard Jan Leppink, Nederlandse wiskundige en academisch docent (geboren in 1928) bewerken
2 - Joe Polchinski, Amerikaanse natuurkundige en theoretisch natuurkundige (geboren in 1954) bewerken
2 - Durk van der Mei, Nederlandse Europees Parlementslid en Tweede Kamerlid (geboren in 1924) bewerken
3 - Leon "Ndugu" Chancler, Amerikaanse componist, jazzmuzikant, academisch docent en slagwerker (geboren in 1952) bewerken
3 - Károly Palotai, Hongaarse voetballer en voetbalscheidsrechter (geboren in 1935) bewerken
3 - Dirk Schouten, Nederlandse rector magnificus van de Tilburg University, econoom en academisch docent (geboren in 1923) bewerken
4 - Alan Baker, Britse wiskundige en academisch docent (geboren in 1939) bewerken
4 - John Mahoney, Britse acteur, zanger, stemacteur, komiek, televisieacteur, filmacteur en toneelacteur (geboren in 1940) bewerken
5 - Johannes James, Nederlandse academisch docent (geboren in 1928) bewerken
6 - Brunello Spinelli, Italiaanse waterpolospeler (geboren in 1939) bewerken
6 - John Anthony West, Amerikaanse schrijver, egyptoloog en sciencefictionschrijver (geboren in 1932) bewerken
6 - Michael White, Britse romanschrijver, muzikant, onderwijzer, non-fictieschrijver en scenarioschrijver (geboren in 1959) bewerken
7 - Herman Ferdinandus Maria Münninghoff, Nederlandse katholiek bisschop, rooms-katholiek priester (geboren in 1921) bewerken
7 - Mickey Jones, Amerikaanse televisieacteur, filmacteur, acteur en muzikant (geboren in 1941) bewerken
7 - Pat Torpey, Amerikaanse drummer (geboren in 1953) bewerken
7 - Hans Vrakking, Nederlandse jurist (geboren in 1941) bewerken
8 - Gerard Wallis de Vries, Nederlandse wethouder van Den Haag (geboren in 1936) bewerken
8 - Willem Goedhart, Nederlandse organist, dirigent en muziekpedagoog (geboren in 1923) bewerken
9 - Reg E. Cathey, Amerikaanse televisieacteur, filmacteur en toneelacteur (geboren in 1958) bewerken
9 - Serge Daan, Nederlandse zoöloog en academisch docent (geboren in 1940) bewerken
9 - John Gavin, Amerikaanse ambassadeur, acteur, officier, diplomaat, toneelacteur, vakbondsbestuurder, filmacteur en televisieacteur (geboren in 1931) bewerken
9 - István Hevesi, Hongaarse waterpolospeler (geboren in 1931) bewerken
9 - Jóhann Jóhannsson, IJslandse muzikant, componist, muziekproducent, filmcomponist, pianist, arrangeur en technicus (geboren in 1969) bewerken
9 - Onno Mensink, Nederlandse musicoloog (geboren in 1946) bewerken
9 - Liam Miller, Ierse voetballer (geboren in 1981) bewerken
9 - Anton Schurer, Nederlandse militair (geboren in 1925) bewerken
9 - Rob Steenhuis, Nederlandse architect (geboren in 1949) bewerken
9 - Anne Treisman, Britse psycholoog en academisch docent (geboren in 1935) bewerken
9 - Wesla Whitfield, Amerikaanse zangeres (geboren in 1947) bewerken
10 - Walter Boucquet, Belgische wielrenner (geboren in 1941) bewerken
10 - Michel Korzec, Nederlandse socioloog, journalist en feminist (geboren in 1945) bewerken
10 - Armin von Büren, Zwitserse wielrenner en baanwielrenner (geboren in 1928) bewerken
11 - Vic Damone, Amerikaanse zanger, schrijver, autobiograaf, jazzmuzikant en acteur (geboren in 1928) bewerken
11 - Asma Jahangir, Pakistaanse mensenrechtenverdediger en advocaat (geboren in 1952) bewerken
12 - Leo Falcam, Micronesische Gouverneur van Pohnpei (geboren in 1935) bewerken
12 - Jef Geys, Belgische fotograaf, beeldend kunstenaar, kunstleraar, kunstschilder en beeldhouwer (geboren in 1934) bewerken
12 - Alfred Gilgen, Zwitserse politicus (geboren in 1930) bewerken
12 - Martin van der Borgh, Nederlandse wielrenner (geboren in 1934) bewerken
12 - Klaasje van der Wal, Nederlandse gitarist en bassist (geboren in 194 | |
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D8%A3%D9%88%D8%BA%D9%88%D8%B3%D8%AA%D8%A7_(%D9%85%D9%8A%D9%86) | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fb/MaineStateHouse1.JPG | أوغوستا (مين) | معرض صور | أوغوستا (مين) / معرض صور | null | A photograph of the Maine State House in Augusta, Maine. Completed in 1832, it was designed by Charles Bulfinch. The picture was taken with a Canon PowerShot S50 digital camera and edited with Adobe Photoshop. | null | image/jpeg | 1,171 | 1,455 | true | true | true | أوغوستا مدينة أمريكية وعاصمة ولاية مين. أوغوستا هي المركز السكاني لولاية مين حيث يقدر عدد سكانها بـ 19,136 نسمة حسب تعداد عام 2010. تعتبر أوغوستا ثالث أصغر عاصمة ولاية من حيث السكان بعد مونبلييه، فيرمونت وبيير، داكوتا الجنوبية وهي تاسع أكبر مدينة في ولاية ماين. تقع أوغستا على نهر كينبيك على رأس المد، وهي موطن لجامعة مين في أوغوستا. أوغستا هي أيضا المدينة الرئيسية في أوغستا-واترفيل، مي منطقة العاصمة ميكروبوليتان. | null |
arz | https://arz.wikipedia.org/wiki/%D8%A7%D9%86_%D9%84%D9%8A%D8%B3_%D8%A8%D8%A7%D9%83%D9%8A%D9%86 | ان ليس باكين | null | ان ليس باكين | null | Norsk bokmål: Tidligere statsråd Anne-Lise Bakken under valgkamp i Hamar for Arbeiderpartiet. | null | image/jpeg | 708 | 492 | true | true | true | الصفحه دى يتيمه, حاول تضيفلها لينك فى صفحات تانيه متعلقه بيها.
ان ليس باكين سياسيه من النرويج. | الصفحه دى يتيمه, حاول تضيفلها لينك فى صفحات تانيه متعلقه بيها.
ان ليس باكين سياسيه من النرويج. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Liste_des_v%C3%A9hicules_Rover | Liste des véhicules Rover | Modèles de 1970 à 1999 | Liste des véhicules Rover / Production (véhicules de tourisme) / Modèles de 1970 à 1999 | null | This made my day seeing this lovely early Austin Maestro. At the time, i didn't realise it was owned by fellow Flickr member Angrydicky. I just love the colour, and he's done a fantastic job of getting it as original as possible, right down to the plates and steel wheels. This really must be one of the very last early base models still on the roads. I haven't even seen a later Maestro car for over a year now! There were other cars of interest in the immediate area, a bit of a hotspot really which I hadn't previously explored! | null | image/jpeg | 2,848 | 4,272 | true | true | true | Les voitures de tourisme Rover font partie des groupes Rover Company, British Leyland, Austin Rover Group, British Aerospace puis BMW et Phoenix Venture Holdings.
Cet article décrit tous les véhicules vendus sous la marque anglaise déposée Rover. | null | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Zamek_w_Cardiff | Zamek w Cardiff | Wygląd zewnętrzny | Zamek w Cardiff / Architektura / Wygląd zewnętrzny | Plan zamku w Cardiff: A - Brama Północna; B - motte i donżon; C - dziedziniec zewnętrzny; D - główne apartamenty; E - dziedziniec wewnętrzny; F - Wieża Zegarowa; G - Czarna Wieża; H - Brama Południowa i wieża barbakanu | English: Plan of Cardiff Castle. Original by John Ward, edited by hchc2009 after Hard (2009) Archaeological watching brief. | null | image/png | 637 | 626 | true | true | true | Zamek w Cardiff – okazały normandzki zamek i XIX-wieczna rezydencja utrzymana w stylu wiktoriańskiego neogotyku, położony w centrum Cardiff, należący do największych atrakcji turystycznych Walii.
Zamek w Cardiff 2 grudnia 1952 roku został wpisany na listę Zabytków Walii pod nr 13662 z zaliczeniem do klasy I z uwagi na to, że reprezentuje wyjątkowe architektoniczne cechy różnych epok, a zwłaszcza epoki wiktoriańskiej. | Wejście na teren zamku od południa prowadzi przez zespół Czarnej Wieży i Bramy Południowej (South Gate). Mury południowe na zachód od Czarnej Wieży, zwieńczone blankami i pokryte dachem łupkowym, zostały zrekonstruowane w stylu nawiązującym do średniowiecza przez Williama Burgesa. Mury od południowego zachodu, wschodu i północy, z blankami, wielokątnymi wieżyczkami i chodnikiem strzeleckim, zostały zrekonstruowane w stylu romańskim. W murze północnym znajduje się umieszczona centralnie Brama Północna, flankowana wieżyczkami. Oryginalny mur rzymski od zrekonstruowanego oddziela warstwa różowego kamienia. Na północ od bramy znajduje się drewniany most wsparty na betonowych filarach, utrzymany w stylu rzymskim. Po stronie zachodniej założenia znajdują się apartamenty otoczone szeregiem wież. Jedną z nich jest Wieża Bute'a (z dwiema kondygnacjami dobudowanymi przez Burgesa), ozdobiona posągami umieszczonymi w arkadach. Inna poligonalna Wieża Beauchampa z machikułami, zwieńczona XIX-wieczną drewnianą sygnaturką. Poniżej znajduje się zrekonstruowana w latach 20. XX wieku Brama Zachodnia, a nieopodal zbudowana na planie kwadratu i pokryta stromym dachem łupkowym Wieża Herberta (dwie kondygnacje również wzniósł Burges) i Wieża Gości.
W południowo-zachodnim narożniku murów obronnych znajduje się Wieża Zegarowa, zbudowana na miejscu rzymskiego bastionu. Jest ona, jeśli chodzi o wygląd zewnętrzny zamku, najbardziej dominującym elementem. Wysoka na ponad 39 (według niektórych źródeł 45) m została wyposażona ze wszystkich stron w kolorowe, pozłacane tarcze zegarowe, tarcze heraldyczne oraz alegorie ciał niebieskich (wysokie na 3 m posągi Merkurego, Księżyca, Marsa, Jowisza, Saturna, Wenus i Słońca). Posąg uosabiający Marsa został przedstawiony z tarczą, a Słońce – z symbolem słońca. Na lewo od nich, na następnej elewacji wieży widnieją Wenus i Merkury. Na północnej elewacji wieży znajduje się motyw drzewa dębu, pochodzący z herbu markizów Bute. Wieża Zegarowa jest nakryta ołowianym dachem łamanym; widoczne okna clerestorium należą do Pokoju Palaczy.
W założeniu motte, otoczony fosą, ponownie odsłoniętą w XIX wieku, znajduje się kamienny donżon, zbudowany na planie dwunastokąta. Wieża z wieżyczką od strony południowej jest dziełem XX-wiecznym. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Six_Flags_New_England | Six Flags New England | Roller coasters | Six Flags New England / Attractions / Roller coasters | null | Great Chase SFNE | null | image/jpeg | 2,448 | 3,264 | true | true | true | Six Flags New England, formerly known as Riverside Park and Riverside: The Great Escape, is an amusement park located in Agawam, Massachusetts, a western suburb of Springfield, Massachusetts. Opening in the late 1800s, it is the oldest amusement park in the Six Flags chain, acquired by Premier Parks in 1996 and rebranded Six Flags New England in 2000. Superman the Ride is among the park's most notable rides, having appeared as a highly-ranked roller coaster in the annual Golden Ticket Awards from Amusement Today since the ride opened in 2000. | null | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%9D%D1%96%D0%B6%D0%B8%D0%BD | Ніжин | null | Ніжин | null | Українська: Герб Ніжина | null | image/png | 254 | 198 | true | true | true | Ні́жин — місто в Україні, районний центр Ніжинського району Чернігівської області. Вузол залізничних та автомобільних шляхів, друге за величиною місто обласного значення, що розташоване на берегах річки Остер за 80 км від обласного центру. Чисельність населення складає 71 тис. осіб. Згідно з останнім переписом населення 2001 року, українці становили 93,47 %, українською розмовляє приблизно 90 % мешканців міста. | Ні́жин — місто в Україні, районний центр Ніжинського району Чернігівської області. Вузол залізничних та автомобільних шляхів, друге за величиною місто обласного значення, що розташоване на берегах річки Остер за 80 км від обласного центру. Чисельність населення складає 71 тис. осіб. Згідно з останнім переписом населення 2001 року, українці становили 93,47 %, українською розмовляє приблизно 90 % мешканців міста. | |
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D8%B3%D8%A7%D9%86-%D8%AF%D9%8A%D8%AF%D9%8A%D9%8A-%D8%AF%D9%88-%D9%81%D9%88%D8%B1%D9%85%D8%A7%D9%86_(%D8%A3%D9%8A%D9%86) | سان-ديديي-دو-فورمان (أين) | null | سان-ديديي-دو-فورمان (أين) | null | Français : Mairie de Saint-Didier-de-Formans. | null | image/jpeg | 2,839 | 4,225 | true | true | true | سان-ديديي-دو-فورمان هي إحدى بلديات محافظة أين Ain في فرنسا. رمز إنسي لها هو:1347. أما الرمز البريدي لها فهو: 1600. | سان-ديديي-دو-فورمان (بالفرنسية: Saint-Didier-de-Formans) هي إحدى بلديات محافظة أين Ain في فرنسا. رمز إنسي لها هو:1347. أما الرمز البريدي لها فهو: 1600. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Championnat_de_France_de_football | Championnat de France de football | Stades | Championnat de France de football / Organisation / Évolution du règlement / Stades | null | Français : Scène du match opposant le Stade rennais et le Montpellier HSC au Roazhon Park, comptant pour la deuxième journée de Ligue 1 2015-2016. | null | image/jpeg | 2,448 | 3,264 | true | true | true | Le championnat de France de football, appelé Ligue 1 est le championnat professionnel de football de plus haut niveau de la Fédération française de football.
Créé en 1932 sous le nom « Division nationale », il devient en 1972 « Division 1 » et reçoit en 2002 son nom actuel de Ligue 1. Organisé annuellement, de l'été au printemps suivant, par la Ligue de football professionnel, il oppose actuellement vingt clubs sur 38 journées, diffusées à la télévision par Canal+ et Telefoot à partir de la saison 2020-2021.
L'AS Saint-Étienne est le club le plus couronné de l'histoire du football en France, avec dix titres de champion, l'Olympique lyonnais est celui qui a remporté le plus de titres consécutifs.
L'Olympique de Marseille détient le record du nombre de saisons au niveau le plus haut. Le Paris Saint-Germain, tenant du titre après la saison 2019-2020, détient le record de longévité avec 45 saisons consécutives. | La Commission des stades de la Ligue de football professionnel demande que chaque club évoluant en Ligue 1 dispose d’enceintes confortables, accueillantes et sûres. Afin de répondre à ces exigences, un certain nombre de règles a été établi.
Il est demandé aux équipes de Ligue 1 d'évoluer dans un stade de 20 000 places couvertes minimum, le nombre de places évoluant proportionnellement avec le bassin de population de la ville où se situe l'enceinte. Il doit aussi répondre à des contraintes tant au niveau du confort des acteurs du jeu (terrains, vestiaires...) qu'au niveau du confort des spectateurs (sanitaires, buvette...). Le club doit également répondre d'obligations vis-à-vis des médias, de la sécurité et des conditions dans lesquelles se déroule le match. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Libertarian_Marxism | Libertarian Marxism | Within Freudo-Marxism | Libertarian Marxism / Notable libertarian Marxist tendencies / Within Freudo-Marxism | Herbert Marcuse, associated with the Frankfurt School of critical theory, was an influential libertarian socialist philosopher of the New Left[36] | Herbert Marcuse in Newton, Massachusetts in 1955 | null | image/jpeg | 444 | 550 | true | true | true | Libertarian Marxism is a broad scope of economic and political philosophies that emphasize the anti-authoritarian and libertarian aspects of Marxism. Early currents of libertarian Marxism such as left communism emerged in opposition to Marxism–Leninism.
Libertarian Marxism is often critical of reformist positions such as those held by social democrats. Libertarian Marxist currents often draw from Karl Marx and Friedrich Engels' later works, specifically the Grundrisse and The Civil War in France; emphasizing the Marxist belief in the ability of the working class to forge its own destiny without the need for a vanguard party or a State to mediate or aid its liberation. Along with anarchism, libertarian Marxism is one of the main currents of libertarian socialism.
Libertarian Marxism includes currents such as autonomism, council communism, De Leonism, Lettrism, parts of the New Left, Situationism, Socialisme ou Barbarie and workerism. Libertarian Marxism has often had a strong influence on both post-left and social anarchists. Notable theorists of libertarian Marxism have included Maurice Brinton, Cornelius Castoriadis, Guy Debord, Raya Dunayevskaya, Daniel Guérin, C. L. R. | Two Marxist and Freudian psychoanalytic theorists have received the libertarian label or have been associated with it due to their emphasis on anti-authoritarianism and freedom issues.
Wilhelm Reich was an Austrian psychoanalyst, a member of the second generation of psychoanalysts after Sigmund Freud and one of the most radical figures in the history of psychiatry. He was the author of several influential books and essays, most notably Character Analysis (1933), The Mass Psychology of Fascism (1933) and The Sexual Revolution (1936). His work on character contributed to the development of Anna Freud's The Ego and the Mechanisms of Defence (1936) and his idea of muscular armour—the expression of the personality in the way the body moves—shaped innovations such as body psychotherapy, Fritz Perls's Gestalt therapy, Alexander Lowen's bioenergetic analysis and Arthur Janov's primal therapy. His writing influenced generations of intellectuals—during the 1968 student uprisings in Paris and Berlin, students scrawled his name on walls and threw copies of The Mass Psychology of Fascism at the police. On 23 August, six tons of his books, journals and papers were burned in the 25th Street public incinerator in New York, the Gansevoort incinerator. The burned material included copies of several of his books, including The Sexual Revolution, Character Analysis and The Mass Psychology of Fascism. Though these had been published in German before Reich ever discussed orgone, he had added mention of it to the English editions, so they were caught by the injunction. As with the accumulators, the FDA was supposed only to observe the destruction. It has been cited as one of the worst examples of censorship in the United States. Reich became a consistent propagandist for sexual freedom going as far as opening free sex-counselling clinics in Vienna for working-class patients as well as coining the phrase "sexual revolution" in one of his books from the 1940s.
On the other hand, Herbert Marcuse was a German philosopher, sociologist and political theorist associated with the Frankfurt School of critical theory. His work Eros and Civilization (1955) discusses the social meaning of biology—history seen not as a class struggle, but a fight against repression of our instincts. It argues that "advanced industrial society" (modern capitalism) is preventing us from reaching a non-repressive society "based on a fundamentally different experience of being, a fundamentally different relation between man and nature, and fundamentally different existential relations". It contends that Freud's argument that repression is needed by civilization to persist is mistaken as Eros is liberating and constructive. Marcuse argues that "the irreconcilable conflict is not between work (reality principle) and Eros (pleasure principle), but between alienated labour (performance principle) and Eros". Sex is allowed for "the betters" (capitalists) and for workers only when not disturbing performance. Marcuse believes that a socialist society could be a society without needing the performance of the poor and without as strong a suppression of our sexual drives—it could replace alienated labor with "non-alienated libidinal work" resulting in "a non-repressive civilization based on 'non-repressive sublimation'". During the 1960s, Marcuse achieved world renown as "the guru of the New Left", publishing many articles and giving lectures and advice to student radicals all over the world. He travelled widely and his work was often discussed in the mass media, becoming one of the few American intellectuals to gain such attention. Never surrendering his revolutionary vision and commitments, Marcuse continued to his death to defend the Marxian theory and libertarian socialism. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Arykanda | Arykanda | Anlage | Arykanda / Anlage | null | Deutsch: Arykanda Mosaik | null | image/jpeg | 1,584 | 2,138 | true | true | true | Arykanda war eine Stadt in Lykien, die nachweislich vom sechsten vorchristlichen bis ins elfte Jahrhundert n. Chr. existierte. Die Ruinen der Stadt, vornehmlich aus römischer Zeit, sind heute eine Sehenswürdigkeit der Provinz Antalya. | Auf der höchsten ausgegrabenen Terrasse befindet sich das Stadion, das mit 170 m Länge deutlich kleinere Maße als die üblichen römischen Anlagen hat. Sitzplätze für die Zuschauer gibt es nur an der Bergseite des Stadions. Auf gleicher Höhe, etwa 300 m westlich des Stadions, liegen die Ruinen des Buleuterions, einer Stoa, mehrerer Geschäfte und einer Zisterne. Unterhalb des Stadions sind die 20 Sitzreihen des gut erhaltenen Theaters im Mittelteil direkt in den Berg gehauen, und nur die Seitenflügel sind aufgebaut. Auf einer tieferen Ebene liegt das ursprünglich mit Marmor verkleidete Odeon und davor, etwas tiefer, die Agora. Auf der nächsttieferen Ebene liegt die Nekropole mit Grabstätten, die zum Teil im Stil von Tempeln errichtet sind. Das Gymnasion und die Thermen befinden sich unterhalb der Nekropole. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Matt_Gilks | Matt Gilks | null | Matt Gilks | Matt Gilks (2010) | English: Blackpool goalkeeper, Matt Gilks warming-up before their game at Upton Park against West Ham United in November 2010. | null | image/jpeg | 1,808 | 1,173 | true | true | true | Matthew „Matt“ Gilks ist ein schottischer Fußballspieler. Der Torhüter steht bei Scunthorpe United unter Vertrag. | Matthew „Matt“ Gilks (* 4. Juni 1982 in Rochdale) ist ein schottischer Fußballspieler. Der Torhüter steht bei Scunthorpe United unter Vertrag. | |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E5%8D%83%E8%91%89%E7%9C%8C%E3%81%AE%E6%AD%B4%E5%8F%B2 | 千葉県の歴史 | 鎌倉から戦国時代まで | 千葉県の歴史 / 鎌倉から戦国時代まで | null | English: An ukiyo-e of Kazusanosuke Hirotsune. 日本語: 『大日本六十余将 上総介広常』 上総広常の錦絵 | null | image/jpeg | 1,389 | 935 | true | true | true | 千葉県の歴史では、千葉県の歴史について記述する。 | この荒廃の中で台頭してきたのが、忠常の嫡流の子孫の千葉氏(上総氏も含む)である。千葉氏は下総国千葉荘を本拠とした豪族で、坂東八平氏・関東八屋形のひとつに数えられる名門氏族として総州で栄えたといわれている。千葉氏系の氏族としては、相馬氏 、武石氏、大須賀氏、国分氏 、東氏、葛西氏、椎名氏、臼井氏、原氏、遠藤氏、円城寺氏、高城氏などの諸流がよく知られている。このうち、相馬氏と遠藤氏、高城氏は明治維新まで存続する。
しかし、千葉氏も平安時代までは、俗に言う私営田領主(地方領主)で、国司が交代する度に荘園の認定を得なければならなかった。そのため、平氏政権の影響が地方にも及ぶ頃には、下総国司だった藤原親通によって官物未進(租税滞納)を理由に相馬御厨や立花荘(東荘)が没収されるなど、困難な状況に追い込まれていた。千葉氏は、これらの荘園の回復のため、長期間奔走するが、懸命の努力にもかかわらず、源義朝を経て、藤原親盛(親通の子)から譲り受けたと主張し、介入してきた常陸の佐竹義宗に奪われるなど、平家方の親通が土着する過程で、被害を受ける在地領主の一人にしか過ぎなかった。そのような困難な状況を打開する転機となったのが、平安時代末期の鎌倉幕府創設への貢献だった。
治承4年(1180年)、石橋山の戦いに破れ、安房国へと落ち延びた源頼朝を、千葉氏を始めとする総州の諸侯(安西氏、和田氏、葛西氏など)が支援したことによって、わずか1か月で関東武士の恭順と結束を固め、鎌倉幕府を築くための原動力となったことは著名である。この功績によって千葉氏当主だった千葉常胤は、鎌倉幕府の重臣となり、鎌倉時代から室町時代にかけて、総州の支配者としての確固たる地位を築くと共に、奥羽(後の奥州千葉氏)・九州(後の九州千葉氏)にも所領が与えられ、一族の一部が移住、勢力が拡大する。
一方の上総氏は、頼朝の政権獲得の過程で、当主広常が謀殺され、領地も没収されてしまったため、以後の歴史書や系図で不当に扱われてきたという経緯がある。
鎌倉時代前期には、千葉氏(上総の千葉常秀を除き)は、畠山氏や三浦氏のように北条氏とは争わず、千葉常胤の嫡男太郎胤正が千葉宗家(千葉介家)、次郎師常が下総国相馬郡、三男胤盛が武石郷、四郎胤信が大須賀保、五郎胤通が国分郷、六郎胤頼が東庄を本拠とし、世に千葉六党と称され最盛期を迎える。鎌倉時代中期の蒙古来襲の際には、千葉氏も九州に所領を持っていたことから、当主の頼胤、宗胤がそれぞれ、文永の役、弘安の役に参加している。
しかし、同時期から千葉介の継承を巡り、千葉胤貞と千葉貞胤の間で、内紛が起こるようになり、元弘3年/正慶2年(1333年)に鎌倉幕府を打倒すると、対立は表面化、それぞれ、足利尊氏と新田義貞双方に属し、延元元年:南朝/建武3年:北朝(1336年)に胤貞が没するまで争いが繰り広げられた。また、正平20年:南朝/貞治4年:北朝(1365年)の氏胤没前後からは、貞治・応安の総論の展開による下総での国内問題や千葉家の筆頭家老の座を巡る原氏と円城寺氏の争いなど、千葉宗家・千葉六党・家臣(同族)間の対立や内紛が後も絶えずに起こる。
この頃、房総では日蓮が日蓮宗を興した。
さらに室町時代になると、関東では、鎌倉公方と室町幕府との対立が激化、関東管領の上杉氏(藤原勧修寺家流)も加わった争いが相次ぎ、長い戦乱が続いた。現在の県域も巻き込まれ、荒廃した。この一連の戦いは、関東管領・鎌倉公方(古河公方)を始め、関東の諸氏の勢力を衰えさせた。千葉氏も例外ではなく、康正元年(1455年)の享徳の乱の際には、一族の重鎮である馬加康胤を擁した重臣原胤房によって千葉氏宗家が滅ぼされるなど、戦国時代には大きく勢力が衰退していた。この状況に乗じ、戦国時代になると小田原の北条氏が関東各地を次々と支配下に置き、台頭してきた。千葉氏は、北条氏に従属し、安房を本拠とする里見氏(詳細は国府台合戦を参照)や上杉氏(詳細は北条征伐を参照)との争いに巻き込まれていく。
上総国では、上総武田氏が台頭、古河公方の分家筋である足利義明を小弓公方として擁立し勢力の拡大を目指した。
安房国では、永享12年(1440年)の結城合戦に破れ、安房に上陸した里見義実が領主だった安西氏を追放し台頭する。里見氏は、戦国時代になると北条氏と房総の覇権を争うことになる(里見氏の結城合戦後の詳細は不明で諸説有)。 | |
bg | https://bg.wikipedia.org/wiki/%D0%A0%D0%B0%D0%BB%D1%84_%D0%91%D1%8A%D0%BD%D1%87 | Ралф Бънч | null | Ралф Бънч | null | English: Autograph of Ralph J Bunche | null | image/jpeg | 335 | 1,298 | true | true | true | Ралф Джонсън Бънч е американски политолог, дипломат и активист за граждански права. Носител на Нобелова награда за мир за 1950 г. за мирното посредничество в Палестина през 1948 г. | Ралф Джонсън Бънч (на английски: Ralph Johnson Bunche) е американски политолог, дипломат и активист за граждански права. Носител на Нобелова награда за мир за 1950 г. за мирното посредничество в Палестина през 1948 г. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Vyso%C4%8Dany_(Hru%C5%A1ovany) | Vysočany (Hrušovany) | null | Vysočany (Hrušovany) | Church of Saint Wenczeslas | English: Church of St. Wenceslas in Vysočany Čeština: Hrušovany-Vysočany, okres Chomutov. Kostel svatého Václava a fara. | Church of Saint Wenczeslas | image/jpeg | 1,712 | 2,560 | true | true | true | Vysočany is a village in the commune of Hrušovany, Chomutov District in the Ústí nad Labem Region of the Czech Republic. | Vysočany is a village in the commune of Hrušovany, Chomutov District in the Ústí nad Labem Region of the Czech Republic. | |
hr | https://hr.wikipedia.org/wiki/Sidney_Crosby | Sidney Crosby | Rookie sezona | Sidney Crosby / National Hockey League / Pittsburgh Penguins / Rookie sezona | Crosby tijekom play-offa 2007. godine | Sidney Crosby | null | image/jpeg | 486 | 648 | true | true | true | Sidney Patrick Crosby, skraćeno Sidney Crosby kanadski je profesionalni hokejaš na ledu. Lijevoruki je napadač i igra na poziciji centra. Trenutačno nastupa za Pittsburgh Penguins u National Hockey League. U rookie sezoni osvojio je 102 boda i bio šesti strijelac NHL-a.
Crosby je u drugoj sezoni osvojio je svoj prvi Hart Trophy, nagradu za najkorisnijeg igrača u sezoni. Sa 19 godina i 10 mjeseci Crosby je drugi najmlađi dobitnik Hart Trophyja. Legenda svjetskog hokeja Wayne Gretzky je 1980. godine bio pet mjeseci mlađi pri osvajanju svog prvog od osam uzastopnih Hart Trophyja. On je svoje Penguinse doveo do prvog doigravanja u šest godina te imao 120 bodova 36 golova, 84 asistencije u 79 utakmica. Sid The Kid, kako popularno zovu Crosbya, uz nagradu za najkorisnijeg igrača osvojio je i Art Ross Trophy za najboljeg strijelca u sezoni.
Crosby je kao kapetan predvodio svoje Pittsburgh Penguinse do naslova Stanleyjeva kupa 2009. u sedmoj utakmici finala doigravanja protiv Detroit Red Wingsa. Pobjednički pehar Lorda Stanleyja kapetanu Pittsburgha predao komesar Lige Gary Bettman. | Pittsburgh Penguinsi izabrali su Crosbyja kao prvi izbor drafta 2005. godine. Debitirao je u porazu 5:1 protiv NY Devilsa, 5. listopada 2005., te zabilježio asistenciju za jedini pogodak Penguinsa na utakmici. Svoj prvi NHL pogodak zabio je u sjajnom meču za Penguinse protiv Boston Bruinsa, u kojem su upisali poraz 7:6.. Od Crosbyja se očekivalo da bude spasitelj Pittsburgha, ali i hokeja općenito i to je na početku rookie sezone solidno ispunjavao. Uz pomoć legendarnog Maria Lemieuxa, Crosby je odveo Penguinse do pobjede protiv Rangersa kojom je Pittsburgh preskočio Islanderse i tako Njujorčanima prepustio začelje divizije Atlantic. Nakon što su u sezonu krenuli s devet poraza, Penguinsi se se polako oporavili i pokazali da bi ipak mogli biti kandidati za doigravanje. Mario Lemieux golom je "načeo" NY Rangerse, a drugi pogodak upravo Crosby za kojeg je Super Mario rekao: "U svakoj utakmici je sve bolji. To je fantastično s obzirom da ima tek 18 godina i svake je večeri naš najbolji igrač. Zaista nevjerojatno."
Sredinom sezone, u prosincu 2005., glavni trener Ed Olczyk dobio je otkaz i njega je zamjenio Michel Therrien. Sljedećeg dana Therrien je imenovao Crosbyja zamjenskim kapetanom Penguinsa. Taj potez naišao je na kritike javnosti, smatrajući da Crosby nema dovoljnog iskustva na mjestu vođe momčadi. Iako su Penguinsi nakon dovođenja Crosbyja, Sergeja Gončara, Zigmunda Palffyja i Marka Recchija nadali uspješnoj sezoni, učinak je upravo bio suprotan te su Penguinsi sezonu završili sa najgorim omjerom u Istočnoj konferenciji. Crosby je usprkos lošoj klupskoj sezoni imao sjajnu profesionalnu sezonu i postavio rekorde franšize u asistencijama (52) i osvojenim bodovima (102) za rookieje, koje je prethodno držao njegov suigrač Lemieux. Pored toga postao je najmlađim igračem koji je prešao granicu od 100 bodova u jednoj sezoni. Sveukupno, Crosby je sezonu završio kao šesti strijelac i sedmi asistent NHL lige. Od kanadskih igrača u NHL-u, bolji od njega bili su samo Joe Thornton i Dany Heatley. Tijekom cijele sezone vodio je tešku borbu sa prvim izborom Washington Capitalsa iz 2004. godine, Alexom Ovečkinom u borbi za rookieja godine. Završio je drugi u poretku sa 102 bodova, naspram Ovečkinovih 106 i izgubio borbu za osvajanje nagrade Calder Memorial Trophy. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Ra%C3%AFon_de_Berazino | Raïon de Berazino | null | Raïon de Berazino | null | Беларуская (тарашкевіца): Герб БярэзаніEnglish: Coat of Arms of BiarezańРусский: Герб города Березино и Березинского района | Blason de Raïon de Berazino | image/png | 200 | 167 | true | true | true | Le raïon de Berazino ou raïon de Berezino est une subdivision de la voblast de Minsk, en Biélorussie. Son centre administratif est la ville de Berazino. | Le raïon de Berazino (en biélorusse : Бярэзінскі раён, Biarezinski raïon) ou raïon de Berezino (en russe : Березинский район, Berezinski raïon) est une subdivision de la voblast de Minsk, en Biélorussie. Son centre administratif est la ville de Berazino. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Balthazar_Christensen | Balthazar Christensen | null | Balthazar Christensen | Balthazar Christensen, målning av Constantin Hansen. | English: Balthazar Christensen. | null | image/jpeg | 1,054 | 723 | true | true | true | Balthazar Matthias Christensen, född den 25 oktober 1802 i Randers, död den 21 april 1882, var en dansk politiker. Han var far till politikern Alfred Christensen.
Christensen blev overretsprokurator i Köpenhamn 1839, och var statsrevisor 1853-80. Han deltog med iver i den liberala rörelsen på 1830-talet och var en av förgrundsmännen såväl i den uppspirande bonderörelsen på 1840-talet som under agitationen för en fri konstitution 1848. Ännu 1848 samarbetade Christensen med nationalliberalernas ledare, men i den grundlagsgivande riksförsamlingen 1849 uppkom splittring mellan Christensen och de övriga inom den "bondevänliga vänstern" och nationalliberalerna. Som medlem av Folketinget 1849-53 var Christensen tillsammans med Anton Frederik Tscherning bondevänsterns främste ledare. Genom outtröttlighet i arbetet, kunskaper även i de parlamentariska detaljfrågorna, agitatorisk förmåga och stort anseende bland bönderna, med vilka han stod i ständig kontakt, var Christensen, trots att han i politisk skicklighet var underlägsen Tscherning, ett lyckligt komplement till denne. | Balthazar Matthias Christensen, född den 25 oktober 1802 i Randers, död den 21 april 1882, var en dansk politiker. Han var far till politikern Alfred Christensen.
Christensen blev overretsprokurator i Köpenhamn 1839, och var statsrevisor 1853-80. Han deltog med iver i den liberala rörelsen på 1830-talet och var en av förgrundsmännen såväl i den uppspirande bonderörelsen på 1840-talet som under agitationen för en fri konstitution 1848. Ännu 1848 samarbetade Christensen med nationalliberalernas ledare, men i den grundlagsgivande riksförsamlingen 1849 uppkom splittring mellan Christensen och de övriga inom den "bondevänliga vänstern" och nationalliberalerna. Som medlem av Folketinget 1849-53 var Christensen tillsammans med Anton Frederik Tscherning bondevänsterns främste ledare. Genom outtröttlighet i arbetet, kunskaper även i de parlamentariska detaljfrågorna, agitatorisk förmåga och stort anseende bland bönderna, med vilka han stod i ständig kontakt, var Christensen, trots att han i politisk skicklighet var underlägsen Tscherning, ett lyckligt komplement till denne.
Ganska snart började dock hans anseende bland bönderna minskas på grund av de insamlingar som efter 1848 företogs till hans förmån. Han hade nämligen för att helt kunna ägna sig åt politiken lämnat sin tidigare verksamhet som advokat. Omkring 1854 inträffade en brytning mellan Tscherning och Christensen, som 1853 ingått i Landstinget. Christensen ledde nu tillsammans med Jens Andersen Hansen den majoritetsgrunn inom bondevänliga vänstern, som sökte anknytning till nationalliberalerna och verkade i eiderdansk anda. I vissa situationer var han dock fortfarande en förgrundsfigur, såsom vid tillkomsten av Regeringen Rotwitt där hans gamla förbindelser med Carl Berling och grevinnan Danner kom väl till pass. I huvudsak trädde han dock i bakgrunden för Hansen och kom att betrakta som en idealist och drömmare utan blick för politikens praktik.
Grundlagsfrågan 1866 förde honom dock åter i förgrunden av politiken. Tillsammans med Tscherning ledde han nu oppositionen mot det av Hansen drivna grundlagsförslaget och var samma år ordförande i den förening, som vid de nya valen bekämpade detsamma. 1866-73 och 1875 var han medlem av Folketinget och blev vild bildandet av Forende Venstre nominellt dess förste partichef. Vid 1878 års partisprängning följde han med den moderata flygeln. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Wittenberge | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/2b/Wittenberge-_Uhrturm.jpg | Wittenberge | Geschichte | Wittenberge / Geschichte | Ein Wahrzeichen der Stadt: Uhrenturm des Nähmaschinenwerkes in Wittenberge von 1929 (größte freistehende Turmuhr Deutschlands und auf dem europäischen Festland) | Deutsch: Wittenberge- Uhrturm.jpg | null | image/jpeg | 3,074 | 2,113 | true | true | true | Wittenberge ist eine amtsfreie Stadt im Landkreis Prignitz im Nordwesten Brandenburgs und der bevölkerungsreichste Ort in der Prignitz. Die Stadt an der Elbe, auf halber Strecke zwischen den Metropolen Berlin und Hamburg, besteht seit dem Mittelalter. Sie entwickelte sich während der Industrialisierung durch den Bahnhof Wittenberge und den Elbhafen als Technologiestandort, vor allem mit den Eisenbahnreparatur- und Nähmaschinenwerken. Mit dem benachbarten Perleberg bildet es ein Mittelzentrum. Es finden hier jährlich die Elblandfestspiele statt. | Im Zuge der deutschen Besiedlung nach der Eroberung der ostelbischen Gebiete der späteren Mark Brandenburg wurde Wittenberge unter Obhut der Familie Gans gegründet, wie auch Perleberg und Putlitz. Wittenberge soll 1226 in einer Urkunde, die nur als Transsumpt in einer Originalurkunde des Markgrafen Friedrich d. J. von Brandenburg vom 15. Februar 1463 vorliegt, erstmals urkundlich erwähnt worden sein. In der besagten Urkunde verfügten die Markgrafen Johann und Otto von Brandenburg, dass niemand eine Schiffsfähre auf der Elbe zwischen der Stadt Werben (Elbe) und „Wittemberge“ unterhalten darf. Hermann Krabbo bezeichnete 1910 die Urkunde von 1226 als Fälschung, was durch Forschungen im Landeshauptarchiv Sachsen-Anhalt im Januar 2006 bekräftigt wurde. Eine weitere urkundliche Erwähnung findet sich am 29. Oktober 1239. Damals unterschrieb ein Zeuge eine Urkunde mit „prepositus de uittenberge“. Ferner wurde Wittemberg am 22. Juli 1300 urkundlich erwähnt, als der Stadtherr Otto I. Gans die Rechte Wittenberges als Stadt bestätigte.
Am Ende des Dreißigjährigen Krieges war Wittenberge vollständig entvölkert.
Die Stadt fiel 1686 und 1757 verheerenden Bränden und 1709 und 1761 Elbdeichbrüchen zum Opfer. 1820 legte das erste Dampfschiff der Berlin-Hamburg Passagierlinie im Hafen von Wittenberge an. Der industrielle Aufschwung der Stadt wurde 1823 durch den Bau einer Ölmühle (1823–1935: Herzsche Ölmühle, 1942–1946: Märkische Ölwerke Wittenberge AG, 1946–1990: VEB Märkische Ölwerke Wittenberge, 1990–1991: Märkische Ölwerke GmbH Wittenberge) durch den Kaufmann Salomon Herz begründet. Die Fertigstellung des Elbhafens im Jahre 1835 und der Anschluss an die Eisenbahnlinie Berlin-Hamburg am 15. Oktober 1846 sowie die Fertigstellung der Anschlussstrecken nach Magdeburg zwischen 1847 und dem 25. Oktober 1851, Lüneburg (1874) und Salzwedel (1879) waren ebenfalls entscheidend für die wirtschaftliche Entwicklung der Stadt. Der Ölmühle folgten 1846 eine Seifenfabrik, 1849 eine chemische Fabrik und 1875 ein Eisenbahn-Ausbesserungswerk, das bis heute besteht.
1903 errichtete die in New York City ansässige Firma Singer Manufacturing Company eine Nähmaschinenfabrik, die bis in die 1920er Jahre weitere Ausbauten erfuhr, u. a. 1928/29 durch die größte freistehende Turmuhr auf dem europäischen Kontinent. Hier wurden bis zum 3. Mai 1945 die Singer-Nähmaschinen hergestellt. Während der DDR-Zeit wurde die Nähmaschinenproduktion erfolgreich weitergeführt. Die Nähmaschinen aus Wittenberge hießen jetzt VERITAS und Naumann und wurden ein Weltprodukt. In den 1980er Jahren avancierte der VEB Nähmaschinenwerk Wittenberge zur modernsten Nähmaschinenfabrik der Welt.
1912 erhielt das Baubüro Gropius den Auftrag, im Norden der Stadt die Projekt- und Bauleitung einer großen Arbeitersiedlung zu übernehmen. Um 1914 entstanden auf diese Weise drei Typen von Siedlungshäusern, in denen sich erstmals Gropius’ Konzept rationell errichteter Bauten umsetzen ließ. Die Stadt Wittenberge unterließ es, die Bauten unter Denkmalschutz zu stellen, so dass durch die jahrzehntelange Nutzung sowie private Um- und Anbauten der ursprüngliche Zustand verloren ist.
Bereits 1912 war ein Teil des Friedhofs als Begräbnisstätte für die Juden der Stadt eingerichtet worden. Die 1923 gegründete Jüdische Gemeinde, die keine eigene Synagoge besaß, bestattete hier ihre verstorbenen Mitglieder. Während der NS-Zeit in Deutschland beseitigten die Nationalsozialisten den Friedhof. Außerdem befand sich ab 1942 auf dem Gelände der 1937 gegründeten Zellstoff- und Zellwollefabrik das KZ-Außenlager Wittenberge des KZ Neuengamme. Die etwa 3000 Häftlinge wurden unter unmenschlichen Bedingungen zur Zwangsarbeit verpflichtet. Hunderte überlebten nicht, weil sie an Hunger oder Krankheiten starben oder ermordet wurden. Im Jahre 1962 wurden Grabsteine restauriert und aufgestellt, dazu ein Gedenkstein.
Durch die Ölmühle, Singer und das Bahnwerk sowie den Bau weiterer Fabriken wie 1935 die Norddeutsche Maschinenfabrik und 1937/38 die Zellstoff- und Zellwollefabrik wurde Wittenberge die wichtigste Industriestadt der Re |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Type_63_(armoured_personnel_carrier) | Type 63 (armoured personnel carrier) | Combat history | Type 63 (armoured personnel carrier) / Combat history | A destroyed Type 63 at the Iran-Iraq border. | Disabled Iraqi Type 63 APC in Shalamcheh desert on the border of Iraq and Iran. | null | image/jpeg | 500 | 666 | true | true | true | The Type 63 is a Chinese armoured personnel carrier that entered service in the late 1960s. It was the first armoured vehicle designed in China without Soviet assistance. The design is simple and is comparable to other APCs of its time such as the M113.
Approximately 8,000 all types and variants were produced by Norinco. It also equips several armies around the world and has seen action in different conflicts including the Vietnam War, the Sino-Vietnamese War, the Iran–Iraq War, and the Gulf War. | The Type 63 has been fielded by Vietnamese and Chinese armies during the Vietnam War and the Sino-Vietnamese War. During the Chinese invasion of Vietnam, it proved to be very valuable because of its protection and its cross-country abilities. The Zairan forces used it during the Angolan Civil War, as did the Tanzanians during the Uganda–Tanzania War. During the Iran–Iraq War, China exported quantities of Type 63s to Iraq. These vehicles have seen further service during the Gulf War and the 2003 invasion of Iraq. The Peshmerga forces used a least one Type 63 APC against the Islamic State. | |
ro | https://ro.wikipedia.org/wiki/Lista_prim-mini%C8%99trilor_Rom%C3%A2niei | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/44/Constantin_Coanda.jpg | Lista prim-miniștrilor României | Lista prim-miniștrilor | Lista prim-miniștrilor României / Lista prim-miniștrilor | null | English: Constantin Coandă (1857-1932), Romanian soldier and politician Deutsch: Constantin Coandă (1857-1932), rumänischer Militär und Politiker | null | image/jpeg | 400 | 285 | true | true | true | Aceasta este lista șefilor de guvern ai statului modern România, de la înființarea Principatelor Unite până în prezent. | Din 1859 până în 1862, cele două Principate aveau fiecare câte un Guvern, cu sediul în Iași, respectiv București. În 1862 Alexandru Ioan Cuza a modificat Constituția și a stabilit un singur Guvern, cu sediul în București.
România a folosit calendarul iulian până la 1 aprilie 1919, dar toate datele sunt conforme cu calendarul gregorian (1 aprilie 1919 devenind 14 aprilie 1919). |
eu | https://eu.wikipedia.org/wiki/Pridi_Banomyong | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fa/Pridi_Panomyong_%28Scholar%29.jpg | Pridi Banomyong | null | Pridi Banomyong | null | English: Photograph of Pridi Panomyong as a scholar, Prime Minister and Regent of Thailand, Founder of Thammasat University ไทย: นายปรีดี พนมยงค์ รัฐบุรุษอาวุโส และนายกรัฐมนตรีคนที่ 7 ของไทย | null | image/jpeg | 450 | 294 | true | true | true | Pridi Banomyong —thailandieraz: ปรีดี พนมยงค์ Thailandiako politikaria eta irakaslea izan zen. Thailandiako lehen ministro eta estatuburu nagusia izan zen, eta UNESCOk haren jaiotzaren mendeurrena ospatu zuen 2000. urtean. | Pridi Banomyong —thailandieraz: ปรีดี พนมยงค์ (Phra Nakhon Si Ayutthaya, Thailandia, 1900eko maiatzaren 11 – Paris, Frantzia, 1983ko maiatzaren 2a) Thailandiako politikaria eta irakaslea izan zen. Thailandiako lehen ministro eta estatuburu nagusia izan zen, eta UNESCOk haren jaiotzaren mendeurrena ospatu zuen 2000. urtean. |
vec | https://vec.wikipedia.org/wiki/Duga_Resa | Duga Resa | null | Duga Resa | null | English: Duga Resa, town center. | Duga Resa – Panorama | image/jpeg | 1,110 | 1,600 | true | true | true | Duga Resa el xé on comun n'te la rejon de Karlovac che ƚa fa parte del stato de ƚa Croasia. | Duga Resa el xé on comun n'te la rejon de Karlovac che ƚa fa parte del stato de ƚa Croasia. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Yoshiko_Kawashima | Yoshiko Kawashima | null | Yoshiko Kawashima | null | 中文: 爱新觉罗·顕玗、金碧辉、川岛芳子English: Aisin-Gioro Xianyu (Yoshiko Kawashima)日本語: 愛新覚羅•顕玗(川島芳子) | null | image/jpeg | 639 | 578 | true | true | true | Yoshiko Kawashima, née le 24 mai 1907 à Pékin et exécutée par la justice chinoise à l'âge de 40 ans le 25 mars 1948 dans cette même ville, est une princesse mandchoue élevée au Japon qui fut espionne au service de l'armée japonaise du Guandong et du Mandchoukouo durant la Seconde Guerre mondiale.
Nommée à la naissance Aisin Gioro Xianyu avec pour nom de courtoisie Dongzhen, son nom chinois était Jin Bihui. Elle est parfois surnommée dans les fictions modernes la Mata Hari orientale. Elle est exécutée pour trahison par le Kuomintang après la guerre sino-japonaise. | Yoshiko Kawashima (川島 芳子), née le 24 mai 1907 à Pékin et exécutée par la justice chinoise à l'âge de 40 ans le 25 mars 1948 dans cette même ville, est une princesse mandchoue élevée au Japon qui fut espionne au service de l'armée japonaise du Guandong et du Mandchoukouo durant la Seconde Guerre mondiale.
Nommée à la naissance Aisin Gioro Xianyu (愛新覺羅·顯玗) avec pour nom de courtoisie Dongzhen (東珍, littéralement « Bijou de l'Orient »), son nom chinois était Jin Bihui (金璧辉). Elle est parfois surnommée dans les fictions modernes la Mata Hari orientale. Elle est exécutée pour trahison (Hanjian (en)) par le Kuomintang après la guerre sino-japonaise (1937-1945). | |
pa | https://pa.wikipedia.org/wiki/%E0%A8%A8%E0%A9%80%E0%A8%B2_%E0%A8%AE%E0%A9%81%E0%A8%96%E0%A8%B0%E0%A8%9C%E0%A9%80_(%E0%A8%B2%E0%A9%87%E0%A8%96%E0%A8%95) | ਨੀਲ ਮੁਖਰਜੀ (ਲੇਖਕ) | null | ਨੀਲ ਮੁਖਰਜੀ (ਲੇਖਕ) | Neel Mukherjee (2018) | English: Neel Mukherjee - India-born fiction writer, living in London - at the Copenhagen Book Fair "BogForum 2018", Copenhagen, Denmark Dansk: Neel Mukherjee - indisk født forfatter, der bor i London - under Bogforum 2018 i København, Danmark | null | image/jpeg | 1,000 | 1,500 | true | true | true | ਨੀਲ ਮੁਖਰਜੀ ਅੰਗਰੇਜ਼ੀ ਵਿਚ ਲਿਖ ਰਿਹਾ ਇੱਕ ਭਾਰਤੀ ਲੇਖਕ ਹੈ। ਉਹਦੀ ਕਿਤਾਬ Past Continuous ਨੂੰ 2008 ਵਿਚ ਵੋਡਾਫੋਨ-ਕਰਾਸਵਰਡ ਬੁੱਕ ਐਵਾਰਡ ਮਿਲਿਆ। ਉਹਦੀ ਕਿਤਾਬ The Lives of Others ਨੂੰ 2014 ਮੈਨ ਬੁਕਰ ਪ੍ਰਾਈਜ਼ ਲਈ ਸ਼ਾਰਟਲਿਸਟ ਕੀਤਾ ਗਿਆ ਸੀ। ਪਰ ਇਹ ਰਿਚਰਡ ਫਲੈਨਾਗਨ ਦੀ ਕਿਤਾਬ The Narrow Road to the Deep North ਨੂੰ ਮਿਲ ਗਿਆ ਸੀ । ਉਹਦੀ ਹਾਲੀਆ ਕਿਤਾਬ,
The Lives of Others, ਡਬਲਿਊ ਡਬਲਿਊ ਨੌਰਟਨ ਐਂਡ ਕੰਪਨੀ. ਦੁਆਰਾ 2015 ਦੀ ਪਤਝੜ ਵਿੱਚ ਪ੍ਰਕਾਸ਼ਿਤ ਕੀਤੀ ਜਾਵੇਗੀ। | ਨੀਲ ਮੁਖਰਜੀ (ਜਨਮ 1970) ਅੰਗਰੇਜ਼ੀ ਵਿਚ ਲਿਖ ਰਿਹਾ ਇੱਕ ਭਾਰਤੀ ਲੇਖਕ ਹੈ। ਉਹਦੀ ਕਿਤਾਬ Past Continuous ਨੂੰ 2008 ਵਿਚ ਵੋਡਾਫੋਨ-ਕਰਾਸਵਰਡ ਬੁੱਕ ਐਵਾਰਡ ਮਿਲਿਆ। ਉਹਦੀ ਕਿਤਾਬ The Lives of Others ਨੂੰ 2014 ਮੈਨ ਬੁਕਰ ਪ੍ਰਾਈਜ਼ ਲਈ ਸ਼ਾਰਟਲਿਸਟ ਕੀਤਾ ਗਿਆ ਸੀ। ਪਰ ਇਹ ਰਿਚਰਡ ਫਲੈਨਾਗਨ ਦੀ ਕਿਤਾਬ The Narrow Road to the Deep North ਨੂੰ ਮਿਲ ਗਿਆ ਸੀ । ਉਹਦੀ ਹਾਲੀਆ ਕਿਤਾਬ,
The Lives of Others, ਡਬਲਿਊ ਡਬਲਿਊ ਨੌਰਟਨ ਐਂਡ ਕੰਪਨੀ. ਦੁਆਰਾ 2015 ਦੀ ਪਤਝੜ ਵਿੱਚ ਪ੍ਰਕਾਸ਼ਿਤ ਕੀਤੀ ਜਾਵੇਗੀ। | |
sk | https://sk.wikipedia.org/wiki/Zoznam_chr%C3%A1nen%C3%BDch_%C3%BAzem%C3%AD_v_okrese_Bene%C5%A1ov | Zoznam chránených území v okrese Benešov | null | Zoznam chránených území v okrese Benešov | null | Čeština: Přírodní památka Slavkov. Okres Benešov, Česká republika. | Rybník | image/jpeg | 3,312 | 4,416 | true | true | true | Toto je zoznam chránených území v okrese Benešov aktuálny k januáru roku 2017, v ktorom sú uvedené chránené územia v oblasti okresu Benešov. | Toto je zoznam chránených území v okrese Benešov aktuálny k januáru roku 2017, v ktorom sú uvedené chránené územia v oblasti okresu Benešov. | |
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/wiki/%E5%90%B8%E6%94%B6_(%E5%85%89%E5%AD%A6) | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/46/Spectroscopy_overview_zh.svg | 吸收 (光学) | null | 吸收 (光学) | 電磁輻射吸收的綜述。這個例子利用可見光的一般性討論做為一個明確的例子。 一束白光的光源 – 多種波長的光輻射 – 聚焦在樣品上 (互補色對以黃色的虛線表示)。在引人注目的例子上,與目前分子的能隙能量相匹配的光子 (在例子中是綠色的光) 被吸收並使分子被激發。其他光子的傳輸不受影響,如果輻射的是可見光 (400-700nm ),透射的光將呈現它的互補色。通過比較穿透光衰減的事件,可以獲得吸收光譜學。 | null | null | image/svg+xml | 303 | 760 | true | true | true | 吸收,在物理學上是光子的能量由另一個物體,通常是原子的電子,擁有的過程,因此電磁能會轉換成為其它的形式,例如熱能。波傳導的過程中,光線的吸收通常稱為衰減。例如,一個原子的價電子在兩個不同能階之間轉換,在這個過程中光子將被摧毀,被吸收的能量會以輻射能或熱能的形式再釋放出來。雖然在某些情況下,介質會因為穿過的波強度和飽和吸收 發生時會改變它透明度,但通常情況下,波的吸收與強度無關 。 | 吸收,在物理學上是光子的能量由另一個物體,通常是原子的電子,擁有的過程,因此電磁能會轉換成為其它的形式,例如熱能。波傳導的過程中,光線的吸收通常稱為衰減。例如,一個原子的價電子在兩個不同能階之間轉換,在這個過程中光子將被摧毀,被吸收的能量會以輻射能或熱能的形式再釋放出來。雖然在某些情況下 (通常是光學中),介質會因為穿過的波強度和飽和吸收 (或非線性吸收)發生時會改變它透明度,但通常情況下,波的吸收與強度無關 (線性吸收)。 |
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/%C3%9Ajpesti_vas%C3%BAti_h%C3%ADd | Újpesti vasúti híd | A régi híd adatai | Újpesti vasúti híd / Története / A régi híd adatai | null | Magyar: Emléktábla az Északi vasúti összekötő hídnál (Budapest, Magyarország)) | null | image/jpeg | 768 | 1,024 | true | true | true | Az Újpesti vasúti híd Budapest egyik vasúti Duna-hídja, amely a Népsziget felett is átvezet. A Budapest–Esztergom-vasútvonal forgalma mellett a gyalogos és a kerékpáros közlekedést is szolgálja.
A budai oldalon a hídhoz csatlakozó vasúti pályaszakasz a III. kerületen, Aquincum városrészen vezet át, a pesti oldalon pedig a IV. és a XIII. kerület határán halad, és az M3-as metróvonal Újpest-városkapu állomásáig tart. Szomszédos vasútállomások: a Pesti oldalon Újpest megállóhely, Budán pedig Aquincum megállóhely. A hídtól északra a Megyeri, délre az Árpád híd található. A vasúti hidat 2008-ban felújították, melynek során a Duna főága feletti teljes acél felszerkezetet kicserélték, a pilléreket megerősítették. | Anyaga részben az (ideiglenes) Összekötő vasúti híd elbontott szerkezete, részben új gyártású elem volt.
Hossza: 674,40 m
Szélessége: 11,90 m | |
gl | https://gl.wikipedia.org/wiki/AC-10 | AC-10 | null | AC-10 | Entrada ao tunel de Eirís na AC-10. | Galego: Túnel de Eirís, na autovía urbana AC-10 (A Coruña). | null | image/jpeg | 1,536 | 2,048 | true | true | true | A AC-10 é unha estrada nacional urbana da cidade da Coruña. Ten unha lonxitude duns 1,670 km dos que os 840 primeiros metros son de vía convencional e os 830 restantes multicarril. Conecta o porto da Coruña coa AC-11 e coa AC-12.
Unha parte da vía recibe o nome de Rolda de Camilo José Cela. | A AC-10 é unha estrada nacional urbana da cidade da Coruña. Ten unha lonxitude duns 1,670 km dos que os 840 primeiros metros son de vía convencional e os 830 restantes multicarril. Conecta o porto da Coruña coa AC-11 e coa AC-12.
Unha parte da vía recibe o nome de Rolda de Camilo José Cela. | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%91%D1%96%D0%BB%D0%BE%D1%80%D1%83%D1%81%D1%8C%D0%BA%D0%B8%D0%B9_%D0%BD%D0%B0%D1%86%D1%96%D0%BE%D0%BD%D0%B0%D0%BB%D1%8C%D0%BD%D0%B8%D0%B9_%D1%82%D0%B5%D1%85%D0%BD%D1%96%D1%87%D0%BD%D0%B8%D0%B9_%D1%83%D0%BD%D1%96%D0%B2%D0%B5%D1%80%D1%81%D0%B8%D1%82%D0%B5%D1%82 | Білоруський національний технічний університет | null | Білоруський національний технічний університет | null | Беларуская: Лагатып БНТУ | null | image/png | 1,000 | 1,000 | true | true | true | Білоруський національний технічний університет — державний навчальний заклад інженерно-технічного профілю. Вважається провідним вищим навчальним закладом в національній системі освіти Республіки Білорусь в цьому напрямі. | Білоруський національний технічний університет — державний навчальний заклад інженерно-технічного профілю. Вважається провідним вищим навчальним закладом в національній системі освіти Республіки Білорусь в цьому напрямі. | |
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Piazza_del_Popolo_(Grosseto) | Piazza del Popolo (Grosseto) | null | Piazza del Popolo (Grosseto) | null | English: Piazza del Popolo in Grosseto Italiano: Piazza del Popolo a Grosseto | null | image/jpeg | 1,944 | 2,592 | true | true | true | Piazza del Popolo è una piazza di Grosseto. | Piazza del Popolo è una piazza di Grosseto. | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Pablo_de_Tarso | Pablo de Tarso | Sepultura y culto | Pablo de Tarso / Biografía / Sepultura y culto | Basílica de San Pablo Extramuros. Se supone con fundamentos que la basílica se edificó en el lugar donde descansan los restos del Apóstol. | Rom, Sankt Paul vor den Mauern, San Paolo fuori le mura Italiano: Statua di San Paolo di fronte alla facciata della Basilica di San Paolo fuori le Mura a Roma. | null | image/jpeg | 1,518 | 2,180 | true | true | true | Pablo de Tarso, de nombre judío Saulo de Tarso o Saulo Pablo, y más conocido como San Pablo, es llamado el «Apóstol de los gentiles», el «Apóstol de las naciones», o simplemente «el Apóstol». Fundador de comunidades cristianas, evangelizador en varios de los más importantes centros urbanos del Imperio romano tales como Antioquía, Corinto, Éfeso y Roma, y redactor de algunos de los primeros escritos canónicos cristianos —incluyendo el más antiguo conocido, la Primera epístola a los tesalonicenses—, Pablo constituye una personalidad de primer orden del cristianismo primitivo, y una de las figuras más influyentes en toda la historia del cristianismo.
Del análisis de sus epístolas auténticas, surge que Pablo de Tarso reunía en su personalidad sus raíces judías, la gran influencia que sobre él tuvo la cultura helénica y su reconocida interacción con el Imperio romano, cuya ciudadanía —en el decir del libro de los Hechos de los Apóstoles— ejerció. Pablo se sirvió de este conjunto de condiciones para fundar varios de los primeros centros cristianos y para anunciar la figura de Jesucristo tanto a judíos como a gentiles. | Se encuentra documentada la forma en que se desarrolló prontamente el culto a Pablo en Roma y cómo se expandió posteriormente por distintas localidades europeas y norteafricanas.
Entre las fuentes más antiguas que vinculan la muerte de Pablo con Roma se encuentran el testimonio de su sepultura en la vía Ostiensis por parte del presbítero Caius a fines del siglo II o principios del siglo III, y un calendario litúrgico del siglo IV sobre el entierro de los mártires.
Yo puedo mostrarte los trofeos de los Apóstoles; si quieres ir al Vaticano o a la vía Ostiense, encontrarás los trofeos de los fundadores de esta Iglesia.
Caius, recogido por Eusebio de Cesarea, Historia eclesiástica II, 25:7
Asimismo, la Pasión de Pablo del Pseudo Abdías (siglo VI) señaló la sepultura del Apóstol «fuera de la ciudad […], en la segunda milla de la vía Ostiense», más precisamente «en la hacienda de Lucina», una matrona cristiana, donde más tarde se levantaría la basílica de San Pablo Extramuros.
Hacia el siglo V, el texto apócrifo del Pseudo Marcelo, conocido bajo el título de Hechos de Pedro y Pablo 80, señaló que el martirio de Pablo habría sido por decapitación en las Acque Salvie, en la vía Laurentina, hoy abadía delle Tre Fontane, con un triple rebote de su cabeza que aseguraba haber causado la generación de tres vías de agua. Esta noticia es independiente de todas las anteriores y tardía, lo que sugiere su carácter legendario.
Tras una serie de excavaciones realizadas en la basílica romana de San Pablo Extramuros desde 2002, un grupo de arqueólogos del Vaticano descubrieron en 2006 restos humanos óseos en un sarcófago de mármol ubicado bajo el altar mayor del templo. La tumba data aproximadamente del año 390. Mediante la técnica de datación por medición del carbono-14, pudo determinarse que los restos óseos datan del siglo I o II. En junio de 2009, el papa Benedicto XVI anunció los resultados de las investigaciones realizadas hasta ese momento y expresó su convicción de que, por los antecedentes, ubicación y datación, podría tratarse de los restos del Apóstol. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Vehicle_registration_plates_of_Ontario | Vehicle registration plates of Ontario | 1911 to 1972 | Vehicle registration plates of Ontario / Passenger baseplates / 1911 to 1972 | null | Ontario License Plate 1934 | null | image/jpeg | 1,236 | 2,583 | true | true | true | The Canadian province of Ontario first required its residents to register their motor vehicles in 1903. Registrants provided their own licence plates for display until 1911, when the province began to issue plates. Plates are currently issued by the Ministry of Transportation of Ontario.
The location of plates and renewal stickers is specified by the Highway Traffic Act and Regulation 628 under the Act. | In 1956, Canada, the United States, and Mexico came to an agreement with the American Association of Motor Vehicle Administrators, the Automobile Manufacturers Association and the National Safety Council that standardized the size for licence plates for vehicles (except those for motorcycles) at 6 inches (15 cm) in height by 12 inches (30 cm) in width, with standardized mounting holes. The 1954 (dated 1955) issue was the first Ontario licence plate that complied with these standards. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Klemens_von_Metternich | Klemens von Metternich | Hungarian Diets, Alexander I's death, and problems in Italy | Klemens von Metternich / Chancellor / Hungarian Diets, Alexander I's death, and problems in Italy | Metternich, c. 1830 | Deutsch: Graf Klemens von Metternich | null | image/jpeg | 428 | 300 | true | true | true | Klemens Wenzel Nepomuk Lothar, Prince of Metternich-Winneburg zu Beilstein, was an Austrian diplomat who was at the center of European affairs for three decades as the Austrian Empire's foreign minister from 1809 and Chancellor from 1821 until the liberal Revolutions of 1848 forced his resignation.
Born into the House of Metternich in 1773 as the son of a diplomat, Metternich received a good education at the universities of Strasbourg and Mainz. Metternich rose through key diplomatic posts, including ambassadorial roles in the Kingdom of Saxony, the Kingdom of Prussia, and especially Napoleonic France. One of his first assignments as Foreign Minister was to engineer a détente with France that included the marriage of Napoleon to the Austrian archduchess Marie Louise. Soon after, he engineered Austria's entry into the War of the Sixth Coalition on the Allied side, signed the Treaty of Fontainebleau that sent Napoleon into exile and led the Austrian delegation at the Congress of Vienna that divided post-Napoleonic Europe amongst the major powers. For his service to the Austrian Empire, he was given the title of Prince in October 1813. | In the early 1820s, Metternich had advised Francis that convening the Hungarian Diet would help get approval for financial reform. In fact, the Diet of 1825 to 1827 saw 300 sessions filled with criticism of how the Empire had eroded the historic rights of the Kingdom of Hungary's nobility. Metternich complained that it "interfered with [his] time, [his] customs and [his] daily life", as he was forced to travel to Pressburg (modern day Bratislava) to perform ceremonial duties and to observe. He was alarmed by the growth of Hungarian national sentiment and wary of the growing influence of nationalist István Széchenyi, whom he had met twice in 1825. Back in Vienna, in mid-December, he heard of the death of Tsar Alexander with mixed feelings. He had known the Tsar well and was reminded of his own frailty, although the death potentially wiped the soured diplomatic slate clean. Moreover, he could claim credit for foreseeing the Decembrist liberal revolt the new Tsar Nicholas I had to crush. Now 53, Metternich chose to send Archduke Ferdinand to establish first contact with Nicholas. Metternich was also friendly with the British envoy (the Duke of Wellington) and enlisted his help to charm Nicholas. Despite this, the first 18 months of Nicholas' reign did not go well for Metternich: firstly, the British were chosen over the Austrians to oversee Russian-Ottoman talks; and, as a result, Metternich could exercise no influence over the resulting Akkerman Convention. France too began to drift away from Metternich's non-interventionist position. In August 1826 Russian Foreign Minister Nesselrode rejected a proposal by Metternich to convene a congress to discuss the events that eventually led to the outbreak of civil war in Portugal. The Austrian Foreign Minister accepted this with "surprising resilience".
On 5 November 1827 Baroness Antoinette von Leykam, daughter of diplomat Christoph Ambros Baron von Leykam (1777-1830) and Donna Antonia Caputo dei Marchesi della Petrella (b.1783), became Metternich's second wife. She was only twenty, and their marriage, a small affair at Hetzendorf (a village just outside Vienna), drew considerable criticism considering their difference in status . She belonged to the lower nobility, but Antoinette's grace and charm soon won over Viennese society. The same day British, Russian and French forces destroyed the Ottoman fleet at the Battle of Navarino. Metternich worried that further intervention would topple the Ottoman Empire, upsetting the balance so carefully created in 1815. To his relief the new British Prime Minister Wellington and his cabinet were equally fearful of giving Russia the upper hand in the Balkans. After another round of his proposals for congresses was rejected, Metternich stood back from the Eastern Question, watching as the Treaty of Adrianople was signed in September 1829. Though he publicly criticised it for being too harsh on Turkey, privately he was satisfied with its leniency and promise of Greek autonomy, making it a buffer against Russian expansion rather than a Russian satellite state. Metternich's private life was filled with grief. In November 1828 his mother died, and in January 1829 Antoinette died, five days after giving birth to their son, Richard von Metternich. After fighting tuberculosis for many months, Metternich's son Viktor, then a junior diplomat, died on 30 November 1829. Consequently, he spent Christmas alone and depressed, worried by the draconian methods of some of his fellow conservatives and by the renewed march of liberalism.
My whole life's work is destroyed.
— Metternich on hearing of France's July Revolution (Palmer 1972, p. 246).
In May Metternich took a much needed holiday on his estate at Johannisberg. He returned to Vienna a month later, still worried by the "chaos in London and Paris" and his declining ability to prevent it. Hearing Nesselrode was due to take the waters at Karlsbad, he met him there in late July. He berated the quiet Nesselrode, but no offence was taken. The two arranged a second meeting in August. In the interim Metternich he | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Lista_de_aves_extintas | Lista de aves extintas | Passeriformes | Lista de aves extintas / Espécies de Aves Extintas / Passeriformes | Rhodacanthus palmeri | Rhodacanthis palmeri (Original description: Telespiza palmeri) | null | image/jpeg | 916 | 773 | true | true | true | Desde 1500, mais de 190 espécies de aves tornaram-se extintas, e essa taxa de extinção parece estar aumentando. A situação é exemplificada pelo Havaí, onde viviam originalmente 30% de todas as espécies hoje extintas. Outras áreas, como Guam, foram bastante afetadas; Guam perdeu mais de 60% de suas espécies nativas nos últimos 30 anos, muitas das quais por causa da serpente introduzida Boiga irregularis.
Atualmente existem aproximadamente 10 000 espécies de aves, e 1 200 delas são consideradas sob ameaça de extinção.
Espécies de ilhas, em geral, e espécies de aves insulares que não voam, em particular, são as que estão sobre o maior risco. Este número desproporcional de Rallidaes na lista reflete a tendência desta família de perder a habilidade de voar quando geograficamente isolada. Cada vez mais Rallidaes são extintos antes mesmo de poderem ser descritos pelos cientistas. | Xenicus lyalli (Rothschild, 1894) - Cotovia-da-ilha-stephen - Nova Zelândia, 1894
Xenicus longipes (Gmelin, 1789) - Nova Zelândia, 1972
Chaetoptila angustipluma (Peale, 1848) - Havaí, 1859
Moho nobilis (Merrem, 1786) - Havaí, 1934
Moho apicalis Gould, 1860 - Havaí, 1837
Moho bishopi (Rothschild, 1893) - Havaí, 1915
Moho braccatus (Cassin, 1855) - Havaí, 1987
Anthornis melanocephala Gray, 1843 - ilhas Chatham, Nova Zelândia, 1906
Gerygone insularis Ramsay, 1879 - ilha de Lord Howe, Austrália, 1918
Pomarea pomarea Coiffait, 1980 - ilhas da Sociedade, Polinésia Francesa, 1823
Pomarea fluxa Murphy e Mathews, 1928 - ilhas Marquesas, Polinésia Francesa, 1977
Pomarea nukuhivae Murphy e Mathews, 1928 - ilhas Marquesas, Polinésia Francesa, 1975
Pomarea mira Murphy e Mathews, 1928 - ilhas Marquesas, Polinésia Francesa, 1985
Myiagra freycineti Oustalet, 1881 - ilha de Guam, década de 1980
Turnagra tanagra (Schlegel, 1865) - Nova Zelândia, 1955
Turnagra capensis (Sparrman, 1787) - Nova Zelândia, 1963
Heteralocha acutirostris (Gould, 1837) - Nova Zelândia, 1907
Bowdleria rufescens (Buller, 1869) - ilhas de Chatham, Nova Zelândia, 1900
Nesillas aldabranus Benson e Penny, 1968 - ilha de Aldabra, Seychelles, década de 1980
Zosterops strenuus Gould, 1855 - ilha de Lord Howe, Austrália, 1918
Turdus ravidus (Cory, 1886) - ilhas Cayman, 1939
Zoothera terrestris (Kittlitz, 1831) - ilhas Bonin, Japão, 1828
Myadestes woahensis (Wilson e Evans, 1899) - Havaí, 1825
Myadestes myadestinus (Stejnegeri, 1887) - Havaí, 1989
Aplonis corvina (Kittlitz, 1833) - ilha de Kosrae, Micronésia, 1828
Aplonis mavornata Buller, 1887 - ilhas Cook, 1774
Aplonis fusca Gould, 1836 - ilha de Norfolk, Austrália, 1928
Fregilupus varius (Boddaert, 1783) - ilha de Reunião, 1862
Necropsar rodericanus Sclater, 1879 - ilha Rodrigues, 1832
Quiscalus palustris (Swainson, 1827) - México, 1910
Vermivora bachmanii (Audubon, 1833) – Estados Unidos, Bahamas e Cuba, 1937
Chaunoproctus ferreorostris (Vigors, 1828) - ilhas Bonin, Japão, 1890
Dysmorodrepanis munroi Perkins, 1919 - Havaí, 1918
Rhodacanthis flaviceps Rothschild, 1892 - Havaí, 1891
Rhodacanthis palmeri (Rothschild, 1892) - Havaí, 1896
Chloridops kona Wilson, 1888 - Havaí, 1894
Hemignathus sagittirostris Rothschild, 1892 - Havaí, 1900
Akialoa obscura Cabanis, 1889 - Havaí, 1940
Akialoa lanaiensis (Rothschild, 1893) - Havaí, 1892
Akialoa ellisiana (Gray, 1859) - Havaí, 1940
Akialoa stejnegeri (Wilson, 1889) - Havaí, 1969
Paroreomyza flammea (Wilson, 1889) - Havaí, 1963
Paroreomyza maculata (Cabanis, 1850) - Havaí, 1985
Ciridops anna (Dole, 1879) - Havaí, 1892
Drepanis funerea Newton, 1893 - Havaí, 1907
Drepanis pacifica (Gmelin, 1788) - Havaí, 1898 | |
el | https://el.wikipedia.org/wiki/Leopard_2 | Leopard 2 | Παραλλαγές | Leopard 2 / Παραλλαγές | Αυστριακό Leopard 2A4. | English: The sights on an Austrian Leopard 2A4 tank; also visible is the MG74 machine gun. | null | image/jpeg | 3,648 | 2,736 | true | true | true | Το Leopard 2 είναι γερμανικό κύριο άρμα μάχης το οποίο κατασκευάζεται από την εταιρεία Krauss-Maffei.
Το τανκ έχει σχεδιαστεί σε δύο βασικές παρτίδες: την αρχική του Leopard 2A4 και την βελτιωμένη του Leopard 2A5 και μεταγενέστερων εκδόσεων, οι οποίες διαθέτουν ενισχυμένη πανοπλία και πυργίσκο καθώς και πλήθος άλλων βελτιώσεων.
Αν και αρχικά σχεδιάστηκε για τις ανάγκες του στρατού της Δυτικής Γερμανίας, ενώ σήμερα υπηρετεί σε 15 χώρες. Μέχρι στιγμής έχουν κατασκευαστεί 3.480 μονάδες.
Όλα τα μοντέλα διαθέτουν ψηφιακά συστήματα ελέγχου πυρός με αποστασιόμετρα λέιζερ, ένα πλήρως σταθεροποιημένο κύριο όπλο, πολυβόλα και προηγμένες λειτουργίες νυχτερινής όρασης και σκοπεύσεως. Το Leopard 2 καθώς κινείται έχει την δυνατότητα να βαλει εναντίον άλλων κινούμενων στόχων χωρίς να επηρεάζεται από την μορφολογία του εδάφους. | Leopard 2
Leopard 2A1
Leopard 2A2
Leopard 2A3
Leopard 2A4
Leopard 2A5
Leopard 2A6
Leopard 2 PSO
Leopard 2A7+ | |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Alexandr_Velik%C3%BD | Alexandr Veliký | null | Alexandr Veliký | null | Alexander Mosaic (detail), House of the Faun, Pompeii | null | image/jpeg | 2,766 | 3,905 | true | true | true | Alexandr Veliký, rovněž známý jako Alexandr III. Makedonský řecky Μέγας Αλέξανδρος (ο Μακεδών ο Τρίτος), [Megás Alexandros (ho Makedón; ho Trítos)], byl král (basileús) Makedonie. Alexandr rozšířil hranice své říše tažením do Persie a na indický subkontinent, díky čemuž se stal zřejmě největším a nejúspěšnějším vojevůdcem celé historie, který neprohrál žádnou bitvu. V době své smrti ovládal většinu světa známého tehdejším Řekům.
Poté, co si Alexandrův otec král Filip II. Makedonský podmanil řecké městské státy, vypravil se Alexandr na východ proti obrovité perské říši Achaimenovců. Během jedenácti let nepřetržitých vojenských kampaní Alexandr postupně dobyl Anatolii, Sýrii, Fénicii, Judeu, Egypt, Mezopotámii, Írán a Střední Asii. Teprve ve vzdálené Indii ho vlastní vojáci donutili upustit od úmyslu dosáhnout velkého vnějšího moře. Po návratu do Babylonu se chystal k dalším výbojům na Arabský poloostrov, odkud chtěl vést své muže na západ. Těmto smělým plánům však zabránil jeho předčasný skon.
V Alexandrem podrobených zemích v následujících staletích probíhala řecká kolonizace a jejich osídlování. | Alexandr Veliký (20. nebo 21. července 356 př. n. l. Pella – 10. nebo 11. června 323 př. n. l. Babylón; encyklopedie Britannica uvádí datum smrti 13. červen 323 př. n. l.), rovněž známý jako Alexandr III. Makedonský (řecky Μέγας Αλέξανδρος (ο Μακεδών ο Τρίτος), [Megás Alexandros (ho Makedón; ho Trítos)], byl král (basileús) Makedonie. Alexandr rozšířil hranice své říše tažením do Persie a na indický subkontinent, díky čemuž se stal zřejmě největším a nejúspěšnějším vojevůdcem celé historie, který neprohrál žádnou bitvu. V době své smrti ovládal většinu světa známého tehdejším Řekům.
Poté, co si Alexandrův otec král Filip II. Makedonský podmanil řecké městské státy, vypravil se Alexandr na východ proti obrovité perské říši Achaimenovců. Během jedenácti let nepřetržitých vojenských kampaní Alexandr postupně dobyl Anatolii, Sýrii, Fénicii, Judeu, Egypt, Mezopotámii, Írán a Střední Asii. Teprve ve vzdálené Indii ho vlastní vojáci donutili upustit od úmyslu dosáhnout velkého vnějšího moře. Po návratu do Babylonu se chystal k dalším výbojům na Arabský poloostrov, odkud chtěl vést své muže na západ. Těmto smělým plánům však zabránil jeho předčasný skon.
V Alexandrem podrobených zemích v následujících staletích probíhala řecká kolonizace a jejich osídlování. Tím započala epocha helénismu, která představovala kombinaci řeckých a orientálních kulturních vlivů. Alexandr již za života (a především po smrti) inspiroval mnohé jedince k literárnímu zachycení a oslavě výjimečných činů, jichž dosáhl. Alexandrova postava proto hluboce pronikla do dějin a mýtů nejen řecké kultury, ale i těch východních.
Je po něm pojmenován rozpadlý kráter Alexander na přivrácené straně Měsíce. | |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Nobelpriset_i_fysik | Nobelpriset i fysik | Sorterbar lista över pristagare | Nobelpriset i fysik / Sorterbar lista över pristagare | null | English: French physicist and Nobel laureate (1870-1942) Jean Perrin. | null | image/jpeg | 1,074 | 816 | true | true | true | Nobelpriset i fysik är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning".
Pristagare utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, och utdelas 10 december i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand. Priset har utdelats sedan 1901.
Bland de 209 personer som fram till och med 2018 har mottagit Nobelpriset i fysik har endast tre varit kvinnor. Den senaste är Donna Strickland som 2018 fick Nobelpriset för en metod att generera högintensiva, ultrakorta laserpulser. Den yngsta pristagaren är Lawrence Bragg som var 25 år när han 1915 tilldelades priset tillsammans med sin far för upptäckten av röntgenkristallografi och Braggs lag. Den äldsta pristagaren är Arthur Ashkin som var 96 år när han 2018 tilldelades priset för sin uppfinning av optiska pincetter och deras tillämpning på biologiska system. John Bardeen är den enda som har tilldelats priset två gånger, 1957 och 1972. | Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till fysikprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till fysikprisfonden | |
ceb | https://ceb.wikipedia.org/wiki/Leccinum_variicolor | Leccinum variicolor | null | Leccinum variicolor | null | English: Mottled Bolete (Leccinum variicolor), Ånderdalen, Senja, Norway Deutsch: Vielverfärbender Birkenpilz (Leccinum variicolor), Ånderdalen, Senja, Norwegen Español: Leccinum variicolor, Ånderdalen, Senja, Noruega. Français : Un bolet ramoneur (Leccinum variicolor). Polski: Koźlarz różnobarwny (Leccinum variicolor) w Parku Narodowym Ånderdalen na wyspie Senja w Norwegii. Português: Cogumelo comestível da espécie Leccinum variicolor, fotografado na ilha de Senja, Noruega. Русский: Подберёзовик разноцветный (Leccinum variicolor). Остров Сенья, Норвегия. Bosanski: Gljiva-djed (Leccinum variicolor), Ånderdalen, Senja, Norveška. Čeština: Houba kozák šedozelený (Leccinum variicolor), Národní park Ånderdalen, ostrov Senja, Norsko. Magyar: Tarkahúsú érdestinóru (Leccinum variicolor) (Ånderdalen Nemzeti Park, Norvégia) Italiano: Leccinum variicolor fotografato nel Parco nazionale Ånderdalen in Norvegia. 한국어: 노르웨이 세냐 온데르달렌의 Leccinum variicolor 버섯. Nederlands: Een paddenstoel van de soort Leccinum variicolor op het Noorse eiland Senja. | null | image/jpeg | 2,000 | 2,000 | true | true | true | Espesye sa uhong sakop sa division nga Basidiomycota, ug nga gihulagway ni Roy Watling ni adtong 1969 ang Leccinum variicolor. Ang Leccinum variicolor sakop sa kahenera nga Leccinum sa kabanay nga Boletaceae. Pagka karon wala pay siak nga nalista ubos niini niya. | Espesye sa uhong sakop sa division nga Basidiomycota, ug nga gihulagway ni Roy Watling ni adtong 1969 ang Leccinum variicolor. Ang Leccinum variicolor sakop sa kahenera nga Leccinum sa kabanay nga Boletaceae. Pagka karon wala pay siak nga nalista ubos niini niya. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Watsons_Bay_ferry_wharf | Watsons Bay ferry wharf | null | Watsons Bay ferry wharf | Watsons Bay ferry wharf in April 2017 | English: Outbound view aboard the Dawn Fraser of the Watsons Bay ferry wharf, the terminus of the F7 Eastern Suburbs service by Sydney Ferries. The wharf, hosting two perpendicular berths on a single wharf, is one of the oldest continually operating wharves in Sydney Harbour, and to this day remains a major stop on the Sydney Ferries network, being a point of interest for weekend travellers, local residents whom otherwise have no other direct public transport connection the city, and tourists headed to North Head, The Gap and its surrounds. | null | image/jpeg | 2,448 | 3,264 | true | true | true | Watsons Bay ferry wharf is located on the southern side of Sydney Harbour serving the Sydney suburb of Watsons Bay. | Watsons Bay ferry wharf is located on the southern side of Sydney Harbour serving the Sydney suburb of Watsons Bay. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Johann_Wendelin_Braunwald | Johann Wendelin Braunwald | Bauwerke | Johann Wendelin Braunwald / Bauwerke | null | Deutsch: Mehrfamilienhaus Marienstraße 37 in Stuttgart. Erbaut 1873 von Johann Wendelin Braunwald im Stil der Neorenaissance. Geschützt nach § 2 DSchG. | null | image/jpeg | 3,661 | 2,788 | true | true | true | Johann Wendelin Braunwald auch Johannes Wendelin Braunwald war ein deutscher Architekt.
Braunwald wirkte hauptsächlich in Stuttgart, wo er zahlreiche Wohn- und Geschäftshäuser schuf. Viele seiner Bauten stehen unter Denkmalschutz. | Die erhaltenen Bauwerke der folgenden Liste sind als Kulturdenkmale in der Stuttgarter Denkmalliste aufgeführt. Alle Angaben zu den Gebäuden siehe dort (wenn nicht anders angegeben). | |
da | https://da.wikipedia.org/wiki/Bianca_Ryan | Bianca Ryan | null | Bianca Ryan | null | English: Bianca Ryan at Live Nation's Nextfest in Irvine, California, on 12 July 2007. | null | image/jpeg | 640 | 480 | true | true | true | Bianca Taylor Ryan i er en amerikansk sangerinde og guitarist fra Philadelphia i Pennsylvania, USA.
Ryan blev berømt da hun vandt i debut-sæsonen af NBC's America's Got Talent i 2006 som elleve-årig. | Bianca Taylor Ryan (født 1. September 1994) i er en amerikansk sangerinde og guitarist fra Philadelphia i Pennsylvania, USA.
Ryan blev berømt da hun vandt i debut-sæsonen af NBC's America's Got Talent i 2006 som elleve-årig. | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/St%C3%A9nio | Sténio | null | Sténio | null | English: Cape Verdean footballer Stenio | ilustracja | image/jpeg | 355 | 290 | true | true | true | Sténio, właśc. Sténio Nivaldo Matos dos Santos – kabowerdeński piłkarz grający na pozycji pomocnika. Od 2019 roku jest zawodnikiem klubu UD Santarém. | Sténio, właśc. Sténio Nivaldo Matos dos Santos (ur. 6 maja 1988 w Mindelo) – kabowerdeński piłkarz grający na pozycji pomocnika. Od 2019 roku jest zawodnikiem klubu UD Santarém. | |
fi | https://fi.wikipedia.org/wiki/Plitvice | Plitvice | Kuvia alueelta | Plitvice / Kuvia alueelta | null | Plitvice nationalpark summer 2005. Picture: Tomi Nieminen | null | image/jpeg | 600 | 800 | true | true | true | Plitvicen kansallispuisto sijaitsee Kroatiassa ja on perustettu vuonna 1949. Alueen merkittävin nähtävyys on puiston läpi virtaavaan Koranajokeen muodostunut, kuudestatoista järvestä sekä lukemattomista putouksista koostuva alue. Puisto on kuulunut Unescon maailmanperintöluetteloon vuodesta 1979 alkaen. | null | |
sr-Latn | https://sh.wikipedia.org/wiki/Vazduhoplovna_medicina | Vazduhoplovna medicina | Vazdušni transport bolesnika | Vazduhoplovna medicina / Vazdušni transport bolesnika | null | Innenansicht eines RTH (de:Christoph 23), Blick von links (EC 135) | null | image/jpeg | 600 | 800 | true | true | true | Vazduhoplovna ili zrakoplovna medicina je grana preventivne medicine i medicine rada i značajna komponenta vazduhoplovne bezbednosti i kosmičkih istraživanja.
Vazduhoplovna medicina proučava, uticaj letenja vazduhoplova i sredine u kojoj se ono obavlja na organizam pilota, astronauta pratećeg vazduhoplovnog osoblja, padobranaca, putnika u vazdušnom transportu, i u praksi primenjuje specifične metode preventivno medicinske zaštite u sprečavanju negativnog uticaja letenja i boravka u svemiru na život i zdravlje čoveka i nastanak vanrednih događaja i katastrofa, koje karakteriše veliki gubitak ljudskih života, materijalnih dobara i poremećaj ekoloških sistema.
I pored postojanja mnogih problema, i visoko rizičnih situacija, sa kojima se svakodnevno, u svom okruženju, susreću pripadnici avijacije i astronauti za vreme boravka u zemljinoj atmosferi i svemiru, lekari vazduhoplovne medicine su samo deo mnogih visoko obučenih pojedinca koji rade na minimiziranju mnogih nuspojava u vazduhoplovstvu i svemirskim istraživanjima, tako da čovek može i dalje da ima nadmoć u vazdušnom prostoru. | Mnogobrojni životi ljudi u svetu su sačuvani, zahvaljujući brzom vazdušnom transportu (evakuaciji) povređenih i obolelih (p/o), primenom raznih tipova vazduhoplova, specijalno opremljenim modernim medicinskim sistemima. Zadnja iskustva u primeni vazdušne evakuacije brojnih povređenih i obolelih, žrtava rata to najbolje ilustruju;
U Iraku, je vazdušni transport povećao stopu preživljavanja do 97%, što je najviši nivo u istoriji evakuacije p/o.
U ratu na prostoru bivše Jugoslavije u toku 1991. i 1992. od ukupnog broja evakuisanih p/o, iz ratom zahvaćenih republika u Jugoslaviju, vazdušnim putem je prevezeno 78,3% p/o. Koliki je bio značaj te evakuacije najbolje ilustruju podaci da je vreme transporta bio kraći za 3,5 do 5,6 puta, što je bilo od izuzetnog značaja za brzo ukazivanje medicinske pomoći, kraći oporavak p/o, i značajno smanjenje smrtnosti koja je bila 1% (četiri puta manja od smrtnosti u toku kopnenog transporta (4,3%)).
Za vazdušnu evakuaciju bolesnika mogu se praktično upotrebiti svi tipovi transportnih vazduhoplova (civilni i vojni avioni i helikopteri), koji se namenski proizvode za medicinske potrebe, ili se brzom adaptacijom mogu pripremiti za ovu vrstu prevoženja.
Pored vazduhoplova za evakuaciju p/o postoje i specijalizovani vazduhoplovi - ambulante, koji mogu biti opremljeni ; hirurškim salama, hiperbaričnim komorama, rendgen opremom itd).
Svi lekari Sveta bi trebalo da poznaju osnovne principe vazdušnog prevoženja (evakuacije p/o) u slučaju prirodnih katastrofa koje nameću potrebu za masovnom evakuacijom iz ugroženih područja, kao što se desilo posle kineskog zemljotresa u 2008. i uragana Katrina u Nju Orleansu 2005. Tu leži značaj i uloga vazduhoplovne medicine da normativno reguliše, organizuje i obuči što veći broj ljudi i opremi što veći broj vazduhoplova za primenu ove vrste transporta bolesnih i povređenih. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Liste_des_monuments_historiques_prot%C3%A9g%C3%A9s_en_1900 | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/68/Rouffignac-Saint-Cernin_%C3%A9glise_%281%29.JPG | Liste des monuments historiques protégés en 1900 | Protections | Liste des monuments historiques protégés en 1900 / Protections | null | Français : La façade occidentale de l'église Saint-Germain de Paris, Rouffignac-Saint-Cernin-de-Reilhac, Dordogne, France. | null | image/jpeg | 2,179 | 2,907 | true | true | true | Cet article recense les monuments historiques français classés en 1900. | null |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Reymersholms_Spritf%C3%B6r%C3%A4dlings_AB | Reymersholms Spritförädlings AB | Nutida bilder | Reymersholms Spritförädlings AB / Historik / Nutida bilder | null | Svenska: Reimersholme | null | image/jpeg | 2,852 | 3,840 | true | true | true | Reymersholms Spritförädlings AB var en spritfabrik som hade sin verksamhet på södra sidan av Reimersholme i Stockholm. Företaget grundades 1869 av Lars Olsson Smith och blev 1917 en del av AB Vin- & Spritcentralen. 1978 revs fabriken på Reimersholme och bostadshus uppfördes på platsen. | null | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Dzia%C5%82o_Gaussa | Działo Gaussa | null | Działo Gaussa | Trzystopniowe działo Gaussa | A sample demonstration of the mechanics of a coilgun. See File:Coilgun.png for a large, static version of this image. Image created by User:ZeroOne using Blender. If you have any good suggestions on how to improve this image, feel free to contact me, either by email or on my Wikipedia talk page. | null | image/gif | 300 | 600 | true | true | true | Działo Gaussa – urządzenie zbudowane z solenoidu lub baterii solenoidów, które rozpędza przedmioty wykonane z ferromagnetyka dzięki polu magnetycznemu wytworzonemu przez prąd elektryczny przepływający przez solenoid.
Jego najważniejszym elementem jest cewka z drutu miedzianego nawinięta na rurkę z dielektryka. Przepływający prąd wytwarza pole elektromagnetyczne, które rozpędza kawałek ferromagnetyka. | Działo Gaussa – urządzenie zbudowane z solenoidu lub baterii solenoidów, które rozpędza przedmioty wykonane z ferromagnetyka dzięki polu magnetycznemu wytworzonemu przez prąd elektryczny przepływający przez solenoid.
Jego najważniejszym elementem jest cewka (solenoid) z drutu miedzianego nawinięta na rurkę z dielektryka. Przepływający prąd wytwarza pole elektromagnetyczne, które rozpędza kawałek ferromagnetyka. | |
an | https://an.wikipedia.org/wiki/Auto | Auto | null | Auto | Benz Auto, 1886 | Benz first 3-wheel car | null | image/jpeg | 768 | 1,024 | true | true | true | L'auto, automóbil u localment votura ye un vehiclo de quatro ruedas destinato a lo transporte de presonas, con capacidat d'entre dos y ueito posientos. Se desplaza gracias a un motor d'esclatiu que funciona con una mezcla de gasolina u de gasoil y aire. En bells países dita mezcla se fabrica a partir de bellas plantas. Actualment s'han prencipiato a producir autos que funcionan con motor electrico, anque l'autonomía d'istos vehiclos ye encara limitata debito a lo peso d'as baterías. As ruedas debanteras d'os autos pueden mover-sen ta os dos costaus ta realizar chiros y prener as curvas.
A emplegada esportiva d'istos vehiclos ye dita automobilismo y as reglas d'iste esporte son establitas y modificatas por a Federación Internacional de l'Automóbil. | L'auto, automóbil u localment votura (en chistabín) ye un vehiclo de quatro ruedas destinato a lo transporte de presonas, con capacidat d'entre dos y ueito posientos. Se desplaza gracias a un motor d'esclatiu que funciona con una mezcla de gasolina u de gasoil y aire. En bells países dita mezcla se fabrica a partir de bellas plantas. Actualment s'han prencipiato a producir autos que funcionan con motor electrico, anque l'autonomía d'istos vehiclos ye encara limitata debito a lo peso d'as baterías. As ruedas debanteras d'os autos pueden mover-sen ta os dos costaus ta realizar chiros y prener as curvas.
A emplegada esportiva d'istos vehiclos ye dita automobilismo y as reglas d'iste esporte son establitas y modificatas por a Federación Internacional de l'Automóbil (FIA). | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/President_of_the_Council_of_Ministers_of_Peru | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/02/Pardo_y_Barreda.jpg | President of the Council of Ministers of Peru | List of prime ministers of Peru (1856–) | President of the Council of Ministers of Peru / List of prime ministers of Peru (1856–) | null | Nació en Lima en 1864. Abogado y Doctor en Ciencas Políticas y Administrativas por las Universidad Nacional Mayor de san Marcos. Asumió la Presidencia entre 1904-1908 y 1915-1919. Fue derrocado en 1919 por Augusto B. Leguia. Falleció en Lima en 1947. | null | image/jpeg | 654 | 406 | true | true | true | The President of the Council of Ministers of Peru, informally called Premier or Prime Minister, heads the Council of Ministers, and is appointed by the president.
The prime minister is not the head of government, since the president is the one who serves as the actual head of government in Peru. It is one of the few countries in Latin America where the position of prime minister currently exists. The current Prime Minister is Walter Martos, who was sworn in on 6 August 2020, after Vicente Zeballos resigned following Congress' denial of confidence against his cabinet led by Pedro Cateriano. | null |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/C-130_Hercules | C-130 Hercules | EC-130E (J) Commando Solo (II) | C-130 Hercules / Inzet / EC-130E (J) Commando Solo (II) | Een EC-130H Compass Call. Zie de kabels van de externe antenne aan de staart. | English: Staff Sgt. Jeffrey Weeks, 386th Expeditionary Aircraft Maintenance Squadron, marshals an EC-130H Compass Call on the flightline. | null | image/jpeg | 1,500 | 2,100 | true | true | true | De Lockheed C-130 Hercules is een middelzwaar transportvliegtuig van Lockheed. Het is een viermotorige turboprop die in gebruik is bij vele NAVO-krijgsmachtdelen. Het toestel is medio jaren vijftig ontworpen en werd – na de English Electric Canberra en de B-52 Stratofortress – in 2006 het derde militaire vliegtuig dat langer dan vijftig jaar bij zijn eerste afnemer vloog. In die tijd zijn meer dan veertig modellen verkocht aan meer dan vijftig landen. Sinds 2013 levert Airbus een concurrerend toestel, de Airbus A400M. | Een EC-130J Commando Solo II kan overal ter wereld vanuit de lucht radio- en televisie-uitzendingen verzorgen. Dit soort uitzendingen worden bij voorkeur gedaan in militair of politiek onrustige gebieden (bijvoorbeeld Irak), om de bevolking te beïnvloeden of om de eigen troepen van informatie te voorzien.
De verouderde EC-130E’s zijn vervangen door C-130J’s; hierbij werd de uitrusting van de oude op de nieuwe toestellen overgezet. Vier stuks zijn beschikbaar in de 193rd Special Operations Wing, Harrisburg, Pennsylvania. Het eerste Commando Solo II toestel werd in 2000 afgeleverd, de overige telkens zes maanden later. De speciale apparatuur werd geheel nagezien en de toestellen werden voorzien van de mogelijkheid voor bijtanken in de lucht en een opgewaardeerd elektronisch systeem.
Een door de USAF uitgevoerd onderzoek heeft in 2001 al aanbevolen de EC-130E Commando Solo-missies in de toekomst door Boeing 767-200 toestellen te laten vervullen. Dit toestel is 60% langer en heeft meer dan tweemaal het bereik van de EC-130E. Het Amerikaanse Congres beval echter een voorlopige voortzetting van de specifieke taak met de EC-130J Commando Solo II. | |
fa | https://fa.wikipedia.org/wiki/%D8%A2%D8%B1%D9%85%DB%8C%D9%86_%D8%B1%D9%88%D9%86%D8%A7%DA%86%D8%B1 | آرمین روناچر | null | آرمین روناچر | null | English: Armin Ronacher against the white wall | null | image/jpeg | 2,263 | 2,659 | true | true | true | آرمین روناچر یک برنامهنویس اتریشی نرمافزار و سازنده چارچوب کاری فلسک و موتور نشانهگذاری جینجا برای پایتون است. او در کنفرانسهای توسعه سخنرانیهای مستمر دارد و یک وبلاگ محبوب دربارهٔ توسعه نرمافزار کدباز دارد. | آرمین روناچر (به انگلیسی: Armin Ronacher) (زاده ۱۹۸۹ برابر ۱۳۶۸ شمسی) یک برنامهنویس اتریشی نرمافزار و سازنده چارچوب کاری فلسک و موتور نشانهگذاری جینجا برای پایتون است. او در کنفرانسهای توسعه سخنرانیهای مستمر دارد و یک وبلاگ محبوب دربارهٔ توسعه نرمافزار کدباز دارد. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Ismael_Borrero_Molina | Ismael Borrero Molina | null | Ismael Borrero Molina | Ismael Borrero Molina 2016 in Rio | English: Rio 2016; Greco-Roman Wrestling 59 kg | null | image/jpeg | 490 | 268 | true | true | true | Ismael Borrero Molina ist ein kubanischer Ringer. Er wurde 2015 Weltmeister im griechisch-römischen Stil in der Gewichtsklasse bis 59 kg Körpergewicht und gewann bei den Olympischen Spielen 2016 in Rio Gold. | Ismael Borrero Molina (* 16. Januar 1992 in Santiago de Cuba) ist ein kubanischer Ringer. Er wurde 2015 Weltmeister im griechisch-römischen Stil in der Gewichtsklasse bis 59 kg Körpergewicht und gewann bei den Olympischen Spielen 2016 in Rio Gold. | |
ko | https://ko.wikipedia.org/wiki/%EC%98%81%EA%B5%AD_%EC%99%95%EB%85%80_%EB%A3%A8%EC%9D%B4%EC%A6%88 | 영국 왕녀 루이즈 | null | 영국 왕녀 루이즈 | null | English: Princess Louise, Duchess of Argyll. Touched up in Photoshop | null | image/jpeg | 1,500 | 1,026 | true | true | true | 루이즈 캐롤라인 앨버타, 아가일 공작 부인은 영국의 공주로 빅토리아 여왕과 앨버트 공의 넷째딸이다. 형제로 프로이센 왕비 빅토리아, 헤센 대공비 앨리스, 영국 군주 에드워드 7세, 코넛 공작 아서 등이 있다. 1871년 3월 21일 윈저 성에서 아가일 공작의 아들 론 후작 존과 결혼했다. 1900년 시아버지 아가일 공작이 죽고 남편이 공작위를 계승하여 아가일 공작 부인이 되었다. 남편과의 사이에 자식은 없었다. | 루이즈 캐롤라인 앨버타, 아가일 공작 부인(Louise Caroline Alberta, Duchess of Argyll, 1848년 3월 18일 ~ 1939년 12월 3일)은 영국의 공주로 빅토리아 여왕과 앨버트 공의 넷째딸이다. 형제로 프로이센 왕비 빅토리아, 헤센 대공비 앨리스, 영국 군주 에드워드 7세, 코넛 공작 아서 등이 있다. 1871년 3월 21일 윈저 성에서 아가일 공작의 아들 론 후작 존과 결혼했다. 1900년 시아버지 아가일 공작이 죽고 남편이 공작위를 계승하여 아가일 공작 부인이 되었다. 남편과의 사이에 자식은 없었다. | |
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E5%B1%85%E4%BC%8A%C2%B7%E5%BE%B7%E6%B3%A2 | 居伊·德波 | 作品 | 居伊·德波 / 作品 | null | English: Worker Türkçe: İşçi | 標誌 | image/png | 241 | 287 | true | true | true | 居伊·德波是一位法國哲學家、馬克思主義理論家、字母主義國際成員、情境主義國際創始人、電影導演。他也曾是左翼組織社會主義或野蠻的成員。
德波於1967年出版的《景觀社會》是他最有影響力的著作,對於之後的馬克思主義、無政府主義等極左思想有著深遠影響。
1994年在剛度過63歲生日的幾週後,他自殺身亡。 | null | |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Seznam_kulturn%C3%ADch_pam%C3%A1tek_v_Chomutov%C4%9B | Seznam kulturních památek v Chomutově | Chomutov I | Seznam kulturních památek v Chomutově / Chomutov I | null | Čeština: Chomutov, okres Chomutov. Mostecká, Vinohradská kaple, před domem Mostecká 1184/5. English: Chomutov, Chomutov District, Ústí nad Labem Region, Czech Republic. Mostecká, Vinohrady Chapel. This is a photo of a cultural monument of the Czech Republic,number: 15692/5-902.Památkový katalogMIS hledat obrázky hledat seznamyWikidata Camera location50° 27′ 59.2″ N, 13° 25′ 24.2″ E   View this and other nearby images on: OpenStreetMap - Google Earth | null | image/jpeg | 2,344 | 3,225 | true | true | true | Tento seznam nemovitých kulturních památek ve městě Chomutov v okrese Chomutov vychází z Ústředního seznamu kulturních památek ČR, který na základě zákona č. 20/1987 Sb., o státní památkové péči, vede Národní památkový ústav jako ústřední organizace státní památkové péče. Údaje jsou průběžně upřesňovány, přesto mohou obsahovat i řadu věcných a formálních chyb a nepřesností či být neaktuální.
Pokud byly některé části dotčeného území vyčleněny do samostatných seznamů, měly by být odkazy na tyto dílčí seznamy uvedeny v úvodu tohoto seznamu nebo v úvodu příslušné sekce seznamu.
Město Chomutov není členěné na evidenční části, ale má dvě katastrální území, Chomutov I a Chomutov II. | null | |
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Urszulin_(gmina) | Urszulin (gmina) | Demografia | Urszulin (gmina) / Demografia | null | Polski: Piramida wieku mieszkańców gminy Urszulin, 2014 | null | image/png | 800 | 1,000 | true | true | true | Urszulin – gmina wiejska w województwie lubelskim, w powiecie włodawskim. W latach 1975–1998 gmina położona była w województwie chełmskim.
Siedziba gminy to Urszulin.
Według danych z 30 czerwca 2004 gminę zamieszkiwały 4062 osoby. | Dane z 31 grudnia 2017 roku:
Piramida wieku mieszkańców gminy Urszulin w 2014 roku. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Farnham_Heath_End_School | Farnham Heath End School | null | Farnham Heath End School | Farnham Heath End School in 2020 | English: Farnham Heath End School in Farnham, Surrey in 2020 | null | image/jpeg | 2,200 | 3,639 | true | true | true | Farnham Heath End School is a mixed coeducational secondary school with academy status, in Heath End, Surrey, with roughly 900 pupils. | Farnham Heath End School is a mixed coeducational secondary school with academy status, in Heath End, Surrey, with roughly 900 pupils. | |
lt | https://lt.wikipedia.org/wiki/Karoling%C5%B3_menas | Karolingų menas | Galerija | Karolingų menas / Galerija | null | Asturianu: San Matéu escribiendo l'evanxeliu. Беларуская (тарашкевіца): Апостал Мацьвей, мініятура з Эвангельля Эббона(ru). བོད་ཡིག: མད་ཐཱ།. Brezhoneg: An avielour Mazhev ouzh e daol skrivañ, hervez Avieloù Ebbo, IXvet kantved. Català: Sant Mateu escrivint l'Evangeli. Dansk: Matthæus i Ebbo-Evangeliet fra det 9. århundrede. Matthæus afbildet i det såkaldte Ebo-evangeliarium. Deutsch: Evangelistenbild Matthäus’ aus dem karolingischen Ebo-Evangeliar (Reims, um 825). Evangelistenbild Matthäus’ aus dem Ebo-Evangeliar. Ebo-Evangeliar (Reims, zwischen 816 und 835): Evangelist Matthäus. Jurymitglied beim Auswerten So sieht sie aus: Karolingische Buchmalerei. English: This illustration of Saint Matthew, from the 9th century Ebbo Gospels in the Municipal Library, Épernay, France, depicts him writing a Gospel. Euskara: San Mateo Ebanjelioa idazten. فارسی: تصوير متی یکی از دوازده رسول (حواری) عیسی کشيده شده در قرن نهم ميلادی. Suomi: 800-luvun kuvitus esittää Pyhää Matteusta. Français : Matthieu. Évangéliaire d'Ebbon : l'Évangéliste Matthieu (Reims, entre 816 et 835). Hrvatski: Sveti Matej. Italiano: Ebbo Gospels in the Municipal Library, Épernay. Matteo che scrive un vangelo, miniatura dei Vangeli di Ebbone, IX secolo. Il Santo, patrono dei banchieri. San Matteo dei Vangeli di Ebbone. 日本語: マタイ. Norsk bokmål: Matteus i Ebbo-Evangeliet fra det 9. århundrede. Polski: Św. Mateusz z Ewangeliarza Ebbona, szkoła z Reims. Mateusz Ewangelista z "Ewangeliarza Ebbona" (IX wiek). Português: Esta ilustração de São Mateus, do Evangelho Ebbone do século IX na biblioteca municipal, Épernay, França, retrata-o escrevendo um Evangelho. Română: Matei Evanghelistul. Русский: Апостол Матвей. Миниатюра из Евангелия Эббона Реймсского. Евангелист Матфей. Srpskohrvatski / српскохрватски: Apostol Matej, kojem se pripisuje evanđelje. Apostol Matej, kojem se pripisuje Evanđelje po Mateju. Slovenčina: Svätý apoštol Matúš Evanjelista. Српски / srpski: Свети Матеј, илустрација из 9. века. Українська: Євангеліст Матвій. Vèneto: San Mateo apostoło e evangełista. 中文: 馬太. | null | image/jpeg | 2,806 | 2,028 | true | true | true | Karolingų menas − ankstyvųjų viduramžių menas, sukurtas apie 768−877 m. Karolingų dinastijos valdymo metu Frankų imperijoje. | null | |
nan | https://zh-min-nan.wikipedia.org/wiki/Solente | Solente | null | Solente | null | Français : Mairie. | Solente ê kéng-sek | image/jpeg | 2,736 | 3,648 | true | true | true | Solente sī ūi-tī Hoat-kok Picardie toā-khu Oise koān ê chi̍t ê commune. | Solente sī ūi-tī Hoat-kok Picardie toā-khu Oise koān ê chi̍t ê commune. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Thomas_Raber | Thomas Raber | null | Thomas Raber | Thomas Raber at work in his Studio. | English: Thomas Raber at work in his Studio. | null | image/png | 200 | 350 | true | true | true | Thomas Raber est un compositeur et producteur autrichien. Depuis les années 1990 Thomas Raber est musicien dans différents groupes, pour lesquels il compose plusieurs chansons.
Raber travaille aussi comme professeur. Ces temps-ci il crée le musical "Le petit animal coloré" pour enfants, sous la licence de Mira Lobe - publishing company "Jungbrunnen".
Avec sa production "Wienerfelder Messe" il tourne dans les églises Autrichiennes. Dès lors, Thomas Raber est connu dans les cercles catholiques. Pour cela il a été engagé pour la messe de l'anniversaire de Christoph Schönborn et Ludwig Schwarz.
Aujourd'hui, Thomas Raber travaille comme compositeur et producteur à Vienne. En 2008 il a composé et produit la hymne-Pop de Linz pour la chanteuse Yvonne Finsterle.
Il compose aussi des mélodies pour des magazines télé | Thomas Raber (né le 20 novembre 1972 à Steyr) est un compositeur et producteur autrichien. Depuis les années 1990 Thomas Raber est musicien (piano, clavier, guitare, basse, chants) dans différents groupes (sloggahouse, climax, K.R.E.W. twitch), pour lesquels il compose plusieurs chansons.
Raber travaille aussi comme professeur. Ces temps-ci il crée le musical "Le petit animal coloré" ("Das kleine bunte Tierchen") pour enfants, sous la licence de Mira Lobe - publishing company "Jungbrunnen".
Avec sa production "Wienerfelder Messe" (messe-Pop) il tourne dans les églises Autrichiennes. Dès lors, Thomas Raber est connu dans les cercles catholiques. Pour cela il a été engagé pour la messe de l'anniversaire de Christoph Schönborn et Ludwig Schwarz.
Aujourd'hui, Thomas Raber travaille comme compositeur et producteur à Vienne. En 2008 il a composé et produit la hymne-Pop de Linz (Capitale européenne de la culture 2009) pour la chanteuse Yvonne Finsterle.
Il compose aussi des mélodies pour des magazines télé (TW1-ORF-Austria, Austria9-TV.
Il est propriétaire d'une compagnie de production, d'un label, d'un recording studio la "Hit-Factory". | |
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/JZD_Slu%C5%A1ovice | JZD Slušovice | Pád a sametová revoluce | JZD Slušovice / Dějiny / Pád a sametová revoluce | Tzv. dálnice do Slušovic | Čeština: fotka slušovické dálnice vybudované v roce 1986-87, poskytl majitel společnosti JZD Agrokombinát Slušovice František Čuba. | null | image/jpeg | 480 | 647 | true | true | true | JZD Slušovice, později přejmenované na Družstevní agrokombinát Slušovice a Zemědělské obchodní družstvo FORUM bylo jednotné zemědělské družstvo v někdejší střediskové obci, dnešním městě Slušovice, které svou úspěšností proslulo jako „socialistický zázrak“. Po roce 1989 se majetek družstva přelil do více než 101 společností, z nichž však většina zkrachovala. Samotné družstvo skončilo v likvidaci a následně v konkursu s dluhy ve výši 5,768 mld. Kč. | Období po roce 1990 popisuje Čuba jako údajnou záměrnou likvidaci Slušovic ze strany nové státní moci, kdy výsledkem byla nedůvěra zákazníků, neochota bank půjčit peníze apod. Toto období popsal také v rozhovoru pro slovenský časopis Farmář nebo v únoru 2010 pro časopis Ekonom.
Od počátku roku 1990 se Občanské fórum JZD DAK Slušovice zabývalo stížnostmi na údajnou trestnou činnost vedení družstva, která ovšem nebyla nikdy prokázána. Údajně se mělo jednat o možné machinace po 17. listopadu 1989 (tunelování prostřednictvím nově zakládaných akciových společností, maskování daňových i jiných podvodů atd.). František Čuba vysvětloval tato tvrzení jako nesmyslná a vzniklá mimo jiné z nepochopení vnitřního fungování družstva, stejně jako vysvětlil vznikání nových akciových společností jako legální na základě tehdejších předpisů o transformaci družstev. 18. února 1990 se zdejší OF obrátilo na předsedkyni Výboru lidové kontroly ČR. Údaje ze stížností nepostačovaly k zahájení trestního stíhání, ale správa vyšetřování VB navrhla provést revizní šetření z úrovně VLK a ministerstev zemědělství a financí. Následně koncem června 1990 mělo dojít, podle nepřímých důkazů, k likvidaci některých dokladů o hospodaření JZD a souběžně došlo k vyloupení trezoru akciové společnosti MORAGRO, odkud byly kromě peněz odcizeny doklady o založení a hospodaření této společnosti. Tato likvidace a krádež nebyly nikdy později objasněny, při vyšetřování byli k pohovorům zváni pouze oznamovatelé, nikoliv podezřelí.
Od podzimu 1989 do letních měsíců roku 1991 bylo založeno 101 akciových společností, do nichž přecházela majetková podstata bývalého družstva. Sám Čuba připouští vznik 42 firem. První a. s., Ekotrans Moravia, byla proti vůli komunistického režimu založena na základě rakousko-uherského zákona o akciových společnostech již 29. června 1989 (zapsána do podnikového rejstříku 2. srpna). Jejími akcionáři bylo kromě Slušovic dalších 64 státních podniků včetně třineckých a vítkovických železáren či obuvnického Svitu, a cílem společnosti mělo být uskutečnění vodního koridoru Dunaj-Odra-Labe. Mezi největší a nejproblematičtější akciové společnosti patřila Moragro, založená 17. prosince 1989 (zapsaná 8. ledna 1990).
Družstvo bylo v roce 1990 přejmenováno na Družstevní agrokombinát Slušovice, v roce 1993 pak na Zemědělské obchodní družstvo FORUM. V roce 1997 družstvo vstoupilo do likvidace, v roce 1999 byl na majetek družstva prohlášen konkurs. Věřitelé přihlásili pohledávky ve výši 5,768 mld. Kč, když největším věřitelem byl finanční úřad Zlín s 5,6 mld. Kč. Konkurz byl zrušen v roce 2011 po splnění rozvrhového usnesení, když věřitelé dosáhli uspokojení ve výši 0,018 %. | |
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/Szent_Bonaventura | Szent Bonaventura | null | Szent Bonaventura | null | Bonaventura da Bagnoregio, part. affresco, Stroncone, Italy | Szent Bonaventúra (Tiberio d'Assisi festménye, 1509) | image/jpeg | 480 | 360 | true | true | true | Bagnoregiói Bonaventura vagy katolikus teljes nevén Szent Giovanni Fidanza Bonaventura himnuszköltő, skolasztikus teológus, a minorita rend fő elöljárója, albanói érsek, bíboros. | Bagnoregiói Bonaventura vagy katolikus teljes nevén Szent Giovanni Fidanza Bonaventura (Bagnorea, 1221 – Lyon, 1274. július 16.) himnuszköltő, skolasztikus teológus, a minorita rend (a ferencesek) fő elöljárója, albanói érsek, bíboros. | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Palacio_Municipal_de_Pasadena | Palacio Municipal de Pasadena | null | Palacio Municipal de Pasadena | null | English: Pasadena City Hall (Pasadena, California, USA) Русский: Пасадинская ратуша (Пасадина, Калифорния, США) | null | image/jpeg | 2,592 | 3,872 | true | true | true | El Palacio Municipal de Pasadena, es la sede del ayuntamiento de la ciudad en Pasadena, California. | El Palacio Municipal de Pasadena, es la sede del ayuntamiento de la ciudad en Pasadena, California. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Places_of_Scenic_Beauty_of_Japan_(Yamanashi) | List of Places of Scenic Beauty of Japan (Yamanashi) | Prefectural Places of Scenic Beauty | List of Places of Scenic Beauty of Japan (Yamanashi) / Prefectural Places of Scenic Beauty | null | 日本語: 棲雲寺、石庭 | null | image/jpeg | 2,592 | 3,456 | true | true | true | This list is of the Places of Scenic Beauty of Japan located within the Prefecture of Yamanashi. | As of 1 May 2014, five Places have been designated at a prefectural level. | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/D%C3%A9odat_de_S%C3%A9verac | Déodat de Séverac | Biographie | Déodat de Séverac / Biographie | null | English:  Saint-Félix-Lauragais. City wall: the bust of Déodat de Séverac by Joseph Lamasson inaugurated September 14, 1924.Français :  Saint-Félix-Lauragais. Rempart de la ville : le buste de Déodat de Séverac par Joseph Lamasson inauguré le 14 septembre 1924. | null | image/jpeg | 4,210 | 3,528 | true | true | true | Marie-Joseph-Alexandre Déodat de Séverac, né à Saint-Félix-Lauragais le 20 juillet 1872 et mort à Céret le 24 mars 1921, est un compositeur français. | Issu d'une famille de la noblesse, fils du peintre Gilbert de Séverac, Déodat de Séverac fait ses études à Toulouse, puis à la Schola Cantorum de Paris, où il devient l'élève de Vincent d'Indy et d'Albéric Magnard. Il y prend des leçons d'orgue avec Alexandre Guilmant et devient l'assistant d'Isaac Albéniz. Très attaché à ses origines, il se fixe à Céret (Pyrénées-Orientales) à partir de 1910, région qui attire par la suite un certain nombre d'artistes tels que Manolo Hugué, qu'il avait rencontré auparavant à Paris. Séverac fut aussi en relation avec certaines individualités du milieu occultiste français.
En 1900, il écrit des poèmes symphoniques sur les saisons. Il met en mélodies des poésies de Baudelaire et de Verlaine ainsi que des vers occitans et compose sa musique chorale avec des arrangements de textes en catalan. Il écrit deux opéras, Le Cœur du moulin, créé à l'Opéra-Comique de Paris le 8 décembre 1909, et Héliogabale, créé aux Arènes de Béziers en 1910 avec l'introduction de la cobla catalane, groupe d'instruments jouant, en particulier, des tibles et des tenoras (hautbois traditionnels catalans de différentes tailles). Sa musique pour piano, au style très personnel, est souvent imagée et colorée, comme dans le Chant de la Terre, qui décrit une idylle rustique, ou les morceaux En Languedoc et Baigneuses au soleil. La suite Cerdaña, son chef-d'œuvre, illustre son amour pour le terroir catalan.
Déodat de Séverac fut le chantre d'une musique régionale. En rupture avec le parisianisme, il soutint, en 1907, une thèse de fin d’études à la Schola Cantorum sur La Centralisation et les petites chapelles. Dans cet écrit d'une centaine de pages, Séverac se livre à une description et une analyse du fonctionnement du milieu musical de son époque, prenant appui sur son vécu personnel mais aussi sur des observations et des faits méthodiquement relevés. Il s'attache avec soin à montrer que la référence régionale disparaît progressivement dans la musique française et l’explique par l’effet de la centralisation sur la profession musicale :
1) Partant, d'une part, du constat que tout musicien qui voulait réussir sa carrière professionnelle devait passer par Paris, capitale d’une France centralisée dont l’enseignement musical était organisé de façon pyramidale, avec le conservatoire de Paris à son sommet. Les jeunes musiciens les plus talentueux venant depuis leur province natale menaient donc à Paris, aux yeux de Séverac, une vie de « déracinés » ;
2) La conséquence de cette centralisation était que les musiciens se partageaient en deux groupes que Séverac dénomma les « officiels » et les « indépendants ». Les premiers étaient ceux qui fréquentaient les antichambres ministérielles de l’État pour, notamment, pouvoir bénéficier des commandes publiques tandis que les seconds, que Séverac subdivisa encore en deux sous-groupes, selon les cercles et salons parisiens qu’ils fréquentaient, en « D’Indystes » et « Debussistes ».
À travers cette critique argumentée de la structuration des milieux musicaux français à son époque, Séverac veut donner une explication des choix esthétiques que sont amenés à faire les créateurs et les compositeurs. Pour lui, l’œuvre d’art est aussi l'expression d’un soubassement institutionnel, qu'il épingle dans son mémoire. Il en conclut que la centralisation parisienne est la cause de la perte de la « sève profonde de la nature » et surtout de « l'attache régionale » dans la musique française.
Il est vrai qu'avec de telles conclusions, l’auteur de En Languedoc, connu pour ses opinions royalistes, rejoignait les thèses régionalistes que défendait alors ce mouvement. On retiendra surtout qu’en régionaliste convaincu, il tira pour lui-même les conséquences de son analyse et qu’après avoir déposé sa thèse de fin d’études à la Schola Cantorum, il quitta Paris, exactement le lendemain, pour s'installer d'abord dans sa province natale à Saint-Félix-Lauragais puis en Roussillon à Céret.
L'admirateur de Mistral [...] apparaît ainsi à la postérité comme le « musicien paysan » qu'il voulut être, célébrant « la rustici | |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Expedi%C3%A7%C3%A3o_7 | Expedição 7 | Galeria | Expedição 7 / Galeria | null | English: Astronaut Edward T. Lu, Expedition 7 NASA ISS science officer and flight engineer, performs maintenance on the Interim Resistive Exercise Device (IRED) Assembly in the Unity node on the International Space Station (ISS). | null | image/jpeg | 3,032 | 2,008 | true | true | true | Expedição 7 foi a sétima expedição à Estação Espacial Internacional e a primeira realizada com apenas dois tripulantes. Foi também a primeira realizada após o desastre do ônibus espacial Columbia, ocorrido em fevereiro de 2003. Lançada de Baikonur a bordo da nave russa Soyuz TM-2 em 26 de abril de 2003, a tripulação binacional formada por Yuri Malenchenko e Edward Lu retornou à Terra seis meses depois, trazendo o astronauta espanhol Pedro Duque na mesma nave. | null | |
ru | https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%A1%D1%82%D0%B0%D0%BD%D1%86%D0%B8%D1%8F_%D0%B7%D0%B0%D0%BA%D1%80%D1%8B%D1%82%D0%BE%D0%B3%D0%BE_%D1%82%D0%B8%D0%BF%D0%B0 | Станция закрытого типа | Индонезия | Станция закрытого типа / По странам / Индонезия | null | English: The Conditions of Lebak Bulus MRT Station Bahasa Indonesia: Suasana Stasiun MRT Lebak Bulus | null | image/jpeg | 2,340 | 4,160 | true | true | true | Станция закрытого типа — станция, посадочная платформа которой для безопасности пассажиров огорожена от станционных путей барьером в виде: платформенных раздвижных дверей, автоматических платформенных ворот, подъёмного барьера, неподвижного барьера и т.п. Проходы на посадку в выгоны открываются только после прибытия поезда на станцию. Конструкция предназначена для безопасности пассажиров: несанкционированный доступ на железнодорожные пути и к тоннелям ограничен, что предотвращает падение людей на пути и уменьшают риск несчастных случаев, предотвращает падение на пути мусора, который может быть пожароопасным. Также этот тип станции в случае установки платформенных раздвижных дверей улучшает климат-контроль на станции и устраняет необходимость использования машинистов и кондукторов при использовании в сочетании с пятью различными уровнями автоматизации управления поездами по шкале UITP, тем самым снижая затраты на рабочую силу.
Впервые в мире станцию данного типа с ещё металлическими платформенными раздвижными дверьми построили в 1961 году в Ленинградском метрополитене. | На всех подземных станциях метрополитена Джакарты установлены платформенные раздвижные двери, а на наземных станциях — автоматические платформенные ворота. | |
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Rederij_Eigen_Veerdienst_Terschelling | Rederij Eigen Veerdienst Terschelling | null | Rederij Eigen Veerdienst Terschelling | null | Bij het verlaten van de haven van Harlingen, bestemming Terschelling. Bouwjaar 1980, lengte 67,84 meter. Snelheid 15,2 knopen. | MS Spathoek | image/jpeg | 3,000 | 4,000 | true | true | true | Rederij Eigen Veerdienst Terschelling was een Nederlandse rederij, die was opgericht door ondernemers van onder andere Terschelling. De bedoeling was dat het merendeel van de aandelen in handen kwam van de eilandbewoners. De rederij onderhield een veerdienst tussen Harlingen en Terschelling, twee tot drie keer per dag. De veerdienst werd onderhouden door de Spathoek, die twee uur deed over de reis Terschelling-Harlingen v.v. De dienst beconcurreerde de veerdienst van Rederij Doeksen op dezelfde route.
Vanwege het openbaar dienstcontract van concurrent Doeksen had EVT beperktere toegang tot de haven.
In oktober 2013 bepaalde de minister dat EVT moet stoppen, per 1 februari 2014. De reden was dat Doeksen in financiële problemen zou komen, en daardoor minder onrendabele diensten zou kunnen verzorgen. Het Gerechtshof bepaalde echter dat EVT mocht blijven varen. Begin 2014 werd echter bekend dat Rederij Doeksen EVT overnam en dat alle lopende rechtszaken gestaakt werden. Hierna kwam er na een groot aantal jaren een einde aan de veerbootoorlog tussen Rederij Doeksen en EVT. | Rederij Eigen Veerdienst Terschelling (EVT) was een Nederlandse rederij, die was opgericht door ondernemers van onder andere Terschelling. De bedoeling was dat het merendeel van de aandelen in handen kwam van de eilandbewoners. De rederij onderhield een veerdienst tussen Harlingen en Terschelling, twee tot drie keer per dag. De veerdienst werd onderhouden door de Spathoek, die twee uur deed over de reis Terschelling-Harlingen v.v. De dienst beconcurreerde de veerdienst van Rederij Doeksen op dezelfde route.
Vanwege het openbaar dienstcontract van concurrent Doeksen had EVT beperktere toegang tot de haven.
In oktober 2013 bepaalde de minister dat EVT moet stoppen, per 1 februari 2014. De reden was dat Doeksen in financiële problemen zou komen, en daardoor minder onrendabele diensten (in de winter) zou kunnen verzorgen. Het Gerechtshof bepaalde echter dat EVT mocht blijven varen. Begin 2014 werd echter bekend dat Rederij Doeksen EVT overnam en dat alle lopende rechtszaken gestaakt werden. Hierna kwam er na een groot aantal jaren een einde aan de veerbootoorlog tussen Rederij Doeksen en EVT. | |
zh | https://zh.wikipedia.org/zh-cn/%E5%A4%A9%E4%B8%BB%E6%95%99%E7%9A%AE%E4%BA%9E%E6%89%8E-%E9%98%BF%E7%88%BE%E6%A2%85%E9%87%8C%E7%B4%8D%E6%95%99%E5%8D%80 | 天主教皮亞扎-阿爾梅里納教區 | null | 天主教皮亞扎-阿爾梅里納教區 | null | English: Map of the diocese of Piazza Armerina (^^: Cathedral of a metropolitan diocese, –^: Cathedral of a suffragan diocese, ^–: Co-cathedral) Deutsch: Karte des Bistums Piazza Armerina (^^: Kathedrale einer Metropolitandiözese, –^: Kathedrale einer Suffragandiözese, ^–: Konkathedrale) Italiano: Mappa della diocesi di Piazza Armerina (^^: Cattedrale di una diocesi metropolitana, –^: Cattedrale di una diocesi suffraganea, ^–: Concattedrale) | null | image/png | 551 | 750 | true | true | true | 天主教皮亚扎-阿尔梅里纳教区是天主教会在意大利的一个教区。属阿格里真托总教区。
教区成立于1817年7月3日,时属蒙雷阿莱总教区。2000年12月2日改属阿格里真托总教区。教区范围包括卡尔塔尼塞塔省五市和恩纳省七市,2004年有教友218,000人,占辖区总人口97.3%。教区下辖七十五个堂区,有129名司铎。现任教区主教为罗萨里奥·吉萨纳。 | 天主教皮亚扎-阿尔梅里纳教区(拉丁语:Dioecesis Platiensis、意大利语:Diocesi di Piazza Armerina)是天主教会在意大利的一个教区。属阿格里真托总教区。
教区成立于1817年7月3日,时属蒙雷阿莱总教区。2000年12月2日改属阿格里真托总教区。教区范围包括卡尔塔尼塞塔省五市和恩纳省七市,2004年有教友218,000人,占辖区总人口97.3%。教区下辖七十五个堂区,有129名司铎。现任教区主教为罗萨里奥·吉萨纳。 | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Heinrich_III._Erndel | Heinrich III. Erndel | Jugend und Studium | Heinrich III. Erndel / Werdegang / Jugend und Studium | Universität Leipzig um 1900 | Deutsch: Universität Mendebrunnen Leipzig um 1900 | null | image/jpeg | 2,595 | 3,534 | true | true | true | Heinrich III. Erndel war Leibarzt der Kurfürsten Johann Georg III. zu Sachsen und Johann Georg IV. zu Sachsen und einer der ersten Gesundheitsreformer Deutschlands. | Er wurde geboren als zweiter und jüngster Sohn des Leibmedikus Heinrich II. Erndel am 17. Juni 1638 in Dresden, der schon am 25. Juli 1646 in Oschersleben verstarb. Sein Großvater war Heinrich I. Erndel (getauft am 15. Juli 1569 in Regensburg; bestattet am 15. Juni 1623 in Wolfenbüttel), kaiserlicher Leib- und Hofapotheker in Prag. Der Urgroßvater war der Regensburger Apotheker Mattis (auch Mattäus) Erndl (* um 1535 in Neuburg an der Donau, wo er 1563 bis 1564 Apotheker gewesen ist; † 1587 in Regensburg), Inhaber des dortigen Mohrenapotheke.
Eingeschrieben als Nicht-Vereidigter wurden die Brüder Christian Erndel (* 18. Juli 1636 in Dresden; † 6. November 1678 in Dresden), später Doktor beider Rechte sowie Rechtskonsulent in Dresden, und Heinrich Erndel in der Oster-Messe, April 1654, als Studenten an der Universität Leipzig. Heinrich hatte zuerst Humanismus studiert, danach Medizin. Beraten wurde er von seinem Vetter 1. Grades, Isaac Leickher (* 11. November 1616 in Augsburg; † 1684 in Dresden), Erbsaß auf Lindau, kursächsischer Amtmann zu Leipzig, später kursächsischer Hof- und Justitienrat. Heinrich und Christian waren für 4½ Jahre in Leipzig, bis zur Michaelis-Messe 1657.
Zusammen mit seinem Bruder Christian ging Heinrich als Student der Medizin am 12. Oktober 1657 an die Universität Altdorf, um dort am 29. Juni 1659 als Dr. med. promoviert zu werden. | |
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Llista_de_peixos_de_les_Illes_Balears | Llista de peixos de les Illes Balears | Família Chlorophthalmidae | Llista de peixos de les Illes Balears / Classe Osteichthyes / Ordre Aulopiformes / Família Chlorophthalmidae | Escurçana violeta (Dasyatis violacea) | English: Pelagic stingray, Dasyatis violacea | null | image/jpeg | 389 | 518 | true | true | true | Aquesta llista de peixos de les Illes Balears és un recull de les espècies de peixos que hom pot trobar a les Balears. Atès que a les Illes no hi ha rius ni grans llacs, els peixos d'aigua dolça que s'hi troben són molt pocs i són espècies introduïdes, essent la majoria peixos d'ambients marins.
Les diferents espècies estan ordenades per ordre i família. | Ullverd (Chlorophthalmus agassizii) (Bonaparte, 1840) | |
vi | https://vi.wikipedia.org/wiki/Acanthocinus_griseus | Acanthocinus griseus | Hình ảnh | Acanthocinus griseus / Hình ảnh | null | English: Acanthocinus griseus underside | null | image/jpeg | 1,236 | 2,752 | true | true | true | Acanthocinus griseus là một loài bọ cánh cứng trong họ Cerambycidae. | null | |
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E5%B2%A9%E7%9F%B3 | 岩石 | null | 岩石 | 奧古斯特山,世界上最大的單體岩石[註 1] | Mount Augustus | null | image/jpeg | 2,848 | 4,288 | true | true | true | 岩石是由一種或幾種礦物和天然玻璃組成的,具有穩定外形的固態集合體。由一種礦物組成的岩石稱作單礦岩,如大理岩由方解石組成,石英岩由石英組成等;有數種礦物組成的岩石稱作復礦岩,如花崗岩由石英、1111長石和雲母等礦物組成,輝長岩由基性斜長石和輝石組成等等。沒有一定外形的液體如石油、氣體如天然氣以及鬆散的沙、泥等,都不是岩石。
岩石是組成地殼的物質之一,是構成地球岩石圈的主要成分。其中,長石是地殼中最重要的造岩成分,比例達到60%,石英則是數量第二多的礦石。
岩石根據其成因、構造和化學成分分類,大多數岩石含有二氧化矽,而74.3%的地殼成分都是後者。岩石中矽的含量是決定岩石屬性的重要因素之一。
岩石是人類早期工具的重要來源,在人類進化中具有重要意義。因此,人類的第一個文明時期被稱為石器時代。岩石一直是人類生活和生產的重要材料和工具。
岩石種類主要能分為沈積岩、火成岩及變質岩。 | 岩石(英文:Rock)是由一種或幾種礦物和天然玻璃組成的,具有穩定外形的固態集合體。由一種礦物組成的岩石稱作單礦岩,如大理岩由方解石組成,石英岩由石英組成等;有數種礦物組成的岩石稱作復礦岩,如花崗岩由石英、1111長石和雲母等礦物組成,輝長岩由基性斜長石和輝石組成等等。沒有一定外形的液體如石油、氣體如天然氣以及鬆散的沙、泥等,都不是岩石。
岩石是組成地殼的物質之一,是構成地球岩石圈的主要成分。其中,長石是地殼中最重要的造岩成分,比例達到60%,石英則是數量第二多的礦石。
岩石根據其成因、構造和化學成分分類,大多數岩石含有二氧化矽(SiO₂),而74.3%的地殼成分都是後者。岩石中矽的含量是決定岩石屬性的重要因素之一。
岩石是人類早期工具的重要來源,在人類進化中具有重要意義。因此,人類的第一個文明時期被稱為石器時代。岩石一直是人類生活和生產的重要材料和工具。
岩石種類主要能分為沈積岩、火成岩及變質岩。 | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Benson,_Saskatchewan | Benson, Saskatchewan | null | Benson, Saskatchewan | null | The town of Benson, halfway between Stoughton and Estevan, Saskatchewan. 100828-57 | null | image/jpeg | 435 | 1,000 | true | true | true | Benson is an unincorporated community in the Canadian province of Saskatchewan. It is located between Estevan and Stoughton on Highway 47. Currently it has a curling rink, community hall and the #35 RM office. The geographical location for Benson is north of the Canada–US border and North Dakota. | Benson is an unincorporated community in the Canadian province of Saskatchewan. It is located between Estevan and Stoughton on Highway 47. Currently it has a curling rink, community hall and the #35 RM office. The geographical location for Benson is north of the Canada–US border and North Dakota. | |
tt | https://tt.wikipedia.org/wiki/%D0%9B%D0%BE%D1%80%D0%B8%D0%B6 | Лориж | null | Лориж | null | English: Church of Loriges [10319] Français : Église de Loriges [10319] | null | image/jpeg | 2,112 | 2,816 | true | true | true | Лориж — Франциянең Алье департаментына караган коммуна, Сен-Пурсен-сюр-Сиуль кантонына карый. | Лориж (фр. Loriges) — Франциянең Алье департаментына караган коммуна, Сен-Пурсен-сюр-Сиуль кантонына карый. | |
id | https://id.wikipedia.org/wiki/Perjanjian_Beograd | Perjanjian Beograd | null | Perjanjian Beograd | null | English: Signing of Treaty of Belgrade, 1739 Српски / srpski: Потписивање Београдског мира, 1739. године. | {{{image_alt}}} | image/png | 590 | 800 | true | true | true | Perjanjian Beograd, yang dikenal sebagai Perdamaian Beograd adalah perjanjian damai yang ditandatangani pada 18 September 1739 di Beograd, Kerajaan Habsburg Serbia, oleh Kekaisaran Utsmaniyah dan Monarki Habsbrug. Perjanjian tersebut mengakhiri Perang Austria-Turki. | Perjanjian Beograd, yang dikenal sebagai Perdamaian Beograd adalah perjanjian damai yang ditandatangani pada 18 September 1739 di Beograd, Kerajaan Habsburg Serbia (sekarang Serbia), oleh Kekaisaran Utsmaniyah dan Monarki Habsbrug. Perjanjian tersebut mengakhiri Perang Austria-Turki (1737–39). | |
id | https://id.wikipedia.org/wiki/Eduard_Alexander_Van_Beinum | Eduard Alexander Van Beinum | null | Eduard Alexander Van Beinum | Eduard Alexander van Beinum | Nederlands: Eduard van Beinum bij zijn buitenhuis. De dirigent Eduard van Beinum zittend in de tuin van zijn buitenhuis in Garderen. 5 juni 1954English: The conductor Eduard van Beinum sitting in the garden of his country house in Garderen. June 5, 1954 | null | image/jpeg | 1,657 | 1,243 | true | true | true | Eduard Alexander van Beinum adalah seorang dirigen asal Belanda, pianis, dan pemain biola yang memimpin berbagai orkestra di Eropa dan Amerika Serikat.
Beinum dilahirkan dalam sebuah keluarga musisi. Ayahnya adalah seorang pemain bass ganda di orkestra lokal. Ketika muda ia telah belajar bermain piano dan biola. Pada umur 16 tahun, ia telah mahir dan telah memainkan instrumen tersebut di Orkestra Arnhem. Di samping itu, ia juga belajar dasar-dasar musik dari kakaknya, seorang pemain biola dan pemimpin paduan suara. Beinum memasuki Sekolah Musik Amsterdam pada umur 17 tahun, setelah setahun sebelumnya ia bermain di bagian alat musik gesek di Arnhem Philharmonic Orchestra. Edward menjadi seorang pianis mahir, sehingga membuat gurunya terkesan dengan penampilannya ketika ia memainkan L.V. Beethoven Concerto Piano untuk pertama kali di Sekolah Musik Amsterdam. Eduard van Beinum memulai karier dirigennya dengan memimpin beberapa paduan suara amatir dan beberapa orkestra. Kemudian ia diangkat menjadi dirijen oleh Perkumpulan Orkestra Haarlem, di mana ia tinggal selama empat tahun. | Eduard Alexander van Beinum (lahir 3 September 1900 di Arnhem, Belanda - meninggal 13 April 1959 di Amsterdam, Belanda pada umur 58 tahun) adalah seorang dirigen asal Belanda, pianis, dan pemain biola yang memimpin berbagai orkestra di Eropa dan Amerika Serikat.
Beinum dilahirkan dalam sebuah keluarga musisi. Ayahnya adalah seorang pemain bass ganda di orkestra lokal. Ketika muda ia telah belajar bermain piano dan biola. Pada umur 16 tahun, ia telah mahir dan telah memainkan instrumen tersebut di Orkestra Arnhem. Di samping itu, ia juga belajar dasar-dasar musik dari kakaknya, seorang pemain biola dan pemimpin paduan suara. Beinum memasuki Sekolah Musik Amsterdam pada umur 17 tahun, setelah setahun sebelumnya ia bermain di bagian alat musik gesek di Arnhem Philharmonic Orchestra. Edward menjadi seorang pianis mahir, sehingga membuat gurunya terkesan dengan penampilannya ketika ia memainkan L.V. Beethoven Concerto Piano untuk pertama kali di Sekolah Musik Amsterdam. Eduard van Beinum memulai karier dirigennya dengan memimpin beberapa paduan suara amatir dan beberapa orkestra. Kemudian ia diangkat menjadi dirijen oleh Perkumpulan Orkestra Haarlem, di mana ia tinggal selama empat tahun. | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Listed_buildings_in_Ellesmere_Rural | Listed buildings in Ellesmere Rural | Buildings | Listed buildings in Ellesmere Rural / Buildings | null | English: Photograph of St Andrew's Church, Welsh Frankton, Shropshire, England | null | image/jpeg | 640 | 506 | true | true | true | Ellesmere Rural is a civil parish in Shropshire, England. It contains 75 listed buildings that are recorded in the National Heritage List for England. Of these, eleven are at Grade II*, the middle of the three grades, and the others are at Grade II, the lowest grade. The parish is mainly to the south, the west, and the northwest of the town of Ellesmere. It contains a number of villages and smaller settlements, but is almost entirely rural.
Most of the listed buildings are houses, cottages, farmhouses and farm buildings, and many of these are timber framed, dating from the 15th, 16th and 17th centuries. The Llangollen Canal runs through the parish, and many structures associated with this are listed, including bridges and a lock. To the southeast of the town of Ellesmere is the maintenance yard of the canal, which is "the best-preserved canal workshop site in Britain", and which contains four Grade II* listed buildings. The other listed buildings include churches, one with a medieval cross in the churchyard, a country house and associated structures, a road bridge, a milestone, and a telephone kiosk. | null | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Sogn_Studentby | Sogn Studentby | null | Sogn Studentby | The Seasons at Sogn Studentby. | English: The Seasons at Sogn Studentby. | The Seasons at Sogn Studentby. | image/jpeg | 5,120 | 3,745 | true | true | true | Sogn Studentby is a residential area for students, located in the district of Nordre Aker, Oslo. | Sogn Studentby (English: Sogn Student Village) is a residential area for students, located in the district of Nordre Aker, Oslo. | |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/S-50 | S-50 | null | S-50 | null | English: Roland S-50 Sampler | Foto | image/jpeg | 407 | 1,241 | true | true | true | Der S-50 wird von der Firma Roland als „Digital Sampling Keyboard“ bezeichnet. Er war Rolands erster Sampler und bot als 12-Bit-Sampler und einem Speicher für 14,4 Sekunden Samplezeit für seine Zeit mächtige Möglichkeiten. Aufgrund der 16-Bit-Wandler klingt der Sampler immer noch erstaunlich gut und kann heutzutage noch eingesetzt werden.
Das einzeilige Display bietet nur wenig Platz für Informationen, für das komfortable Arbeiten muss daher ein RGB-Monitor oder an den Videoausgang ein Fernseher oder S/W-Monitor angeschlossen werden. Der S-50 ist vierfach Multitimbral und hat daher auch vier Ausgänge, ein weiterer Ausgang ist als Mix vorgesehen. Die gleichzeitig spielbaren 16 Noten können in 8 verschiedenen Kombinationen auf die vier Ausgänge verteilt werden.
Über einen in der Empfindlichkeit regelbaren Monoeingang erfolgt die Aufnahme.
Als Besonderheit war von Anfang an schon vorgesehen, dass verschiedene Betriebssysteme per Diskette nachgeladen werden können.
SYS-501: Version 1.00 des Betriebssystem
SYS-502: Version 2.00 des Betriebssystem, diese ermöglichte u. a. den Anschluss eines „Digitizer Tablet“ und die Speicherung von 32 anstatt 16 einzelner Samples. | Der S-50 wird von der Firma Roland als „Digital Sampling Keyboard“ bezeichnet. Er war Rolands erster Sampler und bot als 12-Bit-Sampler und einem Speicher für 14,4 Sekunden Samplezeit für seine Zeit mächtige Möglichkeiten. Aufgrund der 16-Bit-Wandler klingt der Sampler immer noch erstaunlich gut und kann heutzutage noch eingesetzt werden.
Das einzeilige Display bietet nur wenig Platz für Informationen, für das komfortable Arbeiten muss daher ein RGB-Monitor (benötigt wird das RGB-25N-Monitor Kabel) oder an den Videoausgang ein Fernseher oder S/W-Monitor angeschlossen werden. Der S-50 ist vierfach Multitimbral und hat daher auch vier Ausgänge, ein weiterer Ausgang ist als Mix vorgesehen. Die gleichzeitig spielbaren 16 Noten können in 8 verschiedenen Kombinationen auf die vier Ausgänge verteilt werden.
Über einen in der Empfindlichkeit regelbaren Monoeingang erfolgt die Aufnahme.
Als Besonderheit war von Anfang an schon vorgesehen, dass verschiedene Betriebssysteme per Diskette nachgeladen werden können.
SYS-501: Version 1.00 des Betriebssystem
SYS-502: Version 2.00 des Betriebssystem, diese ermöglichte u. a. den Anschluss eines „Digitizer Tablet“ (DT-100) und die Speicherung von 32 anstatt 16 einzelner Samples.
SYS-503: Die „Director-S“-Software verwandelte den S-50 in einen Sequencer.
SYS-505: „Library Converter“, dieses Betriebssystem ermöglicht das Einlesen und Abspeichern der Soundbibliotheken der S-550- und W-30-Sampler. So wird z. B. aus einer Diskette für den S-550-Sampler zwei Disketten für das S-50.
Als Soundbibliothek wurden die Disketten der L-500er Serie angeboten. Die Diskettenabbilder sind als Roland-Soundbibliothek (RSB) im Internet als Download verfügbar, und müssen mit dem MS-DOS-Programm „sdisk“ erst auf Disketten geschrieben werden.
Im Lieferumfang waren vorhanden:
Systemdisk
vier Sound-Disketten (L-51–L-54)
Diskettenbox, kann an der Rückseite des S-50 befestigt werden
in Deutschland ein 120-seitiges Handbuch
PJ-1 Audiokabel, 2×2,5 m
Netzkabel (2-polig, IEC C9; nicht das gebräuchlichere C13-Kaltgerätekabel)
Die Rackversion (S-550) wurde u. a. von Vangelis, Duran Duran und Jimi Tenor genutzt.
Anschlüsse (auf der Rückseite):
DT-100 Digitalisiertablett
Videoausgang (Cinch)
RGB-Monitor (8 polige Din Buchse)
Midi (In, Out, Through)
Ausdruckspedal EV-5
Pedalschalter DP-2
Haltepedal (Sustain) bzw. Startpedal für Aufnahme
Aufnahmeeingang (Mono-Klinke)
vier Einzelausgänge
Monoausgang
Kopfhörer | |
azb | https://azb.wikipedia.org/wiki/%D9%88%DB%8C%D8%AA%DB%8C%D9%86%D9%82%D9%86 | ویتینقن | گؤرونتولر | ویتینقن / گؤرونتولر | null | Deutsch: St. Stephanus-Kirche in Wittingen | null | image/jpeg | 2,900 | 4,349 | true | true | true | ویتینقن آلمانین نیدرزاکسن ایالتینده یئر آلان بیر شهردیر و ۷۹ متر دنیز سوییهسیندن اۇجالیقی وار. ۲۰۱۵-جی ایلين نۆفوس ساییمی اساسیندا ۱۲۲۶۸ نفر دیر. بۇ شهرین ۲۲۵٫۰۸ کیلومتر موربّع ساحهسی وار. | null | |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E3%83%95%E3%82%A3%E3%83%AA%E3%83%94%E3%83%B3%E5%9B%BD%E9%89%84 | フィリピン国鉄 | null | フィリピン国鉄 | アラバン駅にて | English: Platform area of PNR Alabang station | null | image/jpeg | 2,448 | 3,264 | true | true | true | フィリピン国有鉄道は、フィリピンの鉄道事業者で、フィリピン運輸省の一部門である。フィリピンのその他の鉄道についてはフィリピンの鉄道を参照のこと。 | フィリピン国有鉄道(フィリピンこくゆうてつどう、英語: Philippine National Railways ,PNR)は、フィリピンの鉄道事業者で、フィリピン運輸省の一部門である。フィリピンのその他の鉄道についてはフィリピンの鉄道を参照のこと。 | |
iw | https://he.wikipedia.org/wiki/%D7%90%D7%A0%D7%93%D7%A8%D7%99%D7%99_%D7%9E%D7%99%D7%99%D7%92%D7%A7%D7%95%D7%91 | אנדריי מייגקוב | null | אנדריי מייגקוב | null | English: Portrait of russian actor Andrey Myagkov with President of Russian Federation Vladimir Putin | null | image/jpeg | 426 | 322 | true | true | true | אנדריי וסילייביץ' מייגקוב הוא שחקן ובמאי תיאטרון רוסי. ידוע יותר כשחקן ששיחק בעיקר בסרטיו של אלדר ריאזנוב, כגון "צחוק הגורל", "רומן במשרד", "רומאנסה אכזרית" וכדומה. | אנדריי וסילייביץ' מייגקוב (ברוסית: Андре́й Васи́льевич Мягко́в (מבוטא מייחקוב); נולד ב-8 ביולי 1938) הוא שחקן ובמאי תיאטרון רוסי. ידוע יותר כשחקן ששיחק בעיקר בסרטיו של אלדר ריאזנוב, כגון "צחוק הגורל", "רומן במשרד", "רומאנסה אכזרית" וכדומה. | |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%9B%D0%BE%D0%B3%D0%BE%D0%B3%D1%80%D0%B0%D1%84%D1%96%D1%87%D0%BD%D0%B5_%D0%BF%D0%B8%D1%81%D1%8C%D0%BC%D0%BE | Логографічне письмо | Логограматичні системи | Логографічне письмо / Логограматичні системи | Єгипетські ієрогліфи, логограми за походженням | Cursive hieroglyphs from the Papyrus of Ani, an example of the Egyptian Book of the Dead | null | image/jpeg | 695 | 592 | true | true | true | Логографічне письмо — письмо на основі логограм або логографів, тобто графем, що позначають слово або морфему. Логограма протистоїть фонограмі, яка може виражатися фонемою або комбінацією фонем, і детермінативом, який визначає граматичні категорії.
Логограми також відомі як «ідеограми» або «ієрогліфи». Строго кажучи, ідеограма являє собою певну ідею, а не слово чи морфему.
Логограми складаються зі зримих елементів, що розташовані по-різному, на відміну від алфавітних мов, що використовують сегментні фонеми. Таким чином, легше впізнати або запам'ятати звукову форму слів, написаних на алфавіті, а у випадку з ідеограмами легше запам'ятати або здогадатися про значення слів. Ще однією відмінною рисою логограм є те, що одна логограма може використовуватися різними мовами для позначення слів зі схожими значеннями. Хоча різні мови можуть використовувати однакові або схожі алфавіти, абугіди, силабічні абетки тощо, ступінь ідентичності репрезентації слів з різницею вимов набагато обмеженіша. | Логограматична система, або логограф, вважається найдавнішою справжньою письмовою системою. Багато перших цивілізацій в Індії, Китаї, Центральній Америці та на Близькому Сході використовували логограматичне письмо.
Проте не існує жодної чисто логограматичної писемності, оскільки її використання було б непрактичним. Замість цього скрізь використовували принцип ребуса з метою збільшення фонетичного діапазону письма. Термін логосилабічне письмо часто вживається для акцентування частково фонетичної природи даної писемності, хоча щодо ієрогліфів цей термін буде некоректний. У китайській мові відбувався додатковий процес злиття таких фонетичних елементів з детермінативами. Ці фонетичні утворення становили основну частину писемності.
Непослідовність логографічних систем письма можна продемонструвати на прикладі китайської мови. Незважаючи на те, що більшість китайських ієрогліфів є морфемами, існують винятки, коли взаємно однозначна відповідність між морфемою та складом зводиться до нуля. Близько 10 % морфем в класичній китайській мові є двоскладовими. На письмі вони позначаються двома ієрогліфами, а не одним. Наприклад, китайське слово 蜘蛛 zh īzhū (павук) створено шляхом злиття 知 朱 zhīzhū (досл. «знати кіновар») з детермінативом 虫, що означає «комаха». Ні 蜘, ні 蛛 не трапляються окремо, крім випадків, коли вони використовуються замість 蜘蛛 в поезії. Також і в давньокитайській мові були біморфемні односкладові слова; їх зображували одним ієрогліфом. Наприклад, 王 транскрибується як wáng (король), так і wàng (правити). Останнє, очевидно, походить від першого слова з суфіксом, *hjwang-s, який зберігається в сучасному варіанті з низхідним тоном. Однак у сучасному путунхуа біморфемні склади пишуться двома ієрогліфами: 花儿 huār (квіточка).
Логограми використовуються в сучасній стенографії при написанні загальновідомих слів. Також, числівник та математичні символи, використовувані в алфавітних системах, є логограмами — 1 один, 2 два, + плюс, = дорівнює тощо. В англійській мові знак & вживається замість and або et (&c як заміна et cetera), % замість відсоток, $ — долар, € — євро , і т. д. | |
no | https://no.wikipedia.org/wiki/Syd-Tirol | Syd-Tirol | null | Syd-Tirol | Kartet viser Den autonome provinsen Bolzano-Syd-Tirols plassering i Italia | null | Kartet viser Den autonome provinsen Bolzano-Syd-Tirols plassering i Italia | image/png | 424 | 350 | true | true | true | Syd-Tirol eller Sør-Tyrol, offisielt Den autonome provinsen Bolzano-Syd-Tirol, er Italias nordligste og største provins, og utgjør en del av alpelandskapet Tirol. Bolzano er provinsens hovedstad. Sammen med Trentino utgjør Syd-Tirol den autonome regionen Trentino-Syd-Tirol.
Provinsens offisielle språk er tysk, italiensk og ladinsk. Det var 505 000 innbyggere ved folketellingen i 2011.
Navnet Syd-Tirol har også vært i bruk om et større område, for hele den italienske delen av det forhenværende fyrstegrevskapet Tirol. Syd-Tirol i denne forstand omfatter i tillegg til provinsen Bolzano også Trentino samt tre kommuner i provinsen Belluno. | Syd-Tirol eller Sør-Tyrol (tysk Südtirol; italiensk Alto Adige, Tirolo del Sud eller Sudtirolo; ladinsk Südtirol eller Sudtirol), offisielt Den autonome provinsen Bolzano-Syd-Tirol, er Italias nordligste og største provins, og utgjør en del av alpelandskapet Tirol. Bolzano (tysk Bozen) er provinsens hovedstad. Sammen med Trentino utgjør Syd-Tirol den autonome regionen Trentino-Syd-Tirol.
Provinsens offisielle språk er tysk (som snakkes av 69 % av befolkningen), italiensk (26 %) og ladinsk (5 %). Det var 505 000 innbyggere ved folketellingen i 2011.
Navnet Syd-Tirol har også vært i bruk om et større område, for hele den italienske delen av det forhenværende fyrstegrevskapet Tirol. Syd-Tirol i denne forstand omfatter i tillegg til provinsen Bolzano også Trentino samt tre kommuner i provinsen Belluno. | |
hy | https://hy.wikipedia.org/wiki/%D5%84%D5%A5%D5%AC%D5%AB%D6%84_%D5%B7%D5%A1%D5%B0_I | Մելիք շահ I | Թագավորում | Մելիք շահ I / Թագավորում | Մալիք շահը նստած էր իր գահին: | Coronation of Malik-Shah I. This painting is from the book Jami' al-Tawarikh (literally "Compendium of Chronicles" but often referred to as The Universal History or History of the World), by Rashid al-Din, published in Tabriz, Persia, 1307 A.D. | null | image/jpeg | 639 | 1,112 | true | true | true | Աբուլ-Ֆաթխ Ջալալ ադ-Դին Մելիք-շահ իբն Ալփ Արսլան, սելջուկյան սուլթան: Սելջուկյան ամենահզոր սուլթաններից մեկի՝ Ալփ Արսլանի որդին և իրավահաջորդը: Հոր՝ Արսլանի կառավարման շրջանում՝ Մանազկերտի ճակատամարտից հետո, սելջուկները Փոքր Ասիայում ստեղծել են իրենց պետությունը, իսկ Մելիք շահի իշխանության շրջանում այդ պետությունը հասել է իր հզորության գագաթնակետին: Մալիքի օրոք սելջուկյան պետության մայրաքաղաքը Ռեյից տեղափոխվեց Սպահան:
Երիտասարդ տարիքում նա մասնակցել է իր հոր՝ Ալփ Արսլանի արշավանքներին՝ վերջինիս վիզիր Նիզամ Ալ-Մուլքի հետ միասին։ 1072 թվականին Արսլանի արշավանքներից մեկի ժամանակ սուլթանը մահացու վիրավորվել է և մահացել ընդամենը մի քանի օր անց: Դրանից հետո Մալիք շահը դարձել է նորաստեղծ Իկոնիայի սուլթանության սուլթան: Մելիք շահը գահը խաղաղ պայմաններում չի ստացել: Նա գահակալական պայքարի մեջ էր հորեղբոր՝ Քավուրթի հետ: Մալիք շահն անցկացրեց իր կառավարման մնացած մասը՝ պատերազմ մղելով Կարախանիդների դեմ և կարգուկանոն հաստատելով Կովկասում։
Չնայած այն բանի, որ նա հայտնի էր մի քանի անուններով, նա հիմնականում հիշատակվել է որպես «Մալիք շահ»: Սա արաբական բառային համադրություն է. «Մալիք» և շահ: | 1066 թվականին Ալփ Արսլանը իր կազմակերպած արարողության ժամանակ հայտարարել է, որ իր գահի օրինակ ժառանգորդը իր որդին է՝ Մալիքը, սակայն Արսլանի ավագ եղբայրը ոչ մի կերպ չէր կարողանում հաշտվել այդ մտքի հետ: Համարելով իրեն գահի իրավահաջորդ՝ Քավուրթը Մալիքին ուղարկել է հետևյալ բովանդակությամբ նամակ.
Մալիքը ի պատասխան հորեղբոր նամակին գրել է.
Այս նամակը զայրացրել է Քավուրթին, վերջինս սեղմ ժամկետներում օկուպացրել է Սպահանը: 1073 թվականին Համադանի մատույցներում տեղի է ունեցել մարտական գործողություն սուլթանի և նրա հորեղբոր միջև, որը տևել է երեք օր: Քավուրթի զորքը բաղկացած էր թուրքմեններից և իր յոթ որդիներից, մինչդեռ սուլթանի՝ Մալիքի զորքը, բաղկացած էր գուլամներից՝ («ռազմական ստրուկներից») և քրդական ու արաբական զինվորներից:
Ճակատամարտի ընթացքում Մալիքի ենթակայության տակ գտնվող թուրք զինվորականները ապստամբել են նրա դեմ, բայց դա չի խանգարել սուլթանին փայլուն հաղթանակ տանել Քավուրթի դեմ մարտական գործողություններում: Բարձրացված ապստամբությունը ճնշելուց հետո Քավուրթը ներողություն է խնդրել՝ խոստանալով հեռանալ դեպի Օման, սակայն վեզիր Նազիմ Ալ-Մուլքը մերժել է նրա առաջարկը՝ հայտարարելով, որ իրեն ներելը թուլության նշան կլինի: Որոշ ժամանակ անց Քավուրթը դատապարտվել է մահվան: Մահապատժի տեսակ է ընտրվել նրան խեղդամահ անելը: Երկրում խաղաղություն հաստատելուց հետո Մալիք շահը Կուտլուգ Թեղինին նշանակել է Ֆարսի նահանգապետ, իսկ Սեյվ Թեղանին՝ Քերմանի նահանգապետ։
Այնուհետեև Մալիք շահն իր ուշադրությունը հրավիրել է Կարախանիդների վրա, որոնք Ալփ Արսլանի մահից հետո ներխուժել են Բակտրիա, որտեղ իշխել է Մալիք շահի եղբայրը՝ Այազը: Վերջինս չի կարողացել հետ մղել Կարախանիդներին և սպանվել է նրանց կողմից: Մալիքն ի վերջո կարողացել է հետ մղել Կարախանիդներին և գրավել Տիրմիդը՝ Սեյվ-Թեղանին տալով քաղաքի բանալին։ Այնուհետև Մալիք շահը իր մյուս եղբորը՝ Շիհաբ ադ-Դին Թեքիշին նշանակել է Բակտրիայի և Բալխի կառավարիչ։ Նույն ժամանակահատվածում Գազնավիդների տիրակալ Իբրահիմին հաջողվել է Հյուսիսային Խորասան քաղաքում սելջուկյան որոշ տարածքներ գրավել, սակայն շատ կարճ ժամանակում ստացել է սուլթանի հակահարվածը և ստիպված խաղաղության պայմանագիր կնքել: Պայմանագիրը ամրապնդվել է Իբրահիմի որդու՝ Մասուդ III-ի և Մալիքի դստեր՝ Գոհար խաթունի ամուսնությամբ:
1074 թվականին Մալիք շահը թուրք զորապետ Արգարին հրամայել է վերականգնել այն, ինչ նա ավերել Է Շիրվանշահ Ֆարիբուրզ I-ի դեմ մարտական գործողությունների հետևանքով: Նույն թվականին նա Քերմանի կառավարիչ է նշանակել հորեղբոր՝ Քավուրթի որդուն Ռուկն Ալ-Դավլային: Մեկ տարի անց Մալիք շահը Սեյվ-Ռեգինայի հրամանատարությամբ զորաբանակ է ուղարկել Արրանում հաստատված Շադդադյանների դեմ: Շադդադյան տան ներկայացուցիչ Ֆադլուն III-ը պարտություն կրեց և վերացավ Շադդադյանների իշխատնությունը սուլթանական պետությունից: 1089 թվականին Մալիք շահը տեղի հոգևորականության աջակցությամբ գրավել է Սամարղանդը և բանտարկել նրա Կարախանիդի կառավարիչ Ահմադ-Խան իբն Հիզրան, որը Թերկեն Խաթունի զարմիկն էր։
1092 թվականին Նիզամ Ալ-Մուլքը սպանվել է Սիհնի մոտ՝ Բաղդադ տանող ճանապարհին, իսլամի կրոնափիլիսոփայական միստիկական ուսմունքի մի հետևորդի կողմից: Քանի որ մարդասպանն անմիջապես սպանվել է Նիզամի թիկնապահի կողմից, անհնար է դարձել վստահաբար հաստատել, թե ով է նրան ուղարկել: Վարկածներից մեկի համաձայն՝ նա իսմայիլական մոլեռանդ է եղել, քանի որ նրանք 11-րդ դարի ընթացքում պարբերաբար մահափորձեր են իրականացրել սելջուկ պաշտոնյաների և տիրակալների դեմ: Մեկ այլ վարկածի համաձայն՝ հարձակումը հրահրել է Մալիք շահը, որը, հնարավոր է, հոգնել է իր հզոր վեզիրից։ Նիզամ Ալ-Մուլքի մահից հետո, Մալիք շահի հովանավորությամբ սուլթանական պետության նոր վեզիր է դարձել պարսիկ Թաջ Ալ-Մուլք Աբու Գանիմը
Այնուհետև Մալիք շահը ուղևորվել է Բաղդադ և որոշել տապալել Ալ-Մուքթադիին: Սուլթանը նրան ուղարկել է հետեւյալ հաղորդագրությունը.
Սա արվել է այն պատճառով, որ Մալիքը ուզում էր իր թոռանը (կամ զարմիկին)՝ Ջաֆարին նշանակել Խալիֆայության նոր առաջնորդ: | |
eo | https://eo.wikipedia.org/wiki/Luiz_Diallisson_de_Souza_Alves | Luiz Diallisson de Souza Alves | null | Luiz Diallisson de Souza Alves | null | English: Luís Dialisson de Souza Alves | null | image/jpeg | 563 | 315 | true | true | true | Luiz Diallisson de Souza Alves estas brazila futbalisto.
Li futbalis ĉe Tokyo Verdy. | Luiz Diallisson de Souza Alves (n. la 13-an de decembro 1986) estas brazila futbalisto.
Li futbalis ĉe Tokyo Verdy. | |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/La_piel_de_zapa | La piel de zapa | Recepción y legado | La piel de zapa / Recepción y legado | El amigo de Balzac, Théophile Gautier ofreció un tributo a la novela La peau de chagrin de su amigo en su colección de historias del año 1833 llamada Les Jeunes-France. | French writer Théophile Gautier (1811-1872) photographed by Bertall (1820-1882) | null | image/jpeg | 581 | 448 | true | true | true | La piel de zapa es una novela de 1831 del escritor y dramaturgo francés Honoré de Balzac. Ambientada en París a comienzos del siglo XIX, la obra cuenta la historia de un joven que recibe un pedazo de piel o cuero mágico que satisface cada uno de sus deseos. Sin embargo, por cada deseo concedido la piel se encoge y consume una porción de su energía vital. La piel de zapa pertenece al grupo de Études philosophiques de la serie de novelas de Balzac, La comedia humana.
Antes de terminar el libro, Balzac publicó una serie de artículos y fragmentos de la obra en varios diarios de París, con el fin de crear expectativa y entusiasmo en los lectores. Su estrategia fue exitosa y, a pesar de que se atrasó cinco meses con la entrega del manuscrito, la novela se agotó rápidamente después de su publicación. Una segunda edición, que incluyó una serie de doce cuentos filosóficos, fue lanzada un mes más tarde.
Aunque la novela utiliza elementos fantásticos, su enfoque principal es una representación realista de los excesos del materialismo burgués. Con su renombrada preocupación por los detalles, Balzac describió una casa de juego, una tienda de antigüedades, un banquete real, y otras escenas. | La novela se vendió rápidamente después de salir a la venta y fue reseñada en cada periódico y revista importante de París. En algunos casos, el mismo Balzac escribió las reseñas; usando el seudónimo de "Comte Alex de B-", afirmó que el libro probaba que su autor había alcanzado el "el estatus de genio". Las reseñas independientes eran menos entusiastas, pero también muy positivas. El poeta Émile Deschamps elogió el ritmo de la novela y el comentarista religioso Charles Forbes René de Montalembert indicó, en forma aprobatoria, que la novela destacaba la necesidad de más espiritualidad en la sociedad en su conjunto. Aunque algunos críticos desaprobaron que Balzac se recreara en lo negativo, otros opinaban que esto era simplemente un reflejo del estado de la sociedad francesa. El escritor alemán Johann Wolfgang von Goethe declaró que era un ejemplo brillante de la "incurable corrupción de la nación francesa". Los críticos discuten sobre si los comentarios de Goethe eran o no una alabanza para la novela.
La abundante publicidad causó frenesí por obtener la novela en Francia. El amigo de Balzac y redactor de La Caricature, Charles Philipon, escribió al autor una semana después de la publicación: "no hay forma de conseguir La piel de zapa. Grandville tuvo que parar todo para leerlo, porque el bibliotecario enviaba alrededor de cada media hora a preguntar si había acabado." Amigos cercanos y lejanos de Balzac indicaban dificultades similares en la localización de copias. La segunda edición fue lanzada un mes después y fue seguida por parodias y trabajos derivados de otros escritores. El amigo de Balzac, Théophile Gautier, incluyó un homenaje cómico en su colección de historias de 1833 Les Jeunes-France donde, en una reconstrucción del banquete de la novela, un personaje dice: "Este es el punto cuando se supone que debo verter vino en mi chaleco… Así se dice, con puntos y comas, en la página 171 de La piel de zapa... y aquí es donde tengo que lanzar una moneda de 100 sou al aire para ver si existe Dios."
La novela estableció a Balzac como una figura destacada en el mundo de la literatura francesa. Los editores compitieron entre sí para publicar sus futuros trabajos, y se convirtió en infaltable en las listas de invitaciones para los eventos sociales alrededor de París. Balzac se enorgulleció del éxito de su novela, y declaró al redactor del diario L'Avenir que «éste es el punto de partida de mi obra» (en francés: «Elle est donc le point de départ de mon ouvrage»). La novela siguió siendo popular, incluso después la muerte de su autor. La piel de zapa fue reeditada diecinueve veces entre 1850 y 1880.
Cuando desarrolló su esquema de organizar todas sus novelas e historias en un solo conjunto llamado La comedia humana, Balzac puso a La piel de zapa en la sección llamada Estudios filosóficos. Como los otros trabajos en esta categoría —incluyendo Louis Lambert (1832), que es similar en su manera incorporar elementos autobiográficos— trata de la filosofía y de lo sobrenatural. Pero también proporciona un puente al realismo a los Estudios de costumbres, que comprenden a la mayoría de sus novelas. | |
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E3%82%BF%E3%83%AB%E3%82%B9%E3%82%B9 | タルスス | null | タルスス | null | English: Ulucami (grand mosque) in Tarsus, Mersin Province | 大モスク | image/jpeg | 599 | 799 | true | true | true | タルススはトルコ中南部メルスィン県の都市。アダナから西へ約40km離れた地中海沿岸に位置する。古代ローマ帝国の属州キリキアの首都で、タルソスとよばれていた。聖パウロの生誕の地である。 | タルスス(Tarsus)はトルコ中南部メルスィン県の都市。アダナから西へ約40km離れた地中海沿岸に位置する。古代ローマ帝国の属州キリキアの首都で、タルソス(Tarsos)とよばれていた。聖パウロの生誕の地である。 | |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Liste_des_d%C3%A8mes_de_Gr%C3%A8ce | Liste des dèmes de Grèce | Dèmes | Liste des dèmes de Grèce / Dèmes | null | English: Locator map for Lavrio municipality in Greek region Attica (2011) Deutsch: Lage der Gemeinde Lavrio in der griechischen Region Attika (2011) | null | image/png | 1,115 | 1,600 | true | true | true | La Grèce est organisée depuis le 1ᵉʳ janvier 2011 en 13 régions et 325 dèmes.
À la suite du programme Kallikratis, 240 nouveaux dèmes ont été créés par fusion des dèmes ou des communautés préexistants. À part la Crète et l'Eubée, les îles grecques ne sont plus divisées en dèmes et forment le plus souvent un seul dème.
Les 1 034 dèmes ou communautés créés par le plan Kapodistrias de 1997 continuent à exister sous la forme de « districts municipaux ».
La liste indique la superficie, la population permanente, la densité de population, le district régional d'appartenance, les districts municipaux qui en font partie et le siège du dème. | null | |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Sociedad_Sportiva_Argentina | Sociedad Sportiva Argentina | Gallery | Sociedad Sportiva Argentina / Gallery | null | English: A militar parade at Sociedad Sportiva Argentina. | null | image/jpeg | 444 | 793 | true | true | true | The Sociedad Sportiva Argentina was an Argentine multi-sports club sited in Buenos Aires. The headquarters were located in Florida 183 while the stadium was placed in Palermo, next to Hipódromo Argentino. Originally established in 1899 under the name "Sociedad Hípica Argentina" for the practise of equestrian activities, the Sociedad Sportiva would held a large variety of sport events in several disciplines, such as football, athletics, auto racing, aviation, aerostatics, aeronautics, boxing, bicycle racing, motorcycle racing, polo, rugby union, trot, sulky races, show jumping, among others.
The institution was the main sports club of Argentina in the 1910 decade, apart of being considered a predecessor of the Argentine Olympic Committee.
The club closed its doors in 1914, when the National Army took over the stadium after the second period of 5 years came to an end. In 1924 the Ministry of War led by Agustín P. Justo expropriated the lands and transferred them to the National Army, which has served as administrator since then. On those lands, there is now the "Campo Hípico Militar". | null |
Subsets and Splits
Rainbow References in WIT
The query retrieves entries containing the word 'rainbow' in various fields, providing a basic search and limited context about where the term appears.